Jag är osäker på hur man bedömmer en sjöbod. Men om det gällt ett vanligt hus så smäller det oerhört högt om tomten blir obyggbar för att ägaren inte har möjlighet att ta sig fram till sin mark. Jag tror att den ända nackdelen för en fastighet som då drabbas av servitut som kan väga upp byggbarheten är om den tjänanande fastigheten skulle bli helt obebyggbar pga. ett sevitut.Mr rättstvist skrev:
En intressant fråga är ju om den fastigheten där sjöboden skall byggas har ngn annan lämplig plats där det skulle gå att bygga en sjöbod, och där accessen till boden inte skulle behöva gå över någon annans mark.
hempularen skrev:
Där är svaret ja. Det finns en plats på andra sidan viken, dit det går en stig från 1:24, och där enbart fastigheten som upplåter servitutet som belastas för väg. På så sätt skulle vi slippa passage förbi våra hus, och det skulle inte innebära någon nämvärd försämring för 1:24. Naturligtvis skulle det bli jobbigare för honom då det skulle falla på honom att hålla stigen farbar, dvs rösa sly osv. Han tycker tydligen att det är lättare att gå på våra stigar och över våra klippta gräsmattor/tomter.
Detta om likvärdigt alternativ har nämnts i våra överklaganden till kommun och LST utan något resultat.
Det jag stör mig mest på är att tagande av väg över bebyggd fastighet och inom hemfridszoner inte räknas som betydande olägenhet, men skymd sikt, sämre ljusinsläpp gör det. Enligt mig är det mycket större olägenhet att få ens hem´fridszoner kränkta. Men gissar att detta innebär att något liknande fall inte har varit uppe i någon högre instans och fått ngt prejudikat, och då vågar inte de lägre instanserna ta egna beslut.......
Om jag minns saken rätt från tidigare tråd bygger grannen sin sjöbod med argumentet att den behövs för fisket. Med detta skäl har andra markägare kunnat bebygga skärgårdsmark, med eller utan ordnad bilväg. Man fiskar i avlägsna farvatten, och vill slippa släpa redskap och annat i sin lilla båt långa sträckor för varje fisketur.
Observera att jag nu inte tar ställning till sanningshalten i detta grannens tänkbara motivering. Men om vi nu antar att man får ett okey till sjöboden innebär det givetvis INTE någon automatisk rätt att ta sådan landväg till boden att det medför lagbrott.
Hemfridsbrott är en brottsbalksrubrik. Men man ska också minnas att lagtexten öht inte använder begreppet "hemfridszon". Det finns alltså ingenstans i lagen stöd för att hemfriden kränks när man passerar si eller så många meter från en trädgårdsgrupp eller någons köksfönster. Det är istället en tolkning för polis, åklagare och ytterst en domstol.
OCH: Denna tolkning har mycket lite att göra med bygglov och dispens.
Observera att jag nu inte tar ställning till sanningshalten i detta grannens tänkbara motivering. Men om vi nu antar att man får ett okey till sjöboden innebär det givetvis INTE någon automatisk rätt att ta sådan landväg till boden att det medför lagbrott.
Hemfridsbrott är en brottsbalksrubrik. Men man ska också minnas att lagtexten öht inte använder begreppet "hemfridszon". Det finns alltså ingenstans i lagen stöd för att hemfriden kränks när man passerar si eller så många meter från en trädgårdsgrupp eller någons köksfönster. Det är istället en tolkning för polis, åklagare och ytterst en domstol.
OCH: Denna tolkning har mycket lite att göra med bygglov och dispens.
Till billy_baver
Denna process går snart in på sitt tredje år, och sökanden har inte någon gång angett ett skäl eller anledning till att uppföra sjöboden. Men det är ju för att kunna förvara fiskenät, båttillbehör, barnbarnens vattenleksaker mm.
Vad jag finner märkligt i hela denna historia är att rätt till väg inte har behandlats av varken kommun eller LST, trots våra överklaganden med det som huvudargument. Kan det verkligen vara så att det inte skall behandlas i denna typ av ärende? Jag driver ett annat ärende som innefattar styckning kring 5 st befintliga hus på en stor fastighet.. Där är det enda som återstår att utreda rätten till väg för dessa fastigheter. Om vi inte får rätt till väg får vi inte stycka.
Och som du säger i din sista mening, att allemansrätt/hemfridszoner har mycket lite att göra med bygglov och dispens måste ju variera mycket från fall till fall. Om det är så att rätt till väg skall vara löst innan bygglov för denna sjöbod ges, och grannen åberopar allemansrätten som skäl till väg, så måste ju bygglovshandläggare bearbeta de frågorna.
Jag får lite känslan av att allemansrätten är så diffus att ingen vill ta i sådana ärenden, varför de lägre instanserna hellre bara godkänner och skickar vidare prblemet till klaganden och högre instanser. JAg vet inte om ni håller med, men jag har varit inblandad i tre fall rörande allemansrätt de senaste 5 åren och har fått den uppfattningen.
Denna process går snart in på sitt tredje år, och sökanden har inte någon gång angett ett skäl eller anledning till att uppföra sjöboden. Men det är ju för att kunna förvara fiskenät, båttillbehör, barnbarnens vattenleksaker mm.
Vad jag finner märkligt i hela denna historia är att rätt till väg inte har behandlats av varken kommun eller LST, trots våra överklaganden med det som huvudargument. Kan det verkligen vara så att det inte skall behandlas i denna typ av ärende? Jag driver ett annat ärende som innefattar styckning kring 5 st befintliga hus på en stor fastighet.. Där är det enda som återstår att utreda rätten till väg för dessa fastigheter. Om vi inte får rätt till väg får vi inte stycka.
Och som du säger i din sista mening, att allemansrätt/hemfridszoner har mycket lite att göra med bygglov och dispens måste ju variera mycket från fall till fall. Om det är så att rätt till väg skall vara löst innan bygglov för denna sjöbod ges, och grannen åberopar allemansrätten som skäl till väg, så måste ju bygglovshandläggare bearbeta de frågorna.
Jag får lite känslan av att allemansrätten är så diffus att ingen vill ta i sådana ärenden, varför de lägre instanserna hellre bara godkänner och skickar vidare prblemet till klaganden och högre instanser. JAg vet inte om ni håller med, men jag har varit inblandad i tre fall rörande allemansrätt de senaste 5 åren och har fått den uppfattningen.
Rätten till (eller snarare behovet av) väg beror givetvis på byggnadens användning,. För en bostad räcker det inte med nödlösningar. Då måste vägen duga till både personbil, utryckningsfordon och mycket mer. Bostaden måste vara tillgänglig lika väl för tunga transporter som för handikappade i rullstol. Men för en sjöbod till fisket borde sjövägen kunna räcka alldeles utmärkt. Därför behöver man inte alls hänvisa till någon annan "allemansrätt" än rätten att hålla sig med båt.
billy_baver skrev:
Vet du att det är så?
I detta fallet tror jag dock att det kan vara lite mer att väga in då han som sagt bor 300 meter ifrån ansökt plats och vi är fastigheten mitt emellan. Att han skriftligen uppger vid ett flertal tillfällen att han tänker gå enligt bifogad karta, med rätt av allemansrätten gör att det är det som bygglovshandläggare har att förhålla sig till.
Låter detta orimligt?
Handläggarna behöver bara förhålla sig till PBL. Fisket är en "pågående markanvändning", som faktiskt kan motivera sjöboden. Att grannen (trots hans egen uppfattning) inte kan ta vilka genvägar som helst till fiskevattnet påverkar inte detta ett dugg.
Det vi ändå för fram, och som står klart och tydligt i PBL, är att bygglov inte skall beviljas om byggnaden medför betydande olägenhet för omgivningen. Det kan ju knappast råda någon tvekan om hur detta skulle påverka vår fastighet samt vad det skulle innebära. Får hoppas att nästa instans är mer villig att tolka betydande olägenhet.
Och under byggtiden, ska han köra ut mtrl. till byggplatsen med något fordon? Borde väl vara en olägenhet i sig? Ska han bära ut grejorna för hand isf?
Det är en liten bod, 1,59 x 1,59 så han kan i stort sett ta skaerna på axeln och gå ett par vändor så är allt på plats.
Bestämmelsen om olägenhet för annan fastighet finns i gamla PBL Kap 3, §2. Lagrummet är tänkt att ge byggnadsnämnden medel att ingripa mot byggen till vilka man annars vore skyldig att bevilja bygglov. Olägenheten måste vara annat än tillfällig. Olägenheten jämförs också med den kostnad och olägenhet det kostar byggherren att fullfölja bygget på annat sätt. Olägenheten måste dessutom vara "betydande". Detta har prövats i en rad färskare rättsfall med varierande utgång.
Ett rymdobservatorium överklagade exempelvis bygglov för ett vindkraftverk, som allvarligt störde forskningsverksamheten. Kammarrätten i Göteborg (mål 7456-09) avvisade klagomålet med hänvisning till att man inte kunde visa att olägenheten var "betydande" i den mening som avses i lagen. Man brydde sig därför inte ens om att väga parternas intressen mot varandra. Länsrätten hade samma uppfattning.
Grannar överklagade ett uthus som skulle förstöra villans havsutsikt. Kammarrätten i Jönköping (mål 2766-09) ansåg att olägenheten var "betydande" i lagens mening, och att den kunde undvikas genom att placera uthuset annorlunda, vilket var fullt möjligt. Mot den bakgrunden fann man att hinder förelåg att bevilja bygglov. Länsrätten hade annan uppfattning.
Flera närboende protesterade mot resandet av en 72 meter hög mobilmast plus teknikbodar 180 meter från närmaste bebyggelse, och mitt i ett intresse, som i kommuns översiktsplan utpekats om riksintresse för naturvård och friluftsliv. Kammarrätten i Sundsvall (mål 1616-09) menade att detta riksintresse skadades bara obetydligt, och att intresset av mobilnätet vägde tyngre. De kringboendes oro för strålning ansågs inte heller utgöra betydande olägenhet i lagens mening. Länsrätten hade annan uppfattning.
Ett rymdobservatorium överklagade exempelvis bygglov för ett vindkraftverk, som allvarligt störde forskningsverksamheten. Kammarrätten i Göteborg (mål 7456-09) avvisade klagomålet med hänvisning till att man inte kunde visa att olägenheten var "betydande" i den mening som avses i lagen. Man brydde sig därför inte ens om att väga parternas intressen mot varandra. Länsrätten hade samma uppfattning.
Grannar överklagade ett uthus som skulle förstöra villans havsutsikt. Kammarrätten i Jönköping (mål 2766-09) ansåg att olägenheten var "betydande" i lagens mening, och att den kunde undvikas genom att placera uthuset annorlunda, vilket var fullt möjligt. Mot den bakgrunden fann man att hinder förelåg att bevilja bygglov. Länsrätten hade annan uppfattning.
Flera närboende protesterade mot resandet av en 72 meter hög mobilmast plus teknikbodar 180 meter från närmaste bebyggelse, och mitt i ett intresse, som i kommuns översiktsplan utpekats om riksintresse för naturvård och friluftsliv. Kammarrätten i Sundsvall (mål 1616-09) menade att detta riksintresse skadades bara obetydligt, och att intresset av mobilnätet vägde tyngre. De kringboendes oro för strålning ansågs inte heller utgöra betydande olägenhet i lagens mening. Länsrätten hade annan uppfattning.
"Grannar överklagade ett uthus som skulle förstöra villans havsutsikt. Kammarrätten i Jönköping (mål 2766-09) ansåg att olägenheten var "betydande" i lagens mening, och att den kunde undvikas genom att placera uthuset annorlunda, vilket var fullt möjligt. Mot den bakgrunden fann man att hinder förelåg att bevilja bygglov. Länsrätten hade annan uppfattning."
Det är detta vi trycker på. Det finns alternativ placering som inte skulle innebära någon försämring för grannen, och fastigheten som uppger utrymme och servitut för sjöboden skulle även användas för väg dit.
Det är detta vi trycker på. Det finns alternativ placering som inte skulle innebära någon försämring för grannen, och fastigheten som uppger utrymme och servitut för sjöboden skulle även användas för väg dit.
