F Fannys skrev:
Bara att försöka vädra så mycket som möjligt. Det är kanske det som är annorlunda nu, de som bodde där förut vädrade med korsdrag genom huset i 5 minuter med några timmars mellanrum, medan ni inte gör det.
Om du läser på lite så får du kunskap om att kvinnor är mer luktkänsliga än män, och vi är alla olika genetiskt betingade och har man blivit sensibiliserad så ör man betydligt känsligare än andra. Min man säger sig inte ha känt något alls, men min son har de senaste dagarna känt av liknande symptom som jag. Jag känner av direkt om det är något konstigt, får symptom i luftvägar och öron direkt. Det är inget hittepå och faktiskt väldigt jobbigt. Tycker din kommentar visar brist på empati och kunskap i ämnet.T Thomas_Blekinge skrev:
Jag tror inte du har anledning att anta bristande kunskap i ämnet. Däremot tillåter jag mig friheten att ställa besvärliga frågor. Jag tvivlar inte alls på att du har symptom och besvär. Men det kan sitta både i näsan eller i huvudet. Vilket inte minskar dina besvär.F Fannys skrev:
Att barn påverkas av sina föräldrars besvär är ju inget nytt.
Du får gärna ställa besvärliga frågor, det har jag inget emot och kan ju faktiskt få en att tänka i nya banor. Men jag tycker fortfarande att det är nonchalant och empatilöst att insinuera att problemet sitter i psyket och inte är ett verkligt problem.T Thomas_Blekinge skrev:
Bästa svaret
Om ni upplever problem och fortfarande inte har undersökt krypgrunden tycker jag ni ska börja där. Skapar ni ett starkare undertryck i huset finns risk att mer luft från krypgrunden letar sig in i huset.
Beroende på byggår kan det finnas klorfenoler som fanns i KP-Cuprinol tills det förbjuds -78. Klorfenoler kan ge de besvär du beskriver. Sen är krypgrund en riskkonstruktion med avseende på fukt och mögel så att veta krypgrundens status är en bra början.
Lycka till!
Beroende på byggår kan det finnas klorfenoler som fanns i KP-Cuprinol tills det förbjuds -78. Klorfenoler kan ge de besvär du beskriver. Sen är krypgrund en riskkonstruktion med avseende på fukt och mögel så att veta krypgrundens status är en bra början.
Lycka till!
Olika känslighet mot lukt är sannerligen inget konstigt alls - och behöver verkligen inte sitta i huvudet.
En f d studiekamrat till mig kunde inte gå in i en viss gång på det mögelskadade biblioteket- för då började han blöda näsblod. Han, alltså, en ung man. Vars onekliga fysiska reaktion inte gick att förklara på något annat sätt.
På mina två tonårssöner märker jag att deras luktsinnen är skärpta till max. För att de är nyare, rent fysiskt, men kanske också för att människokroppen under könsmognaden blir mer alert på lukter som kan hota avkomman? Det skulle i så fall förklara den våldsamma överkänslighet mot alla dofter som den k. hustrun kunde observera under sina graviditeter. Och kanske kvinnors större luktkänslighet än män? Att tjejer är mer luktkänsliga än killar får man nog ha varit uppväxt på pojkinternatskola för att inte känna till - vilka är det som får fullständigt fnatt i klassrummet så fort någon av grabbarna lagt en diskret fis, till exempel?
Men även om allt ovanstående är trams, så kvarstår det faktum att vi alla har rätt till våra upplevelser, även dem som råkar ”sitta i huvudet”. Det första vi gjorde när vi flyttade in i detta huset t ex var att måla/tapetsera över de gräsligt fula väggarna - trots att väggbeklädnaderna var fullt fungerande, och att vår upplevelse av deras vedervärdighet följaktligen enbart satt i våra huvuden. Vi har till och med målat om här och där sen dess, även detta av totalt subjektiva estetiska skäl, utan att känna oss det minsta skamsna över att just vi tycker att den och den färgen är vad just vi vill se i vårat hem.
Så. Luktar det så luktar det och då har man för 1000 rätt att förändra lukten så långt det går, lika väl som man har rätt att förändra inredningen enkom för synsinnets skull, eller t ex lägga heltäckningsmatta därför att känselsinnet i fötterna tycker att det är mycket skönare. Och jag fortsätter att glatt äta ostkaka för att mitt smaksinne säger mig att det är gott, trots att äldste sonen tycker att det smakar pyton efter att han föråt sig på det som barn, medan jag hoppar ut genom närmsta fönster om någon försöker servera mig blodpudding.
En f d studiekamrat till mig kunde inte gå in i en viss gång på det mögelskadade biblioteket- för då började han blöda näsblod. Han, alltså, en ung man. Vars onekliga fysiska reaktion inte gick att förklara på något annat sätt.
På mina två tonårssöner märker jag att deras luktsinnen är skärpta till max. För att de är nyare, rent fysiskt, men kanske också för att människokroppen under könsmognaden blir mer alert på lukter som kan hota avkomman? Det skulle i så fall förklara den våldsamma överkänslighet mot alla dofter som den k. hustrun kunde observera under sina graviditeter. Och kanske kvinnors större luktkänslighet än män? Att tjejer är mer luktkänsliga än killar får man nog ha varit uppväxt på pojkinternatskola för att inte känna till - vilka är det som får fullständigt fnatt i klassrummet så fort någon av grabbarna lagt en diskret fis, till exempel?
Men även om allt ovanstående är trams, så kvarstår det faktum att vi alla har rätt till våra upplevelser, även dem som råkar ”sitta i huvudet”. Det första vi gjorde när vi flyttade in i detta huset t ex var att måla/tapetsera över de gräsligt fula väggarna - trots att väggbeklädnaderna var fullt fungerande, och att vår upplevelse av deras vedervärdighet följaktligen enbart satt i våra huvuden. Vi har till och med målat om här och där sen dess, även detta av totalt subjektiva estetiska skäl, utan att känna oss det minsta skamsna över att just vi tycker att den och den färgen är vad just vi vill se i vårat hem.
Så. Luktar det så luktar det och då har man för 1000 rätt att förändra lukten så långt det går, lika väl som man har rätt att förändra inredningen enkom för synsinnets skull, eller t ex lägga heltäckningsmatta därför att känselsinnet i fötterna tycker att det är mycket skönare. Och jag fortsätter att glatt äta ostkaka för att mitt smaksinne säger mig att det är gott, trots att äldste sonen tycker att det smakar pyton efter att han föråt sig på det som barn, medan jag hoppar ut genom närmsta fönster om någon försöker servera mig blodpudding.
Redigerat:
Hej fyra år senare!
En liten uppdatering kan vara på sin plats. Det var mögel, vi sanerade och flyttade. Jag mår bättre idag men fick MCS av radhuset.
Ett mögel-DNA-test på damm visade att det fanns höga nivåer av mögel, bl.a. värstingen Stachybotrys chartarum, vilket förklarade mina symptom och hur sjuk jag blev under månaderna vi bodde där. Det blev betydligt värre än vad som skrevs här efter inte ens två veckor
(Mitt i allt jävla elände kändes det ändå skönt att visa alla som trodde mina besvär var psykiska att det fanns en orsak och att det gick att åtgärda den och må bättre!)
Mitt råd, har ni känningar av inomhusmiljön så gör ett mögeltest på damm (googla). Lite inte på folk som säger att det är torr luft/psykiskt/allergi eller vilken orsak som helst. Det tydligaste tecknet är att man mår bättre när man inte längre är i huset/lokalen. Ibland kan det krävas att man är borta en lite längre tid för att märka skillnaden. För mig så räckte det med att gå ut så minskade trycket över halsen och bröstet.
Ert sjukt hus kan naturligtvis innebära andra problem än mögel som emissioner av olika slag. Ofta är orsakerna dock fuktrelaterade och har uppkommit pga fuktskada. Man reagerar även värre på gamla upptorkade fuktskador då det dammar mer och blir luftburet. Ett mögeltest är dock en god start och hyfsat billigt.
En liten uppdatering kan vara på sin plats. Det var mögel, vi sanerade och flyttade. Jag mår bättre idag men fick MCS av radhuset.
Ett mögel-DNA-test på damm visade att det fanns höga nivåer av mögel, bl.a. värstingen Stachybotrys chartarum, vilket förklarade mina symptom och hur sjuk jag blev under månaderna vi bodde där. Det blev betydligt värre än vad som skrevs här efter inte ens två veckor
(Mitt i allt jävla elände kändes det ändå skönt att visa alla som trodde mina besvär var psykiska att det fanns en orsak och att det gick att åtgärda den och må bättre!)
Mitt råd, har ni känningar av inomhusmiljön så gör ett mögeltest på damm (googla). Lite inte på folk som säger att det är torr luft/psykiskt/allergi eller vilken orsak som helst. Det tydligaste tecknet är att man mår bättre när man inte längre är i huset/lokalen. Ibland kan det krävas att man är borta en lite längre tid för att märka skillnaden. För mig så räckte det med att gå ut så minskade trycket över halsen och bröstet.
Ert sjukt hus kan naturligtvis innebära andra problem än mögel som emissioner av olika slag. Ofta är orsakerna dock fuktrelaterade och har uppkommit pga fuktskada. Man reagerar även värre på gamla upptorkade fuktskador då det dammar mer och blir luftburet. Ett mögeltest är dock en god start och hyfsat billigt.
Vattenläcka i krypgrunden som styrelsen i samfälligheten valde att inte torka ut utan lät rinna undan av sig själv. Bytte bara ut rör och blandade inte in försäkringsbolag. Detta hände mellan kontraktsskrivning och tillträde. Men med tanke på hur illa detta var skött så kan det säkert ha varit liknande incidenter förr. Fanns heller ingen avfuktare utan var uteluftsventilerad grund.kvirre skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 3 518 inlägg
När ni sålde, vad sa ni till spekulanterna om de problem ni upplevt?
Som det var så klart, vi var öppna med det och att det sanerats. Det tog oss 13 månader att bli av med huset pga alla turer. Vi bodde inte kvar i huset de sista 11 månaderna medan sanering och återställande pågick.
