Rekommenderar alla som ondgör sig över 30-gränser att faktiskt ta och räkna på hur mycket tid de tjänar på att öka hastigheten till 50 på den aktuella gatan. Om man efter det även tar med i beräkningen att risken för dödsolyckor multipliceras med 8 av nämnda hastighetsökning så kanske man inser att den minut eller vad det kan röra sig om i intjänad tid inte på långa vägar är värt risken.
9 av 10 överlever en påkörning i 30.
Endast 2 av 10 överlever en påkörning i 50. Där har ni anledningen till 30-gränsen. Man har inte valt just 30 av en slump.
9 av 10 överlever en påkörning i 30.
Endast 2 av 10 överlever en påkörning i 50. Där har ni anledningen till 30-gränsen. Man har inte valt just 30 av en slump.
Redigerat:
Det är rätt omöjligt att spara en hel minut på en väg som sannorlikt tar mindre än en minut att köra i 30... På de här ställena handlar det om sekunder.
Nej, vägen är ingen lekplats, men som jag skrev, om du hade bemödat dig med att läsa det, så ska barn ta sig till och från hem, lekplats, skola, kompisar, och de kan inte ständigt vara övervakade av vuxna som kan stoppa barn och bilar.
Områdena där blomlådor ställs ut är villaområden utan genomfart, där barn vistas. Barn som inte förstår hur snabbt bilar kommer eller att bilarförarna inte hinner se dem och som kanske inte heller hör att det är en bil på väg. Att ondgöra sig över att tvingas svänga fram och tillbaka och att sänka farten så att man tappar på sin höjd 5-10 sekunder (mer än så blir det inte på ett apr hundra meter som det brukar handla om) är rätt obetänkt.
Vägen är ingen lekplats, men barn är barn och far bollen ut från gräsmattan springer de efter utan att märka att en bil kommer i 50. Och du hinner INTE bromsa. Själv nöjer jag mig med max 20 kmh på vår gata, det är några få bofasta småbarn men framför allt en hel del barnbarn, och deras mor- och farföräldrar är verkligen inte snabba i vändningarna när barnen skrattar till och rusar iväg.
Numera har man nämligen inte sele på de små liven som man hade på 60-talet och tidigare.
Nej, vägen är ingen lekplats, men som jag skrev, om du hade bemödat dig med att läsa det, så ska barn ta sig till och från hem, lekplats, skola, kompisar, och de kan inte ständigt vara övervakade av vuxna som kan stoppa barn och bilar.
Områdena där blomlådor ställs ut är villaområden utan genomfart, där barn vistas. Barn som inte förstår hur snabbt bilar kommer eller att bilarförarna inte hinner se dem och som kanske inte heller hör att det är en bil på väg. Att ondgöra sig över att tvingas svänga fram och tillbaka och att sänka farten så att man tappar på sin höjd 5-10 sekunder (mer än så blir det inte på ett apr hundra meter som det brukar handla om) är rätt obetänkt.
Vägen är ingen lekplats, men barn är barn och far bollen ut från gräsmattan springer de efter utan att märka att en bil kommer i 50. Och du hinner INTE bromsa. Själv nöjer jag mig med max 20 kmh på vår gata, det är några få bofasta småbarn men framför allt en hel del barnbarn, och deras mor- och farföräldrar är verkligen inte snabba i vändningarna när barnen skrattar till och rusar iväg.
Numera har man nämligen inte sele på de små liven som man hade på 60-talet och tidigare.
Alla har ju uppenbarligen inte förmåga att ta in informationen. Därav blomlådorna.Andreas_H skrev:
Var lärde du dig att cykla? På gräsmattan?
Spelar ingen roll om du tycker de skall va på vägen eller inte. Det barnet du kör på i 50 är likt förbannat stendött.
Redigerat:
Jag tycker att det största problemet med farthinder (gäller både blomlådor och andra farthinder) är att de sänker hastigheten för mycket.
Är det 30-väg så kör jag inte fortare än 30 (min sambo och mina barn brukar tråka mig för att jag alltid är så petig med att hålla hastighetsgränserna), men måste nästan alltid sakta ner till kanske 10 km/h för att ta mig förbi farthinder på ett vettigt sätt (kör man över ett fartgupp i 30 slår ju fjädringen i botten nästan och köra förbi "slalomhinder" i 30 kräver nästan skålade sportsäten om man inte ska slungas ut mot dörren). Det innebär då att jag som kör "lagligt" får en genomsnitts hastighet som är lägre än 30. De som kör fort drar på på sträckorna mellan hindren och får antagligen en snitthastighet på 30 medans de toppar 60-70...
Är det 30-väg så kör jag inte fortare än 30 (min sambo och mina barn brukar tråka mig för att jag alltid är så petig med att hålla hastighetsgränserna), men måste nästan alltid sakta ner till kanske 10 km/h för att ta mig förbi farthinder på ett vettigt sätt (kör man över ett fartgupp i 30 slår ju fjädringen i botten nästan och köra förbi "slalomhinder" i 30 kräver nästan skålade sportsäten om man inte ska slungas ut mot dörren). Det innebär då att jag som kör "lagligt" får en genomsnitts hastighet som är lägre än 30. De som kör fort drar på på sträckorna mellan hindren och får antagligen en snitthastighet på 30 medans de toppar 60-70...
Kolla i vilket villaområde som helst, vägen ÄR i praktiken en lekplats.Andreas_H skrev:
Se blomlådorna som en vinst för dig som bilist också. De kanske gör att du slipper köra ihjäl ett barn. Även om du inte får något direkt straff för det så kommer det inte att vara någon kul erfarenhet att ha med sig.
Jag lärde mig att cykla inne bland hyreshusen, där det inte var någon biltrafik. Och jag har kört alldeles för vårdslöst i villakvarteren, innan jag begrep bättre. Efter ett mindre trevligt samtal innehållande flera dödshot m.m fick mig att tänka till lite. Dock tycker jag fortfarande att egenmäktigt utplacerade trafikhinder är olämpliga. Ett i min kommun tvingar bilisterna till vänstertrafik i en skymd kurva, klart trafikfarligt.
Det är såklart inget problem. Problemet är de som snittar 30, eftersom de toppar mycket mer än 30.sandhall skrev:Ja, ush vad hemskt det skulle vara om man snittade 29 där man ju faktiskt FÅR köra 30. Hela världen rasar samman.
Barn har inte trafikvett för fem öre. Och många bilister har ännu sämre trafikvett. Därför ska inte barn leka på trafikerade vägar. ALLA trafikanters största uppgift är f.ö att förebygga olyckor så långt det är möjligt. Alltså, barn ska inte leka på vägen, och trafikanter ska visa största möjliga aktsamhet.
