Amortera eller spara/placera?
Hej..
Är lite osäkra hur vi ska lägga upp vår ekonomi framöver..
Inget "stort" problem igentligen, men kul att höra hur ni andra gör..
Tills nu har vi amorterat i ganska hög takt ... ca 5500kr/mån (plus räntor då).
Men nu har vi blivit av med den delen på lånet som vi har amorterat på och börjar då fundera om vi ska köra vidare och amortera lika mycket på resten.. eller om vi ska skippa amorteringarna och kanske spara pengarna istället.
Vi har bara ca 500 000kr kvar i lån, vilket gör att ränte kostnadera än löjligt låga... men det skulle ändå va riktigt skönt att kunna vara helt lånfri.. (vilket skulle ta då typ 7-8år i vår amorteringstakt).
Ska man istället för att amortera försöka få bättre "avkastning" på något slags sparande? Fördelar och nackdelar?
Hur skulle ni göra?
Finns det något "rätt eller fel" ?
Vi är 25år åldern ifall det spelar någon roll...
Är lite osäkra hur vi ska lägga upp vår ekonomi framöver..
Inget "stort" problem igentligen, men kul att höra hur ni andra gör..
Tills nu har vi amorterat i ganska hög takt ... ca 5500kr/mån (plus räntor då).
Men nu har vi blivit av med den delen på lånet som vi har amorterat på och börjar då fundera om vi ska köra vidare och amortera lika mycket på resten.. eller om vi ska skippa amorteringarna och kanske spara pengarna istället.
Vi har bara ca 500 000kr kvar i lån, vilket gör att ränte kostnadera än löjligt låga... men det skulle ändå va riktigt skönt att kunna vara helt lånfri.. (vilket skulle ta då typ 7-8år i vår amorteringstakt).
Ska man istället för att amortera försöka få bättre "avkastning" på något slags sparande? Fördelar och nackdelar?
Hur skulle ni göra?
Finns det något "rätt eller fel" ?
Vi är 25år åldern ifall det spelar någon roll...
Titta lite i forumet här så hittar du andra trådar om samma sak.
Det finns minst 10 olika teorier om vad som är bäst och varför.
Själv skulle jag ha sparat. Inte för att det ger bättre avkastning - då måste man vara riktigt duktig på att placera, och man tar dessutom en risk, men för att jag heller har pengarna hemma än att inte ha så bra reserv och behöva tigga om nya lån om pannan skulle gå sönder, taket börjar läcka osv. Dessutom torde ni ju at en bra marginal på lån vs husvärdet så ni borde inte behöva riskera att värdet sjunker under lånet. En kompromiss kanske är bra om ni känner att ni vill amortera. Lägg 2500 i mån på amortering och spara resten ?
Det beror på hur ni är lagda.
/K
Det finns minst 10 olika teorier om vad som är bäst och varför.
Själv skulle jag ha sparat. Inte för att det ger bättre avkastning - då måste man vara riktigt duktig på att placera, och man tar dessutom en risk, men för att jag heller har pengarna hemma än att inte ha så bra reserv och behöva tigga om nya lån om pannan skulle gå sönder, taket börjar läcka osv. Dessutom torde ni ju at en bra marginal på lån vs husvärdet så ni borde inte behöva riskera att värdet sjunker under lånet. En kompromiss kanske är bra om ni känner att ni vill amortera. Lägg 2500 i mån på amortering och spara resten ?
Det beror på hur ni är lagda.
/K
Jag och tjejen liggr i samma läge. Amorterat av topplånet och nu när det bara är bottenlån och huset är värt ca 500000 mer än lånet så veti hundan. Pengar man tjänar skall ju placeras så dom tjänar pengar åt en utan att man gör något vilket i slutändan resulterar i att pengarna tjänar pengar och man kan ligga på rygg typ =)
Att sätta av pengarna i en hedgfond eller liknande borde på årsbasis ge 10% över tid och då är det ju så att 5500 i månaden ger ca 65kkr på ett år och för att räkna lätt så ger ju avkastningen 6500 vilket ger totel på ca 72kkr. År 2 har ni ju 137kkr + 10% vilket ger en total på 150kkr. 150kkr på 2 år är ju inte så illa.
Jämnför då det med att betala av lånet med 130kkr. vad ger det i i minskad räntekostnad? 7500?
Mao. om inte uträkningen är helt åt helsike så tjänar ni ca 22,5kkr på att månadsspara i fonder vid en värdeökning på 10%.
Ev. kostnader ni måste ta som ni inte klara på lönen får ni genom att sälja av fondandelar för att täcka upp kostnaden.
Jag och en bekant diskuterade även huruvida man kunde maxbelåna huset och sätta hela rasket i fonder och sedan värdera om huset varje år för att få loss mer "lånepengar" till att sätta i fonder.
Under rätt förutsättningar är det en kanongrej. Hade man bara gjort såhär för 5år sedan så hade man ju gissningsvis var både skuldfri och miljonär idag men då har ju ränteläge och börskurva vart svårt gynnsam under den tiden.
Att sätta av pengarna i en hedgfond eller liknande borde på årsbasis ge 10% över tid och då är det ju så att 5500 i månaden ger ca 65kkr på ett år och för att räkna lätt så ger ju avkastningen 6500 vilket ger totel på ca 72kkr. År 2 har ni ju 137kkr + 10% vilket ger en total på 150kkr. 150kkr på 2 år är ju inte så illa.
Jämnför då det med att betala av lånet med 130kkr. vad ger det i i minskad räntekostnad? 7500?
Mao. om inte uträkningen är helt åt helsike så tjänar ni ca 22,5kkr på att månadsspara i fonder vid en värdeökning på 10%.
Ev. kostnader ni måste ta som ni inte klara på lönen får ni genom att sälja av fondandelar för att täcka upp kostnaden.
Jag och en bekant diskuterade även huruvida man kunde maxbelåna huset och sätta hela rasket i fonder och sedan värdera om huset varje år för att få loss mer "lånepengar" till att sätta i fonder.
Under rätt förutsättningar är det en kanongrej. Hade man bara gjort såhär för 5år sedan så hade man ju gissningsvis var både skuldfri och miljonär idag men då har ju ränteläge och börskurva vart svårt gynnsam under den tiden.
Milde himmel!
Om man år 2001 belånade sitt hus maximalt, och satsade på IT-fonder som då kunde stiga 150% om året, så hade du varit utblottad 18 månader senare.
Man skall komma ihåg att det är väldigt svårt att riskfritt slå den ränta som man betalar för sitt huslån. Man kan inte räkna med att en hedgefond skall stiga 10% om året, det finns många hedgefonder som gått ned 30% i år, och 20% förra året....
Göran Persson sade mycket tokigt under sin tid som politiker, men en sak sade han som var riktigt klokt. "Den som är satt i skuld är icke fri". Att inte ha några lån är underbart. Att kunna slippa bry sig om vad centralbankschefer gör, att inte behöva bry sig om man skall binda eller ha rörligt och att veta att varenda spik i huset är din, det är frihet.
Samtidigt har du en egendom som du kan belåna om du måste.
Om man år 2001 belånade sitt hus maximalt, och satsade på IT-fonder som då kunde stiga 150% om året, så hade du varit utblottad 18 månader senare.
Man skall komma ihåg att det är väldigt svårt att riskfritt slå den ränta som man betalar för sitt huslån. Man kan inte räkna med att en hedgefond skall stiga 10% om året, det finns många hedgefonder som gått ned 30% i år, och 20% förra året....
Göran Persson sade mycket tokigt under sin tid som politiker, men en sak sade han som var riktigt klokt. "Den som är satt i skuld är icke fri". Att inte ha några lån är underbart. Att kunna slippa bry sig om vad centralbankschefer gör, att inte behöva bry sig om man skall binda eller ha rörligt och att veta att varenda spik i huset är din, det är frihet.
Samtidigt har du en egendom som du kan belåna om du måste.
Jag har visserligen den åsikten att man skall inte börja amortera av på bottenlånen så länge man inte har en rejäl sparbuffert så att det inte blir några problem om någon i familjen blir arbetslös eller sjukskriven en längre tid. Men att göra på ovanstående sätt är vansinnigt, om man nu inte har talang för investeringar som Warren Buffett. Jag hoppas verkligen att det stannade vid diskussioner, och att ovanstående inte var ett råd till trådskaparen.Beppo skrev:
Jag måste säga att hade jag varit så ung som ni och hade så lite lån på mitt hus hade jag sett till att betala tillbaka lånet. Fy fasiken vad härligt det hade varit att vara skuldfri! Vi har just köpt hus för mycket mera pengar och jag kan ju direkt se att det aldrig kommer att bli betalt.
Vilka it-fonder gick så uselt 18 månader från 2001 att man skulle bli helt utblottad?Swetrot skrev:
Om man gjorde som Beppo skrev, vilket inte är något jag rekommenderar, och varje år från 2002 (eller 2001) satte in hela husets värdestegring i fonder, så skulle man ha tjänat massvis på det, till och med i ett gäng it-fonder som man initialt skulle ha ett stort tapp på. Nu menade dock nog inte Beppo att man skulle satsa allt på en bransch, eller ens allt i aktier.
Men, som sagt, se inte detta som en rekommendation att belåna huset max för att investera i fonder.
Riskfritt existerar inte. Det finns ingen placering alls som är riskfri, men det är inte nödvändigtvis så svårt att slå räntan med en mycket låg risk om man har en hygglig ränta.
Jag har två bundna lån, en 3-årig med 2.65% ränta (1 år kvar) och en 5-årig med 3.15% ränta (3 år kvar). Jag kan amortera bort dessa lån nu på en gång om jag vill, utan extra kostnad, men det är faktiskt tämligen enkelt att slå de 2.65% jag betalar med ganska låg risk. Ett framtidskonto på swedbank ger exempelvis 4% ränta. Ganska många (som inte gått på myten att det alltid är billigast att sitta på rörliga räntor) torde sitta på mycket lägre bolåneränta än så. På vilket sätt skulle dessa bli mer fria genom att amortera av sina lån så snabbt som möjligt?
Det finns rätt så många fonder som tappade 30-50%, Handelsbankens IT-fond & Nordea IT-fond är två av dem. De fonderna har dessutom inte rest sig igen.
Att sprida riskerna är naturligtvis viktigt, men precis som din slutsats är så skall man kanske inte leka med pengar man lånat upp på de översta varven tegel i skorstenen.
När det gäller avkastning och risker så varierar det naturligtvis mycket. Den som band sitt lån våren 2002 på fem år till de 7% ränta som man betalade då, har haft tufft att hitta ränteavkastningar med låg risk på de pengarna som matchat den ränta man betalat.
Naturligtvs kan man bli rik på att göra rätt, och man kan också få betala dyrt på att göra fel. I det långa loppet tror jag att man får se till att man aldrig riskerar att bli sittandes med Svarte Petter om ekonomin snabbt förändras. Att vara hårt belånad och därtill ha sitt sparkapital investerat med stor riskexponering kan bli mycket ödesdigert.
Att sprida riskerna är naturligtvis viktigt, men precis som din slutsats är så skall man kanske inte leka med pengar man lånat upp på de översta varven tegel i skorstenen.
När det gäller avkastning och risker så varierar det naturligtvis mycket. Den som band sitt lån våren 2002 på fem år till de 7% ränta som man betalade då, har haft tufft att hitta ränteavkastningar med låg risk på de pengarna som matchat den ränta man betalat.
Naturligtvs kan man bli rik på att göra rätt, och man kan också få betala dyrt på att göra fel. I det långa loppet tror jag att man får se till att man aldrig riskerar att bli sittandes med Svarte Petter om ekonomin snabbt förändras. Att vara hårt belånad och därtill ha sitt sparkapital investerat med stor riskexponering kan bli mycket ödesdigert.
Vänta lite här. Att förlora 30-50% av sin nettoförmögenhet är inte detsamma som att bli ruinerad.Swetrot skrev:
Vad gäller "inte rest sig igen" så missar du nog poängen. Det diskussionen gällde nu var inte att ha gjort en enda engångsinsättning, utan att varje år göra en ny värdering av huset och göra en insättning av det belopp man fått fastigheten uppvärderad med. Insättningen man gjorde 2001 skulle man fortfarande ha gått back på, men insättningen man gjorde 2003 skulle man ha gjort en fin vinst på vid det här laget.
Sitter man med 7% ränta ger det god avkastning att amortera så mycket man får, utan att behöva betala ränteskillnadsersättning, men jag skulle vilja påstå att ganska många idag sitter på bolån med lägre eller samma bolåneränta än de kan få på ett kontosparande i en storbank.
Man bör absolut ha en buffert med tillräckliga medel för att klara oförutsedda händelser, men man bör också ta en rationell portion risk. Om man aldrig tar risken att bli sittande med riktigt dåliga tillgångar så har man antagligen när man går i pension förlorat väldigt mycket på att man betalt dyrt för att alltid minimera risken.
Jodå. Det finns det visst. Kolla in RGK:s konto med real fast ränta. Staten garanterar dina pengar, och du undviker inflationsrisken.ordain skrev:
Är det verkligen någon som sagt att det alltid är billigast med rörlig ränta?ordain skrev:
Det ni måste fråga er själva är följande:
1. Ska vi leva gott nu eller senare?
2. Ska vi resa och äta gott eller skjuta upp det till vi blir gamla.
3. Har vi utrymme i ekonomin för att ta eventuella ränteökningar under kortare tid
Ni är 25 år nu och har ett lån på 500.000. Vi har i sverige ett mål om inflation på 2% per år.
När ni är 65 år är lånet värt 222850 kronor, samtidigt som bostaden stigit i värde.
Låt säga att er bostad i dagsläget är värd 2 miljoner, då kommer den om 40 år vara värd 4,4 miljoner.
Om skillnaden mellan värde och lån är 1.5 miljoner kommer den vara 4.2 miljoner om 40 år.
Vad spelar då er amortering för roll? 5000 per månad är ganska mycket pengar tycker jag i alla fall.
Allt ovanstående om ni sköter om er bostad så den inte faller i värde etc etc och om riksbankens mål hålles.
Om räntan går upp då? Ja, den ökar ju för att inflationen går upp. Inflation är ju i sig själv en slags "avbetalning" på bostaden.
1. Ska vi leva gott nu eller senare?
2. Ska vi resa och äta gott eller skjuta upp det till vi blir gamla.
3. Har vi utrymme i ekonomin för att ta eventuella ränteökningar under kortare tid
Ni är 25 år nu och har ett lån på 500.000. Vi har i sverige ett mål om inflation på 2% per år.
När ni är 65 år är lånet värt 222850 kronor, samtidigt som bostaden stigit i värde.
Låt säga att er bostad i dagsläget är värd 2 miljoner, då kommer den om 40 år vara värd 4,4 miljoner.
Om skillnaden mellan värde och lån är 1.5 miljoner kommer den vara 4.2 miljoner om 40 år.
Vad spelar då er amortering för roll? 5000 per månad är ganska mycket pengar tycker jag i alla fall.
Allt ovanstående om ni sköter om er bostad så den inte faller i värde etc etc och om riksbankens mål hålles.
Om räntan går upp då? Ja, den ökar ju för att inflationen går upp. Inflation är ju i sig själv en slags "avbetalning" på bostaden.
Bra inlägg av Kave tycker jag - dessa frågor är det man bör ställa sig - de gäller ju även inför ett köp/lånKave skrev:
/K
Det finns minst tre risker:Pepparkaka skrev:
1. KPI är inte något exakt mått på förändringarna i konsumentpriser, utan en uppskattning med många stora felkällor
2. KPI är ett levnadskostnadsindex, inte ett penningvärdesindex, och det kan mycket väl ske att levnadskostnaden inte rör sig ett år, för att importerade varor som hemelektronik, kläder och leksaker faller i pris, men du kan ändå ha ett snabbt fallande penningvärde som manifesteras genom att egendomspriser stiger snabbt i pris.
3. Skatten är inte inflationsjusterad. Om KPI stiger 4,5% och du får ut 1,5% i avkastning på ett realräntesparande så får du ut 6% nominellt. Av denna avkastning går 1,8 procentenheter till skatt och din nominella avkastning efter skatt blir 4,2%. I reala termer blir avkastningen negativ.
Så, jag vidhåller, ingen placering saknar risk, men en del har väldigt låg risk.
Det finns trådar här på forumet där folk hävdat precis det.
