Problemet blir ju att säger politikerna "Ni måste texta för att få sända i Sverige" så kommer de flesta TV-bolag säga "Då sänder vi inte i Sverige utan vi sänder bara på internet". Svenska politiker kan tyvärr inte bestämma vad utländska bolag sänder för program till svenska kunder.
Det är därför det behövs public service.
Det är därför det behövs public service.
Jag är för public service generellt. Om marknadskrafter helt får bestämma vad som ska produceras har vi snart bara realitytv ala big brother och bonde söker fru kvar. Vilket annat bolag än svt skulle få för sig att bevaka en riksdagsdebatt? Kolla på radioutbudet. SR kanalerna är de enda som inte sänder samma generiska popsmörja. Det är lite bättre i storstäderna som iaf har ett par alternativa stationer.
Det sagt, det här de hållit på med de senaste åren är helt uppåt väggarna. De kan inte ändra lagen eller tolka den som de gör. Om någon annan skulle göra något liknande och bli påkomna skulle de straffats hårt. Ekonomisk brottslighet har bland de högsta straffskalorna i Sverige (vilket är intressant i sig, men det är en annan fråga).
Lagen om public service finansiering måste göras om. Men att behålla nuvarande system i ett teknikneutralt utförande är onödigt komplicerad och fel väg att gå. Personligen tycker jag Finlands modell med ett fast avgift för alla hushåll är en enkel och relativt bra lösning. Att baka in det i skatten skulle också gå men då finns argumentet att det ger risk för politisk styrning av public service via skattemedel.
I och med ny finansiering bör det också ställas nya krav på distributionen av public service. Allt material skall göras åtkomligt för alla, gratis, via moderna distributionskanaler. I dagsläget skulle det innebära krav på att allt material publicerades via nätet vid sidan av traditionella metoder.
Sedan kan man också diskutera vad som ska ligga i public service uppdrag. Personligen tycker jag inte underhållning hör till public service uppdrag. Public service bör syssla med sådant vi som samhälle har nytta av men som vi normal inte vill betala för och väljer bort om vi har möjligheten (sändningar från riksdagshuset är ett bra men extremt exempel). Fokuseras uppdraget till kärnan, samhällsbevakning, bör avgiften kunna hållas så låg att ingen har skäl att klaga för högljutt.
Det sagt, det här de hållit på med de senaste åren är helt uppåt väggarna. De kan inte ändra lagen eller tolka den som de gör. Om någon annan skulle göra något liknande och bli påkomna skulle de straffats hårt. Ekonomisk brottslighet har bland de högsta straffskalorna i Sverige (vilket är intressant i sig, men det är en annan fråga).
Lagen om public service finansiering måste göras om. Men att behålla nuvarande system i ett teknikneutralt utförande är onödigt komplicerad och fel väg att gå. Personligen tycker jag Finlands modell med ett fast avgift för alla hushåll är en enkel och relativt bra lösning. Att baka in det i skatten skulle också gå men då finns argumentet att det ger risk för politisk styrning av public service via skattemedel.
I och med ny finansiering bör det också ställas nya krav på distributionen av public service. Allt material skall göras åtkomligt för alla, gratis, via moderna distributionskanaler. I dagsläget skulle det innebära krav på att allt material publicerades via nätet vid sidan av traditionella metoder.
Sedan kan man också diskutera vad som ska ligga i public service uppdrag. Personligen tycker jag inte underhållning hör till public service uppdrag. Public service bör syssla med sådant vi som samhälle har nytta av men som vi normal inte vill betala för och väljer bort om vi har möjligheten (sändningar från riksdagshuset är ett bra men extremt exempel). Fokuseras uppdraget till kärnan, samhällsbevakning, bör avgiften kunna hållas så låg att ingen har skäl att klaga för högljutt.
Varför inte ett system som liknar dagstidningarnas. Alla aktörer som skapar sammhällsinriktade tv-program får publikservicefinansiering för de programmen utifrån vissa kriterier.
Den här diskussionen är en utveckling av den som startade den här tråden. Hur, och varför, visst innehåll bör subventioneras av samhället är frågor att ta upp genom våra gemensamma kanaler. Alldeles klart är väl att något tvång att betala inte får förekomma annat än om vi har bestämt så genom vår lagstiftande församling, Riksdagen. Hur Riksdagen bestämmer att ta ut medel är en politisk fråga, och den ska medieföretagen inte blanda sig i.
Det är väldigt olyckligt att den avgiftsupptagande delen av det som förutsattes vara "radio och television i allmänhetens tjänst" blev en avknoppning av medieföretagen själva, och att de gavs makt att pressa medel ur folk mer eller mindre utan kontroll. En framtida finansiering via det allmänna, får inte lämnas över till marknadens intressenter, och det av flera skäl. SVT och övriga medieföretag som lever på bidragen via TV-avgiften har konkurrerat med andra medieföretag på en mycket ojämlik marknad. Förutsättningen som sattes upp för att bekostas via avgifterna var egentligen bara att verksamheten skulle vara fri från reklam. Någon annan politisk styrning har knappast förekommit.
Om man övergår till en modell där företagen måste ordna sina medel själv, men med en klausul om att viss del av programutbudet måste anslås för "allmänhetens tjänst", blir det mer komplicerat, eftersom man måste sätta upp kriterier för vad som ska anses ingå i "allmänhetens tjänst".
Självklart finns många olika modeller för att pröva det, men fortfarande ser jag inte något klart skäl till att behandla vissa aktörer på annat sätt än andra. Vi hade en gång ett Postverk, och vi hade ett Televerk. Båda hade monopol på sina respektive marknader, och Radio och Television är barn av samma anda. De var också under en tid intimt förbundna med Televerket, som administrerade viktiga delar av radioverksamheten.
När man bestämmer sig för att lägga ut viktiga samhällsfunktioner på entreprenad, eller att delvis eliminera monopol som har funnits tidigare, uppstår gränsdragningsproblem, och att en del av oss inte vill vara med och betala kalaset gäller i stort sett allting i samhället, både sådant som objektivt sett är ganska onödigt och sådant som är mycket viktigt för samhällets bestånd.
Radio och television har nått ett vägskäl där, redan för rätt länge sedan. Man har haft en modell där inte alla måste betala, och det är mycket svårt att motivera varför vi som inte vill ha det måste vara med och betala. Därmed inte sagt att det skulle vara omöjligt. Men jag kan inte tro att sporten, så som den stereotypt refereras i media, skulle kunna ses som så viktig att vi borde bekosta den verksamheten med allmänna medel. Om den inte bär sig, så lägg ner skiten.
Så man kan faktiskt också vara så krass att man helt avstår från att hålla en verksamhet som saknar tillräckligt allmänt stöd under armarna. Och man kan också helt enkelt godta att om en verksamhet drivs med allmänna medel, så ska verksamheten också styras via våra allmänna kanaler. Internet byggdes upp utan statsstöd och licenspengar. När verksamheten "radio och television i allmänhetens tjänst", som redan är finansierad med öronmärkta pengar, trampar över gränserna och försöker avgiftsbelägga hela folket utanför ramarna som har satts, och när de snyltar bandbredd som vi andra har byggt upp, då väcker det tvivel om inte bara modellens förträfflighet, utan också om medieföretagens existensberättigande.
Jag såg SVT och UR som rätt ointressanta ur mitt privata perspektiv, så länge det var möjligt att hålla en rågång emot dem, men när de kom inklampande i mitt privatliv, förlorade de mer än trovärdighet. De förlorade rätten att alls finnas till i min värld. Tjuvarna och bedragarna Eva Hamilton och Carl-Gustav Johansson har kränkt mig djupt, och de fortsätter kränkningarna.
Det kan jag inte godta.
Det är väldigt olyckligt att den avgiftsupptagande delen av det som förutsattes vara "radio och television i allmänhetens tjänst" blev en avknoppning av medieföretagen själva, och att de gavs makt att pressa medel ur folk mer eller mindre utan kontroll. En framtida finansiering via det allmänna, får inte lämnas över till marknadens intressenter, och det av flera skäl. SVT och övriga medieföretag som lever på bidragen via TV-avgiften har konkurrerat med andra medieföretag på en mycket ojämlik marknad. Förutsättningen som sattes upp för att bekostas via avgifterna var egentligen bara att verksamheten skulle vara fri från reklam. Någon annan politisk styrning har knappast förekommit.
Om man övergår till en modell där företagen måste ordna sina medel själv, men med en klausul om att viss del av programutbudet måste anslås för "allmänhetens tjänst", blir det mer komplicerat, eftersom man måste sätta upp kriterier för vad som ska anses ingå i "allmänhetens tjänst".
Självklart finns många olika modeller för att pröva det, men fortfarande ser jag inte något klart skäl till att behandla vissa aktörer på annat sätt än andra. Vi hade en gång ett Postverk, och vi hade ett Televerk. Båda hade monopol på sina respektive marknader, och Radio och Television är barn av samma anda. De var också under en tid intimt förbundna med Televerket, som administrerade viktiga delar av radioverksamheten.
När man bestämmer sig för att lägga ut viktiga samhällsfunktioner på entreprenad, eller att delvis eliminera monopol som har funnits tidigare, uppstår gränsdragningsproblem, och att en del av oss inte vill vara med och betala kalaset gäller i stort sett allting i samhället, både sådant som objektivt sett är ganska onödigt och sådant som är mycket viktigt för samhällets bestånd.
Radio och television har nått ett vägskäl där, redan för rätt länge sedan. Man har haft en modell där inte alla måste betala, och det är mycket svårt att motivera varför vi som inte vill ha det måste vara med och betala. Därmed inte sagt att det skulle vara omöjligt. Men jag kan inte tro att sporten, så som den stereotypt refereras i media, skulle kunna ses som så viktig att vi borde bekosta den verksamheten med allmänna medel. Om den inte bär sig, så lägg ner skiten.
Så man kan faktiskt också vara så krass att man helt avstår från att hålla en verksamhet som saknar tillräckligt allmänt stöd under armarna. Och man kan också helt enkelt godta att om en verksamhet drivs med allmänna medel, så ska verksamheten också styras via våra allmänna kanaler. Internet byggdes upp utan statsstöd och licenspengar. När verksamheten "radio och television i allmänhetens tjänst", som redan är finansierad med öronmärkta pengar, trampar över gränserna och försöker avgiftsbelägga hela folket utanför ramarna som har satts, och när de snyltar bandbredd som vi andra har byggt upp, då väcker det tvivel om inte bara modellens förträfflighet, utan också om medieföretagens existensberättigande.
Jag såg SVT och UR som rätt ointressanta ur mitt privata perspektiv, så länge det var möjligt att hålla en rågång emot dem, men när de kom inklampande i mitt privatliv, förlorade de mer än trovärdighet. De förlorade rätten att alls finnas till i min värld. Tjuvarna och bedragarna Eva Hamilton och Carl-Gustav Johansson har kränkt mig djupt, och de fortsätter kränkningarna.
Det kan jag inte godta.
Lite fler villkor är det faktisktcocuyo skrev:
http://www.svt.se/omsvt/fakta/public-service/article1713818.svt/binary/Anslagsvillkor 2014.pdf
Dessa villkor är utöver de som anges i sändningstillståndet
http://www.svt.se/omsvt/fakta/publi...807.svt/binary/Sändningstillstånd 2014 - 2019
Jovisst, det finns en hel del övriga villkor, men av det som har stadgats i lag är reklamfrihet centralt. Det ingår också några andra villkor i lagen, men sändningstillstånden specificerar det. Utöver vad som syns tydligt i lag och sändningstillstånd gäller också EU-direktiv.Nerre skrev:
En snabb genomläsning visar att SVT har trampat över, genom att bryta mot den tredje paragrafen i villkoren, då man kräver TV-avgift för det som sänds över Internet:
3. "Sidoverksamheter till SVT:s sändningsverksamhet ska bära sina egna kostnader och i övrigt bedrivas på ett konkurrensneutralt sätt i förhållande till andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster..."
Och i den tionde paragrafen läser jag:
"Sidoverksamheter skall inte ... vara av sådan karaktär ... att de kan ... skada förtroendet för radio och tv i allmänhetens tjänst."
När man tar ut TV-avgift för att använda Internet agerar man inte konkurrensneutralt mot andra företag med liknande tjänster, och det är uppenbart att agerandet har skadat förtroendet för radio och tv i allmänhetens tjänst. Att alls sända på nätet utan att ta ut separat avgift för detta på samma sätt som andra företag, är att låta sidoverksamheten inkräkta på kärnverksamheten, vilket bryter mot reglerna i tillståndet.
Det finns orsak för berörda myndigheter att se över det här, och det torde stå alldeles klart att det är Riksdagen som måste besluta om hur en verksamhet i allmänhetens tjänst ska finansieras.
Redigerat:
Ett sent grattis cocuyo och till er andra som också engagerat er i denna fråga. Aldrig trodde jag att det skulle debatteras på detta sätt. Ibland har diskussionerna hamnat på en väldigt hög teknisk nivå vilket bara bevisar det enorma kunnandet som ryms inom BH:s forum. Ibland har skutan varit på väg vid sidan om, men, på något sätt ändå återfått kursen. I kväll, tittade jag på TV på SVT-play, eftersom jag inte äger en vanlig TV-mottagare. Kunde inte låta bli då Uppdrag Granskning sände från Örnsköldsvik. Då upptäcker jag överst på skärmen följande text:
"SVT sparar viss data för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda SVT:s tjänster godkänner du detta. Om cookies och personuppgifter".
Är det en ny infallsvinkel från Hamilton/Johansson för att spara och dokumentera vilka som varit in och snyltat?
Klickar man på länken: Om cookies och personuppgifter: http://www.svt.se/tittarservice/hitta-svar/omsvt/cookies-3
och läser under Personuppgifter kan man bl.a läsa följande: "De uppgifter som samlas in innefattar bland annat ditt IP-nummer, typ av enhet, uppspelade titlar och tekniska data om prestandan på din uppkoppling, enhet och uppspelning. Syftet med SVT:s behandling av uppgifterna är i första hand att möjliggöra individuell support rörande SVT:s videotjänster men uppgifterna kan även komma att användas i syfte att vidareutveckla SVT:s tjänster på webben." Behövs mitt IP-nummer för detta?
Avslutningsvis undrar jag hur vi skall göra för att få behålla cocuyo på forumet? Det är ett nöje att läsa hans inlägg och på min fråga tidigare i tråden halkade han in när han googlade på detta ämne. Visst vore det synd om denna användare slutar.
"SVT sparar viss data för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda SVT:s tjänster godkänner du detta. Om cookies och personuppgifter".
Är det en ny infallsvinkel från Hamilton/Johansson för att spara och dokumentera vilka som varit in och snyltat?
Klickar man på länken: Om cookies och personuppgifter: http://www.svt.se/tittarservice/hitta-svar/omsvt/cookies-3
och läser under Personuppgifter kan man bl.a läsa följande: "De uppgifter som samlas in innefattar bland annat ditt IP-nummer, typ av enhet, uppspelade titlar och tekniska data om prestandan på din uppkoppling, enhet och uppspelning. Syftet med SVT:s behandling av uppgifterna är i första hand att möjliggöra individuell support rörande SVT:s videotjänster men uppgifterna kan även komma att användas i syfte att vidareutveckla SVT:s tjänster på webben." Behövs mitt IP-nummer för detta?
Avslutningsvis undrar jag hur vi skall göra för att få behålla cocuyo på forumet? Det är ett nöje att läsa hans inlägg och på min fråga tidigare i tråden halkade han in när han googlade på detta ämne. Visst vore det synd om denna användare slutar.
Nej, de flesta sidor använder cookies för att spara "inställningar" och liknande val du gör på sidan, sen några år tillbaka är det krav på att de måste informera om det. Fortfarande är många sidor dåliga på det. Men normalt så sparas alltså informationen i cookies, dessa ligger på din egen dator och du kan enkelt radera dem (men då "glömmer" sidan eventuella val som du har gjort förut).
Exakt vilka saker just SVT Play sparar vet jag inte, men kan tänka mig att det är såna saker som volym, om du vill ha textning och liknande.
Sen det där som står under personuppgifter är såna saker som din webbläsare i stort sett alltid presenterar för varje sida du besöker och det kan loggas.
Här finns en sida där du kan testa vad din webbläsare talar om för ALLA sidor du besöker. Sen om de sparar det eller inte vet man aldrig.
http://www.stayinvisible.com/
Enligt svensk lag är det som sagt var idag krav på att de måste informera om det, men även t.ex. facebook, google och liknande sidor får den informationen och lagrar den normalt.
Exakt vilka saker just SVT Play sparar vet jag inte, men kan tänka mig att det är såna saker som volym, om du vill ha textning och liknande.
Sen det där som står under personuppgifter är såna saker som din webbläsare i stort sett alltid presenterar för varje sida du besöker och det kan loggas.
Här finns en sida där du kan testa vad din webbläsare talar om för ALLA sidor du besöker. Sen om de sparar det eller inte vet man aldrig.
http://www.stayinvisible.com/
Enligt svensk lag är det som sagt var idag krav på att de måste informera om det, men även t.ex. facebook, google och liknande sidor får den informationen och lagrar den normalt.
Jag hörde på kulturnyheterna idag. De utmaningarna som SVT:s nya vd står inför är blandannat vad som kommer hända med licensinkomterna "nu när man inte längre behöver betala för att titta via datorer" sa inte HD att det aldrig varit tillåtet att debetera licens för datorer?
Vad journalister säger och skriver har inte ett skvatt med sanning att göra!
Det är bara frågan om att utföra sin agendadrivna journalistik.
Vad som är i allmänhetens tjänst (public service) är helt ovidkommande.
Nej, det gäller vad journalisterna vill och försöker åstadkomma.
Skall vi kanske kalla det Stureplansjournalistik?
Jag drar en gammal goding
Förr sa man: Det stod i tidningen, så det måste vara sant.
Nu säger man: Det stod i tidningen, så det måste vara lögn.
Och journalism 2.0:
Hmm, det har inte stått i tidningen, så det är säkert sant :wow:
Det är bara frågan om att utföra sin agendadrivna journalistik.
Vad som är i allmänhetens tjänst (public service) är helt ovidkommande.
Nej, det gäller vad journalisterna vill och försöker åstadkomma.
Skall vi kanske kalla det Stureplansjournalistik?
Jag drar en gammal goding
Förr sa man: Det stod i tidningen, så det måste vara sant.
Nu säger man: Det stod i tidningen, så det måste vara lögn.
Och journalism 2.0:
Hmm, det har inte stått i tidningen, så det är säkert sant :wow:
Redigerat:
Jag har just läst igenom större delen av webbsidan om Stig-Anders Svensson fick djurförbud och inte hade möjlighet att försvara sig i förvaltningsrätten gentemot Länsstyrelsens beslut. Det finns hållpunkter i hans ärende som tangerar det med Radiotjänst och Förvaltningsrätten i Luleå med efterföljande Kammarrätt i Sundsvall, och behandlingen av mina JO-anmälningar som har lämnats utan åtgärd.
Båda de här ärendena visar på en allvarlig rättsröta i det svenska samhället, liknande den som Vilhelm Moberg och andra påtalade för mer än ett halvsekel sedan. Men i "hästmannens" fall är det inte enbart att förvaltningsrätten saklöst kan åsidosätta all rättslig prövning och enbart gå på utsaga från tjänstemännen, utan också att lagen har formulerats på ett sätt som gör det möjligt.
Vi fick rätt emot Radiotjänst - och mot de korrupta rättsinstanserna i Luleå och Sundsvall, men djurägare som behandlas så som man har behandlat Stig-Anders har ingen möjlighet att få till en dom som friar dem, eftersom de inte har dömts skyldiga i något avseende. Det handlar om en "administrativ åtgärd", där skuldfrågan överhuvudtaget inte behöver beaktas i de rättsliga instanserna. Det har möjliggjorts via lagändringar under det senaste decenniet. Tidigare krävdes dom i tingsrätten i djurskyddsmål, men nu är det enbart en administrativ åtgärd från länsstyrelsen, och rättsinstanserna kan enbart pröva om den har tillkommit i laga ordning, vilket självfallet kan ifrågasättas, men det finns inte någon väg till upprättelse för den som har fått ett djurförbud utfärdat på felaktig grund, då sakfrågan inte har någon betydelse.
På webbsidan om Hästmannen finns en sida "Vad gick fel", som visar problemet rätt tydligt, och de här felen kan tillämpas också vid annan myndighetsutövning, där ärendena inte avgörs i tingsrätt, utan i förvaltningsrätt, och där man inte avgör sakfrågan utan bara frågan om den administrativa åtgärden är formellt riktig. http://www.hastmannen.com/vadgickfel/
Det finns fler intressanta sidor på den sajten.
Filmen "Den sista striden" ligger uppe på SVT Play till jul.
http://www.svtplay.se/video/2347237/hastmannen-sista-striden
Det här tycker jag är viktig samhällsinformation.
Vi bör vara uppmärksamma på propositioner till lagar, där man söker avlasta tingsrätterna och där man för över viktiga ärenden till förvaltningsrätter, då vi kan se att sakfrågorna hamner i limbo och förvaltningsrätten enbart ser till formaliteten i besluten. Det kan gälla bygglov eller hur högt du låter din häck växa, lika väl som hur du sköter dina djur, eller om man senare ändå vill ta ut en avgift för Internet-anslutningen.
Förvaltningsrätter och kammarrätter är inte någon garant för rättssäkerhet.
Båda de här ärendena visar på en allvarlig rättsröta i det svenska samhället, liknande den som Vilhelm Moberg och andra påtalade för mer än ett halvsekel sedan. Men i "hästmannens" fall är det inte enbart att förvaltningsrätten saklöst kan åsidosätta all rättslig prövning och enbart gå på utsaga från tjänstemännen, utan också att lagen har formulerats på ett sätt som gör det möjligt.
Vi fick rätt emot Radiotjänst - och mot de korrupta rättsinstanserna i Luleå och Sundsvall, men djurägare som behandlas så som man har behandlat Stig-Anders har ingen möjlighet att få till en dom som friar dem, eftersom de inte har dömts skyldiga i något avseende. Det handlar om en "administrativ åtgärd", där skuldfrågan överhuvudtaget inte behöver beaktas i de rättsliga instanserna. Det har möjliggjorts via lagändringar under det senaste decenniet. Tidigare krävdes dom i tingsrätten i djurskyddsmål, men nu är det enbart en administrativ åtgärd från länsstyrelsen, och rättsinstanserna kan enbart pröva om den har tillkommit i laga ordning, vilket självfallet kan ifrågasättas, men det finns inte någon väg till upprättelse för den som har fått ett djurförbud utfärdat på felaktig grund, då sakfrågan inte har någon betydelse.
På webbsidan om Hästmannen finns en sida "Vad gick fel", som visar problemet rätt tydligt, och de här felen kan tillämpas också vid annan myndighetsutövning, där ärendena inte avgörs i tingsrätt, utan i förvaltningsrätt, och där man inte avgör sakfrågan utan bara frågan om den administrativa åtgärden är formellt riktig. http://www.hastmannen.com/vadgickfel/
Det finns fler intressanta sidor på den sajten.
Filmen "Den sista striden" ligger uppe på SVT Play till jul.
http://www.svtplay.se/video/2347237/hastmannen-sista-striden
Det här tycker jag är viktig samhällsinformation.
Vi bör vara uppmärksamma på propositioner till lagar, där man söker avlasta tingsrätterna och där man för över viktiga ärenden till förvaltningsrätter, då vi kan se att sakfrågorna hamner i limbo och förvaltningsrätten enbart ser till formaliteten i besluten. Det kan gälla bygglov eller hur högt du låter din häck växa, lika väl som hur du sköter dina djur, eller om man senare ändå vill ta ut en avgift för Internet-anslutningen.
Förvaltningsrätter och kammarrätter är inte någon garant för rättssäkerhet.
Det finns goda möjligheter att anmäla statliga tjänstemän för tjänstefel (och grovt tjänstefel, vilket leder till fängelse) om dom slarvar med sakfrågorna.
Något jag stillsamt brukar påpeka när dom försöker ta genvägar.
Något jag stillsamt brukar påpeka när dom försöker ta genvägar.
Jo, man kan jobba hårt och kanske få den berörda tjänstemannen fälld för tjänstefel, men det upphäver inte automatiskt länsstyrelsens beslut, utan man måste i så fall efter en fällande dom också på nytt ta upp ärendet i länsttyrelsen, för att få beslutet ändrat.
Så visst finns det på papperet en möjlighet att komma åt tjänstemän som gör allvarliga fel i sin tjänsteutövning, men det ändrar inte att systemet är utformat till den drabbades nackdel.
Så visst finns det på papperet en möjlighet att komma åt tjänstemän som gör allvarliga fel i sin tjänsteutövning, men det ändrar inte att systemet är utformat till den drabbades nackdel.
