Tre grabbar hade gått vilse i öknen, tiden gick, vattnet tog slut och de hittade inte rätt. Efter ett tag fick de syn på en byggnad. Osäkra på om det var en verklig byggnad eller bara en synvilla sprang de ändå allt var de orkade för att komma fram och banka på den stora träporten till den muromgärdade byggnaden som verkligen var verklig.
Efter ett tag öppnades den knarrande porten sakta och en liten gammal nunna tittade ut och undrade vad som stod på.
Grabbarna förklarade sin situation för nunnan som bad dem vänta och stängde porten igen.
Efter ett tag kom hon tillbaka, öppnade den knarrande porten försiktigt, och bad en av de tre grabbarna att kliva på, de andra två fick snällt vänta utanför i den gassande solen. Kort därefter hörs plötsligt den första grabben skrika därinnifrån. Kort, men högt, koncist och kraftfullt, tjöt han. Sen blev det tyst igen. Grabbarna utanför tittade på varandra och undrade som försiggick där innanför porten. Då plötsligt knarrade den upp igen och den lilla gamla nunnan tittade ut genom dörren och vinkade in grabb nummer 2, som högst tveksamt följde efter.
Kvar ensam utanför den stora porten som nu slog igen framför honom stod den tredje killen och undrade vad i hela friden det är som händer, när han plötsligt hör sin andra kompis som just gått in börja skrika och ropa och hojta och oj-a sig å det grövsta. Det kändes som det aldrig skulle ta slut, han skrek och skrek.
Men plötsligt tystnade det. Helt tyst blev det, inte ett ljud hördes. Den tredje killen började undra om han skulle lägga benen på ryggen när porten plöstligt knarrade upp igen och nunnan tittade ut. Hon vinkade in honom men han stod som förstenad. Nunnan propsade på att han skulle komma in innan han dog av solsting och uttorkning. Till sist fick han fram att innan han kan gå in måste han få veta vad det är som händer och varför det skriks så mycket när de andra kommit in.
Ja visst, sa nunnan, det är klart att jag kan berätta det. Du förstår, detta är ju ett nunne-kloster, och vi kan inte släppa in män här utan vidare. men vi kan ju inte heller lämna er åt ert öde här ute i öknen. Så för att kunna plocka in er och ta hand om er måste vi först avlägsna er mandom. Och det gör vi enligt tradition utifrån mannens yrke. Din första kompis, han är ju slaktare, så vi tog köttyxan åsså var det klart.
Din andra kompis, den stackaren, han är ju entreprenör, snickare, så på honom fick vi använda den gamla rostiga fogsvansen, inte undra på att han skrek, suckade nunnan.
Men plötsligt börjar den tredje mannen skratta och nunnan undrar förvånat varför han skrattar, nog för att han hittat räddningen, men han ska ju ändå bli av med sin mandom, sa nunnan.
Ja, sa mannen glatt, men, jag är glassförsäljare, så ni får suga av min!
Lille Pelle springer in i köket där hans mamma står och diskar. Pelle är alldeles till sig och rycker mamman i kjolen medan han skriker:
- Mammamammamamma!!! Mormor har en räka!
- Men vad säger du lille Pelle? Mormor har väl ingen räka?
- Jodå det har hon visst! skriker Pelle. Kom och kolla!
Mamman följer med Pelle ut i vardagsrummet där mormor ligger däckad på soffan med kjolen över huvudet och vaginan i full dager. Pelle är helt ifrån sig, pekar på mormors vagina och skriker:
- Titta!! Mormor har visst en räka!
Mamman håller på att skämma ögonen ur sig men tar mod till sig för att förklara. Hon böjer sig ned över Pelle och tar honom om axlarna med hon stakar fram:
- Nej Pelle det där... Det där är ingen räka. Det är.... (åh gud) det är din mormors klitoris...
- Jaha, säger Pelle. Nu lugnad men märkbart förvånad. DET var konstigt för den smakar precis som en räka!
Den här nya feature:n i tapatalk-appen som visar smått random bilder från tråden tycks ha avancerad AI, för denna tråd får jag följande kombo:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Kuddarna som nämns till vänster verkar återfinnas till höger, och det skulle inte förvåna mig om en partner eller förälder till högra objektet skulle känna ett behov av att sätta upp skylten om hagelbrakaren...
