En äldre JFB typ B hur kopplar N och lite annat
Det har ju varit uppe på forumet lite frågor kring JFB och hur tex N bryter/sluter i förhållande till L1-3 samt att det brukar vara diverse trådar runt funktionstider olika typer AC, A, F, B, B+ osv. Tog därför en äldre förstklassig typ B JFB och mätte upp den på diverse sätt samt öppnar upp den så det är tydligt steg för steg hur de är byggda.
En del här är ju intresserade av detta så det får presenteras bit för bit i lugn takt och kommenteras vartefter om det är något som kommer upp. Den är i princip utsatt för ett normtest så vi kan gå in lite på de olika delarna både eltekniskt och mer mekaniskt som tex hur ledare av olika typer kan anslutas både enskilt och i par. Att det är en typ B kan ju ge lite mervärden då de är både spänningsberoende och oberoende samt med dubbla toroider med lite olika egenskaper där ena är standard typ A och andra avpassad för DC delen.
Nåväl vi börjar med kontaktvägarna vid slutning och brytning två fall där ena är en normal manöver och andra är en provocerat långsam. Som sagt i tidigare trådar bör N sluta tidigt för att undvika asymmetri vid 2-3 faser med använd N. Detta kan man se lite olika väl ordnatmellan olika tillverkare men i de flesta fall finns åtminstone en tendens till att man försöker uppfylla det kravet.
Normalt tillslag där mekanismen ser till att N (blå) är sluten före de tre polerna för faser. Vad som skiljer agnarna från vetet här är inte bara att N ligger före det är även den korrekta mycket samtidiga slutningen av faserna.
Normal brytning via utlösaren, givetvis inte mycket att tillägga där när uppklinkade mekanismen står för jobbet.
Tillslag med provocerad långsam manöver, som synes endast en obetydligt längre tid mellan N och de även här helt lika faserna.
Långsam brytmanöver via vippan, detta ger ju i princip samma verkan som via utlösaren men ibland kan det skilja även här beroende på mekanisk lösning.
Så avslutar vi första kapitlet med lite allmäna bilder med öppnad kapsling.
Enheten med märkningar och schematisk symbolik.
Under locket, skärmplåt pga typ B som kan vara relativt känslig för yttre fält.
Utgående sidas anslutningar och gaveln på ena toroiden. Klämmorna funkar bra med tex 2x1.5 mm2 EK och utsatta för normenligt dragprov 50 N 1 min, vid grövre areor 100 N.
Inkommande sida och gavel på andra toroiden.
Utvärderingskretsar för specifikt DC delen karaktäristiskt för typ B. Bygger i stort på en transduktorprincip.
Motsatta sidan med ett enkelt nätdon för kortet på förra bilden, väl skyddat och robust med stor marginal för funktionsnivå sett till spänning och kurvform.
Vi slutar där för tillfället så om någon vill kommentera eller se något särskilt här så skriv.
En del här är ju intresserade av detta så det får presenteras bit för bit i lugn takt och kommenteras vartefter om det är något som kommer upp. Den är i princip utsatt för ett normtest så vi kan gå in lite på de olika delarna både eltekniskt och mer mekaniskt som tex hur ledare av olika typer kan anslutas både enskilt och i par. Att det är en typ B kan ju ge lite mervärden då de är både spänningsberoende och oberoende samt med dubbla toroider med lite olika egenskaper där ena är standard typ A och andra avpassad för DC delen.
Nåväl vi börjar med kontaktvägarna vid slutning och brytning två fall där ena är en normal manöver och andra är en provocerat långsam. Som sagt i tidigare trådar bör N sluta tidigt för att undvika asymmetri vid 2-3 faser med använd N. Detta kan man se lite olika väl ordnatmellan olika tillverkare men i de flesta fall finns åtminstone en tendens till att man försöker uppfylla det kravet.
Normalt tillslag där mekanismen ser till att N (blå) är sluten före de tre polerna för faser. Vad som skiljer agnarna från vetet här är inte bara att N ligger före det är även den korrekta mycket samtidiga slutningen av faserna.
Normal brytning via utlösaren, givetvis inte mycket att tillägga där när uppklinkade mekanismen står för jobbet.
Tillslag med provocerad långsam manöver, som synes endast en obetydligt längre tid mellan N och de även här helt lika faserna.
Långsam brytmanöver via vippan, detta ger ju i princip samma verkan som via utlösaren men ibland kan det skilja även här beroende på mekanisk lösning.
Så avslutar vi första kapitlet med lite allmäna bilder med öppnad kapsling.
Enheten med märkningar och schematisk symbolik.
Under locket, skärmplåt pga typ B som kan vara relativt känslig för yttre fält.
Utgående sidas anslutningar och gaveln på ena toroiden. Klämmorna funkar bra med tex 2x1.5 mm2 EK och utsatta för normenligt dragprov 50 N 1 min, vid grövre areor 100 N.
Inkommande sida och gavel på andra toroiden.
Utvärderingskretsar för specifikt DC delen karaktäristiskt för typ B. Bygger i stort på en transduktorprincip.
Motsatta sidan med ett enkelt nätdon för kortet på förra bilden, väl skyddat och robust med stor marginal för funktionsnivå sett till spänning och kurvform.
Vi slutar där för tillfället så om någon vill kommentera eller se något särskilt här så skriv.
Redigerat:
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 23 500 inlägg
Den har en del symboler nere till vänster som jag inte känner igen, K, f+, pC eller Cp eller vad det ska föreställa.
En annan sak jag inte greppat är Im, 800 A i detta fall, som jag antar är kontakternas slut- och brytförmåga. Märkströmmen 25 A är den högsta belastningsström som JFBn kan detektera en felström inom, alltså den högsta ström där den "fungerar" som den ska. Men Im handlar om kontakterna i sig, vid manuell manövrering mot en kortslutning etc? Men sedan finns även I∆m, rated residual making and breaking capacity. Vad är detta egentligen?
Samma sak finns för Inc, villkorlig kortslutningsström, som jag antar är den högsta ström som JFBns kontakter kan föra utan att brinna upp, förutsatt att den är skyddad av en föregående säkring? Vi pratar inte brytning här? Det är säkringen som ska bryta. I detta exempel är det 10000 A i en rektangel med en säkring på 100 A före. Även denna har en I∆c-variant som betyder vadå?
En annan sak jag inte greppat är Im, 800 A i detta fall, som jag antar är kontakternas slut- och brytförmåga. Märkströmmen 25 A är den högsta belastningsström som JFBn kan detektera en felström inom, alltså den högsta ström där den "fungerar" som den ska. Men Im handlar om kontakterna i sig, vid manuell manövrering mot en kortslutning etc? Men sedan finns även I∆m, rated residual making and breaking capacity. Vad är detta egentligen?
Samma sak finns för Inc, villkorlig kortslutningsström, som jag antar är den högsta ström som JFBns kontakter kan föra utan att brinna upp, förutsatt att den är skyddad av en föregående säkring? Vi pratar inte brytning här? Det är säkringen som ska bryta. I detta exempel är det 10000 A i en rektangel med en säkring på 100 A före. Även denna har en I∆c-variant som betyder vadå?
Ahhh, en tråd med elteknisk porr,...
...igen ... GK100 ...
Jag kände mig lite vilsen redan i första inlägget, detta lär jag nog få läsa några varv ...
...igen ... GK100 ...
Jag kände mig lite vilsen redan i första inlägget, detta lär jag nog få läsa några varv ...
Bra att du är på hugget i delarna mer från normernas värld Bo. Jag antar att det kommer lite mer av denna typen vartefter så tänker mig att vi samlar detta för den mindre publiken till slutet så kan det även summera saken. Vi kollar på uppbyggnad rent tekniskt först och så kanske en vända med de typiska punkterna i ström och tid fast för denna typen väsentligt utökat mot typ A.
Vi får ha lite höstporr senare med MCB, den gamla testen av dvärgbrytares data ligger ju klar sen länge men så ska ju krabaterna sprättas upp också och visa insidan.Mikael_L skrev:
Ahhh, en tråd med elteknisk porr,...
...igen ... GK100 ...
Jag kände mig lite vilsen redan i första inlägget, detta lär jag nog få läsa några varv ...
När man tittar på kretslösningen så verkar ju brytaren även bryta testkretsen. Varför gör den det? Gör den ens det, fysiskt alltså? Jag noterar att testkretsen går genom dem lite mer avancerade toroiden med mikroprocessorn (eller vad det nu är), hur fungerar det? Testar man bara den delen eller?
Ugh... nu läste jag på om transduktorn också. Tänk vad mycket roligt det finns där ute att lära sig.
Ugh... nu läste jag på om transduktorn också. Tänk vad mycket roligt det finns där ute att lära sig.
Ja kretsen för testknappen bryts via en kontakt det är det vanliga på JFB. Tanken är väl att man inte ska kunna förstöra tex ingående motstånd dels om man testar och brytaren inte löser ut dels om den ansluts från andra sidan och test med frånslagen brytare ger ström ändå. Kan vara av säkerhetsskäl också i vissa kopplingar där motståndet lägger en otillåtet hög ström förbi brytaren även med huvudkontakterna från under olyckliga omständigheter.
Och testknappen berör i denna typen bara delen med spänningsberoende funktion den har betydligt mer felkällor. Troligtvis ses det som för att slippa dubbla testfunktioner tex två knappar som blir svårare att sköta, lättare att glömma eller tolka osv testar man bara den delen och fallerar det får apparaten kasseras även om andra sidan är ok.
Det väsentliga i funktionskedjan testas ändå eftersom det är gemensam mekanism som båda delarna utlöser och det är i mekaniska delen och ev i aktiva elektroniken man har större sannolikhet för fel. Klassiska passiva typ A sidan med sitt remanensrelä består i princip bara av två spolar och förbindningen dem emellan ev ett par komponenter för att ordna en serieresonans också men allt där kan ses som mycket säkert.
Ja transduktorn är en intressant sak som sen länge tappat användningen den hade förr men i detta fallet kommer det till pass. Iofs med metallurgiskt utvecklade material för järnkärnorna det är en ganska speciell sak för JFB av alla typer. Vi kan ju se lite sen grovt på vilka egenskaper man vill ha i de olika fallen när dissektionen kommer längre.
Och testknappen berör i denna typen bara delen med spänningsberoende funktion den har betydligt mer felkällor. Troligtvis ses det som för att slippa dubbla testfunktioner tex två knappar som blir svårare att sköta, lättare att glömma eller tolka osv testar man bara den delen och fallerar det får apparaten kasseras även om andra sidan är ok.
Det väsentliga i funktionskedjan testas ändå eftersom det är gemensam mekanism som båda delarna utlöser och det är i mekaniska delen och ev i aktiva elektroniken man har större sannolikhet för fel. Klassiska passiva typ A sidan med sitt remanensrelä består i princip bara av två spolar och förbindningen dem emellan ev ett par komponenter för att ordna en serieresonans också men allt där kan ses som mycket säkert.
Ja transduktorn är en intressant sak som sen länge tappat användningen den hade förr men i detta fallet kommer det till pass. Iofs med metallurgiskt utvecklade material för järnkärnorna det är en ganska speciell sak för JFB av alla typer. Vi kan ju se lite sen grovt på vilka egenskaper man vill ha i de olika fallen när dissektionen kommer längre.
Redigerat:
Helt riktigt b_hasse, nu får vi titta lite på "knappen" och motståndet också.
Vi fortsätter avskalningen av yttre delar så själva de grundläggande komponenterna kommer fram.
Matningsdon för aktiva spänningsberoende halvan av mätningen. En enkel brygga med överspänningsskydd och rejäla motstånd.
Baksidan dvs tre faser och nolla in likspänning ut.
Översikt med ovanstående utvikt.
Med skärmplåt och isolering borttaget.
Ena toroidens lindningsuttag (vit) och testkretsens felvarv (gul).
B-typ utvärderingsdelens huvudkort. Anslutningar mot trafo, matningsdon och utlösaren.
Gemensam del för testknapp och hjälpbrytaren som var på tal tidigare. Knappens returfjäder är samtidigt kontakt för test. Skymtar gör också motståndet som ligger i testdelen tillsammans med lite komponenter för att göra en typ A av i grunden en typ AC dvs skapa en resonanskrets och ett par dioder.
Vi fortsätter avskalningen av yttre delar så själva de grundläggande komponenterna kommer fram.
Matningsdon för aktiva spänningsberoende halvan av mätningen. En enkel brygga med överspänningsskydd och rejäla motstånd.
Baksidan dvs tre faser och nolla in likspänning ut.
Översikt med ovanstående utvikt.
Med skärmplåt och isolering borttaget.
Ena toroidens lindningsuttag (vit) och testkretsens felvarv (gul).
B-typ utvärderingsdelens huvudkort. Anslutningar mot trafo, matningsdon och utlösaren.
Gemensam del för testknapp och hjälpbrytaren som var på tal tidigare. Knappens returfjäder är samtidigt kontakt för test. Skymtar gör också motståndet som ligger i testdelen tillsammans med lite komponenter för att göra en typ A av i grunden en typ AC dvs skapa en resonanskrets och ett par dioder.
Så går vi lite vidare in på mekanism och kontakternas uppbyggnad. En del av detaljerna här är helt avgörande för om det blir en högklassig apparat eller en blek kopia.
Lösa delar borta och toroiderna med anslutningarna mot klämmorna och huvudpolerna under i kroppen.
Lilla kortet med bla testkontakten och motståndet för intern felström (gröna) 3.3 kohm.
Strömtafona borta under locket huvudkontakterna, mekanismen som är en komplett byggsten sitter också kvar till höger.
En av hissklämmorna denna med punktsvetsad tråd som är dragen genom summatrafon. I delen som hissas är präglat rillor tvärs vägen som ledaren förs in som både mekaniskt och elektriskt ger stadig förbindning. Dessutom kan helheten pendla lite sett i bildplanet då kommer tex fallet lika EK ledare klämmas balanserat även om de inte ligger invid varandra och parallellt.
Undre delen tom så när som på fjädrarna för kontakter och mekanism med utlösarrelä det sk PMR längst ner till höger.
Slitsar för avlastning mot släckkammarna, nollpolen till vänster har inte fått förstärkning i form av metallinläggen som sitter på fasernas.
Mekanismen från ena sidan.
Och andra.
På högkant där enda infästningen mot övriga brytaren sker via lilla skruvhålet. Enheten är komplett och lätt att hantera utan att falla i delar eller liknande. Väl byggd och med materialval som ska tåla relativt utsatta miljöer tex i form av fukt, lätt aggressiv atmosfär osv.
Kontaktsatsen som också är en byggmodul som kan förjusteras för korrekt kontaktväg/tryck.
Sett från utsida släckkammare dvs där slitsarna från tidigare bild avlastar tryck.
Från andra hållet med polerna in mot kamrarna.
Kamrarna är också enskilda komponenter i hop med fasta delen av polerna.
Från sidan så man kan se en korrekt utförd slitdel för själva kontaktpunkten.
Alla fyra särade från bryggan.
En av rörliga kontakterna uppvikt, här ser man dels utformningen av motsvarande kontaktpunkt i silverlegering svagt välvd och självrensande. Även "nosen" utanför polen som går inne i kammaren lätt böjd och avspetsad för bra styrning av bågen mot släckdelen.
Nästa gång får vi ta summatrafona med tillhörande PMR.
Lösa delar borta och toroiderna med anslutningarna mot klämmorna och huvudpolerna under i kroppen.
Lilla kortet med bla testkontakten och motståndet för intern felström (gröna) 3.3 kohm.
Strömtafona borta under locket huvudkontakterna, mekanismen som är en komplett byggsten sitter också kvar till höger.
En av hissklämmorna denna med punktsvetsad tråd som är dragen genom summatrafon. I delen som hissas är präglat rillor tvärs vägen som ledaren förs in som både mekaniskt och elektriskt ger stadig förbindning. Dessutom kan helheten pendla lite sett i bildplanet då kommer tex fallet lika EK ledare klämmas balanserat även om de inte ligger invid varandra och parallellt.
Undre delen tom så när som på fjädrarna för kontakter och mekanism med utlösarrelä det sk PMR längst ner till höger.
Slitsar för avlastning mot släckkammarna, nollpolen till vänster har inte fått förstärkning i form av metallinläggen som sitter på fasernas.
Mekanismen från ena sidan.
Och andra.
På högkant där enda infästningen mot övriga brytaren sker via lilla skruvhålet. Enheten är komplett och lätt att hantera utan att falla i delar eller liknande. Väl byggd och med materialval som ska tåla relativt utsatta miljöer tex i form av fukt, lätt aggressiv atmosfär osv.
Kontaktsatsen som också är en byggmodul som kan förjusteras för korrekt kontaktväg/tryck.
Sett från utsida släckkammare dvs där slitsarna från tidigare bild avlastar tryck.
Från andra hållet med polerna in mot kamrarna.
Kamrarna är också enskilda komponenter i hop med fasta delen av polerna.
Från sidan så man kan se en korrekt utförd slitdel för själva kontaktpunkten.
Alla fyra särade från bryggan.
En av rörliga kontakterna uppvikt, här ser man dels utformningen av motsvarande kontaktpunkt i silverlegering svagt välvd och självrensande. Även "nosen" utanför polen som går inne i kammaren lätt böjd och avspetsad för bra styrning av bågen mot släckdelen.
Nästa gång får vi ta summatrafona med tillhörande PMR.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 23 500 inlägg
Precis, vad jag tänkte fråga - hur fungerar mekanismen som den svaga felströmmen förmår manövrera utan ytterligare yttre hjälp? PMR, används den för B-typen eller vad är det?
PMR är den delen som med permanentmagnet hålls i läge och som försvagas via felströmmen och fjädrar upp och i sin tur påverkar huvudmekanismen som var med tidigare på bild. Den delen har varit delvis skymd hittills men är en egen modul som är urplockad nästa gång.
PMR står för permanent magnetiskt relä och används för utlösaren i detta fallet både av A- och B-delen. Är väldigt små "effekter" som trippar den rör sim om tiotals uVA, tur att kraften i magnetankaret avtar så kraftigt med små avstånd att ren fjäder kan ta vid och göra jobbet distinkt.
PMR står för permanent magnetiskt relä och används för utlösaren i detta fallet både av A- och B-delen. Är väldigt små "effekter" som trippar den rör sim om tiotals uVA, tur att kraften i magnetankaret avtar så kraftigt med små avstånd att ren fjäder kan ta vid och göra jobbet distinkt.
Då tar vi ett steg till, som sagt strömtrafo och PMR.
Kompletta enheten med två transformatorer för A- respektive B-typ och testkretsens felvarv (gula trådslingan ett varv).
Toroiden för A-delen med skärmplåtar och skyddsinlägg mot gavlarna.
Samma i lite mer närbild.
Och från sidan, denna har en betydligt kraftigare kärna (tvärsnittsarea) än andra för B-delen.
Egenskaperna magnetiskt skiljer sig mellan de två trafona. I denna strävar man efter en karaktäristik med liten koercitivkraft och brant fast linjär ökning i flödestäthet vid ökande magnetisering. Bmax = drygt 1 T och ur > 150000, frekvensgången intressant kring 50-100 Hz och som bonus är material valt så att viss tempkompensering sker.
Toroiden för B-delen med skärmplåtar och skyddsinlägg mot gavlarna.
Och från sidan, som synes avsevärt mindre kärna än grannens.
Magnetiskt strävar man även här efter en karaktäristik med liten koercitivkraft men magnetiseringskurvan är inte lika avgörande här dvs enklare att välja material. Bmax = drygt 0.5 T och ur > 70000, frekvensgången intressant upp mot 2000 Hz. Utvärderingen i denna delen är som sagt i stort en transduktorprincip där man kontinuerligt mäter var man ligger i B/H för valda materialet.
Stöd och montagedetaljer för spolarna, att hålen för primärvarven ligger rätt till geometriskt är viktigt för rätt funktion tekniskt, teoretiskt fysikaliskt ska det egentligen inte inverka.
Utlösaren PMR med sina två magnetiskt mjuka sidoplåtstycken.
I utlöst läge med tungan som påverkar tripmekanismen (vänster nedtill) i ytterläge. Fjädern upptill är den som driver förloppet via ett litet länksystem när väl magneten släppt.
I återställt läge med tungan åt höger. När brytaren löser eller bryts manuellt ser mekanismen till att denna återställs så att inte magnetankaret ska ligga öppet och på sikt tappa delar av sin remanens.
Nästa får bli en liten genomgång av hur detta exemplaret föll ut vid de olika normenliga testerna för utlösning i olika fall. Och en liten diskussion kring vad nu Bo hade fiskat upp från normernas värld av strömmar, märkdata osv så ska det väl vara rätt avklarat sen.
Kompletta enheten med två transformatorer för A- respektive B-typ och testkretsens felvarv (gula trådslingan ett varv).
Toroiden för A-delen med skärmplåtar och skyddsinlägg mot gavlarna.
Samma i lite mer närbild.
Och från sidan, denna har en betydligt kraftigare kärna (tvärsnittsarea) än andra för B-delen.
Egenskaperna magnetiskt skiljer sig mellan de två trafona. I denna strävar man efter en karaktäristik med liten koercitivkraft och brant fast linjär ökning i flödestäthet vid ökande magnetisering. Bmax = drygt 1 T och ur > 150000, frekvensgången intressant kring 50-100 Hz och som bonus är material valt så att viss tempkompensering sker.
Toroiden för B-delen med skärmplåtar och skyddsinlägg mot gavlarna.
Och från sidan, som synes avsevärt mindre kärna än grannens.
Magnetiskt strävar man även här efter en karaktäristik med liten koercitivkraft men magnetiseringskurvan är inte lika avgörande här dvs enklare att välja material. Bmax = drygt 0.5 T och ur > 70000, frekvensgången intressant upp mot 2000 Hz. Utvärderingen i denna delen är som sagt i stort en transduktorprincip där man kontinuerligt mäter var man ligger i B/H för valda materialet.
Stöd och montagedetaljer för spolarna, att hålen för primärvarven ligger rätt till geometriskt är viktigt för rätt funktion tekniskt, teoretiskt fysikaliskt ska det egentligen inte inverka.
Utlösaren PMR med sina två magnetiskt mjuka sidoplåtstycken.
I utlöst läge med tungan som påverkar tripmekanismen (vänster nedtill) i ytterläge. Fjädern upptill är den som driver förloppet via ett litet länksystem när väl magneten släppt.
I återställt läge med tungan åt höger. När brytaren löser eller bryts manuellt ser mekanismen till att denna återställs så att inte magnetankaret ska ligga öppet och på sikt tappa delar av sin remanens.
Nästa får bli en liten genomgång av hur detta exemplaret föll ut vid de olika normenliga testerna för utlösning i olika fall. Och en liten diskussion kring vad nu Bo hade fiskat upp från normernas värld av strömmar, märkdata osv så ska det väl vara rätt avklarat sen.
Så får vi runda av med lite testresultat för individen ovan och lite från normerna också.
1 Med början prov enligt typisk installationstest dvs prov av tid vid 0.5x, 1x, 5x i detta fallet 30 mA. Detta täcker då typ AC och är ihop med ev test av utlösningsström vad man i bästa fall normalt gör efter en installation eller som revisionsprov. Provat en gång i respektive fasläge 0° och 180°, har ingen betydelse på denna typen som har bipolär PMR.
0.5x30 mA: Ingen trip i något fall -> OK (Ingen trip får ske här).
1x30 mA: Trip 0° 26 ms och 180° 24 ms -> OK (Max 300 ms).
5x30 mA Trip 0° 27 ms och 180° 25 ms -> OK (Max 40 ms).
Utlösningsström ramptest 25 mA -> OK (15-30 mA tillåts).
2 Nästa steg ett prov med pulserande likspänning. I detta fallet fullständigt kommutering dvs ingen ren DC-komponent samt utökat med två test vid fasvinklar 90° och 135° i princip som en "bakkantdimmer".
1x30 mA:halvvåg Trip 0° 28 mA och 180° 27 mA -> OK (Min 10.5 mA max 42 mA).
1x30 mA:90° Trip 0° 24 mA och 180° 26 mA -> OK (Min 7.5 mA max 42 mA).
1x30 mA:135° Trip 0° 20 mA och 180° 20 mA -> OK (Min 4 mA max 42 mA).
Strömmen här sett som effektivvärde vid de olika kommuteringsvinklarna.
3 Så prov med pulserande likspänning överlagrad en ren DC-komponent. DC 10 mA och på den samma testström som pkt 2 halvvåg.
1x30 mA:halvvåg Trip 0° 32 mA och 180° 28 mA -> OK (Max 52 mA).
Vid skift av fasläge byts även polaritet för DC-komponenten..
4 Ren likström alltså det som är typiskt för B-varianterna.
Ramp båda riktningarna Trip 0° 40 mA och 180° 45 mA -> OK (Min 15 mA max 60 mA).
Denna ligger alltså vettigt jämnt och inom gränserna för B-typ.
Däremot K är relevant och betyder här det som brukar kallas stötströmstålig eller korttidsfördröjd. Detta är fabrikantberoende och beteckningarna är inte upptagna i norm men innebär att man vid testpuls 8/20 ligger över normens 250 A oftast i trakten 2-3 kA (för S >5 kA). Och samtidigt kan man se till att utlösningstiden ligger strax under höga gränsen i norm för standardtypen nästa som finns definierad är selektiv S men då inte personskydd.
Ett litet särfall som man kan se på vissa fabrikat är märkningen G som är funktionellt vad K är i stort men nationellt definierat för Österrike som tålig mot störning pga åska "Gewittwer".
Samma med f+ denna är före allmäna introduktionen av typ F och innebär i princip att den mäter och löser ut för mer högfrekventa och inte rent sinusformade felströmmar. Är tänkt att ta komponenter från diverse enfasiga omformare i bostäder typ TM/TT luftvärmepumpar osv.
Im är som du skriver kontakternas märkbrytförmåga och ska vara minst 500 A eller tio gånger märkströmmen om det blir högre så 800 här är väl över både 500 och 250. Märkström 25 A får man se som ren termisk märkström för brytaren och som man inte ska gå över kontinuerligt oberoende av överliggande backupsäkringar. Dvs vad man normalt dimensionerar lastmässigt för på vanligt sätt för alla typer utrustningar. Att skilja de två typerna du tar upp för Im alltså även residual är nog inget en vettig tillverkare gör har åtminstone aldrig sett någon av alla mer kända fabrikat. Det är ju samma mekanismer och kontakter som verkar i båda fallen oberoende vad som triggar.
Fallet Icn är vilken högsta backupsäkring som kan användas vid föregående möjlig nätkortslutningsström angiven i rektangeln. Alltså i princip samma som begränsning av genomsläppt energi och tänkt för skydd av kontakterna när de jobbar och bryter inte om de ligger till då är det inget problem. I detta fallet kan då brytaren användas där nätet kan leverera 10 kA bara den skyddas av max säkring typ gG max 100 A. Samma som för Im när det gäller punkten residual det skiljs inte på.
Det var det hela:
1 Med början prov enligt typisk installationstest dvs prov av tid vid 0.5x, 1x, 5x i detta fallet 30 mA. Detta täcker då typ AC och är ihop med ev test av utlösningsström vad man i bästa fall normalt gör efter en installation eller som revisionsprov. Provat en gång i respektive fasläge 0° och 180°, har ingen betydelse på denna typen som har bipolär PMR.
0.5x30 mA: Ingen trip i något fall -> OK (Ingen trip får ske här).
1x30 mA: Trip 0° 26 ms och 180° 24 ms -> OK (Max 300 ms).
5x30 mA Trip 0° 27 ms och 180° 25 ms -> OK (Max 40 ms).
Utlösningsström ramptest 25 mA -> OK (15-30 mA tillåts).
2 Nästa steg ett prov med pulserande likspänning. I detta fallet fullständigt kommutering dvs ingen ren DC-komponent samt utökat med två test vid fasvinklar 90° och 135° i princip som en "bakkantdimmer".
1x30 mA:halvvåg Trip 0° 28 mA och 180° 27 mA -> OK (Min 10.5 mA max 42 mA).
1x30 mA:90° Trip 0° 24 mA och 180° 26 mA -> OK (Min 7.5 mA max 42 mA).
1x30 mA:135° Trip 0° 20 mA och 180° 20 mA -> OK (Min 4 mA max 42 mA).
Strömmen här sett som effektivvärde vid de olika kommuteringsvinklarna.
3 Så prov med pulserande likspänning överlagrad en ren DC-komponent. DC 10 mA och på den samma testström som pkt 2 halvvåg.
1x30 mA:halvvåg Trip 0° 32 mA och 180° 28 mA -> OK (Max 52 mA).
Vid skift av fasläge byts även polaritet för DC-komponenten..
4 Ren likström alltså det som är typiskt för B-varianterna.
Ramp båda riktningarna Trip 0° 40 mA och 180° 45 mA -> OK (Min 15 mA max 60 mA).
Denna ligger alltså vettigt jämnt och inom gränserna för B-typ.
Det vi kan lämna här är märkena under VDE-logon alltså PCT fram och baklänges rör bara Putinland dvs rysk märkning.
Däremot K är relevant och betyder här det som brukar kallas stötströmstålig eller korttidsfördröjd. Detta är fabrikantberoende och beteckningarna är inte upptagna i norm men innebär att man vid testpuls 8/20 ligger över normens 250 A oftast i trakten 2-3 kA (för S >5 kA). Och samtidigt kan man se till att utlösningstiden ligger strax under höga gränsen i norm för standardtypen nästa som finns definierad är selektiv S men då inte personskydd.
Ett litet särfall som man kan se på vissa fabrikat är märkningen G som är funktionellt vad K är i stort men nationellt definierat för Österrike som tålig mot störning pga åska "Gewittwer".
Samma med f+ denna är före allmäna introduktionen av typ F och innebär i princip att den mäter och löser ut för mer högfrekventa och inte rent sinusformade felströmmar. Är tänkt att ta komponenter från diverse enfasiga omformare i bostäder typ TM/TT luftvärmepumpar osv.
Im är som du skriver kontakternas märkbrytförmåga och ska vara minst 500 A eller tio gånger märkströmmen om det blir högre så 800 här är väl över både 500 och 250. Märkström 25 A får man se som ren termisk märkström för brytaren och som man inte ska gå över kontinuerligt oberoende av överliggande backupsäkringar. Dvs vad man normalt dimensionerar lastmässigt för på vanligt sätt för alla typer utrustningar. Att skilja de två typerna du tar upp för Im alltså även residual är nog inget en vettig tillverkare gör har åtminstone aldrig sett någon av alla mer kända fabrikat. Det är ju samma mekanismer och kontakter som verkar i båda fallen oberoende vad som triggar.
Fallet Icn är vilken högsta backupsäkring som kan användas vid föregående möjlig nätkortslutningsström angiven i rektangeln. Alltså i princip samma som begränsning av genomsläppt energi och tänkt för skydd av kontakterna när de jobbar och bryter inte om de ligger till då är det inget problem. I detta fallet kan då brytaren användas där nätet kan leverera 10 kA bara den skyddas av max säkring typ gG max 100 A. Samma som för Im när det gäller punkten residual det skiljs inte på.
Det var det hela:
