Norr om Söderhamn finns det c 25 km otrafikerad räls liggandes i skogen efter gamla stambanan den har väl legat i c 10 år , bara vissa etapper som demonterats.
Gjorde klart städet i kväll. Limmade ihop lite fint kärnvirke jag hade liggandes. Gick sedan loss med rondellen på kubben för att få lite rock'n roll look på det hela.
Ska borsta på svartfärgen så träet lyser igenom lite. Höjden är medvetet låg pga platsbrist, ca 70 cm överkant städ. Egentligen ska den höjden vara i höjd med knogarna.
Ska borsta på svartfärgen så träet lyser igenom lite. Höjden är medvetet låg pga platsbrist, ca 70 cm överkant städ. Egentligen ska den höjden vara i höjd med knogarna.
Jaa, gör det, kommer bli ändå snyggare lite borstat Ska stjäla den idéen när, om, mitt städ dyker upp någon gång.
Mmm, så tänkte jag med smidesskruvstädet, monterar det på 100 cm (har 102 till knogarna).
Det finns olika typer av räls. Från 30 kg / m till dagens 60 kg / m. Den nyare 60 kg är bra mycket hårdare än äldre räl. Det är blandning av bla magnesium, krom, kol som skiljer. Den bit jag fick tag på var en ny 50 kg bit.
Den nya "60-rälennöts mindre vs äldre räls MEN den är skörare än äldre räls och kan utmattas pga av vibrationer.
Jag prövade och smidde en liten krok i kväll på ministädet och det funkade bra. Dock så är det inte riktigt samma rekyl som jag minns från Kohlswa städet jag hade. Jag ska prova ditt tips med att värma det och se om det går att förbättra rekylen.
Det där blev ett grymt snyggt städ (och kubb). Det är både tumme upp och hatten av.
Men satans vilket jobb det måste varit ...
Lostmoose skrev:
Jag trodde att städ var härdade, eller åtminstone gjorda av lite bättre metall.
Jag har fått för mig att tågräls är av lite sämre kvalitet?
Hur som helst väldigt snyggt, det är för lite metallbearbetning på byggahus!
Järnvägsräl är idag (och sedan bortåt 30-40 år åtminstone) en relativt high-tech stålprodukt.
Eller vad ska man säga, snart finns det ju inga low-tech stålprodukter, t.o.m armeringsstål är väldigt förfinade idag.
På räls vill man ha högsta möjliga slitagebeständighet, dvs slitageytan är stark och hårt härdad. Hjulen ser man till att de är mjukare, det är enklare och billigare att byta slitna hjul än sliten räls.
Sen vill man ha stål med minsta möjliga temperaturutvidgning, men här går det inte att göra så mycket, det går inte att trolla med knäna.
Den slitstarka ytan går lite stick i stäv med att inte få rälsbrott, vars risk ökar med härdade spröda material, så räl kan härdas på olika sätt i dess olika delar.
Räl är ganska rejält legerad, med målet slitstyrka och de andra önskade egenskaperna.
Åtminstone förr tillsatt man faktiskt svavel (om jag minns rätt, på nästan alla andra stålprodukter tar man bort svavel ifrån råjärnet) för att svavlet bildade lameller i stålets kristallstruktur som gjorde att det fjädrade lite och tålde mer slag och stötar utan att orsaka brott. (Fjädrade i någon slags fysikaliskt/atomisk nivå då).
Jag tror räls kan vara ett helt utmärkt material till ett städ, man vill ju åt liknande egenskaper, slitstyrka och tålighet mot slag.
Frustrator skrev:
TjusigtVar får man tag på järnvägsräls?
Lostmoose skrev:
