pengargirig dotter (arvsfråga)
Hej Tina.m,
detta är alltid svåra saker. Som du redan skrivit kan ni inte göra något åt arvsrätten. Det skulle vara direkt olagligt om du fick ärva alltihop (eller din far). Våra arvslagar ser ut som de gör, och det finns en anledning till det.
Skulle man titta objektivt på detta framstår du lika girig som din faster. Hon har lika rätt att ärva efter sin mor som din far, så enkelt är det.
I vilket fall så ser det ut så här: 50% kan din farmor testamentera till vem som helst. De andra 50% måste delas lika mellan hennes två barn.
Hoppas allt löser sig för er på bästa sätt...
detta är alltid svåra saker. Som du redan skrivit kan ni inte göra något åt arvsrätten. Det skulle vara direkt olagligt om du fick ärva alltihop (eller din far). Våra arvslagar ser ut som de gör, och det finns en anledning till det.
Skulle man titta objektivt på detta framstår du lika girig som din faster. Hon har lika rätt att ärva efter sin mor som din far, så enkelt är det.
I vilket fall så ser det ut så här: 50% kan din farmor testamentera till vem som helst. De andra 50% måste delas lika mellan hennes två barn.
Hoppas allt löser sig för er på bästa sätt...
Det fanns en liknande tråd för ett tag sedan på forumet som behandlade ungefär samma ämne. http://www.byggahus.se/forum/showthread.php?t=27671/0#0
mvh
David
mvh
David
Arvsskatten kan Tina bortse från mer än hon själv anar. Den är nämligen sedan drygt ett år helt enkelt - avskaffad! Detsamma gäller gåvoskatten.
Konkret svar på grundfrågan: Din farmor har ingen skyldighet att informera vare sig dig eller andra släktingar om vad hon gör med sin fastighet. Hon överlåter den till den hon vill när hon vill. Däremot har hon ingen som helst möjlighet att begränsa nästa ägares rätt att göra detsamma: Överlåta till vem som helst när som helst.
Observera att kommunen har förköpsrätt ifall fastighetens yta är över 3.000 kvm. Om marken ligger strategiskt finns alltid en risk att kommunen utnyttjar denna rättighet, i synnerhet om den överlåts till lågt pris.
Konkret svar på grundfrågan: Din farmor har ingen skyldighet att informera vare sig dig eller andra släktingar om vad hon gör med sin fastighet. Hon överlåter den till den hon vill när hon vill. Däremot har hon ingen som helst möjlighet att begränsa nästa ägares rätt att göra detsamma: Överlåta till vem som helst när som helst.
Observera att kommunen har förköpsrätt ifall fastighetens yta är över 3.000 kvm. Om marken ligger strategiskt finns alltid en risk att kommunen utnyttjar denna rättighet, i synnerhet om den överlåts till lågt pris.
Ja, det du skriver är korrekt, om farmor överlåter sin fastighet när hon fortfarande är i livet. Jag talade om arv, men detta kanske skulle vara aktuellt innan farmor går bort och då är det ju inga problem för tina_m att överta fastigheten.billy_baver skrev:
Vill farmor att Tina ska ärva fastigheten bestämmer Ärvdabalken vad som är tillåtet. "Öronmärkt" egendom i testmente (legat) kan vålla tvist pågrund av möjligheten att värdera egendomen till olika värde.
Gåvor till (de som kommer att bli) dödsbodelägare så lång tid tillbaka som tio år innan dödsfall ska deklareras i bouppteckningen. Jag kan tänka mig att tvist också skulle kunna uppstå ifall farmor överlåter fastigheten till ett värde som uppenbart avviker från sannolikt marknadsvärde. Om en sådan förtäckt gåva kan återvinnas till dödsbo vet jag dock inte säkert.
Man ska under inga omständigheter kludda på egen hand med testamenten. Vill farmor upprätta ett sådant bör hon anlita en advokat, som behärskar både Ärvdabalken och fastighetsjuridik.
Gåvor till (de som kommer att bli) dödsbodelägare så lång tid tillbaka som tio år innan dödsfall ska deklareras i bouppteckningen. Jag kan tänka mig att tvist också skulle kunna uppstå ifall farmor överlåter fastigheten till ett värde som uppenbart avviker från sannolikt marknadsvärde. Om en sådan förtäckt gåva kan återvinnas till dödsbo vet jag dock inte säkert.
Man ska under inga omständigheter kludda på egen hand med testamenten. Vill farmor upprätta ett sådant bör hon anlita en advokat, som behärskar både Ärvdabalken och fastighetsjuridik.
Håller med vad de andra tycks ha för inställning, nämligen att man bör sträva efter rättvisa.
Ett barn som har hållit sig borta under 30 år bör kanske rent objektivt få mindre än ett barn som "dagligen" uppvaktar sina föräldrar. Men var drar man gränsen? Objektivitet och tyckande är sedan något skiljt ifrån lagstiftningen.
Sett ur din farmors perspektiv är väl det viktigaste för henne att fastigheten kommer att vara kvar i släktens ägor och att även barnbarnens barn skall kunna vara där. Ett bra sätt att åstadkomma detta är att ge fastigheten till barnbarns barnen med rätt för såväl hennes generation, din fars generation och din generation att vara där.
Det här skall man inte strula med själv om man inte är jurist.
Lycka till!
Ett barn som har hållit sig borta under 30 år bör kanske rent objektivt få mindre än ett barn som "dagligen" uppvaktar sina föräldrar. Men var drar man gränsen? Objektivitet och tyckande är sedan något skiljt ifrån lagstiftningen.
Sett ur din farmors perspektiv är väl det viktigaste för henne att fastigheten kommer att vara kvar i släktens ägor och att även barnbarnens barn skall kunna vara där. Ett bra sätt att åstadkomma detta är att ge fastigheten till barnbarns barnen med rätt för såväl hennes generation, din fars generation och din generation att vara där.
Det här skall man inte strula med själv om man inte är jurist.
Lycka till!
Vissa saker undrar jag om ens jurister bör strula med ...
Kan man överhuvudtaget registrera sådana här gåvoförbehåll för fastighet hos inskrivningsmyndigheten? Och vad händer med nyttjanderätten ifall barnbarsbarnen själva vill (eller tvingas) sälja? Jag har svårt att tänka mig att hela gåvan (isåfall) hävs, kanske många år efter att donator avlidit. Eller tänker jag fel nu igen?
Detta påminner för övrigt om äldre tiders fideikommiss, som syftade till att behålla storgods oskiftade i ägarättens hand för all framtid. Bara titeln "fideikommissarie" får mig att rysa. Inte minst de drabbade själva drog en lättnadens suck när fideikommissen avskaffades under förra århundradet. Numera kan man endast testamentera egendom till nu levande arvingar. Inte till ännu ofödda ättlingar.
Kan man överhuvudtaget registrera sådana här gåvoförbehåll för fastighet hos inskrivningsmyndigheten? Och vad händer med nyttjanderätten ifall barnbarsbarnen själva vill (eller tvingas) sälja? Jag har svårt att tänka mig att hela gåvan (isåfall) hävs, kanske många år efter att donator avlidit. Eller tänker jag fel nu igen?
Detta påminner för övrigt om äldre tiders fideikommiss, som syftade till att behålla storgods oskiftade i ägarättens hand för all framtid. Bara titeln "fideikommissarie" får mig att rysa. Inte minst de drabbade själva drog en lättnadens suck när fideikommissen avskaffades under förra århundradet. Numera kan man endast testamentera egendom till nu levande arvingar. Inte till ännu ofödda ättlingar.
Det är riktigt att det endast går att testamentera till nu levande personer.
Gåvan hävs naturligvis inte men ett sådant gåvoförbehåll gör att en senare lagfartsansökan skall avslås om överlåtelsen står i strid med förbehållet (se JB 20 kap. 6§ 5.)
Lycka till!
Gåvan hävs naturligvis inte men ett sådant gåvoförbehåll gör att en senare lagfartsansökan skall avslås om överlåtelsen står i strid med förbehållet (se JB 20 kap. 6§ 5.)
Lycka till!
Betyder inte det - i sin tur - att en bank drar öronen åt sig, ifall ägaren vill låna pengar på en fastighet med sådant ägarförbehåll. Panten måste ju realiseras ifall låntagaren inta klarar av att betala ränta.
Bra inlägg, glömde tillägga att man brukar kombinera överlåtelseförbudet med ett pantsättningsförbud eftersom hindret inte gäller vid exekutiv försäljning.
Lycka till!
Lycka till!
Jag tycker att det är tråkigt att man uppfattas som girig för att man ställer en fråga på ett forum. Men då du inte känner till alla omständigheter som ligger till grund, så kan jag kanske förstå ditt resonemang. Självklart ska man ta en jurist till hjälp, men frågan är väl ändå fri att ställas på ett forum ifall någon har erfarenhet/kunskap om detta. Att diskutera sådana här ämnen är alltid laddade. och självklart så vet jag att hon inte har någon informationsskyldighet till någon men då farmor själv har tagit detta på tal så känns det tryggare och bättre att man diskuterar detta nu, då hon naturligtvis bryr sig om vad som händer med hennes föräldrahem efter hennes bortgång.tina.m skrev:
Tomten är på mindre än 3000kvm, vilket isåfall skulle betyda att kommunen inte har rätt att köpa in den eller!?
Dock så finns det en risk att man inte får bygga nytt hus p.g.a strandskyddet då det är en strandtomt.[/quote]
Hej igen, det var inte meningen att du skulle känna att JAG tycker du är girig, kanske uttryckte jag mig inte klart när jag skrev. Jag trodde det framgick om man läser HELA mitt inlägg och inte tar fasta på delar av det. Personligen har jag inga åsikter om dig då jag som sagt inte känner dig eller din släkt. Jag försökte vara objektiv och saklig utifrån de uppgifter du beskrev (om än lite tillspetsat), jag ber om ursäkt om du kände dig utpekad i onödan.
Som du kanske sett i mitt senare inlägg, och andras, så har din farmor alltså möjlighet att överlåta hela fastigheten till dig om hon önskar. Dock ska du förstås ta kontakt med en jurist som kan hjälpa er med att fastställa ett rimligt överlåtelsekontrakt som förhoppningsvis inte blir överklagat av andra släktingar som tycker det är orimligt.
Som sagt, hoppas det löser sig för er på bästa sätt...
Tina.M nu får du inte bli sur på mig, men nog är det du som framstår som pengagirig.
Dottern har väl rätt till sitt arv?
Dottern kräver ju bara vad hon har rätt till, medans du kräver mer än så.
Vad vet du vad som ligger bakom att de inte setts på 30år?
Man kan ju se det så här att din far har haft tillgång till sin mor i 30års längre tid än hans syster har haft. Kanske systern då skall ha mer arv som kompensation??
En liten fråga, har dottern några barn? Alltså barnbarn till den som skall gå bort?
Om så nu är fallet, varför skall du ha mer än dom?
Dottern har väl rätt till sitt arv?
Dottern kräver ju bara vad hon har rätt till, medans du kräver mer än så.
Vad vet du vad som ligger bakom att de inte setts på 30år?
Man kan ju se det så här att din far har haft tillgång till sin mor i 30års längre tid än hans syster har haft. Kanske systern då skall ha mer arv som kompensation??
En liten fråga, har dottern några barn? Alltså barnbarn till den som skall gå bort?
Om så nu är fallet, varför skall du ha mer än dom?
Ifall farmor skriver testamente där alla tillgångar går till sonen och barnbarn och dig så måste det frånvarande barnet överklaga testamentet. Då kan denna bara få sin laglott, dvs 25 procent.
Ifall farmor säljer av andelar av fastigheten redan nu så blir det mindre att ärva. Hon är ju i sin fulla rätt att göra vad hon vill med sina saker! Då minskar värdet på dessa 25 procent. Eftersom meningen är för framtida generationer så är det i mina ögon bra att dela upp ägandet på tex dig, din far, och dina barn redan nu. Ett utspritt ägande gör det lättare i framtiden att lösa ut någon som kanske vill det. Ifall ni redan nu pratar om hur ni ska ha kvar stället så går det enkelt att lösa genom att farmor äger en mindre del redan nu. Sedan när laglotten skall delas ut så är den bara 25 % av farmors 20 % andel i huset (eller hur ni nu delar). De andra delarna har hon sålt till son, barnbarn och dina barn.
Räkneex: 3 mkr laglott 25 % = 750 000 kr
3 mkr, 20 % andel, värde 600 000 kr - laglott = 150 00 kr!
(Jag antar att farmor ej är gift)
Givetvis är det farmor som bestämmer ifall hon vill särbehandla sina barn. Hon kan testamentera allt till 1 barn och det andra barnet kan då låta det ske, eller kräva sin laglott, 25 %. Mindre än så går inte att rakt av ta bort. Dessa arvsregler är föråldrade rester sen tider när vi var mera beroende av föräldrar för tex. ärva jorden man lever av. Idag fyller familjen inte samma funktion längre och många äldre/yngre ser nog andra än sin familj som sina närmaste :-/
Kusiner och barnbarn och ingifta och halvsyskon osv... det är inte alltid man vill att ens hus och annat ska ägas av dessa. Tänk bara på hur ofta det är tjafs om sånt när folk skiljer sig ;D
Ifall farmor säljer av andelar av fastigheten redan nu så blir det mindre att ärva. Hon är ju i sin fulla rätt att göra vad hon vill med sina saker! Då minskar värdet på dessa 25 procent. Eftersom meningen är för framtida generationer så är det i mina ögon bra att dela upp ägandet på tex dig, din far, och dina barn redan nu. Ett utspritt ägande gör det lättare i framtiden att lösa ut någon som kanske vill det. Ifall ni redan nu pratar om hur ni ska ha kvar stället så går det enkelt att lösa genom att farmor äger en mindre del redan nu. Sedan när laglotten skall delas ut så är den bara 25 % av farmors 20 % andel i huset (eller hur ni nu delar). De andra delarna har hon sålt till son, barnbarn och dina barn.
Räkneex: 3 mkr laglott 25 % = 750 000 kr
3 mkr, 20 % andel, värde 600 000 kr - laglott = 150 00 kr!
(Jag antar att farmor ej är gift)
Givetvis är det farmor som bestämmer ifall hon vill särbehandla sina barn. Hon kan testamentera allt till 1 barn och det andra barnet kan då låta det ske, eller kräva sin laglott, 25 %. Mindre än så går inte att rakt av ta bort. Dessa arvsregler är föråldrade rester sen tider när vi var mera beroende av föräldrar för tex. ärva jorden man lever av. Idag fyller familjen inte samma funktion längre och många äldre/yngre ser nog andra än sin familj som sina närmaste :-/
Kusiner och barnbarn och ingifta och halvsyskon osv... det är inte alltid man vill att ens hus och annat ska ägas av dessa. Tänk bara på hur ofta det är tjafs om sånt när folk skiljer sig ;D
Min fråga är vad som gäller rent rättsligt, inte dina/era personliga åsikter ur moraliska och etiska perspektiv.tina.m skrev:
[/quote]
Förlåt tina_m, ta inte illa upp, men jag kan inte låta bli att påpeka att var du som började att skriva om känslor och girighet, då blir det lätt så att folk lägger in det i sina svar också. Jag tror ingen är ute efter att få dig att må dåligt.
Som jag skrev tidigare, detta ÄR svåra saker, just för att det finns så många känslor inblandade.
Lycka till!
Min fråga är vad som gäller rent rättsligt, inte dina/era personliga åsikter ur moraliska och etiska perspektiv.tina.m skrev:
[/quote]
Rent rättsligt så är det väl bara att få farmor att skänka huset till dig, din far eller dina barn.
Men tänk på att om du idag har låt oss säga 2 barn och du får ett barn till senare i livet, ja då står det tredje barnet utan rätt till huset om farmor skänker huset till dina nuvarande barn.
