Varför denna aversion mot att bygga nytt, inspirerat av äldre stilar?

[JakanGranit]

Dessa är alla yngre än 20 år.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/3/38/Bofills_bage1.jpg/796px-Bofills_bage1.jpg
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/5/50/Grubbensringen.JPG/800px-Grubbensringen.JPG
http://farm4.static.flickr.com/3232/5733265526_dce836fcc1.jpg
http://farm6.static.flickr.com/5183/5733266218_79df068568.jpg
http://farm4.static.flickr.com/3462/5732722197_3cb4ff977a.jpg

 

[billy_baver]

Dessa är alla yngre än 20 år.
[länk]
[länk]
[länk]
[länk]
[länk]

Alla yngre än 20 år. Och alla (möjligtvis med undantag av första exemplet) har också det gemensamt att de betraktar enskilda hus som en ödmjuk del av ett sammanhang. INTE som ett utlopp för byggherrens/arkitektens ego.

 

[Evi]

Det ligger väl ofta i arkitekters intresse och roll att vara nyskapande. Det var en gång nyskapande och revolutionerande att gå från victoriansk stil till edwardiansk stil i England, den sistnämnda idag ansedd som "traditionell". Jag ser inget underligt i att många arkitekter söker nya formspråk och lösningar, så har det alltid varit. Inte heller finns där väl ett förakt för det romantiska eller traditionella i nybyggnation? Många arkitekter ritar ju gladeligen sådana modeller som lösvirkes- eller kataloghus. Jag charmas av grosshandlarvillor och symmetriska gårdar eller herrgårdsstilar. Jag är förtjust i att titta på lantkök hos kökstillverkarna. Men när det kommer till kritan, när jag själv skall leva i huset, då känner jag personligen en större harmoni i ett hus med raka linjer, ljus, långa siktlinjer, än symmetriska uppställningar som inte ger mig samma frihetskänsla. Jag stimuleras av en assymetri, något händer. Man är olika. Vissa får härliga känslor av att slå upp dubbeldörrar och franska fönster i en gårds- eller herrgårdsstil, mig säger det ingenting. Personligen tycker jag mycket om en del 60- och 70-talsvillor. Ren, sansad arkitektur.