Värsta elkopplingen?

[snaggletooth]

Var och investerade i en ny tryckluftskompressor i helgen, men blev lite fundersam när jag fick halva stickproppen i näven när jag drog ur den ur uttaget, en alldeles för klen plastflärp håller bajonettfattningen, inte bra. Och nästa upptäckt var heller ingen höjdare, trådarna i stickproppen var förtennade (lödtenn kallkrymper med tiden), så skruvarna hade jag kunnat lossa med fingrarna om jag bara hade kommit åt! Har dock dragit iväg ett mail om detta till återförsäljaren så jag vill inte avslöja mer uppgifter än så här.

 

[prototypen]

Förtenta ändar har säkert orsakat en hel del bränder, inge bra.

Men vad säger ni om den gamle mannen som i sin snickarverkstan har en lagad skrivbordslampa.

Protte

 

[snaggletooth]

Kreativ lösning, hoppas gubben inte har svagt hjärta bara...

 

[Mikael_L]

Bara svagt förstånd får man förmoda.

 

[Vidar]

Tror barndomens slaktande av diverse elektronik och undersökande av allt möjligt är en stark orsak till att jag sedan utbildade mig till civilingenjör. Tycker det är enbart positivt att barn uppmuntras och ges möjlighet att undersöka och lära sig el, elektronik och mekanik.

Håller med! Undervisar i träslöjd och pluggar till dito lärare. Har valt elektronik och finmekanik i slöjden som egen inriktning nu på sista terminen. Mina elever är stormförtjusta.

Kom ihåg hur det var på skolan på den skånska landsbygden där jag började jobba för många år sen. Eleverna som skulle lära sig lampkopplingar satt och kopplade med kontakten i!
Den efterföljande lektionen hade jag med en korv av ungefär samma dimension som ett finger. Lade den på oömt underlag, satte en spik i vardera änden, anslöt spikarna till sladden och in i uttaget med kontakten. Eleverna bleknade när korven rätt snabbt började ryka. Kanske inte det bästa jag gjort som lärare men det var min första termin, då helt utan utbildning och dom glömmer det iaf aldrig...


Ska försöka ta bilder på sladdarna vi hittade ute i skogen. Verkar som någom dragit ut slang o kabel till en pump ca 300m från huset. Skarvat med stickkontakt på vägen... Om pumpen någonsin fick upp något vatten till huset är okänt, det finns inga rester kvar på vår del av tomten.

 

[Vidar]

Kommer helt osökt att tänka på gubben som arbetade på en större firma i sydsverige som bygger och underhåller bensinmacksanläggningar.
Han brukade skarva med såna där kontakter man har till telekablar inne i bensinpumparna. Det finns ungefär tusen lagar och reglar som reglerar hur det får se ut i en sån pump och fulskarvade kablar inne i den bensindroppande pumpen är inte ok. Han gick i pension några månader senare så han verkade inte bry sig så mycket...

 

[Vidar]

Bensin har en flampunkt på ca -40, (Samma punkt oavsett C eller F..faktiskt).

I princip kan den antändas av en gnista så länge bensinen har en temp över detta.
(Den "gasar" alltså då), gaserna är tyngre än luft, så ju högre upp Makitan fanns desto mindre risk iofs.

Vad ifö antagligen tänker på är den temperatur en bensinyta mot luft ger den mest explosiva blandningen, har för mig att det är nedåt -20 -30 eller så, då den bensin/luft blandning som uppstår "av sig självt"allstå är "farligast"

Hade inte läst ovanstående när jag skrev innan...
Kolla in när dom gör service på en gammal sliten ljungmanspump, det är inte onödigt mycket respekt för brandfaran där. För det mesta händer det inte så mycket och efter ett tag vänjer man sig. Unngefär som den klassiska "varför ska jag se mig för när det brukar gå bra att köra rätt ut i den här korsningen?"

 

[inst.-mäst.]

Tillbaka med mera tejpskarvar från vår "gode vän" den lokale gamle installatören, även tveksamma lösningar utan kopplingsdosor, istället allt ihopkopplat bakom brytare etc..Lägg märke till ledningen mellan dosorna utan rör.

 

[snaggletooth]

Tja, vad mer än tejp, skruvmejsel och kniv behöver man egentligen

 

[Mikael_L]

En bra försäkring kanske ...

 

[Patrik_Hed]

*Ledsen i ögat*

//Patrik

 

[arneswede]

"Tejpskarvar" är inte alltid fel. Så gjorde man förr innan det fanns Toppklämmor. Det är dock viktigt att skarven görs på rätt sätt och rätt sorts tejp användes. Förr var det isolerband, idag är det eljejp.
Det är dock många andra fel i "inst.-mäst.s bilder.
En orange ledare isolerad med grön-gul märktejp t.ex.

 

[inst.-mäst.]

Visst har man isolerat skarvar med tejp, men inte utan att löda skarven först. Bara vrida ihop och tejpa har mig veterligen aldrig varit tillåten. Tejpisoleringen över lödskarven bestod av först ett antal varv av paragummiband och sedan isoleringsband för att isolera gummibandsisoleringen mot uttorkning. Dessa skarvar hittar man ofta intakta och fullt fungerande. Ledningen betecknades OVIR och RVIR, när sedan FK:n kom på 50-talet blev lödning av skarvar förbjuden. Dosan på bilden sitter i ett djurstall med Ekk som kabeltyp, inte heller direkt lämpligt.

 

[Friedrich]

Man kan ju undra hur många av hans fina skarvar det blivit varmgång i..
Gubben borde uppenbarligen inte hålla på med el.

 

[Glufsglufs]

"Tejpskarvar" är inte alltid fel. Så gjorde man förr innan det fanns Toppklämmor. Det är dock viktigt att skarven görs på rätt sätt och rätt sorts tejp användes. Förr var det isolerband, idag är det eljejp.
Det är dock många andra fel i "inst.-mäst.s bilder.
En orange ledare isolerad med grön-gul märktejp t.ex.

Tejpskarving är ALLTID fel och har så varit, speciellt då den installationen som visas är gjord. Tejpningen som är gjorda innan några andra typer av kopplingsmaterial kom fram och användes är av tyg, gummi och någon typ av klister som tydligen funkat kanon. Plasttejp håller inte, klistrer smetar/försvinner och plasten kan ändra form och därmed släppa från "kopplingen" så när det gäller 230 anläggning så är det och har varit ett stort no no.