Jag kände mig tvungen att kontrollera. Min kopparpasta leder INTE ström. Det är nog betydligt mer "pasta" än koppar, men det känner man ju på tubens vikt.Chiippe skrev:
Kopparpasta använder man för att förhindra fastrostning och fastbränning. Man kan tydligen använda det som polfett på batterianslutningarna, men inte för att det leder ström bra utan för att det förhindrar korrosion. Det finns annat polfett som fungerar lika bra, men jag tror inte det finns något som leder ström.
Det finns ett mystiskt, dyrt, medel som heter "Stabilant 22". Det är inget smörjmedel, men det leder tydligen ström om fältstyrkan blir tillräckligt hög. Det leder alltså ström om det finns mellan två metallytor som är tillräckligt nära varandra. Det låter som trolleri, och jag har tyvärr inte haft möjlighet att testa det själv.
De senaste 20 åren har jag använt en gnutta kopparpasta på gängorna på hjulskruvarna. Det har inte gett mig några problem, och varje år har skruvarna lossnat utan problem.
Att det på sikt skulle ge rost är rent nonsens.
Att det på sikt skulle ge rost är rent nonsens.
Bara för att återknyta med föregående diskussion angående ordvalet "bult" och SAOL:
Jag mailade Svenska Akademien angående detta (ja, jag är en vetgirig jäkel) och fick svar som lyder:
Jag mailade Svenska Akademien angående detta (ja, jag är en vetgirig jäkel) och fick svar som lyder:
En bult stoppas i ett genomgående hål i flera element med huvudsyftet att hålla samman den med skjuvkraft (Stavningsprogrammet föreslår"tjuskraft) men inte genom att axiell kraft pressa samman delarna. För att bulten inte skall glida ur sitt läge finns olika låsanordningar. En av dessa är gängad ände med mutter, men det är fortfarande en bult. Är gängan längre för att överföra axiell kraft blir det en skruv.
En kombination av båda syften kan finnas, och kallas då lämpligen skruvbult.
En kombination av båda syften kan finnas, och kallas då lämpligen skruvbult.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 581 inlägg
Det här är ju lite spännande. När jag läste ämnet "konstruktion" på maskinlinjen på gymnasiet (för länge sedan, efter det att krutet blivit allmänt i Europa, men innan elektricitetens införande.b_hasse skrev:
Nåja, på tidigt 80-tal iaf) så fick jag lära mig att man dimensionerade alla förband efter skjuvkrafterna på ingående maskinelementen (bultar/nitar och tillhörande hålkanttryck). Detta eftersom man inte kunde beräkna hur mycket friktionskrafterna tillförde förbandet. Det kunde bli lite hipp som haver och alltså inget man kunde ta med i beräkningen. (Följaktligen så var alltså de flesta förband starkare än beräknat i "verkligheten").MEN i bilindustrin så har man alltså klarat av detta sedan länge? Eftersom jag gick i skolan inte många kilometer från en bilfabrik och våra kontakter däremellan var täta och djupa så låter det ju märkligt att vi inte fick reda på det.
Så, är det någon som kan belysa detta ytterligare? (Att sådana förband skulle vara svåra att beräkna har jag hört vid flera tillfällen så det var inte bara min lärares påfund. Jag har bla hört det på SAAB... Men då i ett annat sammanhang. Mystiskt.)
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 581 inlägg
Ja, det är ju inte fel. De är ju av plåt. Stålplåt...MathiasS skrev:
(Fast visst, i konsekvensens namn så skulle vi väl i så fall säga "gjutgodsfälgar" om aluminium/magnesium-fälgarna då.
)
Det fick jag ockå lära mig (på den tiden likströmmen var införd, dvs mitten 80-tal), men jag antar att man räknar på frikitionskrafterna i vissa fall?lars_stefan_axelsson skrev:Det här är ju lite spännande. När jag läste ämnet "konstruktion" på maskinlinjen på gymnasiet (för länge sedan, efter det att krutet blivit allmänt i Europa, men innan elektricitetens införande.
När det gäller bilhjul så vilar fälgen på navcentrum på vissa bilar, andra hålls på plats enbart av skruvarna. Verkar finnas lite olika principer bland biltillverkarna, ta bara detta med antal skruv/bult/vadvinuvillkalladet, tre, fyra eller fem?
Detta ska vara en skruvbult http://www.esska.se/esska_se_s/Scha...-33-till-55-ton-boejd-921172130000-19540.html
Poängen med förspända bultförband är att det inte ska bli några skjuvkrafter på bultarna. Bultarna förspännes till ca 75% av sträckgränsen mha momentnyckel.lars_stefan_axelsson skrev:Det här är ju lite spännande. När jag läste ämnet "konstruktion" på maskinlinjen på gymnasiet (för länge sedan, efter det att krutet blivit allmänt i Europa, men innan elektricitetens införande.
MEN i bilindustrin så har man alltså klarat av detta sedan länge? Eftersom jag gick i skolan inte många kilometer från en bilfabrik och våra kontakter däremellan var täta och djupa så låter det ju märkligt att vi inte fick reda på det.
Så, är det någon som kan belysa detta ytterligare? (Att sådana förband skulle vara svåra att beräkna har jag hört vid flera tillfällen så det var inte bara min lärares påfund. Jag har bla hört det på SAAB... Men då i ett annat sammanhang. Mystiskt.)
Pga denna förspänning kommer kontaktytorna aldrig att separera och inga last- eller skjuvkrafter kommer att verka på bultarna. Eftersom bultarna är konstant belastade blir det inte heller något problem med utmattning pga varierande krafter, vilket annars snabbt orsakar haveri.
Ungefär så. Jag läste el/tele på rundradiotiden..
Allvetare
· Västra götaland
· 8 458 inlägg
Ett inlägg till i bult/skruv-debatten;
Gjorde ett studiebesök på Bulten (!) utanför Laxå en gång i tiden och fick veta att bult var det skruven hette innan den fick gängor, alltså bara något som existerade som ett steg i skruvtillverkningsprocessen och saknade syfte utanför deras väggar ...
Gjorde ett studiebesök på Bulten (!) utanför Laxå en gång i tiden och fick veta att bult var det skruven hette innan den fick gängor, alltså bara något som existerade som ett steg i skruvtillverkningsprocessen och saknade syfte utanför deras väggar ...
