Vi bor i ett 1700-tals torp med mullbänk. Nu är det tyvärr dags att byta ut det kilsågade golvet som bör ha ca 100 år på nacken. Självfallet lägger vi ett likadant.
Tänkte passa att isolera mullbänken lite. I vintras hade vi en golvtemperatur på ca 7 grader...
Under golvet är det i stort sett bara jord och grus kvar. Jag gissar på att det funnits torv och spån innan. Det är en luftspalt mellan marken och golvet på ca 5-10cm, i vilket det drar ordentligt ifrån.
Mitt egna förslag är att gräva ut ca 30cm. Fylla upp med ett tunt lager grus + 20cm Leca 12/20 (upp mot golvet). Samtidigt täta mot grundmuren med någon lämlig papp.
Om du har utrymme att gräva ut marken så finns det bra sätt att isolera. Jag pratade med en byggnadsantikvarie och han föreslog bl.a. leca som ett skikt. Idealet hade antagligen varit att ha tvättad makadam i botten, sedan leca och sedan jord uppblandat med släckt kalk (som mössen inte gillar).
Har själv grävt upp golvet på vårt 1700-tals torp nu i sommar. Tyvärr är det ganska fuktigt på sina ställen i marken. (Ute på tomten kan jag på vissa ställen sätta ned spaden och det finns grundvatten på 2 spadtags djup (ca 25 cm). Tillgången till vatten är säkert förklaringen till att huset är byggt där det är byggt.) Jag har inte utrymme att lägga några 20 cm leca under mullbänken utan får fylla på med "jord" ända upp.
Hursomhelst. När man läser om mullbänksgolv så brukar det stå att man bara fyllde på med jord utefter husets sidor, mot syllstocken. Detta för att undvika drag och att odjur skulle komma in. Kanske er mullbänk har varit sådan och att detta förklarar varför jorden inte ligger ända upp? Jag tycker att det låter konstigt att det skulle ha sjunkit ihop 5-10 cm och att torv och sågspån bara skulle ha försvunnit.
Själv har jag gjort som så (på förslag från såväl byggnadsvårdsteoretiker och de timmermän/byggnadsvårdare som hjälper mig med timringen) att jag under syllstocken och i en liten sluttning in mot golvet lagt små och medelstora stenar för att få en vall. Denna vall (som inte är stor alls - jag försöker attacha en bild nedan) täcks sedan med lerklining (1 del lera -3 delar sand-linhack som armering) vilket förhindrar drag och möss. Om du gör något liknande bör du slippa draget.
Vad fylla på med i mullbänken? Jag har läst att man använt bl.a. torv, men detta har inte bekräftats av de byggnadsvårdare/antikvarier jag talat med. Någon har sagt sand och någon har sagt linisolering längst upp. Ingen har kunnat säga: "Gör så här". Och får jag inget bra svar så återanvänder jag jorden som fanns där tidigare (och jag hade inte många cm mellanrum), fyller på med släckt kalk (hittade kalk i den gamla mullbänken) och om det behövs så fyller jag på med sand och eventuellt ogödslad toppdress av någon sort i säck (sand och hackad/mald torv). Dock har jag planerat att lägga 5 cm linisolering de sista 3 cm (trycka ihop den rejält) så att golvbrädorna inte ligger direkt mot jord. Det senare tror jag är bra för att undvika jordbakterier och annat levande organiskt direkt mot brädorna och dessutom kan det hindra jordlukt att gå upp i huset. I ärlighetens namn vet jag inte om detta är bästa sättet att göra i mitt fall, men det är så det får bli om inget annat kommer fram innan det är dags att fylla på.
Hade jag haft möjlighet så hade jag gjort som du; grävt ut och lagt makadam + leca i botten för att bryta kapillärt mot jorden. Sedan på med jord+släckt kalk+sand.
Fundera dock på hur du kan minska draget utifrån. Kanske något i stil med nedan. I det bortersta facket är det lerklinat ovan på den lilla stenvallen. Vallen av stenar mot syllstocken i det näst bortersta facket är färdig med ingen lerklining är gjord ännu. (Obs. De tre främre stenarna i det näst bortersta facket, framför stenvallen skall inte vara med.)
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Tanken är ju att leran tätar mot såväl vinddrag som mot möss och andra djur. Leran skall även vara ett skydd mot träet i syllstocken - om det blir lite fuktigt i mullbänken så suger leran upp det snarare än att det sugs upp av syllstocken. (Nu tror jag inte att det är några större problem med mitt torp; dels var den gamla syllstocken nog närmare 300 år innan jag bytte ut den och den nya är i kärnek och lär bry sig föga om fukt.)
Mitt egna förslag är att gräva ut ca 30cm. Fylla upp med ett tunt lager grus + 20cm Leca 12/20 (upp mot golvet). Samtidigt täta mot grundmuren med någon lämlig papp.
Kan detta funka?
Läste ditt inlägg lite dåligt i natt. Jag undrar om det är så bra att ha leca hela vägen upp mot golvet. Lecakulor är inte någon förstklassig isolering om jag har förstått saken rätt och risken finns att markkyla stiger mot golvet och värmen försvinner nedåt. Men som ett kaipllärbrytande skikt (om det är "rätt" leca) lär det vara bra.
Jag vet inte om jag har läst det eller någon har sagt det, men ett rent mullbänksgolv skall vara bra på att hålla värmen (14 grader nämndes, var det nu kom ifrån). Men det finns ju någon firma som satsar på att lagra solvärme på somaren i ett tjockt lerlager under huset. Under årets kalla månader så avger lerlagret värme upp i huset via ett värmeväxlarsystem. Detta sagt med hänvidning till att ett jordlager under golvet troligen håller värmen bättre än lecakulor och är bättre på att skydda mot kyla som kommer underifrån.
Om man använder leca skall man vara helt säker på vad man håller på med. Här i Västergötland valsar det runt en historia om någon som isolerat ett gammalt golv med leca. Efter en kort tid fick han svamp i leca-grunden och fick lägga om hela golvet. Jag vet inte hela storyn, men någon hävdar att han hade haft ett tätskikt (typ byggplast) som gjorde att grunden samlade fukt. Om man googlar "Mindre lämplig krypgrundsisolering" finns en artikel som beskriver hur kalkhaltiga lecakulor kan vara rena smörgåsbordet för hussvamp. Ta reda på allt om lecakulornas funktion och olika kvaliteter innan du använder det.
När jag tog upp mitt mullbänksgolv så var det främst brädorna och spikreglarna närmast ytterväggarna som var skadade. Det tyder på att det varit dåligt takavvatnning och fukt har kommit från sidan av huset, snarare än underifrån. Majoriteten av golvbrädorna och reglarna var "som nya" - dvs där det inte kommit in någon fukt har mullbänken fungerat ypperligt och skulle säkert gjort det i 100 år till.
Den rena mullbänken är en bra grund, men den förutsätter avsaknad av tätskikt (naturligtvis) inklusive inga lackade golv eller plastmattor, att husets avvattning och eventuell dränering är i ordning samt att man tätar mot syllstocken (i mitt fall med sten och lera).
En nackdel med mullbänk i fritidshus är att man sällan eldar eller har hög temperatur på elementen på vintern. Förr i tiden hade man kanske en rörspis på stenfundament eller annan eldstad, vilken hela tiden försåg mullbänken med värme och höll den torr. Desto viktigare blir avvattning/dränering/sylltätning. Men i ert fall så verkar ni bo i huset året runt, vilket torde tillföra en hel del värme till mullbänken ändå.
Trevligt med någon annan som också renoverar mullbänk. Är riktigt svårt att få en klar bild om vad som är bäst...
Beställt 3,5m3 leca nu i alla fall. Weber har en speciell som heter 12/20K. Också hört att att folk haft problem med leca. Men då verkar de köpt billigare blomkruke-leca, som har högre fukt/kalkhalt,
samt använt plastduk.
Huset står riktigt väldränerat. Förklarar nog varför mitt och mina grannars hus stått här så länge. Vi eldar dagligen under vinterhalvåret i kakelugn.
Det där med att bygga en vall är ingen dum idé. Ska fundera mer på det. Skippar papp i alla fall.
Kanske även går att putsa med kulekalk. Beror på lite hur det ser ut när jag grävt klart.
Lin är heller ingen dum idé. Håller med om att den inte känns helt 100 att lecan är upp emot golvet.
Fick även tips att man kunde lägga 40mm cellulosaskivor. Borde funka riktigt bra det med.
Ska börja gräva på söndag. Kommer posta lite bilder då. Lyft på lite mer golvtiljor och det är närmare någon cm luftspalt på de flesta ställen. Mitt på var det dock upp emot 10cm. Lite nervös nu inför grävning men hitils ser bärlinorna i princip nya ut.
Kanske är vettigare och köra:
5-10cm singel (har massa singel till övers) + 25-30cm leca/återvunnen jord + 3-4cm lin/cellulosa
Lervall runt muren.
Ja, roligt att det finns fler mullbänksprojekt. Kunskapem/erfarenheten tycks inte vara överväldigande. Men ni verkar ju ha ett bra läge eftersom ni bor där året runt och håller värmen. Frågan är dock varför den inte fungerade för er i vintras? Tror du fortfarande att det är så att där funnits torv och spån som har multnat eller försvunnit på annat sätt? Kan det inte vara så att de bara hade gjort ordentliga vallar mot väggarna och timret? De timmermän som hjälpte mig med väggen och bröt upp golvet hade inte förväntat sig jord ända upp under HELA golvet och var inne på detta med att bara ha vallar ut mot väggarna....
Tänk vad man skulle vilja hoppa tillbaka 100 år i tiden, kolla på när ens golv lades och kunna ställa frågor till han som gjorde det.
Apropå lervallarna så är jag mycket nöjd med dem. Har nu gjort halva golvet - den andra halvan får vänta tills motstående timmervägg har lagats med nya timmerstockar. Det enda problemet är torktiden. Om jag bara skulle lämna huset med fönstren stängda skulle det ta månader, kanske ett år för lervallen att torka. Exakt samma lerblandning har jag använt för att täta mellan timmerstockarna på utsidan av huset, mot söder och det torkar till snustorrt på 2-3 dagar. Orsaken till att lervallarna under mullbänksgolvet tar så lång tid på sig är, förutom avsaknaden av direktsol, att det är förhållandevis kallt på marken. Denna kyla är en stor fördel med mullbänksgolvet på sommaren: man får upp markkylan in i huset.
För att torka lervallarna mellan varje regelpar kör jag med en bilvärmefläkt (650W och ungefär 20cm avstånd). Det tar ungefär en arbetsdag för en sådan vall-del att torka hyfsat. Jag har inte så bråttom, så det är okey. (Möjligt att jag går ett varv till med fläkten innan jag fyller på med mullbänksjorden igen - så att vallarna blir helt snustorra först). Kanske kulekalk torkar snabbare? På utsidan kommer jag använda hydraulisk kalkfog mellan stenarna.
Annars låter din isolering bra. Hade kanske gjort så, om jag haft större utrymme under golvet. (Huset står på morän mark, så den är mycket sandig men innehåller också mycket stenar och riktiga kombarrisar. Bara när jag skulle lägga dit en av de nya, större reglarna var jag tvungen att baxa upp en riktig rackare. Den ligger nu mellan reglarna och jag vet inte riktigt hur jag skall få ut den. ) Och det sista skiktet med lin eller cellulosa tror jag är viktigt för att undvika drag i ditt fall. Men det skadar inte att ringa ens lokala byggnadsvårdare.....
Sitter i exakt samma funderingar. Mitt 1700-talshus har mullbänksgrund med jord hela vägen upp till plankorna under hela golven. I stort sett alla golv är snustorra och skadefria där det inte kommit in fukt utifrån.
Intressanta synpunkter kring värmeaspekterna på att täta grunden med lerbruk på insidan. Jag har hittills lutat åt att täta med vindpapp av rent praktiska skäl (jag är lat) men nu förstår jag bättre varför man hellre ska använda bruk - jag får fundera på det en gång till... Kalk i bruket på insidan är nog säkrast att undvika för att slippa hussvamp.
Störst problem har jag med hur jag ska tänka i våtrum, just nu tänker jag nog snarare att jag ska ha ett golv som kan hantera en mindre mängd fukt men att inte ha någon form av tätskikt. Har ritat och funderat mer i det här inlägget på min blogg - tacksam för alla möjliga synpunkter!
Härligt att ni bevarar de gamla mullbänkarna. Att ni har fått få svar beror nog på att de grunderna är sällsynta nu. De flesta har blivit ombyggda. När byggnader flyttades under storskiftet och laga skifte så anlade man säkert alltid en stengrund om huset tidigare haft en mullbänk. Jag vet själv att flera torp i Västmanland lyftes i slutet av 1800-talet och fick stengrund istället. I norra Sverige vet jag inte ens hur vanliga mullbänkarna var eller om man tidigt började bygga fyllda bjälklag iaf från mitten på 1800-talet.
I våran sommarstuga ska det vara mullbänk. Jag har inte öppnat golvet och sett hur det ser ut.
Däremot så har det varit väldigt kallt hela tiden i stugan. Vi har ingen fungerande eldstad bara lite elvärme när vi är där.
Det jag testade med var att sätta in en avfuktare i stugan och den pumpade ut massor av vatten i början. och vilken skillnad det blev på klimatet. Det blev mycket varmare. man behövde inte längre raggsockar mitt i sommaren för att kunna gå på golvet.
Ett nytt förslag har varit att istället för singel och leca fylla grunden med Hasopor (eller liknande) - någon som har erfarenhet av det?
Blev rekommenderad Hasopor av Byggnådsvård Nääs (numera Slöjd & byggnadsvård, vilket drivs av Västarvet inom Västra Götaland). Jag har även ringt och pratat med Hasopor.
Har förstått att man bör ha ett visst djup med Hasopor för att kapillärgrejset skall fungera; kanske 30 cm eller mer. Om jag skall få ett sådant djup måste jag dels gräva bort det gamla stampade jordgolvet som de ruttna bärlinorna vilade på och dels gräva till ett djup nära grundvattnet. Det går bort i mitt fall. Det är trevligt och hyggligt att behålla det gamla jordgolvet; det är en bit historia som ligger begravd i detta: saker som blivit nedstampade under århundraden. Kan vara kul för framtida arkeologer att gotta sig i.
Dessutom är vårt hus placerat på en mark där grundvattnet ligger ytligt (trots att tomten är mer än 100 meter över havsytan). Smart drag för att slippa gå långa sträckor för att hämta vatten förr i tiden. Men det innebar samtidigt att om man gräver för djupt så ligger vattnet där. Jag har grävt i trädgården, 5 meter från huset och grundvattnet har funnits 40 cm under gräsmattan. Ingen bra idé att ha Hasopor som ligger och simmar i vatten.
Skulle jag bygga ett nytt hus idag och hade en lämplig tomt för ändamålet, hade jag klart övervägt Hasopor. Det bedöms uppenbarligen som byggnadsvårdsmässigt korrekt. Men de andra faktorerna är byggnadsantikvarisk, ekologi och hållbarhet samt beprövade lösningar. För ett hus som andas är det svårt att tänka sig något bättre än en mullbänk. Jag vet ännu inte hur gammal vår mullbänk är, men jag gissar sedan andra halvan av 1800-talet. Och de bärlinor som inte har kommit i kontakt med ren fukt är som färskt virke. Den fukt som skadat de andra bärlinorna har inte kommit från marken utan från läckage från sidorna.
För att en mullbänk skall fungera är lösningen:
1. Avrinning från huset. Dvs att vatten inte tillåts att rinna mot huset. Dränering.
2. En tät "mur" - i fallet med liggtimmer, att stenar läggs mellan de bärande markstenarna och att dessa stenar fogas med hydrauliskt kalkbruk. Och att helst en lerklining eller liknande läggs på marken på insidan av huset, som en vall från marken upp mot syllstocken.
Med 1 och 2 kommer inget vatten att rinna in i mullbänken från utsidorna av huset.
Naturligtvis skall man även se till att det inte växer något (gräs, buskar) på utsidan av huset och utefter väggarna, vilket drar till sig fukt.
3. Att mullbänken, med eventuellt ytskikt* går ända upp till golvplanken. På detta vis blir det inget drag under huset och "andningen" sker mellan rummet, via golvplanken och ned i jorden. Och vice versa.
* Angående ytskikt. Vare sig man har Hasopor eller jord som mullbänk, så kan man lägga ett ytskikt av lerklining längst upp. På det viset får man en yta och skulle *i princip* kunna lägga ett flytande trägolv. I vårt fall kommer vi att lämna 2-3 cm mellan bärlinorna upp till var golvplanken kommer ligga och lägga ett lager lerklining upp till kant med bärlinorna. Då kommer jorden inte ha direktkontakt med golvplanken och jag tror att det framför allt är bra i framtiden för att förhindra att möss letar sig upp till golvet - vi hade i det gamla golvet ett par mushål, där alltså möss gnagt sig genom golvplanken och tagit sig in i huset. Om 20-30-50 år när någon inte har varit så noggrann med tätningen under syllstocken finns det risk att möss försöker ta sig in - och ju fler spärrar, desto bättre. Dessutom är det ganska fuktigt i huset, speciellt på vintern och det har funnits lite jorddoft i rummet. Med ett tätskikt av lerklining tror jag att doften av fuktig jord kan minska avsevärt.
I våran sommarstuga ska det vara mullbänk. Jag har inte öppnat golvet och sett hur det ser ut.
Däremot så har det varit väldigt kallt hela tiden i stugan. Vi har ingen fungerande eldstad bara lite elvärme när vi är där.
Det jag testade med var att sätta in en avfuktare i stugan och den pumpade ut massor av vatten i början. och vilken skillnad det blev på klimatet. Det blev mycket varmare. man behövde inte längre raggsockar mitt i sommaren för att kunna gå på golvet.
Bra idé! Kanske var det ditt inlägg som inspirerade mig att sätta en avfuktare i vårt torp. Det är utan golv i vinter, så jag tänkte att det var en god idé att avfukta så mycket som möjligt. Rummet är på cirka 20 kvm och jag har ett 600 W element som står på dygnet runt. Avfuktaren har en 10 liters hink och denna fylls på knappt en vecka. Var i torpet igår och kollade. Utomhus var det 9 grader och 99% luftfuktighet. Inomhus 14 grader och drygt 60% luftfuktighet.
Om man har mullbänk i ett fritidshus som inte värms upp hela dygnet, tror jag att det är en utmärkt idé med an avfuktare under vintern. Då kan man dessutom hålla nere temperaturen något. En annan fördel med avfuktare är att luften cirkulerar hela tiden i rummet. De flesta avfuktare kan förses med en avloppsslang i stället för den inbyggda hinken. Skall överväga att koppla in detta, så att man slipper besöka stugan varenda vecka och tömma spannen. (Frågan är bara vad som skulle hända om strömmen går, avloppet fryser till is och det börjar rinna vatten i huset.)
Singel har inget värmemotstånd. Om det används Skall man använda tvättad singel. Singel stoppar inte "drag det blir som i en bäck om man försöker dämma med singel rinner vattnet igenom.
Hasopor kan användas det har värmemotstånd men man måste ha minst 35 cm tjockt lager för att få ett kappilärbrytande lager. Eko byggare använder detta material och avslutar med en lerklining som det nya rot topplagda golvet läggs på. www.slojdochbyggnadsvard.se har adresser till diverse produkter som bör användas i gamla hus
När vi isolerade vår mullbänk som iofs var snustorr så grävde vi ut ca 5 cm spån och kanske 10 cm sand/grus och isolerade sen med ekofiber rakt på "marken", det blev en markant förbättring. Men det tog mycket tid och lite ångest att komma fram till den enkla slutsatsen att det som funkat i 116 år kör vi vidare på fast i nyare tappning.
Men en sak som ni har lyft i tråden är att täta mot drag, det är av enorm vikt!
Vi tätade med vindtät på sidan som är utsatt för mycket vind och det funkar inte bra, det är mycket golvkallt längs väggen och en bit in i rummet.
Jag önskar att jag hade tänkt på att använda armerad lera, inte för att vårt hus är värt att byggnadsvårda då det är en salig röra av tidstypisk renovering utan för att jag tror att det hade blivit mycket bättre.
Intressant tråd det här.
Själv bor jag i ett hus där den ursprungliga delen är +100 år gammal. Jag har ännu inte haft anledning att utforska grunden/"bottenplattan" inifrån, men är mentalt förberedd på att det kan komma. Jag har alltså ingen praktisk erfarenhet att bibringa, utan endast vad jag läst och de slutsatser jag dragit av det. Här är min input:
1) Det som funkat i +100 år bör man fortsätta med om det går. (Som Real7 också kom fram till). Det har ju bevisats vara en bra lösning. (Här kommer modernt leverne & komfort in i bilden, samt att det redan kan vara "renoverat" bitvis av tidigare ägare så att ingen bra helhetslösning står till buds utan totalrenovering). (Betänk i sammanhanget att nya material liksom nybyggda hus endast beräknas stå i 50 år...)
2) Utöver tidigare nämnda viktiga punkt att hålla undan vatten utifrån, så har uppvärmning av materialen hjälpt till att hålla dem torra. (Betänk den grasserande sjukan av svartmögelprickiga vindar (råspont). Såvida det inte alltid varit så, fast ingen tidigare brytt sig om det, så är det ett fenomen som kommit i takt med ökande isolering, av vindsbjälklaget i detta fall. Dvs ökad isolering ger ett kallare och fuktigare klimat vilket ger grogrund åt svartmögel. Tidigare läckte mer värme upp från huset och höll vindarna varmare och torrare.)
3) Vad gäller specifikt för husgrund/mullbänk så har det nog inte varit så komplicerat. Alla tidigare generationer har precis som vi konstaterat att golvdrag är obehagligt. Vad göra? => Täta mot drag, (och möss/råttor som skapar draghål, utöver att vara ohälsosamma samt förstöra så mycket med sina små gnagartänder). Stengrunden tätar mot möss och råttor om den är noggrant lagd tillräckligt djupt, men ej mot drag. Alltså komplettera med en mullbänk längs grundmuren upp till golvplanken. Befintligt material användes.
4) Kvalitetsmaterial användes förr. Minst lika viktigt som att se till att ingen yttre fukt letar sig in i grunden. Ex) Farsan anlade ett trädäck för många år sedan. Virket var utvalt redan i skogen. Gamla fina ...granar el furor, (är osäker på vilket), hur som så var det mycket kärnved, hartser och långsamväxta träd. Planken var 1.5" el 2" tjocka (minnet...). Däcket var svartlaserat på ovansidan, i övrigt obehandlat. Det stod sig i nästan 40 år. De första plankorna som han bytte ut, ersattes med nya med samma dimension från brädgården ("köpevirke"). De planken höll inte ens halva tiden. Slutsats: gamla lösningar i gamla hus kräver, precis som förr i tiden, extra prima utvalt motståndskraftigt virke. Man valde ju ut träd på rot i skogen efter vad man behövde för virke. Om man hade råd och/el tillgång till ek valde man det till syll och fönsterbågar, de två mest fuktbelastade ställena i ett hus. Om inte så var det långsamväxta, raka, granar el furor. Jag har till och med läst någonstans att om man var förutseende i lång tid så kunde man gå ut i skogen och skada de utvalda träden, (typ lättare barkskador), vilket gjorde att träden lagrade in mer hartser för att läka skadorna.
Tyvärr är det många variabler i ekvationen, därför kan nog inget garanteras, vare sig hållbarhet eller en specifik "supermetod" som passar allt och alla. Återigen är nog lösningen att göra som förr i tiden: var beredd att göra om när materialen är "förbrukade". Med noggrant och omsorgsfullt utfört arbete och materialval, (och ev behandling), enkla rättframma metoder som möjliggör lätt "service/reparation" så är det bara att vara mentalt förberedd. Fördelen med dessa gamla enkla material och metoder/lösningar är ju just att vem som helst i stort sett kan åtgärda, samt att det inte kostar skjortan när det väl är dags. För att sätta i perspektiv: vem tror att ett top of the line badrum för säg 250 kkr kommer att stå orört och fungerande i mer än 25 år?
* Angående ytskikt. Vare sig man har Hasopor eller jord som mullbänk, så kan man lägga ett ytskikt av lerklining längst upp. På det viset får man en yta och skulle *i princip* kunna lägga ett flytande trägolv. I vårt fall kommer vi att lämna 2-3 cm mellan bärlinorna upp till var golvplanken kommer ligga och lägga ett lager lerklining upp till kant med bärlinorna. Då kommer jorden inte ha direktkontakt med golvplanken och jag tror att det framför allt är bra i framtiden för att förhindra att möss letar sig upp till golvet - vi hade i det gamla golvet ett par mushål, där alltså möss gnagt sig genom golvplanken och tagit sig in i huset. Om 20-30-50 år när någon inte har varit så noggrann med tätningen under syllstocken finns det risk att möss försöker ta sig in - och ju fler spärrar, desto bättre. Dessutom är det ganska fuktigt i huset, speciellt på vintern och det har funnits lite jorddoft i rummet. Med ett tätskikt av lerklining tror jag att doften av fuktig jord kan minska avsevärt.
Håller på att planera för omgörning av grund i Skånehus och hittade detta inlägg. Fråga: Detta med Hasopor och lerklining ovanpå låter intressant. Kan man ha golvvärme i leran och sedan brädgolv ?. Det jag undrar är hur högt man lägger det ena och det andra. Jag menar i förhållande till golvbjälkar och brädgolvet.(Har googlat lite och de bilder jag hittat har inte haft några golvbjälkar att ta hänsyn till utan man verkar bara ha gjutit som en lerplatta ovanpå Hasoporen.) Du skriver att ni har lagt leran i facken och inte ända upp till trägolvet. Är det samma princip om det ska vara golvvärme.? Hur tjockt med lera?
Sedan undrar jag angående lerklining på grunden invändigt. Alltså , naturstensgrund må se rak och slät ut från utsidan men från insidan är det bumlingar av olika storlek, dvs inte något som liknar en yta man kan smeta lera mot. Eller ska man bara trycka in leran i skarvarna mellan bumlingarna? Hur beter sig lerkliningen i en fuktig grund? Kan tänka mig att den blir mjuk så att mössen tar sig igenom. Eller?
