Det bör inte vara totalt omöjligt. Kan vara värt att ringa nummerupplysningen eller hitta.se på sin smartphone för att slippa jourutryckning. Kanske inte helt enkelt men om man bara är 7-8 i föreningen så borde det inte vara så många namn att hålla koll på. Nuförtiden har de flesta föreningar också en hemsida med alla kontaktuppgifter. Vi får höra hur det gick sen.
PS. Sjuk och hemma sedan en vecka så jag har inget bättre för mig än att sitta framför datorn.
PS. Sjuk och hemma sedan en vecka så jag har inget bättre för mig än att sitta framför datorn.
Andy78 skrev:
Jepp. "kunde ha", men gjorde inte. Enbart att han inte agerat (enligt din uppfattnng) optimalt gör inte att han blir ansvarig.nikasp skrev:
Jodå. Jag har sett den där. En grov förenkling av tillvaron som antingen är formulerad av okunskap, eller så är det en partsinlaga där syftet är att föreningar inte ska ansvara. Tror den kommer från HSB.nikasp skrev:
Skulle det vara så att din medlem t.ex. stoppar i en nyckel som han vet är sprucken, och vrider oaktsamt hårt på ett sätt att han kan förutse att nyckeln kan gå av och skada låset - och ni dessutom kan bevisa samtliga dessa moment - case closed, medlemmen ansvarar.
Om det är en objektiv överloppsgärning att tillkalla låssmed, och medlemmen inser detta, så kanske också detta moment separat skulle kunna göra honom ansvarig. Då jag utgår från att händelsen utspelat sig nyligen = vinter, och att låset blev förstört med en halv nyckel kvar i, så är det nästan orimligt att påstå att det är fel att tillkalla en låssmed. Eftersom man inte kan utesluta att ni själva skulle ha fått tillkalla låssmeden, så kan man säga att ni inte ens kan bevisa att ni drabbades av skada (merkostnad) för att medlemmen gjorde detta själv istället för att kontakta styrelsen.
För att göra en helt säker bedömning av förloppet behövs förstås mer insyn än jag har. Av det som kommit fram så håller jag dock fortsatt medlemmen som icke-ansvarig för låshändelsen.
Redigerat:
Vi har ju ingen fakta mer än att nyckeln gått av och låssmed tillkallats. Ingen av oss vet vad som står i stadgarna så egentligen borde vi inte spekulera så vilt. Att man vill vara snäll och inte ha ett "kallt" samhälle är väl också säkerställt. Det kanske inte ens blir en dispyt. Om det blir fråga om tekniskt fel eller oaktsamhet så bör ju låssmeden vara ett säkert kort för att avgöra. Dvs. det bör inte alls behöva bli ord mot ord, bara att ringa låssmeden och kolla vad han anser.
Vi vet nu vad som gäller. Föreningen måste alltså visa att medlemmen varit oaktsam. Om låsmeden säger att det inte finns något fel på låset då torde man kunna fakturera medlemmen... eftersom han isf varit oaktsam... men å andra sidan är det inte bättre att vi lägger ner det här nu?
Vi kommer aldrig att komma överens. Vissa här har åsikter som jag verkligen undrar var dom hittat dessa... Men idag orkar jag inte tjafsa emot... utan nu vet vi vilka som hade rätt...
Jag hade fel... Men förstör inte nu ni som hade rätt genom att fortsätta debatten till absurdum...
Jag lägger ner nu... Jag har lärt mig nånting nytt...
Vi kommer aldrig att komma överens. Vissa här har åsikter som jag verkligen undrar var dom hittat dessa... Men idag orkar jag inte tjafsa emot... utan nu vet vi vilka som hade rätt...
Jag hade fel... Men förstör inte nu ni som hade rätt genom att fortsätta debatten till absurdum...
Jag lägger ner nu... Jag har lärt mig nånting nytt...
Ja vi är nog lite OT här och jag valde med avsikt att inte ta in själva knapptryckandet i resonemanget då just den delen är aktiv (enligt min definition), men samtidigt bara spelar roll om det är just knappen som går sönder. Min poäng är att du bestämmer själv hur mycket kraft du använder då du vrider om nyckeln men i hissfallet finns ingen motsvarighet (förutom knappen). Det här är ju inte heller någon officiell definition på något sätt, jag försökte mer illustrera varför jag inte tyckte liknelsen med hissåkande håller.hempularen skrev:
Han har inte kontaktat mig än så nej, jag vet inte vad som gjorts. Har dock konstaterat att låset fungerar som det skall nu, inget kärvande eller stort motstånd. Kan ju å andra sidan varit låssmeden som fixade det också. Uppdaterar så snart jag vet mer.nikasp skrev:
Tack, var bland annat det juridisk jag var ute efter att klargöra. Min spontana reaktion om vem som står för vad i det här fallet var tydligen fel.kinglolle skrev:
Bara utav intresse, säg att vi hade haft en glasdörr och en lägenhetsinnehavare har otur och gör sönder den (slår en gardingstång genom den eller något liknande). Är det föreningens sak det också? Eller är kausaliteten där så tydlig att det blir innehavarens sak?
Det proffsigaste och mest rättvisa är att följa stadgarna konsekvent och inte använda godtycke. Då slipper man dels riskera att få stå för en felaktig tolkning samt "jag hörde att han slapp betala och varför ska inte jag också slippa" osv. Det jag är ute efter är att man genom att bjuda på saker kan vara orättvis mot de andra lägenhetsinnehavarna. Har du kollat vad det står i era stadgar Lini? Spänningen är olidlig 
Fast stadgarna är faktiskt subsidiära till svensk skadeståndslagstiftning så att medlemmen kan fortfarande hävda sin oskuld och det blir upp till föreningen att uppfylla sin bevisbörda gällande dolus (uppsåt) eller culpa (oaktsamhet).nikasp skrev:Det proffsigaste och mest rättvisa är att följa stadgarna konsekvent och inte använda godtycke. Då slipper man dels riskera att få stå för en felaktig tolkning samt "jag hörde att han slapp betala och varför ska inte jag också slippa" osv. Det jag är ute efter är att man genom att bjuda på saker kan vara orättvis mot de andra lägenhetsinnehavarna. Har du kollat vad det står i era stadgar Lini? Spänningen är olidlig
Gällande glasfönster så är det väldigt vanligt och ser man till praxis så är den generella tolkningen att den som tar sönder fönster eller glasdörr har generellt nått upp till steget för oaktsamhet såvida inte denne kan påvisa andra skäl. Blir ungefär som en omvänd bevisbörda just pga kausaliteten som Lini själv nämner.
Gällande personer som flera gånger har "otur" är det som alltid tolkningsjuridiskt i slutändan en bedömning där det kan tolkas emot den "otursdrabbade"
Vad är kopplingen till skadeståndslagstiftning i det här fallet? Jag misstänker att han har gjort utlägget själv och yrkar på pengar från föreningen. Ett expertutlåtande av låssmeden borde enkelt fälla avgörande. Säger denne att låset gick trögt e.dyl. är det inget att diskutera men om han inte ser något fel med portlåset bör medlemmen få ta kostnaden. Tycker jag.
kinglolle skrev:
Kopplingen är, som jag förstått det ifrån de juridikkunnigastes inlägg, att ytterdörren och dess lås är föreningens ansvar. Och föreningen ska därmed i första hand bära alla kostnader.nikasp skrev:
Men, om det går att visa att den som bröt av nyckeln var oaktsam eller möjligtvis gjorde det uppsåtligt så kan kostnaden därmed falla på denne.
När man initierar en åtgärd utan att först förankra den med ansvarig är väl ändock praxis att man får stå för "investeringen" själv, med risk att få förklara sig enligt "egenmäkitigt förfarande" ?
Dvs, är egentligen inte läget på denna fråga det omvända - huruvida den boende ägde rätten att utföra reparationen alls?
Nu är jag iof så gammal att jag anser att man reparerar/ersätter det man har sönder. (punkt)
Att komma å gnälla om sina egna utlägg för sådan man själv haft sönder (stunt sak samma hur skadan uppstod; vårdslöshet, slarv, uppsåt, materialutmattning, osv etc) - tarvar i mina ögon snarare att gnällspiken kvallificerar sig för att även betala timkostnad/arbetskostnad till dem som beväras, samt som skrivet ovan även kanske få utrett om åtgärden var ett egenmäktigande och i så fall då även ersätta staten.
Det var min spontana rekation på tråden så här långt.
Läs kontrakten, I dem skall/bör händelser som/lik denna finnas reglerad. Risken (!) är att den boende läst kontrakten men styrelsen inte läst... en inte alls så ovanlig situation... OM den boende läst och styrelsen inte läst så kan en sån här struntsak råka svägna över helt och styrelsen kan få problem...
...å vart tog sunt förnuft vägen i samhället?...
Dvs, är egentligen inte läget på denna fråga det omvända - huruvida den boende ägde rätten att utföra reparationen alls?
Nu är jag iof så gammal att jag anser att man reparerar/ersätter det man har sönder. (punkt)
Att komma å gnälla om sina egna utlägg för sådan man själv haft sönder (stunt sak samma hur skadan uppstod; vårdslöshet, slarv, uppsåt, materialutmattning, osv etc) - tarvar i mina ögon snarare att gnällspiken kvallificerar sig för att även betala timkostnad/arbetskostnad till dem som beväras, samt som skrivet ovan även kanske få utrett om åtgärden var ett egenmäktigande och i så fall då även ersätta staten.
Det var min spontana rekation på tråden så här långt.
Läs kontrakten, I dem skall/bör händelser som/lik denna finnas reglerad. Risken (!) är att den boende läst kontrakten men styrelsen inte läst... en inte alls så ovanlig situation... OM den boende läst och styrelsen inte läst så kan en sån här struntsak råka svägna över helt och styrelsen kan få problem...
...å vart tog sunt förnuft vägen i samhället?...
Googla "negotiorum gestio". Samt vidare: den som tar sönder en sak är inte alltid "skyldig" till skadan, långvarigt slitage t.ex. kan göra det slumpmässigt när skadan inträffar.
Skulle vara intressant med en epilog på händelsen. Det har ju gått ett tag.
Skulle vara intressant med en epilog på händelsen. Det har ju gått ett tag.
