Cancer,har du förlorat någon nära ?
Hej,i morgon ska mor begravas och känner att man måste skriva av sej lite.
Hemsk sjukdom som drabbar många,både unga och gamla.Har varit nära
vården sen strax före julen -14 då alla besvär började.
Hemsk sjukdom som drabbar många,både unga och gamla.Har varit nära
vården sen strax före julen -14 då alla besvär började.
Det skulle behöva vara mer upplyst till anhöriga vad som händer när
kroppen "släcker ned" som man uttrycker det.
De sista timmarna av vakan var en vedervärdig upplevelse som jag hoppas
att jag aldrig mer får bevittna igen.Har efter detta fått en annan syn på s.k dödshjälp
och det säger bekanta också som varit med om samma sak.
kroppen "släcker ned" som man uttrycker det.
De sista timmarna av vakan var en vedervärdig upplevelse som jag hoppas
att jag aldrig mer får bevittna igen.Har efter detta fått en annan syn på s.k dödshjälp
och det säger bekanta också som varit med om samma sak.
Min erfarenhet säger mig att det skiljer extremt mycket mellan olika sjukhus, kommuner eller vilken personal men träffar.
Tänk alltid på det ni haft istället för det du mister...
Kanske inte hjälper men brukar göra det lite lättare för mig i alla fall.
Tänk alltid på det ni haft istället för det du mister...
Kanske inte hjälper men brukar göra det lite lättare för mig i alla fall.
Ja det är nog bra att fokusera lite mer på det fina man haft ihop,samma ord sa kuratorn jag går hos.
Försöka sätta sorgen lite åt sidan och tänka på alla fina minnen man haft ihop,har försökt göra detta
jag också och det gör att det känns lite lättare för mej också.Promenader känns också bra.
Jag tycker personligen (av gamla erfarenheter) att det är bättre att prata ut med typ kurator eller
liknade istället för att bara äta antidepressiva tabletter lång tid.
Försöka sätta sorgen lite åt sidan och tänka på alla fina minnen man haft ihop,har försökt göra detta
jag också och det gör att det känns lite lättare för mej också.Promenader känns också bra.
Jag tycker personligen (av gamla erfarenheter) att det är bättre att prata ut med typ kurator eller
liknade istället för att bara äta antidepressiva tabletter lång tid.
Husägare
· Västerviks kommun
· 405 inlägg
Lider med dig och den tunga period du går igenom nu och då extra mycket i morgon!
Förlorade min käre far i denna hemska sjukdom för trettio år sen lagom som jag hade fyllt tretton år.
Jag lovar dig, livet går vidare men jag tror inte det går en enda dag utan att jag tänker på honom!
Min pappa hann inte färdigställa huset som vi hade flyttat in i några år tidigare.
Själv tror jag på ett liv efter detta och "pratar" (med tankar) med honom när jag
t.ex står och klurar på någon lösning när jag håller på och bygger.
Jag har sedan jag blev vuxen och fått en inkomst gladeligen stött Cancerfonden
m.fl organisationer som forskar på sjukdomen och stödjer sjuka.
Jag tycker det är en god ide att fortsätta prata med kurator.
Mina tankar är hos dig!
Förlorade min käre far i denna hemska sjukdom för trettio år sen lagom som jag hade fyllt tretton år.
Jag lovar dig, livet går vidare men jag tror inte det går en enda dag utan att jag tänker på honom!
Min pappa hann inte färdigställa huset som vi hade flyttat in i några år tidigare.
Själv tror jag på ett liv efter detta och "pratar" (med tankar) med honom när jag
t.ex står och klurar på någon lösning när jag håller på och bygger.
Jag har sedan jag blev vuxen och fått en inkomst gladeligen stött Cancerfonden
m.fl organisationer som forskar på sjukdomen och stödjer sjuka.
Jag tycker det är en god ide att fortsätta prata med kurator.
Mina tankar är hos dig!
Min Mormor dog i cancer för ca 3 år sen, hade hon gått till sjukhuset tidigare så hade dom haft en chans att stoppa det enligt doktorn men när hon åkte in med ambulansen så hade hon bara dagar kvar att leva.
Hon var en sån som aldrig gick till doktorn i onödan, tyvärr så straffade det ju sig i slutet.
Dom sista dagarna så var hon på ett hospice eftersom det inte fanns mer man kunde göra.
Jag han aldrig träffa henne den dagen innan hon dog, jag hann inte fram i tid.
Jag ångrar fortfarande att jag inte bara släppte allt på jobbet och stack iväg direkt när jag fick reda på att det är idag som hon kommer att gå bort. Personalen på hospice vet ju nästan precis på vilket klockslag personen ska gå bort pga deras erfarenhet.
Min mormors sambo dog för ca 5 år sen med så allvarlig cancer att dom inte ens tog han till sjukhuset utan han fick vård i hemmet = vänta på döden.
Han fick så mycket mediciner som skulle dämpa smärtan så han kände antagligen inget dom dagarna.
Det jag tycker är riktigt jobbigt var att jag hade hälsat på han veckan innan och då var han jätteglad.
Han hade varit hos doktorn och blivit undersökt och han var frisk..
Veckan efter var han död, jag kan fortfarande inte fatta det och jag undrar vad doktorn som förklarade han frisk egentligen gjorde.
Hon var en sån som aldrig gick till doktorn i onödan, tyvärr så straffade det ju sig i slutet.
Dom sista dagarna så var hon på ett hospice eftersom det inte fanns mer man kunde göra.
Jag han aldrig träffa henne den dagen innan hon dog, jag hann inte fram i tid.
Jag ångrar fortfarande att jag inte bara släppte allt på jobbet och stack iväg direkt när jag fick reda på att det är idag som hon kommer att gå bort. Personalen på hospice vet ju nästan precis på vilket klockslag personen ska gå bort pga deras erfarenhet.
Min mormors sambo dog för ca 5 år sen med så allvarlig cancer att dom inte ens tog han till sjukhuset utan han fick vård i hemmet = vänta på döden.
Han fick så mycket mediciner som skulle dämpa smärtan så han kände antagligen inget dom dagarna.
Det jag tycker är riktigt jobbigt var att jag hade hälsat på han veckan innan och då var han jätteglad.
Han hade varit hos doktorn och blivit undersökt och han var frisk..
Veckan efter var han död, jag kan fortfarande inte fatta det och jag undrar vad doktorn som förklarade han frisk egentligen gjorde.
Min far dog för snart 2 år sen. Han fick lungcancer och hade asbestos. Han vårdades av min mor och i slutet av mina systrar också. Jag klarade inte av och se honom försvinna så jag var inte där hela tiden i slutet. En läskig grej som hände 2 dagar innan han dog var att han var helt borta av morfin och var väldigt lite vaken. När jag besökte honom så hade han sovit nästan ett helt dygn o helt plötsligt så vaknar han och säger "nu är det snart över". Sen somnade han igen
Blev lite chockad.
Saknar honom fortfarande.
Blev lite chockad.
Saknar honom fortfarande.
Tack för era svar,ja det kommer bli en tung dag idag.Vi barn hade en tät kontakt
med mor hela tiden men efter cancer beskedet blev kontakten ännu tätare.
Sista tiden tog vi ut närståendepenning från försäkringskassan och var hemma
från våra jobb och släppte allt annat för att vara hos henne från morron till sen kväll
(delade upp dagen mellan oss) sen tog en nattsköterska över så vi fick försöka sova lite
på natten.
Men jag är tacksam nu för all tid vi fick tillsammans sista tiden,vi fick vara nära och
prata med henne och hon uppskattade att inte behöva vara ensam.Så egentligen
har vi nog redan tagit avsked med henne då.Det kan ju också vara en liten tröst att
veta att vi gjort allt vi kunnat för att stöttat och hjälpt henne hela sjukdomstiden.
med mor hela tiden men efter cancer beskedet blev kontakten ännu tätare.
Sista tiden tog vi ut närståendepenning från försäkringskassan och var hemma
från våra jobb och släppte allt annat för att vara hos henne från morron till sen kväll
(delade upp dagen mellan oss) sen tog en nattsköterska över så vi fick försöka sova lite
på natten.
Men jag är tacksam nu för all tid vi fick tillsammans sista tiden,vi fick vara nära och
prata med henne och hon uppskattade att inte behöva vara ensam.Så egentligen
har vi nog redan tagit avsked med henne då.Det kan ju också vara en liten tröst att
veta att vi gjort allt vi kunnat för att stöttat och hjälpt henne hela sjukdomstiden.
Redigerat:
Min pappa har långt gången cancer och tiden börjar rinna ut för honom nu då han enbart fått pallitativ vår de senaste månaderna. Han vårdas hemma av min mamma och läkare/sjuksköterskor som gör dagliga besök. Mkt tacksam för den fina vården han får.
Alltid haft god kontakt med honom och det smärtar oerhört att se honom långsamt tyna bort. Dessutom är han inte särskilt gammal (under pensionsålder).
Promenader fungerar bra för mig och jag donerar även blod och trombocyter då det behövs i mängder för behandling av vissa cancertyper -känns bra att på ett handgripligt sätt kunna hjälpa.
Var stark.
mvh
Alltid haft god kontakt med honom och det smärtar oerhört att se honom långsamt tyna bort. Dessutom är han inte särskilt gammal (under pensionsålder).
Promenader fungerar bra för mig och jag donerar även blod och trombocyter då det behövs i mängder för behandling av vissa cancertyper -känns bra att på ett handgripligt sätt kunna hjälpa.
Var stark.
mvh
Min farmor gick bort i cancer. Hon hade blivit påkörd på cykelbanan av en cyklist och brutit några revben.
Detta tycktes inte bli bra och hon sökte vård vid flera tillfällen för smärta i revbenstrakten, men vården kopplade det hela tiden till olyckan på cykelbanan.
Till slut var hon så dålig att hon hamnade på sjukhus med enorma smärtor och det var först på hennes dödsbädd som vi fick veta att hon hade fått skelettcancer.
Det var en väldigt fin begravning och jag kommer speciellt ihåg att en god vän till henne gick fram i kyrkan till kistan vid sista farvälet och sa att "hon var en riktig solstråle".
Och det stämmer så bra. Jag minns att jag tänkte då att jag hoppades att hon hade fått höra det många gånger när hon levde. Jag tänkte också att man kanske inte uttrycker sin uppskattning äver andra människor tillräckligt ofta. Egentligen behövs det så lite, bara ett vänligt ord.
Detta tycktes inte bli bra och hon sökte vård vid flera tillfällen för smärta i revbenstrakten, men vården kopplade det hela tiden till olyckan på cykelbanan.
Till slut var hon så dålig att hon hamnade på sjukhus med enorma smärtor och det var först på hennes dödsbädd som vi fick veta att hon hade fått skelettcancer.
Det var en väldigt fin begravning och jag kommer speciellt ihåg att en god vän till henne gick fram i kyrkan till kistan vid sista farvälet och sa att "hon var en riktig solstråle".
Och det stämmer så bra. Jag minns att jag tänkte då att jag hoppades att hon hade fått höra det många gånger när hon levde. Jag tänkte också att man kanske inte uttrycker sin uppskattning äver andra människor tillräckligt ofta. Egentligen behövs det så lite, bara ett vänligt ord.
Putt skrev:
Lider med dej.Att se sina nära tyna bort är fruktansvärt,och att den så tidigare livskraftiga
människan inte orkar göra nåt själv.Nu när mor är borta känns det "bra" att vi fick all tiden
tillsammans sista tiden även om det var hemskt att se henne så.Men vi fanns hos henne
ända till slutet och igår bar vi ut kistan från kyrkan och sänkte ned den i graven.
Nu kan inte vi göra nåt mer.
Har också godkänt att mitt lämnade blod får användas till de ändamål du nämner.
Många män har också svårt att prata om och visa sina känslor men jag ser det som
en stor styrka att kunna göra det och stå får det.
Mamma dog i bröstcancer 1983, 41 år ung, och min syster fick cancer och dog 1996, 25 år blev hon. Ibland fattar jag inte hur man klarade sig igenom allt, men kroppen är väl ordnat så att den hittar ett sätt att hantera det hela... Såren läker men ärren och saknaden är kvar för alltid.
Hoppas du mår ok i alla fall. Kämpa!
Hoppas du mår ok i alla fall. Kämpa!
Sambons mamma dog i natt :/
