Hur skulle ni agera om besökande barn förstörde saker för tusentals kr i ert hem?
- Status
Jag skulle gärna vilja ha synpunkter och återkoppling på hur man rimligen kan agera om besökande barn gör omfattande skada i ens hem. Hur skulle ni ha (re-)agerat, mänskligt och jurididskt, om ni befunnit er i vår situation?
Vi inbjöd dotterns skolklass, en grupp 9-åringar, till födelsedagskalas i vårt hem. Emellertid var 4-5 pojkar så utagerande och våldsamma och kalaset urartade till slagsmål och skadegörelse för ca 5,000:- kronor. (Värst var dock dotterns förtvivlan över att hennes efterlängtade kalas bĺev förstört, och att tjejerna blev ledsna och bara ville åka hem.)
Pojkarna slogs oupphörligt med varandra, sprutade vatten på andra barn med vattenslangen, jagade andra barn med höjda järnkrattor och spadar, hoppade upp på det hjulförsedda soffbordet så att det for in i en glasdörr som krossades, slogs med leksaker så att dessa förstördes osv. Vi försökte förgäves styra upp det hela, men alla tillsägelser ignorerades totalt (vilket i sig var en djupt skakande upplevelese för oss vuxna, som aldrig ens behövt höja rösten mot dottern och hennes kompisar).
På vardagsrumsväggen hängde en fiol, och vi talade tydligt om för barnen att de INTE fick röra den. När några av barnen sedan för ett ögonblick lämnades obevakade av oss vuxna (vi kunde ju inte vara i alla rum samtidigt), tog en pojke ned stråken och började fila på fiolen som hängde kvar på väggen. En annan pojke skrek då "Nej, nu vill jag ha den!", och de började slåss om stråken. Denna fastnade då i fiolen, som hakades av från sin krok och gjorde en luftfärd över hela rummet. Den skadades svårt i fallet - reparationskostnaderna uppgår till ca 4,000:-.
Vi har, för att undvika obehaglig stämning in skolan, valt att "ha överseende" med det mesta av skadegörelsen och inte ens påtala den (detta kräver ett närapå övermänskligt mått av självbehärskning, skall jag säga!). Vi har dock framställt en önskan om ersättning för fiolreparationen till de två berörda föräldraparen, men detta ignoreras. En dryg månad efter händelsen har vi inte ens fått någon ursäkt från vare sig barn eller föräldrar, då de tycks anse att "olyckor är sådant man får räkna med". En av papporna skrev följande i ett mail: "Vi har alla barn i varierande ålder och vet att under ett kalas när många barn kommer tillsammans kan de vara svårstyrda. Det är väl det som är en del av tjusningen med de små! Därför är det mycket lämpligt att t ex plocka undan sådant som har ett materiellt, eller annat, högt värde."
Pappans formulering kan tolkas som att varje förälders förväntan på andra barns uppträdande färgas starkt av hur det egna barnet vanligen brukar bete sig. Kanske måste vi alltså skylla oss själva för att vi varit allför naiva och förväntat oss ett civiliserat (ursäkta det fåniga uttrycket) uppträdande från 9-åringar? Då ju barnen sällan umgås över könsgränsen, kände vi inte pojkarna mer än till namnet, och hade svårt att förutse deras, låt oss säga, något "avvikande" personligheter. Vi har dock svårt att tro att denna typ av beteende är något man regelmässigt bör förvänta sig, då vi flera gånger tidigare haft lugna kalas, även med ännu större barngrupper. Vi brukar dessutom varje dag ha dotterns kompisar på besök, och inte en enda gång har någon haft söder något, vare sig av ren olyckshändelse eller mot uttryckligen uttalade förbud.
Eftersom besökande barn ofta blir fascinerade av fiolen, hänger den så högt upp på väggen att de inte kan nå den (stråken hänger tyvärr längre ner, vilket ledde till händelserna på kalaset). Många barn har försynt frågat ifall de får använda fiolen, men alla har tidigare accepterat ett enkelt och vänligt "Nej, det går tyvärr inte - den är för dyr och ömtålig. Men du får gärna spela på vår blockflöjt istället."
Pappans råd att flertalet föremål bör plockas undan inför barnbesök hjälper inte mot att även möbler, dörrar, speglar mm faktiskt skadades under kalaset. Vi borde då rimligen även ha monterat bort flertalet fasta inrednings- och byggdetaljer: Fönsterrutor, dörrar, spegelgarderober, vitvaror, badkar, handfat, toalettstolar (som ju alla kan spräckas om man slår på dem med t ex järnkratta), rostfria diskbänkar (som kan få bucklor) osv. Man kan inte heller ha sin bil parkerad på garageuppfarten. Det räcker inte att gömma undan, utan man måste verkligen låsa in, i stort sett samtliga ägodelar, då man ju måste ta med i beräkningen att de små ogenerat plockar fram allt som gömts undan i privata lådor och skåp, som t ex köksknivar, mediciner, hammare, yxor osv.
Enligt konsulterade jurister säger Skadeståndslagen (1972:207, kap 2) att om någon av oaktsamhet eller vårdslöshet vållar en skada, så skall denna ersättas. Detta gäller även barn (om de är äldre än 4 år). Det vållande barnets föräldrars ansvarsförsäkring (som är en del av hemförsäkringen) står för ersättningen (minus självrisk). Den drabbades hemförsäkring täcker däremot endast skadegörelse då någon brutit sig in i ens hem, inte om personen ifråga varit inbjuden.
Men oavsett hur händelserna i detalj gick till och vad försäkringsregler eller lagtext säger: om vår dotter hade varit hemma hos någon och råkat förstöra någonting, även om det skett av en ren olyckshändelse, så skulle vi ha varit ytterst angelägna om att snarast få ersätta skadan.
Era synpunkter vore värdefulla:
- Vad anser ni kan vara en rimlig nivå av "säkerhetsåtgärder" att ta till inför ett barnkalas för 9-åringar?
- Hur skulle ni ha agerat efter att ha drabbats av en händelse som denna?
- Hur skulle ni ha agerat om ert barn haft sönder något i någon annans hem?
Vi inbjöd dotterns skolklass, en grupp 9-åringar, till födelsedagskalas i vårt hem. Emellertid var 4-5 pojkar så utagerande och våldsamma och kalaset urartade till slagsmål och skadegörelse för ca 5,000:- kronor. (Värst var dock dotterns förtvivlan över att hennes efterlängtade kalas bĺev förstört, och att tjejerna blev ledsna och bara ville åka hem.)
Pojkarna slogs oupphörligt med varandra, sprutade vatten på andra barn med vattenslangen, jagade andra barn med höjda järnkrattor och spadar, hoppade upp på det hjulförsedda soffbordet så att det for in i en glasdörr som krossades, slogs med leksaker så att dessa förstördes osv. Vi försökte förgäves styra upp det hela, men alla tillsägelser ignorerades totalt (vilket i sig var en djupt skakande upplevelese för oss vuxna, som aldrig ens behövt höja rösten mot dottern och hennes kompisar).
På vardagsrumsväggen hängde en fiol, och vi talade tydligt om för barnen att de INTE fick röra den. När några av barnen sedan för ett ögonblick lämnades obevakade av oss vuxna (vi kunde ju inte vara i alla rum samtidigt), tog en pojke ned stråken och började fila på fiolen som hängde kvar på väggen. En annan pojke skrek då "Nej, nu vill jag ha den!", och de började slåss om stråken. Denna fastnade då i fiolen, som hakades av från sin krok och gjorde en luftfärd över hela rummet. Den skadades svårt i fallet - reparationskostnaderna uppgår till ca 4,000:-.
Vi har, för att undvika obehaglig stämning in skolan, valt att "ha överseende" med det mesta av skadegörelsen och inte ens påtala den (detta kräver ett närapå övermänskligt mått av självbehärskning, skall jag säga!). Vi har dock framställt en önskan om ersättning för fiolreparationen till de två berörda föräldraparen, men detta ignoreras. En dryg månad efter händelsen har vi inte ens fått någon ursäkt från vare sig barn eller föräldrar, då de tycks anse att "olyckor är sådant man får räkna med". En av papporna skrev följande i ett mail: "Vi har alla barn i varierande ålder och vet att under ett kalas när många barn kommer tillsammans kan de vara svårstyrda. Det är väl det som är en del av tjusningen med de små! Därför är det mycket lämpligt att t ex plocka undan sådant som har ett materiellt, eller annat, högt värde."
Pappans formulering kan tolkas som att varje förälders förväntan på andra barns uppträdande färgas starkt av hur det egna barnet vanligen brukar bete sig. Kanske måste vi alltså skylla oss själva för att vi varit allför naiva och förväntat oss ett civiliserat (ursäkta det fåniga uttrycket) uppträdande från 9-åringar? Då ju barnen sällan umgås över könsgränsen, kände vi inte pojkarna mer än till namnet, och hade svårt att förutse deras, låt oss säga, något "avvikande" personligheter. Vi har dock svårt att tro att denna typ av beteende är något man regelmässigt bör förvänta sig, då vi flera gånger tidigare haft lugna kalas, även med ännu större barngrupper. Vi brukar dessutom varje dag ha dotterns kompisar på besök, och inte en enda gång har någon haft söder något, vare sig av ren olyckshändelse eller mot uttryckligen uttalade förbud.
Eftersom besökande barn ofta blir fascinerade av fiolen, hänger den så högt upp på väggen att de inte kan nå den (stråken hänger tyvärr längre ner, vilket ledde till händelserna på kalaset). Många barn har försynt frågat ifall de får använda fiolen, men alla har tidigare accepterat ett enkelt och vänligt "Nej, det går tyvärr inte - den är för dyr och ömtålig. Men du får gärna spela på vår blockflöjt istället."
Pappans råd att flertalet föremål bör plockas undan inför barnbesök hjälper inte mot att även möbler, dörrar, speglar mm faktiskt skadades under kalaset. Vi borde då rimligen även ha monterat bort flertalet fasta inrednings- och byggdetaljer: Fönsterrutor, dörrar, spegelgarderober, vitvaror, badkar, handfat, toalettstolar (som ju alla kan spräckas om man slår på dem med t ex järnkratta), rostfria diskbänkar (som kan få bucklor) osv. Man kan inte heller ha sin bil parkerad på garageuppfarten. Det räcker inte att gömma undan, utan man måste verkligen låsa in, i stort sett samtliga ägodelar, då man ju måste ta med i beräkningen att de små ogenerat plockar fram allt som gömts undan i privata lådor och skåp, som t ex köksknivar, mediciner, hammare, yxor osv.
Enligt konsulterade jurister säger Skadeståndslagen (1972:207, kap 2) att om någon av oaktsamhet eller vårdslöshet vållar en skada, så skall denna ersättas. Detta gäller även barn (om de är äldre än 4 år). Det vållande barnets föräldrars ansvarsförsäkring (som är en del av hemförsäkringen) står för ersättningen (minus självrisk). Den drabbades hemförsäkring täcker däremot endast skadegörelse då någon brutit sig in i ens hem, inte om personen ifråga varit inbjuden.
Men oavsett hur händelserna i detalj gick till och vad försäkringsregler eller lagtext säger: om vår dotter hade varit hemma hos någon och råkat förstöra någonting, även om det skett av en ren olyckshändelse, så skulle vi ha varit ytterst angelägna om att snarast få ersätta skadan.
Era synpunkter vore värdefulla:
- Vad anser ni kan vara en rimlig nivå av "säkerhetsåtgärder" att ta till inför ett barnkalas för 9-åringar?
- Hur skulle ni ha agerat efter att ha drabbats av en händelse som denna?
- Hur skulle ni ha agerat om ert barn haft sönder något i någon annans hem?
Jag har inga barn själv, men inser att det är ett svårt läge med tanke på er dotter. OM jag haft barn och denne skulle vara ansvarig för att något gått sönder så skulle i alla fall jag tagit mitt ansvar som förälder...det är väl allt jag kan säga. Hjälper ju inte er tyvärr 
Tråkigt att din dotters stora dag blev förstörd.
Likaså föräldrarnas bemötande.
Föräldrarna har iofs inte kunnat påverka situationen men det verkar ha gått totalt överstyr.
Juridiskt sett har föräldrarna skadeståndsansvar, ( likaså sambo som ej är biologisk ) och tycker att dom faktiskt ska göra en gemensam sak och ersätta era skador och gärna en blomma till din dotter som säkert inte kan förstå varför barn kan göra sådant.
Hon var ju snäll och bjöd in dessa "kompisar"
Vet själv hur det kan dra iväg i tempot på kalas och har iofs klarat mig hitills från skador och skulle precis som du acceptera mindre olyckor.
Här gick det dock lite längre...
Normalt så brukar jag resonera kring skolan om något händer så är det svårt för föräldrarna att påverka situationen men nu har dom börjat komma upp i åldern och det är kanske dags för föräldrarna att faktiskt öppna ungarnas spargris.
Trist när man bjuder till med fest men nästa gång tycker jag dom grabbarna kan stanna hemma.
Likaså föräldrarnas bemötande.
Föräldrarna har iofs inte kunnat påverka situationen men det verkar ha gått totalt överstyr.
Juridiskt sett har föräldrarna skadeståndsansvar, ( likaså sambo som ej är biologisk ) och tycker att dom faktiskt ska göra en gemensam sak och ersätta era skador och gärna en blomma till din dotter som säkert inte kan förstå varför barn kan göra sådant.
Hon var ju snäll och bjöd in dessa "kompisar"
Vet själv hur det kan dra iväg i tempot på kalas och har iofs klarat mig hitills från skador och skulle precis som du acceptera mindre olyckor.
Här gick det dock lite längre...
Normalt så brukar jag resonera kring skolan om något händer så är det svårt för föräldrarna att påverka situationen men nu har dom börjat komma upp i åldern och det är kanske dags för föräldrarna att faktiskt öppna ungarnas spargris.
Trist när man bjuder till med fest men nästa gång tycker jag dom grabbarna kan stanna hemma.
Administrator
· Skåne
· 7 649 inlägg
- Jag tycker att en nioåring ska förväntas respektera andra människors hem och vet inte vad jag hade gjort om mina barn betedde sig så. Förmodligen inte vågat låta dem gå bort på kalas alls.
- Svårt att säga hur man hade agerat. Föräldrarna verkar ju inte helt normala så man vet inte vad de kan ta sig för. Har du otur drabbar det din dotter i slutändan och då är frågan om du inte bara ska betala för fiolreparationen och se glad ut. Nästa gång bjuder du bara din dotters nära vänner, de som du vet att de kan föra sig. Det är svårt att ändra på någon annan än sig själv.
- Om mina barn hade skadat något så hade jag ersatt skadorna.
- Svårt att säga hur man hade agerat. Föräldrarna verkar ju inte helt normala så man vet inte vad de kan ta sig för. Har du otur drabbar det din dotter i slutändan och då är frågan om du inte bara ska betala för fiolreparationen och se glad ut. Nästa gång bjuder du bara din dotters nära vänner, de som du vet att de kan föra sig. Det är svårt att ändra på någon annan än sig själv.
- Om mina barn hade skadat något så hade jag ersatt skadorna.
Tyvärr verkar det som barnen har bristen på uppfostran från sina föräldrar. Att leka och råka ha sönder något är sin sak, exempelvis att en boll råkar åka in genom en fönsterruta, misstag kan ske! Att hoppa på bord och ta ner saker från väggarna trots att man uttryckligen blivit tillsagd att inte röra, det är bara brist på respekt och uppfostran. Hade föräldrarna skämts och varit förstående och gett sina barn lämpliga straff och tillsägelser för det oacceptabla uppförandes hade jag KANSKE haft överseende med kostnaderna och tagit dom själv, dock så hör det väl hyffs till att iaf erbjuda sig att ersätta vad man förstör. Eftersom att föräldrarna inte kan uppfostra barn, och inte heller ta ansvar för skadegörelse deras små satungar utför så hade jag drivit det så långt det bara går för att få dom att ta ansvar.
Det är ju oerhört känsligt att påpeka för andra föräldrar hur de uppfostrar sina barn. Men jag tror att det enda rätta är att utkräva det ansvar som man har rätt till. Om du nu inte har någon relation till dessa föräldrar att ta hänsyn till.
För att föräldrarna inte tar ansvar för sina barn så skall man ju inte själv ramla i samma fälla, utan hantera det som vad är rätt eller fel (om man nu kan avgöra det).
Om man sätter det på sin spets; barnet lär sig att det är OK att ha sönder saker. Dessutom hos andra människor, dvs det kommer inte att lära sig något om vad ansvar är. Ska det få vara så bara för att föräldrarna är flata mot sina barn? Jag tvivlar dessutom på att allt som är av värde är utom räckhåll i deras eget hem.
Med ett antal uppfostrade barn så tycker jag att man möter huvudsakligen två attityder hos andra föräldrar. De som tar ansvar och de som inte på något sätt kan tro att deras ängel gjort något fel. Det senare lär sig barnet rätt fort att utnyttja och det blir någonstans under uppväxten ett bryskt uppvaknande för föräldrarna, ibland först när polisen ringer.
Men, varianten att tycka att skadegörelse är berättigad för att man är på kalas hos andra är ju rätt underlig, minst sagt. Gör man inget så stödjer man ju indirekt synpunkten.
För att föräldrarna inte tar ansvar för sina barn så skall man ju inte själv ramla i samma fälla, utan hantera det som vad är rätt eller fel (om man nu kan avgöra det).
Om man sätter det på sin spets; barnet lär sig att det är OK att ha sönder saker. Dessutom hos andra människor, dvs det kommer inte att lära sig något om vad ansvar är. Ska det få vara så bara för att föräldrarna är flata mot sina barn? Jag tvivlar dessutom på att allt som är av värde är utom räckhåll i deras eget hem.
Med ett antal uppfostrade barn så tycker jag att man möter huvudsakligen två attityder hos andra föräldrar. De som tar ansvar och de som inte på något sätt kan tro att deras ängel gjort något fel. Det senare lär sig barnet rätt fort att utnyttja och det blir någonstans under uppväxten ett bryskt uppvaknande för föräldrarna, ibland först när polisen ringer.
Men, varianten att tycka att skadegörelse är berättigad för att man är på kalas hos andra är ju rätt underlig, minst sagt. Gör man inget så stödjer man ju indirekt synpunkten.
Tycker båda sidor har fel. Som förälder skall man erbjuda sig att ersätta skador som barnen åstadkommer men som värd skall man inte kräva eller förvänta sig att gästerna betalar för olyckshändelser (och jag anser att en nedriven fiol får anses som en olyckshändelse, även om de inte följde förhållningsregler till punkt och pricka. Det var ju i alla fall inte så att de avsiktligt rev ner fiolen i syfte att förstöra den).
Tycker nog att barnkalaset för hela klassen var en dålig idé om man inte först talat med dottern så man visste vad hon ville och fått lite feedback om vad man kunde förvänta sig av klassen. Man undrar ju även hur kalaset kan ha rasat iväg med så mycket händelser innan någon satt ner foten och kört ut alla i trädgården?
En värdefull fiol skall för övrigt ligga nedbäddad i sitt etui och inte hänga på väggen.
Tycker nog att barnkalaset för hela klassen var en dålig idé om man inte först talat med dottern så man visste vad hon ville och fått lite feedback om vad man kunde förvänta sig av klassen. Man undrar ju även hur kalaset kan ha rasat iväg med så mycket händelser innan någon satt ner foten och kört ut alla i trädgården?
En värdefull fiol skall för övrigt ligga nedbäddad i sitt etui och inte hänga på väggen.
Man tycker ju att man borde ha ansvar för sina barns handlingar. Hade ens barn förstört något i en butik had man säkert fått betala. Men i detta fall är det ju känsligt, dottern ska träffa luarna varje dag i skolan. Vad jag med säkerhet gjort är att delge alla föräldrar på skolan facit efter festen, utan att utpeka förövarna, vilket troligen skulle att innebära att dylika tillställningar i framtiden kom att hållas i hyrda lokaler eller enbart för bästisarna. Våra barn bjöd sina bästisar, ibland kunde det gå vilt till, men utan materiella skador. Så vitt jag vet väckte det inget ont blod i skolan.
Nån lösning på ditt problem ser jag inte, vill de där föräldrarna vara skitstövlar kan man inte hindra dem, ni vet i alla fall vem de är, för protokollet.
Nån lösning på ditt problem ser jag inte, vill de där föräldrarna vara skitstövlar kan man inte hindra dem, ni vet i alla fall vem de är, för protokollet.
Detta låter kanske lite kallt och hårt - men jag anser att du ska gå så långt som det kräver. Jag tycker du ska göra en anmälan på skadegörelse - om ingen lär dessa barn hur de ska uppföra sig när de är 9 år så kan man bara undra hur det blir när de är 15 år. Tyvärr är där många som som inte skulle skaffa barn för de kan inte uppfostra dem eller våga vara vuxna. Jag tror till och med att jag gått ett steg längre och kontaktat socialen för att höra hur man kan gå vidare med att lära dessa barn vett och hur man uppför sig - för om ingen tar tag i dem nu så lär ingen klara av dem när de blir äldre heller... man får se det som man faktiskt gör dem en tjänst innan det spårar ut helt och de kanske blir skadade själv.
Hade mina barn förstört ngt någonstans så hade jag absolut ersatt det - det är en självklarhet anser jag.
Hade mina barn förstört ngt någonstans så hade jag absolut ersatt det - det är en självklarhet anser jag.
Rent juridiskt kan man givetvis det. Den som orsakar en skada är skadeståndsskyldig även om det är en olyckshändelse. Därmed kan man också förvänta sig att andra betalar för det de (eller deras barn) förstör. Huruvida man kan kräva det är inte lika enkelt. Men alla normalt funtade människor erbjuder sig givetvis att betala sånt de har haft sönder.DIY_freak skrev:
Att man ska behöva plocka undan känsliga saker på ett 9-årskalas är inte rimligt, såvida man inte vet att det kommer barn med bokstavsdiagnoser.
Vi tröttnade på att ha kalas när äldsta av 3 pojkar fyllde 10 år. Ett kalas som spårade ur lite med lite skador på nån tavla och en kristallskål som gick i bitar.
TS borde väl fått allt fixat via hemförsäkringen? Har man barn skall man givetvis ha drulletillägg. Jag är av den inställningen att släpper man in andras barn i huset får man ta ev konsekvenser själv.
TS borde väl fått allt fixat via hemförsäkringen? Har man barn skall man givetvis ha drulletillägg. Jag är av den inställningen att släpper man in andras barn i huset får man ta ev konsekvenser själv.
Nu är ju inte barnuppfostan så enkel längre. Hade det varit för 50 år sedan hade de fått stryk för mindre, nu räcker det med en luggning för att man ska åka in för barnmisshandel, och det vet de små änglarna.
Där menar jag att du har fel. Som TS själv konstaterar: "om någon av oaktsamhet eller vårdslöshet vållar en skada, så skall denna ersättas". En olyckshändelse är per definition motsatsen. Sen är det väl vanligt hyfs att man erbjuder sig att ersätta något som man själv eller ens barn har haft sönder, även om man t.ex. bara snubblade.f91jsw skrev:
Hade skämts ihjäl om något av våra barn betett sig så och att ersätta för skador är en självklarhet tycker jag. Jag anser inte att man kan kalla det olyckor när det bråkas och slåss. Då har man gått över gränsen. Samtidigt undrar jag lite hur bestämt ni sade ifrån om ni blev så överrumplade och aldrig ens behövt höja rösten tidigare. Markerade ni tydligt att det inte var OK?
Och du tror att socialen skulle bry sig om att det gått villt till på ett kalas?villsågärna skrev:
I detta läge skulle jag ha ringt till föräldrarna och bett dem komma och hämta pojkarna.Kerstin Larsson skrev:
Har dessa barn visat sådana tendenser tidigare? Hur har de varit på andra kalas?
