Fick höra samma sköna sång på återbesöket, hade en förhoppning att han kanske skulle vara lite lugnare på hemresan efter att ha varit sövd. Men icke...
Ordinerat att stanna inne tills det läkt, minst en vecka och gärna två.
TLDR; Bosse vill väldigt gärna ut!
Långa versionen: Har en lucka som vi kan styra med app och sätter Bosse som innekatt när vi kommer hem. Vaknar vid 04:00 av att han har en rejäl fight med luckan, kliver upp och ställer det som finns till hands för luckan vilket blir en laptop-rygga (ganska stqadig) och ett par gummistövlar. Somnar om för att bli väkt av att det händer saker under sängen... Han har tagit sig ut och dragit hem en fågel.
Jaha, låser luckan med ett vred som finns vilket gör att Frasse inte heller kommer kunna gå ut. Lägger även för en stol, plastlåda med lite batterier och lite annat. Sätter mig för att jobba och har headset på. Efter en timme eller så noterar jag att det slamrar till och ser Bosse med en fågel i munnen. Han har lyckats forcera sig förbi mina hinder och även kattluckan igen.
Bygger för ännu mer, försöker få det tätt mot dörren och lite tunga saker runt om.
[bild]
Jobbar vidare och noterar efter en stund att han blivit väldigt tyst, letar runt i huset utan att hitta honom, kollar ut och se där... ute och smyger i häcken hos grannen på väg mot utfodringsstället för fåglarna.
Går ut och hämtar honom, han är ganska nöjd ända tills jag närmar mig ytterdörren då han kommer på att vi är på väg in.
Nu blev det en stor trälåda för luckan, den ska han inte kunna flytta...
Efter 19dagar inomhus så fick Bosse äntligen gå ut själv igen, rätt nöjd och de ledsna ögona försvann. Han kom också och la sig i soffan igen på kvällen, innan låg han ofta vid ytterdörren eller någonstans i källaren.
För att minska möjligheten att fånga möss eller fåglar, då såret som är sytt är lite ömtåligt, så blev det halsband med pingla ️⬛
Efter 19dagar inomhus så fick Bosse äntligen gå ut själv igen, rätt nöjd och de ledsna ögona försvann. Han kom också och la sig i soffan igen på kvällen, innan låg han ofta vid ytterdörren eller någonstans i källaren.
För att minska möjligheten att fånga möss eller fåglar, då såret som är sytt är lite ömtåligt, så blev det halsband med pingla ️⬛
[bild]
Åh så lycklig han måste vara . För mig går det inte att ens försöka hålla någon av katterna inne en enda dag. Så tassarna upp för duktiga killen
Jag brukar för det mesta säga att katten 'spinner', men ibland kan det bli 'kurrar'.
Jag förstår dock vad folk menar så fort sammanhanget är klart (att det gäller en katt).
Finns det fler ord?
Tjattrar brukar jag kalla det när de spanar in fåglar och försöker härma deras kvitter
Angående katter o mjölk.. det sägs ju vara mindre bra..
Men är de någon som vet om det är ungefär som för människor.. dvs det sägs ju att de flesta människor på jorden eg inte heller tål mjölk.. men att vi nordbor (inkl vissa andra europeiska länder) har utvecklats till att i viss mån kunna bryta ner laktos.. (tack vare att vi behöver mer d-vitamin häruppe i norr.. och sedan kom en del när vi utsatt för svälttider.. )
" Alla bebisar som diar vid sitt moders bröst, har ett särskilt enzym i kroppen som gör att de kan bryta ner ämnet laktos, som finns naturligt i mjölk, men det försvinner det ska egentligen försvinna naturligt när man blir vuxen – det gör det hos de flesta männiksor på jorden och hos alla andra däggdjur.
Att människor i Europa utvecklat förmåga att bryta ner laktos är det största exemplet vi har idag på positiv selektion i de mänskliga generna, enligt Oddný Sverrisdóttir."
Är det samma sak med katter?
Är det genetiska skillnader? Vaneskillnader?
Det sägs ju vara dåligt med laktos för katter (kan orsaka kräkningar, dålig mage osv - precis som för människor.. dvs bristen på det där enzymet för att bryta ner laktos)
Men när jag växte upp så besökte jag ju ofta grannens stall.. där de hade stallkatter.. de fick ju sällan mat - men de fick alltid färsk mjölk vid mjölkningen av korna. De älskade det och de levde länge.. (inga synliga sjukdomar eller problem)
De katterna hade ju då som sagt aldrig slutat med mjölk efter "kattungestadiet".. utan levde sina 15-23 år på råttor och färsk komjölk..
Nisse ÄLSKAR allt med mjölk.. och jag vet ju om att det sägs vara "dåligt" för katter.. så det är inte så att jag häller upp stora portioner av nått mjölkrikt till honom..
Men han får slicka rent filskålen tex, eller glassfatet.. eller yoghurtburken..
Jag har aldrig sett att han på något vis blivit dålig av det heller.. (han har aldrig varit dålig i magen som vi sett i pottan.. eller det vi stött på ute..)
Jag vet också att min kompis katt blir gasig i magen om han får i sig mjölk (så nu handlar hon bara laktosfritt hem).. så det skiljer ju..
Men även om de inte reagerar på det, är det farligt?
Precis som med människor så är det individuella skillnader även hos katter, en del tål det och andra gör det inte. Även jag har vuxit upp med att lagårdskatterna fick mjölk och min första katt fick det i många år, men då jag inte är någon mjölkdrickare själv fick hon övergå till vatten när jag flyttade hemifrån och hon fick följa med. Nån gång ibland kunde hon få mjölk och hon älskade det, tömde fatet direkt om hon fick något. Hon njöt verkligen av en skvätt mjölk, fil/yoghurt, grädde eller glass och blev 20 år innan cancern tyvärr satte stopp.
De jag haft efter henne får nöja sig med ett liv utan mjölk, men älskar när de får något av det andra. Min mjölkförbrukning är nog 1 liter/år, fil/yoghurt, grädde och glass är dock högre och katterna tackar och tar emot när de får vara med.
Har också fått höra många gånger "varför ser du så sur ut?", men det råkar bara vara mitt neutrala fejs s a s.
Kanske likadant med din fine kisse?
Min älskling (som jag dessvärre tvingades ta bort i början av året... Gråter och sörjer still 24/7 ), va specialist på se både toksur och tokgullig ut...
Snigla skrev:
Här är det väl jag o katten då hehe.. husse kan nog klara sig utan!Mikael_L skrev:
MariaiÖstergötland skrev:
Katten som ger glädje ett ansikte.Jumos skrev:
