En diskriminerad generation
"Vi tackar nej till den affären" är en fras man har hört allt för ofta...frågan är, ska man ge upp och inse att vi som är födda på 70 och 80 talen troligen aldrig kommer att kunna äga vårt eget boende här på västkusten.
Så här är läget. Jag har hittat en tomt där jag och min sambo vill bygga. Total produktionskostnad för huset är beräknat till ca 2,4 miljoner (inklusive alla anslutningsavgifter byråkratiska avgifter och tomy) Enda osäkerhetsfaktorn är i princip markarbeten (fyllndadsmassor) och sen är det ju alltid något man har glömt så säg att vi landar på 2,5 miljoner. Haken är att vi i dagsläget inte har nån kontantinsats. (Lagfarter och pantbrev kan vi betala kontant). Enligt bankens kalkyler så klarar vi 9% ränta vid 100% belåning av dessa 2,5 miljoner. Trots detta får vi inga lån på grund av att vi saknar kontantinsats.
Men spara då....ja givetvis sparar vi, men vi behöver alltså spara ihop 250 000, detta skulle för oss ta ungefär 3 år. Problemet är ju bara att under dessa 3 år, så kommer bostadspriserna säkerligen att ha stigit ganska rejält här nere (och nybyggnadspriserna följer efter). Den senaste 5 års perioden så har bostadspriserna i princip fördubblats. Visst, det kommer inte att fortsätta i den takten, men priserna kommer garanterat att stiga. Låt oss räkna lågt och säga att priserna stiger med 20% under dessa tre år, då sitter vi plötsligt med en byggnadskostnad på 3 miljoner och då tvingas vi låna ännu mer pengar än vi behöver idag trots att vi har sparat en massa år för att få ihop till handpenningen. Dessutom så kommer den tomten vi har hittat säkert att vara såld vid det laget.
Vart ska man ta vägen? Var hittar man en bank idag som är villiga att låna ut de där 250 000 extra som vi behöver. Jag är tämligen övertygad om att huset kommer att bli värderar minst 250 000 över produktionskostnad. En arkitektritad villa 3km bort som är 30 kvadratmeter mindre kostar t.ex. 3.8 miljoner. Finns inte en chans i världen att den har kostat så mycket att bygga. Ett älvsbyhus 2km bort i betydligt sämre läge än vårat kostar 2,8 miljoner (produktionskostnad 1,2 miljoner plus tomt och grund, säg 2 miljoner).
Så..ska jag ge upp eller nån som har några seriösa tips på nån lösning? Hur kan man få banken att begripa att värderingen hamnar så att vi inte behöver nån kontantinsats? Tobin Q i Varberg ligger på 1,27, dvs i snitt värderas ett hus till 27% mer än produktionskostnad.
Så här är läget. Jag har hittat en tomt där jag och min sambo vill bygga. Total produktionskostnad för huset är beräknat till ca 2,4 miljoner (inklusive alla anslutningsavgifter byråkratiska avgifter och tomy) Enda osäkerhetsfaktorn är i princip markarbeten (fyllndadsmassor) och sen är det ju alltid något man har glömt så säg att vi landar på 2,5 miljoner. Haken är att vi i dagsläget inte har nån kontantinsats. (Lagfarter och pantbrev kan vi betala kontant). Enligt bankens kalkyler så klarar vi 9% ränta vid 100% belåning av dessa 2,5 miljoner. Trots detta får vi inga lån på grund av att vi saknar kontantinsats.
Men spara då....ja givetvis sparar vi, men vi behöver alltså spara ihop 250 000, detta skulle för oss ta ungefär 3 år. Problemet är ju bara att under dessa 3 år, så kommer bostadspriserna säkerligen att ha stigit ganska rejält här nere (och nybyggnadspriserna följer efter). Den senaste 5 års perioden så har bostadspriserna i princip fördubblats. Visst, det kommer inte att fortsätta i den takten, men priserna kommer garanterat att stiga. Låt oss räkna lågt och säga att priserna stiger med 20% under dessa tre år, då sitter vi plötsligt med en byggnadskostnad på 3 miljoner och då tvingas vi låna ännu mer pengar än vi behöver idag trots att vi har sparat en massa år för att få ihop till handpenningen. Dessutom så kommer den tomten vi har hittat säkert att vara såld vid det laget.
Vart ska man ta vägen? Var hittar man en bank idag som är villiga att låna ut de där 250 000 extra som vi behöver. Jag är tämligen övertygad om att huset kommer att bli värderar minst 250 000 över produktionskostnad. En arkitektritad villa 3km bort som är 30 kvadratmeter mindre kostar t.ex. 3.8 miljoner. Finns inte en chans i världen att den har kostat så mycket att bygga. Ett älvsbyhus 2km bort i betydligt sämre läge än vårat kostar 2,8 miljoner (produktionskostnad 1,2 miljoner plus tomt och grund, säg 2 miljoner).
Så..ska jag ge upp eller nån som har några seriösa tips på nån lösning? Hur kan man få banken att begripa att värderingen hamnar så att vi inte behöver nån kontantinsats? Tobin Q i Varberg ligger på 1,27, dvs i snitt värderas ett hus till 27% mer än produktionskostnad.
Redigerat:
Det bästa är väl att fråga banken vad man kan få låna och jobba utefter det.
Vi är många som börjat med ett enklare, billigt boende för att sedan byta sig upp efterhand som inkomst och sparande medger det.
Man kanske inte måste börja med att bygga nytt i kanonläge. Man ksnaske får se sig om efter ett lite mer slitet begagnat i ett lite sämre läge.....
Vi är många som börjat med ett enklare, billigt boende för att sedan byta sig upp efterhand som inkomst och sparande medger det.
Man kanske inte måste börja med att bygga nytt i kanonläge. Man ksnaske får se sig om efter ett lite mer slitet begagnat i ett lite sämre läge.....
Det är inte frågan om att bygga nytt i kanonläge..hade vi byggt samma kåk på nån av de attraktivare tomterna i stan hade den blivit värderad över 5 miljoner....Ska man bygga nytt här i Varberg så är det här i princip så billigt man kan komma undan med den standarden jag vill ha. Att köpa något i mellanhand som skulle äta upp vårt redan sparade kapital fördröjer ju bara processen. Även om vi skulle sälja den med 300000 i vinst om 3 år så äter ju lagfarter, pantbrev kontantinsats reavinstskatt upp mycket av det så några 250 000 om 3 år är vi inte i närheten av. Skulle vinsten bli högre, ja då kommer ju priserna på allt annat att ha ökat ännu mer så det kommer aldrig att kunna fungera att spara på det viset.volvo skrev:
Vår bankkvinna tyckte att vi kunde köpa en bostadsrätt, eller få pengar av våra föräldrar när jag kom och ställde frågor om husköp.
Tror det var person kemin som inte stämde, för vid kontakt med annan bank var mottagandet varmare.
Säger inte att du ska prova annan bank, för det har du säkerligen redan gjort. Men menar mer på att det känns lite som man ska ha ett par hundra tusen sparat för att få lån. De flesta man känner bor ju idag i lägenheter som de betalar mer för per månad än vad de skulle betala om de hade ett eget hus. Även om de skulle amortera en stor del varje månad.
Tror det var person kemin som inte stämde, för vid kontakt med annan bank var mottagandet varmare.
Säger inte att du ska prova annan bank, för det har du säkerligen redan gjort. Men menar mer på att det känns lite som man ska ha ett par hundra tusen sparat för att få lån. De flesta man känner bor ju idag i lägenheter som de betalar mer för per månad än vad de skulle betala om de hade ett eget hus. Även om de skulle amortera en stor del varje månad.
Köpa bostadsrätt...Jo det kan man ju tro. Ytterst få bostadsrätter i den här stan som kostar under 1,5 miljon, lägg då till ytterligare 7-8000 i avgift så begriper man snabbt att så sparar man inte några pengar....Men men det finns fler banker. Har precis varit i kontakt med den tilltänkta hustillverkaren och fått kontaktuppgifter på deras specialkontakt på Nordea...hoppas hon är lite mer vänligt inställd.
Det är väl inget generationsproblem. Har man inte jättemycket pengar kan man inte köpa jättedyra saker. Så är det för alla och så har det alltid varit.
Och fast jag tillhör en annan generation än TS så har inte jag heller råd att köpa ett hus för 2½ miljon. Jag tycker också att det är tråkigt men jag har å andra sidan haft några år på mig att vänja mig vid förhållandet.
Jag var ungefär så gammal som du är idag när min sambo och jag köpte vårt första hus. Det kostade - omräknat till dagens penningvärde - 300 000. Det var vad vi hade råd med.
Och fast jag tillhör en annan generation än TS så har inte jag heller råd att köpa ett hus för 2½ miljon. Jag tycker också att det är tråkigt men jag har å andra sidan haft några år på mig att vänja mig vid förhållandet.
Jag var ungefär så gammal som du är idag när min sambo och jag köpte vårt första hus. Det kostade - omräknat till dagens penningvärde - 300 000. Det var vad vi hade råd med.
Redigerat:
Du inser inte problemet, och det är att med dagens utveckling så stiger priserna betydligt snabbare än vad man klarar av att spara ihop. För att ha en chans att kunna bygga ett eget hus idag behöver man kunna SPARA mellan 15 och 20 000kr varje månad, vi har inte några som helst problem att betala boende för 15 000 men vi klara inte av att spara så mycket utöver vårat nuvarande boende. Sparande idag gör bara att man tvingas ta ännu högre lån när man sparat klart.. För 300 000 får du inte ens en tomt utan vatten, avlopp och el här idag, sån är marknaden...andersmc skrev:
Hej!
Vet precis hur du menar och hur frustrerade du och din sambo måste vara. Jag och min sambo var där ni är nu för ca 1 år sedan. Känns orättvist. Men kanske är det för att vi tillhör en generation som är vana vid "instant gratification" och vi vill ha allt vi vill ha och vi vill ha det nu!
Vi insåg att vi inte ville låna oss bedövade och stå där och kanske få sälja den nybyggda kåken några år senare om något oförutsett skulle hända och därmed har vi börjat sikta in oss på några renoveringsobjekt som vi kan göra till vårt eget ändå men som vi ändå kan bo i under tiden vi renoverar.
Men visst känns det orättvist för det är precis som du säger. Man blir förbannad. Eller är vi bara otacksamma snorisar som just kommit på att vi vill bli vuxna?
Mvh
M
Vet precis hur du menar och hur frustrerade du och din sambo måste vara. Jag och min sambo var där ni är nu för ca 1 år sedan. Känns orättvist. Men kanske är det för att vi tillhör en generation som är vana vid "instant gratification" och vi vill ha allt vi vill ha och vi vill ha det nu!
Vi insåg att vi inte ville låna oss bedövade och stå där och kanske få sälja den nybyggda kåken några år senare om något oförutsett skulle hända och därmed har vi börjat sikta in oss på några renoveringsobjekt som vi kan göra till vårt eget ändå men som vi ändå kan bo i under tiden vi renoverar.
Men visst känns det orättvist för det är precis som du säger. Man blir förbannad. Eller är vi bara otacksamma snorisar som just kommit på att vi vill bli vuxna?
Mvh
M
Visst inser jag problemet - du vill köpa något som är dyrare än du har råd med.jhenrikj skrev:
Men det är ingen grundlagsskyddad rättighet att som nybliven vuxen kunna inleda sin boendekarriär med ett nybyggt, högklassigt hus i toppläge!
Läs också vad hempularen skriver. Du får göra som alla andra, börja med ett enklare och billigare boende på ett sämre läge. Medan du bor där sparar du och kanske satsar din egen arbetskraft för att förhoppningsvis höja husets värde. Efterhand du får råd kan du byta upp dig till bättre och bättre boenden.
Jag köpte min första villa för några år sedan, jag hade sparat 300 000 innan jag ens började fundera på hus. Sparandet var inte för husköp överhuvudtaget eftersom jag var singel och svor på att vara det för evigt.jhenrikj skrev:
Om jag varit bankman hade jag inte velat låna ut 2,5 miljoner till någon som innan husköpet inte sparat ihop någonting alls. Sparandet handlar om att uppvisa för banken att man har koll på sin ekonomi och klarar av att spara och hushålla med pengar.
Som nämnts tidigare, börja med något som passar er ekonomiska situation.
Ett mindre attraktivt läge eller ett enklare hus på ett attraktivt läge.
Redigerat:
Förstår ni inte att det är ett moment 22? I många andra länder kräver man t.ex. 30% kontantinsats vilket gör att prisbilden i förhållande till real inkomst blir en helt annan (glöm inte att Sverige är ett västeuropeiskt låglöneland). Hade bankerna i Sverige infört detta så hade självklart priserna pressats ner väsentligt eftersom hela prisutvecklingen på den svenska bostadsmarknaden bygger på att man som förstagångsköpare kan låna nästan hela köpeskillingen till en billig ränta. Tycker snarare att problemet i Sverige är att bostadspriserna är alldeles för höga i förhållande till de reala inkomsterna och att man inte sparar pengar för att minska sin skuldsättning innan man köper sin första bostad.
__________________________________________________________________________
somelvis skrev:
Om jag varit bankman hade jag inte velat låna ut 2,5 miljoner till någon som innan husköpet inte sparat ihop någonting alls. Sparandet handlar om att uppvisa för banken att man har koll på sin ekonomi och klarar av att spara och hushålla med pengar.
__________________________________________________________________________
Exakt!
somelvis skrev:
Om jag varit bankman hade jag inte velat låna ut 2,5 miljoner till någon som innan husköpet inte sparat ihop någonting alls. Sparandet handlar om att uppvisa för banken att man har koll på sin ekonomi och klarar av att spara och hushålla med pengar.
__________________________________________________________________________
Exakt!
Problemet är väl snarare att Er generation är vana att få allt Ni pekar på.
Vårt första hus var ett 80 m2 gruvtorp byggt drygt 100 år innan vi köpte det. Det hade innanfönster, golvdrag som blåste ut värmeljus och rustat hellre än bra 20 år tidigare. Att bygga nytt fanns inte på kartan och vi frågade inte ens banken, bådas föräldrar var borgensmän ändå för att vi skulle få låna.
Sen byggde vi om, ut och till på egen hand med föräldrar och släkt som hjälp vilket gjorde att vi kunde sälja 10 år senare med vinst och har råd med ett dyrare hus utanför Uppsala som i sin tur finansierade nästa efter ett antal år med eget arbete för att förbättra och underhålla. Nu bor vi i nåt som är värt närmare 4 än 3 mille efter att ha rustat och renoverat på egen hand även här. Välkommen till verkligheten!
Som flera andra redan skrivit, köp vad Ni har råd med! Självklart finns det hus som Ni kan köpa med eran ekonomi men kanske inte just där Ni vill bo, vilket faktiskt gäller i stort sett alla även oss som idag efter hårt slit bor "finare" än Ni har råd med.
Vårt första hus var ett 80 m2 gruvtorp byggt drygt 100 år innan vi köpte det. Det hade innanfönster, golvdrag som blåste ut värmeljus och rustat hellre än bra 20 år tidigare. Att bygga nytt fanns inte på kartan och vi frågade inte ens banken, bådas föräldrar var borgensmän ändå för att vi skulle få låna.
Sen byggde vi om, ut och till på egen hand med föräldrar och släkt som hjälp vilket gjorde att vi kunde sälja 10 år senare med vinst och har råd med ett dyrare hus utanför Uppsala som i sin tur finansierade nästa efter ett antal år med eget arbete för att förbättra och underhålla. Nu bor vi i nåt som är värt närmare 4 än 3 mille efter att ha rustat och renoverat på egen hand även här. Välkommen till verkligheten!
Som flera andra redan skrivit, köp vad Ni har råd med! Självklart finns det hus som Ni kan köpa med eran ekonomi men kanske inte just där Ni vill bo, vilket faktiskt gäller i stort sett alla även oss som idag efter hårt slit bor "finare" än Ni har råd med.
