Att bo i parhus, bra eller inte?
Vi kollar efter hus. Har tidigare haft villa och det är skönt med eget. Ingen att bry sig om ifall man väsnas på tidigt på morgonen eller vill gräva upp hela tomten. Nu har vi kollat in ett parhus. Trevligt hus, men parhus. Bland annat behöver taket läggas om och gjutjärns-avloppet bytas, vilket gör att man måste ha grannen med på noterna. Fjärrvärmen betalas gemensamt vilket skulle bli fördelaktigt ekonomiskt, men nog kunna orsaka en del gnäll eftersom vi är 4och dom andra är 2.
Vad säger ni? Har ni några mustiga skräckhistorier om parhusboende att förtälja?
Vad säger ni? Har ni några mustiga skräckhistorier om parhusboende att förtälja?
Hade en kompis som bodde i parhus några år, de renoverade en del och bytte bl.a. tak utan att grannen gjorde nåt. Jag hörde inte att de hade några som helst problem med grannen. Vet ej hur de hade det med uppvärmningen dock, misstänker att det var enskild elpannal.
Ni får kolla upp om nuvarande boende har något avtalat om hur fördelning av värmekostnaderna ska fördelas, och prata med grannen redan nu om hur de resonerar. Har de ett stort bubbelbad som de kör nårga gånger i veckan och ni kanske oftast duschar på jobbet t.ex. och grannen dessutom har 23 grader inne så är de ju långt förbi er i värmekostnader redan från början
Ni får kolla upp om nuvarande boende har något avtalat om hur fördelning av värmekostnaderna ska fördelas, och prata med grannen redan nu om hur de resonerar. Har de ett stort bubbelbad som de kör nårga gånger i veckan och ni kanske oftast duschar på jobbet t.ex. och grannen dessutom har 23 grader inne så är de ju långt förbi er i värmekostnader redan från början
Jag skulle aldrig köpa radhus eller parhus. Villans alla nackdelar (med underhåll, trädgårdsskötsel etc) och lägenhetens alla nackdelar (störning från grannar), och dessutom potentiella problem om grannen vägrar byta tak, sköta fasaden etc så att läckage el.dyl. sprider sig in i min del.
Vi bodde i parhus, det var vår första gemensamma bostad. Det var det vi ansåg oss ha råd med då.
Fördelarna var framförallt på det sociala planet. Man kom nära trevliga grannar.
Vårt hus var relativt nytt, så vi hade inga problem med gemensamma underhållsåtgärder, förre ägaren hade målat om sin halva i avvikande färg utan att diskutera med grannen. Så det behövdes inte så mycket samråd för att bli populär.
Vi hade relativt lite överhörning mellan husen. Båda halvorna var byggda som egna hus, med 40mm luftspalt mellan. Hängde bara ihop med fasadpanelen.
Vår granne var lättstörd, och klagade ibland. Men det höll sig på en nivå där ingen av oss blev ovänner.
Vi var lite oroliga för den saken när vi sålde, köparna var ett väldigt ungt par (22 och 23). Och jag tror att det blev lite mer friktion i grannsämjan efter oss,
Fördelarna var framförallt på det sociala planet. Man kom nära trevliga grannar.
Vårt hus var relativt nytt, så vi hade inga problem med gemensamma underhållsåtgärder, förre ägaren hade målat om sin halva i avvikande färg utan att diskutera med grannen. Så det behövdes inte så mycket samråd för att bli populär.
Vi hade relativt lite överhörning mellan husen. Båda halvorna var byggda som egna hus, med 40mm luftspalt mellan. Hängde bara ihop med fasadpanelen.
Vår granne var lättstörd, och klagade ibland. Men det höll sig på en nivå där ingen av oss blev ovänner.
Vi var lite oroliga för den saken när vi sålde, köparna var ett väldigt ungt par (22 och 23). Och jag tror att det blev lite mer friktion i grannsämjan efter oss,
Jag bor i parhus och har inga problem med mina grannar. Visst bor man lite närmare sin granne men om man är civiliserad och "normal" borde man inte vara orolig för att köpa ett par eller radhus. Det finns många inlägg här på BH som handlar om problem med grannar och nästan alla bor i friliggande villor. Så min åsikt är att det inte är så stor skillnad om man bor i Par,rad eller friliggande villa om man bor centralt,ingen större skillnad. Vill du inte ha grannar då är det friliggande villa utanför stad som gäller. Jag har bott i Gbg i 20år och har en annan uppfattning om det här än någon som har bott i ett litet samhälle i hela sitt liv.
Bosätter man sig i ett parhus vet man ju vad som gäller och jag tror inte någon som inte är villig att "dela" gör det. Det är klart att det kan bli knepigt om man har ett äldre par på ena sidan och högljudda barn på andra sidan som "stör" eller om den ena stiger upp kl. 6 på morgonen och börjar tvätt bilen med högtryckssprutan...
Kommunikation är nyckeln, prata med varann och kom överens och efterlev överenskommelserna!
Kommunikation är nyckeln, prata med varann och kom överens och efterlev överenskommelserna!
En jag gjorde jobb hos för massor av år sedan hade jätteproblem med sitt försäkringsbolag (IF) när grannen fick vattenläcka och det vattnet rann in till honom....FB förklarade att vattnet kom utifrån och att han skulle ta det med grannens FB....dom i sin tur tyckte han skulle stämma grannen....sen var cirkusen igång.....
Tack för svaren. Blev inget parhus, ty ytskikten i köket var nya och alla väggar vita men tak och dränering, rör och badrum var gamla. Har man haft ett gammalt hus tidigare vinner man inga budgivningar med dom förutsättningarna. Blev en villa med nytt tak och fult kök istället.
Jag skulle nog kunna tänka mig ett parhus, är inte så orolig för att bli störd av grannen, mer orolig för att störa grannen. Har bott i centrala Göteborg, centrala Uppsala, på landet i Dalarna och glesbygd i Uppland, men har inte lyckats bygga upp några fördommar om var folk är minst toleranta mot sina grannar. Däremot får man bu klart uppfattningen att det är folk med stort hus och halvmycket pengar som har mest problem med grannarna. Typ suv-ägare med lång pendlingsväg och chefsjobb.
Jag skulle nog kunna tänka mig ett parhus, är inte så orolig för att bli störd av grannen, mer orolig för att störa grannen. Har bott i centrala Göteborg, centrala Uppsala, på landet i Dalarna och glesbygd i Uppland, men har inte lyckats bygga upp några fördommar om var folk är minst toleranta mot sina grannar. Däremot får man bu klart uppfattningen att det är folk med stort hus och halvmycket pengar som har mest problem med grannarna. Typ suv-ägare med lång pendlingsväg och chefsjobb.
Tja, min erfarenhet är utan tvekan att det är de som bor i lägenhet som har klart mest problem med sina grannar. Till och med när man bor i villa och har lgh-grannar är det grannarna i lägenheterna som har mest problem även av sina villa-grannar. Men villagrannarna, de har i vanlig ordning inga problem alls med sina grannar.
Å då har även jag erfarenhet av att ha bott både i villa och lägenhet både i och utanför storstäder och på landet.
I grund och botten är det nog ingen enskild individ som har tillräcklig erfarenhet på detta område för att kunna uttala sig med någon större statistisk säkerhet
Å då har även jag erfarenhet av att ha bott både i villa och lägenhet både i och utanför storstäder och på landet.
I grund och botten är det nog ingen enskild individ som har tillräcklig erfarenhet på detta område för att kunna uttala sig med någon större statistisk säkerhet
När jag har bott i hyreslägenhet har det varit allehanda problem med grannar. Folk som kräver att man inte dammsuger innan 12 på dagen, går till hyresvärden när man har två kompisar hemma efter klockan elva etc. I bostadsrätt, aldrig ett endaste problem. Trots att vi är betydligt varit betydligt mer högljudda än i HR
Kul, Jag har samma erfarenheter, fast tvärt om.stefancrs skrev:När jag har bott i hyreslägenhet har det varit allehanda problem med grannar. Folk som kräver att man inte dammsuger innan 12 på dagen, går till hyresvärden när man har två kompisar hemma efter klockan elva etc. I bostadsrätt, aldrig ett endaste problem. Trots att vi är betydligt varit betydligt mer högljudda än i HR
Det beror nog mer på vilka grannar man har än om man hyr eller "äger".
