Klart man skulle önska sig ett nytt hus ibland, slippa renovera.
Men hur länge slipper man renovera då?, alla hus blir ju gamla...
När man känner att huset har en själ så vill man inte byta bort det mot nåt annat.
Även om det är kalla golv
Man är nog lite knäpp : - Tur man är olika
Men hur länge slipper man renovera då?, alla hus blir ju gamla...
När man känner att huset har en själ så vill man inte byta bort det mot nåt annat.
Även om det är kalla golv
Man är nog lite knäpp :
- Tur man är olikaBra sagt, tycker jag.jocke@nybleus.se skrev:Klart man skulle önska sig ett nytt hus ibland, slippa renovera.
Men hur länge slipper man renovera då?, alla hus blir ju gamla...
När man känner att huset har en själ så vill man inte byta bort det mot nåt annat.
Även om det är kalla golv
Man är nog lite knäpp :
Att VILJA renovera ett gammalt kulturhus. Absolut bland det roligaste man kan göra. Och dyraste...
Men att TVINGAS till det av någon insöad antikvarie som inte behöver ta ansvar för kostnaderna, det är något HELT annat.
Om man sedan köper en gammal kungsgård eller något liknande, då får man väl kanske skylla sig själv...
Ett tips: Om adressen är "Skansen" så bör ni dra öronen åt er, trots det fantastiska läget nära Stockholms innerstad
OJ - vilket fint hus det har varit!
Vore nog bra om ni bestämde er för hur mycket ni orkar på en gång.
Behövs det göras mycket inne? Akut alltså? Bra är om man kan ta ett rum i taget!
Högt prioriterat estetiskt är byte av dörrar och fönster förstås! Fattiglappar kan man leva med tills man orkar att ta itu med det. Om ni skall byta fasad (men den kanske finns kvar under) så isolera inte utåt och välj tidstypisk panel! Sätt fönstren i liv med fasaden! Beställ fönster för tillverkning. Det finns många som gör fönster med ganska bra virke i. Lika levande som de gamla blir det ju inte eftersom det blir med nytt glas.
Isolering och eventuella värmeförluster märker man ju status på om man bor där ett tag. Insprutade material får ni leva med om ni inte gör något mycket drastiskt åt det förstås. Men rensa under huset om det går. Läckande sågspån brukar gå att stoppa med lite lim&spån-röra (spacklas i springor).
Att snygga till utseendet på detta hus är byggnadsvård!
Lycka till!
Vore nog bra om ni bestämde er för hur mycket ni orkar på en gång.
Behövs det göras mycket inne? Akut alltså? Bra är om man kan ta ett rum i taget!
Högt prioriterat estetiskt är byte av dörrar och fönster förstås! Fattiglappar kan man leva med tills man orkar att ta itu med det. Om ni skall byta fasad (men den kanske finns kvar under) så isolera inte utåt och välj tidstypisk panel! Sätt fönstren i liv med fasaden! Beställ fönster för tillverkning. Det finns många som gör fönster med ganska bra virke i. Lika levande som de gamla blir det ju inte eftersom det blir med nytt glas.
Isolering och eventuella värmeförluster märker man ju status på om man bor där ett tag. Insprutade material får ni leva med om ni inte gör något mycket drastiskt åt det förstås. Men rensa under huset om det går. Läckande sågspån brukar gå att stoppa med lite lim&spån-röra (spacklas i springor).
Att snygga till utseendet på detta hus är byggnadsvård!
Lycka till!
Jag vet inte riktigt om ordet byggnadsvård ur mitt perspektiv diskuteras rätt då även en eternitbeklädning bör ses som en "bevarandeform" till någon sugen entusiast kan ta fram den kvalitet som finns inunder. Det enda dilemmat jag har med det är att på sikt även eternitbeklädnad som förteelse kanske har ett visst värde för framtiden iform av tidens tilltro till det beständiga/underhållsfria (kanske ett av fundamenten till funktionalismen). Helt ute och cyklar är inte "Byggaren" i sina resonemang utan det finns glasklara poänger... Ser dessutom att "Nix" som jag vände mig lite mot i mitt tidigare inlägg i grunden har liknande åsikter som jag bara att han/hon i argumentationen går från motsatt håll. Försiktighetsprincipen tycker jag själv borde vara utgångspunkten för all byggnation...
Det stora problemet tror jag dock är att många ser det som statens ansvar att bevara, att utse objekt värda att bevara etc. Med den gemensamma kassa som staten ändå är (utan att dra in politik) så räcker det inte, utan det är vi som bor i husen som har ett ansvar för "bevarandet". Kanhända är det så, även om det bär emot att säga, att exempelvis ett typiskt Älvsbyhus-område eller liknande från vår tid kommer ses som ett bra exempel för "bevarandevärt" riksintresse av vår tids byggnation, vad vet jag?
Men bevarande och byggnadsvård är inte nödvändigtvis detsamma. Den som inte vill bevara bör bygga nytt, dvs slita och sälj. Den som vill "bevara" eller byggvårda för framtida intressen MÅSTE våndas med historiken, dvs bevara eller skydda det som går och med minimala eller acceptabla kulturhistorikska förluster se till att livslängden på huset förlängs och ger andra möjlighet att uppleva/lära eller för den delen förkasta traditionen. Detta för att ge framtida möjligheter till ett objektivt bedömmande av staten eller enskilda personer för bevarandets värde.
Att diskutera en upprätning av en sättning i en husstomme eller ett "plagierat" fönster som inte är helt identiskt med det som satt där tidigare (vilket är omöjligt) blir egentligen förhållandevis ointressant. Kan man acceptera att vatten dras in i ett 1800-talshus för att kunna bebos och för att rädda det från rivning är det värt det för att ändå bevara större delen av det kulturella värdet. Varför då? Jo, det rivs på tok för mycket, man dömmer ut hus pga av vanvård och hänvisar till ekonomiska kalkyler där man jämför med dagens kostnader för uppförande av nytt objekt alldeles för lätt idag. Detta trots skydd i planbestämmelser, skydd av länsstyrelsen, skydd som riksintressen och liknande. Ibland sker det av okunskap, ibland av kommunernas åtro och tillit till de ekonomiska intressesfärerna som absolut inte är intresserade av kulturvärden då pengavärden är mer konkreta. Man måste inse att dräneringen av bygghistoria/byggkultur i samhället inte är ett enskilt problem utan allas ansvar, det går inte att säga att det enbart är statens ansvar.
Nytt kan alltid byggas men gammalt försvinner med tiden. Sålunda måste vi kunna plagiera för att åtminstonde bevara själen hos byggnader/områden. Vi måste kunna restaurera med gamla metoder för att bevara och vi måste oavsett ålder på huset byggandsvårda för att upplysa de som sitter och nöter samma frågor om ytterligare ett sekel.
Det stora problemet tror jag dock är att många ser det som statens ansvar att bevara, att utse objekt värda att bevara etc. Med den gemensamma kassa som staten ändå är (utan att dra in politik) så räcker det inte, utan det är vi som bor i husen som har ett ansvar för "bevarandet". Kanhända är det så, även om det bär emot att säga, att exempelvis ett typiskt Älvsbyhus-område eller liknande från vår tid kommer ses som ett bra exempel för "bevarandevärt" riksintresse av vår tids byggnation, vad vet jag?
Men bevarande och byggnadsvård är inte nödvändigtvis detsamma. Den som inte vill bevara bör bygga nytt, dvs slita och sälj. Den som vill "bevara" eller byggvårda för framtida intressen MÅSTE våndas med historiken, dvs bevara eller skydda det som går och med minimala eller acceptabla kulturhistorikska förluster se till att livslängden på huset förlängs och ger andra möjlighet att uppleva/lära eller för den delen förkasta traditionen. Detta för att ge framtida möjligheter till ett objektivt bedömmande av staten eller enskilda personer för bevarandets värde.
Att diskutera en upprätning av en sättning i en husstomme eller ett "plagierat" fönster som inte är helt identiskt med det som satt där tidigare (vilket är omöjligt) blir egentligen förhållandevis ointressant. Kan man acceptera att vatten dras in i ett 1800-talshus för att kunna bebos och för att rädda det från rivning är det värt det för att ändå bevara större delen av det kulturella värdet. Varför då? Jo, det rivs på tok för mycket, man dömmer ut hus pga av vanvård och hänvisar till ekonomiska kalkyler där man jämför med dagens kostnader för uppförande av nytt objekt alldeles för lätt idag. Detta trots skydd i planbestämmelser, skydd av länsstyrelsen, skydd som riksintressen och liknande. Ibland sker det av okunskap, ibland av kommunernas åtro och tillit till de ekonomiska intressesfärerna som absolut inte är intresserade av kulturvärden då pengavärden är mer konkreta. Man måste inse att dräneringen av bygghistoria/byggkultur i samhället inte är ett enskilt problem utan allas ansvar, det går inte att säga att det enbart är statens ansvar.
Nytt kan alltid byggas men gammalt försvinner med tiden. Sålunda måste vi kunna plagiera för att åtminstonde bevara själen hos byggnader/områden. Vi måste kunna restaurera med gamla metoder för att bevara och vi måste oavsett ålder på huset byggandsvårda för att upplysa de som sitter och nöter samma frågor om ytterligare ett sekel.
Detta håller jag med om. Jag tycker inte att resonemanget att "om staten/kommunen kräver byggnadsvård får de stå för merkostnaden också" håller.Anders_Roslagen skrev:
Vi har ju ett reglerat byggande där myndigheter ställer en rad olika krav på den som bygger om, till eller nytt. Bevarande är bara en aspekt.
Om jag köper en tomt och för att få bygglov tvingas bygga längre bort från gatan än jag skulle vilja, och det medför extrakostnader för t.ex. längre dragning av servisledningar, sprängning som inte skulle behövts annars etc, då får jag stå för det själv.
Och om jag, nu när jag ska dra in bergvärme i mitt gamla hus (innan någon skriker: Förre ägaren rev ut murstocken så eldning är inte ett alternativ), inte får lov att borra på framsidan utan hänvisas till den mer svårtillgängliga baksidan - inte får jag ersättning för extrakostnaderna att riva och återställa staket etc.
Varför skulle det vara annorlunda med merkostnader för bevarande?
Däremot tycker jag att det är en annan sak om man ställer krav som hindrar en någorlunda modern standard när det gäller värme, hygien och liknande. Hus är till för att brukas och ställer man krav som förhindrar det börjar det handla om museiverksamhet . De entusiaster som tar på sig sådant tycker jag gott kan vara värda litet mer stöd från det allmänna.
Byggaren ställer upp ganska snäva kriterier för vad som kan vara bevarandevärt. Jag är nog ändå ganska glad att myndigheterna är mindre snäva i sin bedömning. För även om det är så att gamla hus oftast köps av människor som gillar just gamla hus, så är det inte alltid som tycket åtföljs av kunskap. Det förekommer en del vanföreställningar om vad som är "gammaldags" och "allmoge" som tyvärr verkar få ligga till grund för mången lättvindigt igångsatt renovering och "återställare".
Risken finns :-[
Som tur är behöver syllen bara bytas på den långsidan du ser på bilden
Ja ja, vi får se hur vi gör, men byggnadsvård vill inte jag kalla det, mera att göra det lite bekvämare
Och vi är mera vana att reparera och bygga till än att bygga nytt
Det finns så många gamla hus som är ursprungliga här i Dalrna så vårt behöver nog inte "byggnadsvårdas"
Fasaden kommer troligen inte att se ut som originalet heller, för "gubben" vägrar liggande panel :'(
Jag tycker det är en sund inställning! Fixa det ni anser väsentligt. Ni trivs ju i huset och har funnit dess charm. Allt är inte nödvändigt att 'byggnadsvårda till döds' och i detta fall tycker jag att er trivsel i huset är viktigast.morsan skrev:
Jag har ett bra exempel: God vän bebor en månghundraårig lerklinegård i Skåne. Den har varit i samma släkt hela tiden. Det finns mycket charm i gården men jag var lite frågande inför en del fullständiga vansinnigheter som gjorts och frågade den nuvarande, ytterst händige och teknisk kunnige ägaren. Och han flinade lite och svarade så förnuftigt: Varje generation har satt sina spår i detta hus. Här har rivits, byggts till, byggts om etc. Idag kan vi med lätt överseende ändå betrakta ändringarna i början på 1900-talet som någotsånär acceptabla. Men det som gjorts de senaste 50 åren är förfärliga. Samtidigt gjordes detta i 'modern tid' och efter vad man då tyckte var fint och bra. Även dessa förändringar kommer en dag att bli kultur ...
Så han vårdar sitt arv och har installerat modernt bad men köket är från 30-talet. Han renoverar inte 'tillbaka' vissa saker utan menar att detta ingår i husets själ. Jag skämdes lite över min fråga eftersom jag fullständigt förbisett just hans inställning och respekt för tidigare generationer.
Tack yonna och Byggaren!
Jag blev alldeles varm och glad när jag läste era kommentarer för det är precis så jag tänkt :-[
Vi kommer troligen att reparera, det finns så mycket roligt i det här huset
Bakugnen finns ju kvar, 2 kakelugnar som går att göra i ordning, gamla trägolv att slipa och skura. Och inte att förglömma den taffliga indragningen av el och vatten :-/
Det kommer att bytas men fortfarande vara utanpåliggande. Badrummets och kökets placering är också en del av husets historia när fastigheten fick kommunalt vatten och avlopp på 60-talet. Vi har faktiskt en brunn med pump på gården också
Men jag tror att jag ska plocka bort masoniten från spegeldörrarna i alla fall...
Jag blev alldeles varm och glad när jag läste era kommentarer för det är precis så jag tänkt :-[
Vi kommer troligen att reparera, det finns så mycket roligt i det här huset
Bakugnen finns ju kvar, 2 kakelugnar som går att göra i ordning, gamla trägolv att slipa och skura. Och inte att förglömma den taffliga indragningen av el och vatten :-/
Det kommer att bytas men fortfarande vara utanpåliggande. Badrummets och kökets placering är också en del av husets historia när fastigheten fick kommunalt vatten och avlopp på 60-talet. Vi har faktiskt en brunn med pump på gården också
Men jag tror att jag ska plocka bort masoniten från spegeldörrarna i alla fall...
Hos mig hade man tagit bort masonitskivorna och lutat dörrarna - vilket naturligtvis inte var avsikten från början (huset renoverades under den stora avlutningsperioden). Min ambition under alla år var att återbörda dörrar & lister till ursprunget dvs målade. Jag kom aldrig så långt . Detta är ändå en åtgärd som inte förstör huset på något sätt och det är betydligt lättare att måla gamla spegeldörrar än att avluta dem .
. Detta är ändå en åtgärd som inte förstör huset på något sätt och det är betydligt lättare att måla gamla spegeldörrar än att avluta dem .
