Barn och trägolv, skydda eller acceptera märken?
Slipade fiskbensparketten i vardagsrummet (lamellparkett från -58) och lackade 3ggr med en lagom dyr matt lack för 2 år sedan. Nu är vår dotter drygt ett år och främsta lekhörnan är just i vardagsrummet.
Tycker det blir märken mycket lätt. Klossar och större leksaker är portade men tex legobitar lämnar ett litet jack varje gång de släpps.
Det gör extra ont i själen eftersom jag inte tror att det går att slipa en gång till och lägga om 40m2 fiskben är dyrt eller svettigt.
Hur hanterar ni detta?
Vår nuvarande strategi blir nog att köpa en större lekmatta och skydda så gott det går.
Tycker det blir märken mycket lätt. Klossar och större leksaker är portade men tex legobitar lämnar ett litet jack varje gång de släpps.
Det gör extra ont i själen eftersom jag inte tror att det går att slipa en gång till och lägga om 40m2 fiskben är dyrt eller svettigt.
Hur hanterar ni detta?
Vår nuvarande strategi blir nog att köpa en större lekmatta och skydda så gott det går.
Märkena efter barnens framfart kommer du att vårda ömt sen när de flugit ur boet. De är bevis på att ni bor i ett hem, inte en utställningslokal.
Håller med föregående, till en början var jag också lite försiktig om golv, väggar, dörrar, bord, ja, lite allt möjligt.
Många år och fem barn senare så är det totalt oväsentligt om nya möblerna får skavanker, lite charmigt med små märken lite överallt.
Vi hade vita soffor också i många år, ingen bra kombination det heller med många barn.
Ingen lekmatta hade hjälpt för helbusiga killar hos oss.....
Mvh P-A
Många år och fem barn senare så är det totalt oväsentligt om nya möblerna får skavanker, lite charmigt med små märken lite överallt.
Vi hade vita soffor också i många år, ingen bra kombination det heller med många barn.
Ingen lekmatta hade hjälpt för helbusiga killar hos oss.....
Mvh P-A
Ni har kanske rätt, men jag är fortfarande tveksam. Är väl för mycket pedant för att ha barn egentligen.
De golv vi inte slipat har jag inga problem med just för att de skall åka ut förr eller senare. Men där man kämpat för att göra fint (vardagsrummet tog mycket av fritiden under 1 år) vill jag vara rädd om. En Bobby-car kommer tex aldrig innanför mina dörrar, den kör man med ute! (precis som det var när jag växte upp)
De golv vi inte slipat har jag inga problem med just för att de skall åka ut förr eller senare. Men där man kämpat för att göra fint (vardagsrummet tog mycket av fritiden under 1 år) vill jag vara rädd om. En Bobby-car kommer tex aldrig innanför mina dörrar, den kör man med ute! (precis som det var när jag växte upp)
Allvetare
· Västra Götaland
· 9 788 inlägg
Lär dig se märkena som att de är karaktär och varje märke ett litet minne.
Lekmatta är najs för att det är mjukt att leka på men kommer inte rädda hela golvet.
Lekmatta är najs för att det är mjukt att leka på men kommer inte rädda hela golvet.
Gör som jag, renovera hela skiten när barnen är större. Du kommer aldrig kunna undvika märken i ditt golv. Om du tror att en 1 åring kan göra märken i golvet så måste du förstå att märkena blir 1000 ggr fler och större ju större barnet blir. Tänk när du har barnkalas och det är 10 stycken femåringar som lotsas-åker skridskor med legobitar på golvet osv. Bit i det sura äpplet, spara undan några 1000 lappar per år och renovera hela skiten när barnen är 8 år plus. DÅ har de förhoppningsvis skaffat sig något sorts lugn 
Det är väl ok att vara lite försiktig med det som är nytt. Du kan väl begränsa klossarna i just finrummet, utan att förbjuda lek överallt? Med tiden brukar man acceptera små märken när det inte heller känns nygjort ut längre. Tänk vad noggranna alla är med tvätt och städ på sin nyköpta bil, det brukar ju lugna ner sig i takt med alla parleringsskador man oundvikligen får ..
Låt barnen vara barn. Det är miljoner gånger viktigare än pedanteri. Du är skyldig att se till att barnen känner att de får komma först (nåja, inom rimliga ramar) och att de känner sig hemma och välkomna i sitt eget hem. Du förstör dem ifall de växer upp med att hela tiden känna att saker är viktigare än dem själva.
Låter hårt, men ta det från en tonårsförälder.
Låter hårt, men ta det från en tonårsförälder.
Hua! Hemska tanke.T tobbbias skrev:Gör som jag, renovera hela skiten när barnen är större. Du kommer aldrig kunna undvika märken i ditt golv. Om du tror att en 1 åring kan göra märken i golvet så måste du förstå att märkena blir 1000 ggr fler och större ju större barnet blir. Tänk när du har barnkalas och det är 10 stycken femåringar som lotsas-åker skridskor med legobitar på golvet osv. Bit i det sura äpplet, spara undan några 1000 lappar per år och renovera hela skiten när barnen är 8 år plus. DÅ har de förhoppningsvis skaffat sig något sorts lugn
Större barnkalas tänker jag helt klart hyra en lokal för.
Problemet med ett större fiskbensparkettgolv är ju att det inte räcker med några tusenlappar per år. Hade det varit ett klickgolv som man lägger om på en helg för 500:-/m2 hade jag inte behövt vara rädd om det.
Kloka ord. Tyvärr känner jag fortfarande att jag hoppas kunna visa min dotter att hon kommer först trots att hon inte får hugga upp vardagsrumsgolvet. När jag var barn fick jag knappt gå in i vardagsrummet (finrummet) förutom vid kalas/bjudningar (trots heltäckningsmattaricebridge skrev:
) men jag tog inte skada av det (eller också gjorde jag det och denna tråd är beviset!)Får väl återkomma om 10 år, kanske känns det annorlunda då
Hehe, säg att du lägger undan 10 kkr om året för golv. Ponera att du skaffar 3 barn med 3 års mellanrum. Då har du 14 år på dig att spara innan yngsta är 8 år. För 140kkr får du typ 200 kvm fiskbensparkett ( https://www.bygghemma.se/golv-och-v...ckers-fiskbensparkett-1-stav-tragolv/p-778779 )
Tack för era tankar. Skall försöka bli lite mindre pedantisk. TIlls vidare har jag iaf beställt en 10m2 lekmatta till vardagsrummet, med vägmönster så att vi kan köra bilar tillsammans!
Jag hör tyvärr till dem som inte har parkeringsskador på bilarna oavsett ålder och tvättar och städar regelbundet. Tänk vad mycket bättre man hade mått om man inte brydde sig
Tack för förståelsen. Lego och träklossar bor nu i ett separat rum.elpaco skrev:
Jag hör tyvärr till dem som inte har parkeringsskador på bilarna oavsett ålder och tvättar och städar regelbundet. Tänk vad mycket bättre man hade mått om man inte brydde sig
Allvetare
· Västra Götaland
· 9 788 inlägg
Lägg ett klickgolv över parketten som du tar bort sen
Wow känner igen mig, hade kunnat vara jag som skrivit.D Dsl skrev:Tack för era tankar. Skall försöka bli lite mindre pedantisk. TIlls vidare har jag iaf beställt en 10m2 lekmatta till vardagsrummet, med vägmönster så att vi kan köra bilar tillsammans!
Tack för förståelsen. Lego och träklossar bor nu i ett separat rum.
Jag hör tyvärr till dem som inte har parkeringsskador på bilarna oavsett ålder och tvättar och städar regelbundet. Tänk vad mycket bättre man hade mått om man inte brydde sig
När man renoverar så kan ibland ribban sättas högt, inget fel med det. Men när man har barn och/eller djur samt kärring så får man ett dilemma. Agera Gestapo och förbjuda aktivitet på fingolven funkar inte.
Och släppa gränserna helt kan man inte heller om man är en sån typ som vårdar sina saker.
Kompromissen blir lite såhär, Bobbycar åkande inomhus är förbjudet hos oss, sånt gör vi utomhus. Andra orimliga aktiviteter som stapla stolar, hamra på golven, inomhusbowling får inte heller förekomma.
Sen så är allt annat okej, leksaker, dockor, spring och hopp, ja va de små liven nu gillar som inte kan direkt klassas som skadegörelse.
Efter några år kan man slipa om golven för att snygga till det, har du något uppskattning om tjocklek på stavarna? Nya kan vara så tunna som 12-13 mm kanske mindre, äldre kan väl vara säkert mellan 22-30 mm gissar jag och då klarar det många slipningar.
När jag bodde själv så var bord med glasskiva och högblanka köksluckor mm vad jag valde.
Med barn så har jag fått tänka om.
Köper vi nya möbler köper vi sånt som redan ser lite slitet ut, bord som har ojämna bräder som ser ut att legat i vatten, skåp som har en sliten look och sånt.
Begagnat blir antika möbler från blocket, rejäla tunga trämöbler som är över 100 år som har lite märken och hack men ända riktigt fina och eleganta.
På så sätt har problemet minskat.
Det gör inget om någon skjuter in en stol för hårt så det blir ett märke eller om någon ställt ett glas med saft och glömt bort det så det blir en ring. Det tillför lite charm och karaktär, givetvis inom rimliga gränser här.
Mina bilar har heller inga parkeringsskador oavsett ålder och vårdas titt som tätt.
Plockar jag ut en ny AMG så tänker inte jag agera skolbuss för det är orimligt, men visst med en vanlig bil.
Samma med golven. Är dom nyslipade eller bara jävligt fina så har vi barnkalas ute eller så hyrs en lokal.
Börjar dom bli slitna så är det inte lika viktigt.
Jag tycker inte man ska helt ge upp och förtrycka sin pedantiska sida, det är en gåva man har.
Men det måste lira med familj och livet i övrigt.
Lekmattan är ju en suverän idé och tunga saker hålls på lekrummet.
Var och en gör som man själv vill och behagar men att helt offra sig själv (och sina golv) för att man har barn hade kunnat göra en bitter, om man verkligen värdesätter sina golv.
Nu kanske TS får hjärtklappning av oaktaktsamheten <3 men jag räknar med viss renovering av slitskydden ( ytskikten ) inom några år och värderar grabbens hobby högre än golvet.
Slit på materialet med sunt förnuft och efter era egna förutsättningar. Finns inget rätt eller fel och är ju absolut inte fel att vara rädd om sin fastighet.
Slit på materialet med sunt förnuft och efter era egna förutsättningar. Finns inget rätt eller fel och är ju absolut inte fel att vara rädd om sin fastighet.
