Har faktiskt själv nästan samma konstruktion i mitt hus:
Bredd insida av ytterväggar 7700 mm.
Takstolarnas underram och mellanbjälklag 45x220 cc 600.
I stort sett mitt på en stålbalk, där allt trä i bjälklaget är kapat och skarvat.
Dvs att stålbalken ligger uppe i bjälklaget och syns ej i rummet under.
Mycket elegantare lösning!
Tekniskt finns det kanske skäl att inte skarva vid upplaget utan en bit ifrån,
men jag vet inte om man tänker så i husbyggnad.
Kanske i brobyggnad dock?
Även jag valde att "fälla in" stålbalken i mellanbjälklaget, golvreglarna vilar på balkens undre fläns och är sedan förbundna med en 45x70 (limmad och skruvad) som går ovanför balken.
Varför inte skarva på mittupplaget eller köra hela längder?
Ingen god idé att skarva vid mittupplaget.
Vid mittupplaget är momentet som störst.
De föreslagna skarvpunkterna ligger där momentet är betydligt lägre.
Anaitis har rätt.
Balkens/bjälkens böjmoment är störst precis över mittupplaget. Blir inte en skarv där lika stum som det oskarvade materialet så kommer både nedböjning och svikt i facken att öka.
OM man kör med limträ i hela längder så blir bjälklaget styvare med mindre svikt då det blir SK fast inspänning på mitten, andra halvan av bjälklaget håller emot.
Limträ är dessutom starkare än helträ.
Det är riktigt att en skarv mitt över stålbalken ger ökad svikt på träreglarna (för stålbalkens del spelar det ingen roll),
I mitt fall på bilden ovan så blir golvreglarna på var sida om stålbalken ett eget belastningsfall, jag kan inte tillgodoräkna mig någon hållfasthetsmässig fördel som jag hade kunnat göra om jag gått med golvreglarna oskarvade (eller med en ordentligt utförd skarv). Men i mitt fall så var en synlig balk, eller gipsad låda i taket inget alternativ.
För att svara på TS fråga så hade jag föredragit att limskruva enmetersbitar av samma dimension som golvreglarna över varje skarv istället för spikplåtar. Personligen känns en sådan skarv bättre och det borde aldrig kunna ge upphov till något knarrande i framtiden.
För att svara på TS fråga så hade jag föredragit att limskruva enmetersbitar av samma dimension som golvreglarna över varje skarv istället för spikplåtar. Personligen känns en sådan skarv bättre och det borde aldrig kunna ge upphov till något knarrande i framtiden.
Jag gillar också den metoden, det känns så väldigt ordentligt jämfört med spikplåtar. Framförallt att skarvlängden blir längre.
Ett alt är att limskruva K-plyfa, 22mm, och 1,2m långt. på bägge sidorna
Anaitis har rätt.
Balkens/bjälkens böjmoment är störst precis över mittupplaget. Blir inte en skarv där lika stum som det oskarvade materialet så kommer både nedböjning och svikt i facken att öka.
...att öka jämför med hela längder ja. Men det verkar inte vara ett alternativ. Vi pratar om spännvidder under 4 m här om man skarvar på mittupplaget.
Även jag valde att "fälla in" stålbalken i mellanbjälklaget, golvreglarna vilar på balkens undre fläns och är sedan förbundna med en 45x70 (limmad och skruvad) som går ovanför balken.
Jag har samma konstruktion för att skarva ihop halvorna.
Takstolsfabriken, som levererade de delade takstolarna, skickade med en massa hålband för att hålla ihop skarven, men snickaren använde inte dem.
Använde i stället, som du skriver en 45x70 ovanpå underramar och golvbjälkar, så bjälklaget är 290 mm tjockt (+takpanel, glespanel och golvbrädor).
Känns mycket stabilt att gå på!
Det hela beror väl på vad bjälklaget har för funktion?!
Om bjälklaget bara är ett bjälklag kan man dela upp det på två delar där varje del har tillräckig böjstyvhet oberoende av varandra, med t ex en stålbalk i mitten som balkar sticks in i från varje håll.
Om bjälklaget även är en del av takstolskonstruktionen (som för gabbe1, #4) verkar det olämpligt att bjälklaget är två separata delar som inte samverkar. Då håller jag med om att skarv ej bör göras på mitten utan istället köra på TS förslag.
Jag vågar inte uttala mig om hur väl dina teorier stämmer, men däremot vet jag tvärsäkert att mitt golvbjälklag inte har något samröre med takstolarna.
Mina saxtakstolar är helt fribärande.
