Håller helt med, men att våga bygga handlar ju även om att känna att man inte låser in sig...heimlaga skrev:
1) ha råd att bo kvar även om ekonomin ändras (egen eller samhället)
2) bygg så att det, om man behöver, går att sälja
3) bygg så att värdet på det som byggs antas ha en positiv värdeutveckling
Att bygga ett superlyxhus i glesbygd är troligen en rejäl förlustaffär om man måste sälja. Att bygga en "simpelt hus" men med "lyxmaterial" innebär att du som boende konsumerar upp "lyxen" och lämnar det simpla huset kvar efter 10 år. Att köpa en jättedyr tomt och bygga ett litet hus gör troligen att det vid framtida försäljning ligger en i fatet. Då skulle iallafall jag hellre satsa mer på huset (större, mer tilltaget) och mindre på "lyxmaterialen" i inredningen.
Skulle inte ha nåt emot att bo i ett lånefritt gammalt hus på landet, med kakelugnar, lite obekvämt, men härlig känsla och god ekonomi / låg kostnad... Men med jobb och familj blir det inte så nu. Men förhoppningsvis kan jag, om jag skulle vilja, sälja huset här och ha en bra startplåt till ett rejält hus på landet. Kraschar bostadsmarknaden helt, gäller det att ha råd att bo kvar och inte tvingas sälja just då.
I TS fall finns ju en aspekt till... Om byggfirmor bygger nya hus på orten och säljer borde det på kort sikt vara rätt riskfritt att bygga nytt. Om orten är sådan att bara de som planerar att bo kvar livet ut bygger (för att huspriserna är väldigt låga) så måste ju det tas med i beräkningen, dvs att man har råd att flytta till något annat även efter man byggt.
Mja...... är det så farligt att binda sig..... alla är rädda för att binda sig i alla sammanhang nu för tiden.... men den inställningen innebär också att ingenting blir uträttat. Folk lägger inte ned sin själ i att skapa en dräglig livssituation för sig själv och sin familj och de skiter blankt i samhällsbygget på en ort där de inte tänker slå sig ned på livstid.
I den här diskussionen finns många inlägg om följderna i samhället och för individen.
Skall man kunna bygga upp ett kontaktnät och en vänkrets som håller i vått och torrt och sparka upp utrymme åt sig i lokalsamhället och bli känd och respekterad på arbetsmarknaden så krävs det att man satsar på att man skall bo i den trakten.
När det är goda tider är det lätt att surfa ovanpå och flytta från ort till ort i jakt på bättre arbete men när arbetslösheten börjar närma sig 10-15% då står den som har ett starkt lokalt kontaktnät och gott rykte i trakten först i kön för han/hon är ett säkert kort i arbetsgivarens ögon. Efter honom/henne i kön kommer bulgarerna för de är billigast. Efter bulgarerna kommer polackerna. Efter polackerna kommer estländarna. Efter estländarna kommer inhemsk arbetskraft utan stadgat rykte och kontaktnät på orten.
Det är inte särskilt hälsosamt att vara längst ned i den näringskedjan. Jag har varit där så jag vet.
Själv tycker jag att ett hus enligt JohanLuns tankesätt innebär uttryckligen att binda sig.
Det räcker med en liten prissvacka eller en trög period på husmarknaden så sitter man fast med sitt hus som är byggt för att vara säljbart. Samtidigt skall man betala alla de tilläggskostnaderna som kom av att huset byggdes med tanke på framtida försäljning. Frivoliteter som inte är lika åtråvärda för köpare i ett kärvare läge.
Positiv värdeutväckling handlar om spekulation. På en satsning med lång bindningstid som ett hus är det svårt att gissa vartåt det bär och har man gissat fel är det svårt att dra sig ur i tid.
Det enda vi vet är att den dagen räntorna normaliseras minskar köpkraften rejält samtidigt som utbudet exploderar. Vi vet också att det någon gång kan bli ett läge när bankerna säger upp lånen och vräker folk och säljer husen. Det där hände i Finland 1990-91. Jag känner en som för ungefär 6 eller 7 år sedan amorterade sista raten på fastigheten som banken tog och sålde 1990. Många andra amorterar på sina förlorade fastigheter än i dag.
Givetvis är det ekonomisk dårskap att slå sig ned och bygga nytt hus på en krisort som Kristineberg eller Boden där samhällets huvudsakliga arbetsgivare har försvunnit eller kan försvinna utan förvarning........ men jag tror inte heller att det är en god affär att slå sig ned på en ort där priset man själv betalar är uppdrivet av spekulation.
Det skall vara måtta med allt....tror jag..... i alla fall om man skall ha huset för att bo i.
I den här diskussionen finns många inlägg om följderna i samhället och för individen.
Skall man kunna bygga upp ett kontaktnät och en vänkrets som håller i vått och torrt och sparka upp utrymme åt sig i lokalsamhället och bli känd och respekterad på arbetsmarknaden så krävs det att man satsar på att man skall bo i den trakten.
När det är goda tider är det lätt att surfa ovanpå och flytta från ort till ort i jakt på bättre arbete men när arbetslösheten börjar närma sig 10-15% då står den som har ett starkt lokalt kontaktnät och gott rykte i trakten först i kön för han/hon är ett säkert kort i arbetsgivarens ögon. Efter honom/henne i kön kommer bulgarerna för de är billigast. Efter bulgarerna kommer polackerna. Efter polackerna kommer estländarna. Efter estländarna kommer inhemsk arbetskraft utan stadgat rykte och kontaktnät på orten.
Det är inte särskilt hälsosamt att vara längst ned i den näringskedjan. Jag har varit där så jag vet.
Själv tycker jag att ett hus enligt JohanLuns tankesätt innebär uttryckligen att binda sig.
Det räcker med en liten prissvacka eller en trög period på husmarknaden så sitter man fast med sitt hus som är byggt för att vara säljbart. Samtidigt skall man betala alla de tilläggskostnaderna som kom av att huset byggdes med tanke på framtida försäljning. Frivoliteter som inte är lika åtråvärda för köpare i ett kärvare läge.
Positiv värdeutväckling handlar om spekulation. På en satsning med lång bindningstid som ett hus är det svårt att gissa vartåt det bär och har man gissat fel är det svårt att dra sig ur i tid.
Det enda vi vet är att den dagen räntorna normaliseras minskar köpkraften rejält samtidigt som utbudet exploderar. Vi vet också att det någon gång kan bli ett läge när bankerna säger upp lånen och vräker folk och säljer husen. Det där hände i Finland 1990-91. Jag känner en som för ungefär 6 eller 7 år sedan amorterade sista raten på fastigheten som banken tog och sålde 1990. Många andra amorterar på sina förlorade fastigheter än i dag.
Givetvis är det ekonomisk dårskap att slå sig ned och bygga nytt hus på en krisort som Kristineberg eller Boden där samhällets huvudsakliga arbetsgivare har försvunnit eller kan försvinna utan förvarning........ men jag tror inte heller att det är en god affär att slå sig ned på en ort där priset man själv betalar är uppdrivet av spekulation.
Det skall vara måtta med allt....tror jag..... i alla fall om man skall ha huset för att bo i.
Det är detta man är rädd för.
"Patientsäkerheten är död"
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/gravid-kvinna-avled-pa-molndalsakuten
"Patientsäkerheten är död"
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/gravid-kvinna-avled-pa-molndalsakuten
Många pratar om eventuella räntehöjningar för personer som bygger nytt, och det kan jag förstå! Men vad händer för familjen som köper en 60 tals villa med direktverkande el ifall elen går upp i pris? Jag vill bygga nytt hus för att sedan bo kvar i det i troligen hela mitt liv. Då prioriterar jag låga driftskostnader och smarta utrymmen där jag vet att jag trivs och kan må bra i, istället för att köpa ett äldre hus med renoveringsbehov som dessutom kanske har en planlösning jag inte tycker om.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 583 inlägg
Som sagt. Detta och problemen på akuten på Sahlgrenska är inte bara en kort notis, utan har fyllt medierapporteringen i flera dagar. Det tar upp ledarplats i lokaltidningen. Frågor ställs av politiker.Atom skrev:
Om något rapporteras i flera dagar i media på det här viset, så är det då alltså per definition så pass ovanligt att det inte är något att egentligen oroa sig över. Det är när sådana rapporter slutar att komma, som det är dags att börja dra öronen åt sig. Det är nämligen först då som ett normaliseringsläge har inträtt. Så man måste alltid titta på statistiken. Det är endast där man finner sanningen. (Sådana nyhetsinslag blir dock för "tråkiga" och har inte någon person som kan gråta ut i rutan och väcka känslor, så de är mycket mera ovanliga, och förpassas till slutet av de längre programmen.)
Det finns mao inte någon som helst anledning att vara "rädd" för något liknande. Det kommer inte att hända dig, eller någon du känner. Eftersom det står just i tidningen.
Heimlaga, jag ser själv långsiktigt på mitt boende, jag "binder mig gärna" till orten, även om jag gärna skulle vilja bo på en mindre ort med mindre lån, men nu är det inte där jag har jobb, släkt och familj - det får nog anstå till man närmar sig pension isåfall. Då skulle jag nog heller inte flytta speciellt långt, men bara 15-20 mil från stockholm så får man otroligt mycket mer för pengarna och har fortfarande nära till släkten...heimlaga skrev:
I första hand ska man vilja bo i huset och på orten. Man ska dessutom klara en svacka. Tyvärr kan inte alla bo där de vill och ha små lån. Men jag tycker inte man ska bygga ett hus som är så streamlineat för en själv att det inte är säljbart - speciellt inte om man som TS verkar vara inställd på att eventuellt framåt i tiden flytta. Detta gäller nog än mer om man bygger "avvikande", dvs lyxigt på avfolkningsbyggd eller ett "udda" hus i storstaden.
Jag tycker också, om perspektivet att bo är 10 år, det är dumt att lägga pengarna på "lyx" som man förbrukar. Har man råd, visst, smacka på med denna lyx, men är det det som gör att lånenivån kommer på en sådan nivå att man eventuellt inte kan bo kvar så tror jag inte heller man får tillbaka pengarna. Just "lyx" är väldigt smakberoende samt modeinriktat. Efter 10-15 år känns ett lyxigt hus bedagat. Men det finns "välbyggda" hus, där det inte är ytan utan beständiga saker som takhöjd, planlösning och saker som tex solida dörrar, äkta stavparkettgolv och sådant som har en livstid på 50-100 år. Ett poggenpohl kök med högblanka luckor, svindyra vitvaror etc kan vara helt fel för nästa köpare.
Ja...... det där kan jag till stora delar hålla med om JohanLun.
Det är säkert klokt att inte bygga för udda....... men man kan gott bygga ett mindre hus med en planlösning som från början är gjord så att huset någorlunda enkelt kan förlängas med två sovrum till. Man kan också lämna en övervåning kall och oinredd så det finns expansionsmöjligheter i framtiden.
Huvudsaken är att man har en bra stomme och bra grund som behåller bruksvärdet länge.
Att leva skuldfritt är för de flesta en utopi men jag försöker bara ställa in siktet ditåt hållet.
Det är säkert klokt att inte bygga för udda....... men man kan gott bygga ett mindre hus med en planlösning som från början är gjord så att huset någorlunda enkelt kan förlängas med två sovrum till. Man kan också lämna en övervåning kall och oinredd så det finns expansionsmöjligheter i framtiden.
Huvudsaken är att man har en bra stomme och bra grund som behåller bruksvärdet länge.
Att leva skuldfritt är för de flesta en utopi men jag försöker bara ställa in siktet ditåt hållet.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 583 inlägg
Så som? Och gärna med referens. "Jag har hört" har tyvärr inget större bevisvärde.pmm skrev:
