Naturligtvis kan man träna upp sin självbehärskning. Kan man lära en hund att vänta på en signal kan man lära ett barn att hantera sina impulser.ricebridge skrev:
R RalleB skrev:
Din diagnos märks.
Du har problem att hålla dig till sak och din bristande impulskontroll gör att du slänger dig med invektiv.
Varför sitter du på forum om du inte kan hantera andras åsikter utan att bli förbannad?
Ditt argument borde vara: kolla vilka fina samhällen normen har lyckats skapa som genier kan använda som sin plattform.
Normen har skapat samhället, defekten har inte det.
JAAAAA, det var nog det bästa du skrev idagK Kortling skrev:
Men nu är det så att skolans uppgift är just att förbereda barn till det vuxensamhälle. Så skolans uppgift borde vara att se till att alla barn (även de med diagnoser) har en möjlighet att klara av skolan och därmed anpassar/förbereder sig till vuxensamhället.
Varför är vuxna människor så snabba med att skriva troll på detta forum om man har en avvikande åsikt? Samtidigt som man ömmar för diagnoser är det helt fel att ha en annan åsikt. Skillnaden är att min åsikt påverkar inte andra människor, jag presenterar den bara för att ha en diskussion till den.
Kan man inte ha en diskussion har man inte på ett forum att göra.
Kan man inte ha en diskussion har man inte på ett forum att göra.
Men varför skall just barn få stryk om de gör fel?K Kortling skrev:
Det vore ju en rätt hemsk åldersdiskriminering. Om vi nu allmänt skall slå folk som gör fel, din chef pryglar upp dig när du kommer sent en enstaka morgon? Rörmockaren som inte dyker upp på avtalad tid, ger vi på käften (just den är iofs frestande)?
Det är upprörande att just barn skall få stryk när de gör fel, man ger sig på någon som (oftast) inte slår tillbaka.
Och barnaga hjälper inte ett dugg för att få barn med ADHD problem på rätt köl. De har alltid funnits, de har alltid lidit i skolan. Idag får många en fantastisk hjälp att klara sin skola och framtid. Och det ger resultat!
Jag har själv lyckan att inte vara drabbad vare sig själv, eller ngn. i familjen. Men vi har på nära håll sett det hos en kompis till min son, granne. Hans föräldrar har gjort ett otroligt jobb, och det var tillfällen när killen inte gick att ha i möblerade rum. Idag är han färdig civilekonom, det går väldigt bra för honom. Han drev bolag vid sidan om sedan gymnasietiden. Men vägen har varit lång, skolan slängde ut honom i 4an, skolpersonal som rådde föräldrarna att lämna bort honom till barnhem... på 2000 talet!
Vi har redan gått igenom att det var en överdrift från min sida.H hempularen skrev:
Tyvärr har jag inte lyckan att inte vara drabbad. Vad jag däremot har lyckan av är att jag har sett min plats i samhället, hur jag kan vara en konstruktiv medborgare och rätta mig i ledet och uppföra mig som folk.
Jag har aldrig fått någon särbehandling och det har varit mycket nyttigt för mig.
Det tog några år av dumheter i min ungdom att förstå detta enkla faktum.
Jag har aldrig fått någon diagnos att skylla på och det är jag mycket glad över.
Och föräldrarnas del är att se till att barnen uppför sig och går på lektionerna och gör sina läxor och inte stör. Blanda inte in skolan i detta.harry73 skrev:
JAAAAA, det var nog det bästa du skrev idag
Men nu är det så att skolans uppgift är just att förbereda barn till det vuxensamhälle. Så skolans uppgift borde vara att se till att alla barn (även de med diagnoser) har en möjlighet att klara av skolan och därmed anpassar/förbereder sig till vuxensamhället.
Ja man kan träna upp sin självbehärskning, och det är precis det som människor med dålig impulskontroll behöver göra. Det handlar mycket om att hitta strategier som funkar, t ex räkna baklänges, räkna upp alla primtal under 100, eller tänka på 10 kvinnliga kändisar med stora bröst INNAN man svarar.K Kortling skrev:
För har man dålig impulskontroll krävs det alltid det lilla extra för att få den självbehärskning som krävs av samhället.
Jag tror vi är överens.
Allvetare
· Västra Götaland
· 9 779 inlägg
Största vikten av en diagnos bör inte vara att använda den som ursäkt för att få längre krav, utan som en motivator för varför det inte fungerar på samma sätt som hos andra.
Onödigt stökiga miljöer påverkar alla men i olika grad. Att hoppa mellan fokus tar energi och tankekraft. Sen är ordning och rättvisa viktigt.
En person med diagnoser är nödvändigtvis inte korkad utan i vissa fall bara extremt lättstörda och mår då bra av att få arbeta ifred med en uppgift tills den är klar.
Onödigt stökiga miljöer påverkar alla men i olika grad. Att hoppa mellan fokus tar energi och tankekraft. Sen är ordning och rättvisa viktigt.
En person med diagnoser är nödvändigtvis inte korkad utan i vissa fall bara extremt lättstörda och mår då bra av att få arbeta ifred med en uppgift tills den är klar.
Igen ett uttalande som behöver bemötas.K Kortling skrev:
Föräldrarna har ett övergripande ansvar över allt som händer i deras omyndiga barns liv, även skolan. Men det betyder inte att de kan styra och ställa hursomhelst på skolan. De kan därför inte se till att barn går på lektioner och uppför sig där. De har inga möjligheter att anpassa undervisning eller skolmiljön så att det fungerar för deras barn. Det är skolans ansvar. Föräldrarna kan (och ska) diskutera med skolan om vilka anpassningar de anser barnet behöver, de ska skapa förutsättningar hemma som ökar chansen att barnet lyckas i skolan och går allt åt skogen har de det övergripande ansvaret och kan ta barnet från skolan för att testa en annan skolan.
Det som dock inte får glömmas är att föräldrarna är lekman och pedagoger proffs. Och även om föräldrarna inser att barnet kanske har (borde få) en diagnos, är det väldigt svårt att öht komma till BUP om skolan inte medverkar.
Så man ska blanda in skolan i detta i allra högsta grad (och det gör skollagen som tur är)
Redigerat:
Håller inte med dig i detta fallet. Bristande uppfostran faller alltid tillbaka på föräldrarna. Att hävda att skolan ska tillsätta resurser och anpassa undervisningen är ett väldigt lätt sätt att lämpa över sina tillkortakommanden på skolsystemet. Skolan är inte ansvarig för hur elever uppför sig.
Skolan har inte resurser att hantera dessa elever och det ska inte ligga på staten att ta hand om dessa människor.
Man har ett eget ansvar och det ska inte lämpas över på stat och myndighet. Det är väldigt farligt att låta staten uppfostra barnen.
Skollagen är förövrigt en stor del i att skolan är så dysfunktionell och undermålig som den är idag. Den är en direkt produkt av 68-vänstern och resultatet ser du på PISA och barns mående. Återigen rekommendera boken "När barnen tog makten ".
Nu får du gärna vara lite specifikare och förklara var mitt inlägg är felaktigt enligt dig.K Kortling skrev:
Dom kan se till att barn går på lektionerna i skolan. Genom uppfostran.
Och min ståndpunkt är att det inte ska behövas några anpassningar till barnet, barnet ska anpassa sig till skolan. Barnet lär sig detta, att visa respekt mot lärare och elever, att lyssna, att vilja lära sig, allt detta hemifrån.
Skolan kan inte tvinga barn till detta om det kontrasignaleras från föräldrarna.
När du skriver att personer med diagnoser är defekta så är det klart man undrar om du bara provocerar för skojs skull.K Kortling skrev:
Fördomar och placering i fack hjälper inte dugg de som faktiskt behöver hjälp.
Däremot att inse att alla inte är lika och öka förståelsen i samhället för t.ex. adhd är viktigt.
Som tur är så börjar detta ske i dagens skola med anpassningar av diverse slag för att alla i slutändan ska uppnå skolans och Sveriges mål gällandes utbildning.
Och det gäller alla barn, min ena flicka är otroligt duktig i språk och matematik vilket gör att skolan anpassat hennes läroplan efter hennes förmåga genom att hon får uppgifter/böcker för äldre elever just för att hon inte ska tröttna på skolan.
Om hon hade varit tvungen att göra exakt det alla andra i hennes klass gör så hade hon tröttnat då det är för lätt.
Samma sak gäller ju om en elev har svårt för något, man anpassar det till den personen så att den i slutändan ändå når upp till skolans mål/krav.
Om en elev har dyselexi, adhd/add eller någon annan svårighet så är det väl självklart att man inte ska strunta i de barnen.
Självklart ska det inte gå ut över andra barn men alla måste få samma chans att nå mål.
Ett Sverige där alla barn oavsett förmåga går ut med godkända betyg och kunskaper gynnar hela samhället.
Att slänga ut nån eller strunta i dessa är helt katastrofalt. Mer resurser och inviduella läroplaner till skolan så kommer Sverige vara ett land i framkant gällandes ett stabilt och tryggt samhälle med många framgångsrika företag som tänker utanför boxen.
(Ingvar Kamprad hade både dyselexi och adhd och han sätt att tänka på gjorde Ikea till ett av världens största bolag)
