Det är en avsiktlig effekt. Man vill få över folk till cykel, samåkning och kollektivtrafik, från egen bil. Det tjänar samhället och miljön på. Man kan spara miljarder på att slippa utbyggnader av vägnätet, parkeringar mm, minskade föroreningar, plus minskade kostnader för för vård och omsorg när de som byter från bil till cykel blir äldre sedan.pacman42 skrev:
Medan en höjning av nuvarande avdrag bara ger ökade kostnader.
Reseavdraget för att man är duktig och tar cykeln till jobbet är skrattretande, 250 kronor, och det gäller bara om man har övriga kostnader över grundavdraget, dvs bara dem som även åker bil eller kollektivt. Det borde iallafall täcka självrisken för stulen cykel....
1) män har oftare ditt arbete långt ifrån hemmet, man kan ta långa diskussioner om varför det är så, men det är inte särskilt relevant i sammanhanget. Hur som helst så innebär detta självklart att män gynnas över kvinnor av bägge förslagen.Anna_H skrev:
2) Avståndsgränsensen som finns gör att det inte är så många som åker kollektivt som gynnas av det nya förslaget - om de inte är långoendlare. Men de flesta av dessa är ju män...
3) samåkning fungerar bäst på kortare sträckor. I praktiken så måste de man samåker med arbeta och bo på ungefär samma plats som en själv, helst inom gångavstånd på bägge sidorna. Detta är dessutom vanligast på kortare sträckor som inte ger ersättning med något av förslagen. Jag var med och gjorde en kollektivtrafiken ich samåkningsutredning i mitt grannskap, det var i princip ingen som kunde samåka trots tusen anställda på kontoret (tio tusen på gångavstånd) och flexibla arbetstider.
Det är väldigt lätt att försöka styra om resvanorna, men det är betydligt mycket svårare att ändra på dem. Särskilt när man blandar folk med olika bakgrunder, yrken mm i samma områden. För 30 år sedan fungerade det, men få samhällen i Sverige ser ut så nuförtiden. Det enda sättet att bygga stad som fungerar bra för transporter är en tät blandstad med hyreshus och arbetsplatser blandat. Så fort det blir större mängder villor så havererar kollektivtrafiken.
1. Ja, män har ca 7 km längre än kvinnor. Men kvinnor reser mycket oftare kollektivt, därför gynnas de mer av det skrotade förslaget.
2. Avståndsgränsen gör ju att man slipper sitta och räkna på om man tjänar minst 2 timmar på att ta bilen. det är ju rätt små avståndsgränser vi pratar om. Kan säga att när jag jobbade i Munkfors var det betydligt fler kvinnor än män på bussen. - männen tog bilen, fast de bara tjänade en kvart. - och gjorde reseavdrag ändå.
3. Samåkning funkar utmärkt just på längre sträckor. Särskilt som man utan problem kan fuska och göra avdrag som om man inte samåkte. Är ju inget problem att bevisa att man åkt i egen bil, bara den gått tillräckligt långt och det finnas kvitton på bränslet. Jag samåkte med två kollegor när jag hade 7 mil till jobbet. Jag bodde längst bort, så jag körde till den första (7 kilometer), och varannan vecka ställde jag min bil där (eller fick skjuts av maken), sedan mötte vi upp nästa efter ytterligare en mil och ställde en bil där.
Som jag skrivit tidigare, det är bättre att ta bort reseavdragen helt och ge riktade bidrag istället. Lotteriet som det nu liggande resebidraget (inte längre ett avdrag) leder till är orimligt. Orättvisorna mellan olika delar i samma kommun är enorma. Den delen av min kommun som jag bor i hade bra kollektivtrafik med relativt många resande, en trafik som på 20 år nedmonterats. Och allteftersom den försämras så åker allt färre ned den och den försämras ytterligare. Den går inte längre att använda för att ta sig till och från jobbet. Pengarna har istället använts till att förbättra kollektivtrafiken till fem minuters trafik mellan de två största tätorterna. Detta innebär att drygt 5000 kommuninvånare nu sitter med Svarte Petter och är helt beroende av bilen utan möjlighet att åka kollektivt alls. Och med det nya reseavdragen så skall de inte heller få rätt till ersättning för att det saknas kollektivtrafik.
Jag klarar mig, men många av mina vänner och grannar har inte alls lika bra ekonomiska förutsättningar. Det är de som drabbas av förslaget.
Så länge det finns en vettig ersättning där andra resealternativ än bil saknas, så bryr jag mig inte så mycket om utformningen. Men när man helt plötsligt skall börja gödsla med pengar till de som har kollektivtrafik och ta pengarna från de som saknar kollektivtrafik, då bygger man upp den typ av motsättningar som ett samhälle bör undvika.
1) nej, det är inte så många kvinnor som åker de långa sträckorna. De där 7km som du nämner gör nämligen en stor skillnad på rätten till avdrag. Dessutom arbetar oftare män ute i industriområden med dålig kollektivtrafik. Kvinnors utbildningar och yrken gör att de oftare har arbetena nära kollektivtrafiken.
2) om männen tar bilen trots att de bara tjänar en kvart så skattefuskare de om de ansöker om reseavdrag. Då är det det problemet som skall addresseras. Som jag nyss skrev i ett annat svar så är just avsaknaden av kollektivtrafik det stora problemet (inte 2h). Jag försvarar inte det gamla systemet, jag försvarar rätten för de som saknar kollektivtrafik att få göra avdrag för bilresor. Och i samband med detta så ifrågasätter jag att man ger bort pengar till de som åker långa sträckor kollektivt (det som är mer än vad resorna kostar).
3) om samåkning fungerar eller inte beror på väldigt många faktorer. Min erfarenhet är att det fungerar på mindre orter med stora arbetsplatser. Dessa blir dock allt färre. Dessutom så måste arbetstiderna passa. De enda jag känner som samåker är gifta par som arbetar på samma arbetsplats eller granne med varandra, i övrigt så fungerar det väldigt dåligt för de flesta. Sedan samåker jag iofs med mina barn (som har körkort numera) på delar av sträckan. Vi kör tre fordon till olika kollektivtrafikhålkplatser, sedan samåker vi en delsträcka och de åker vidare med kollektivtrafiken. Skulle vi inte göra på detta sättet så skulle de inte komma i tid till skolorna sina. Alternativet skulle vara att köra bil hela vägen och betala för parkeringar, trängselskatter mm. Dottern står i kö för studentboende, men hon är inte prioriterad då hon har för nära till skolan. Inte heller de tar hänsyn till att kollektivtrafik saknas.
Nu har jag inga preferenser för SD, men jag skulle nog vilja påstå att de gjort ett bättre jobb med att förhandla fram förslag som gynnar arbetarklassen än vad S gjorde med C. Den som står utanför regeringen, men samarbetar med den, är den som styr agendan.
Nu är jag personligen inte så förtjust i många av sakerna som SD förhandlat fram, men jag måste ge dem "cred" för god förhandling.
Än så länge agerar de mer arbetarparti än vad S gjorde förra mandatperioden då de dansade efter C's och MP's pipor.
Det finns många saker man kan göra. Exempelvis bidrag till kollektivtrafik. Bidrag till arbetsresor enbart i delar av kommuner. Eller så sänker man skatten för lågavlönade rent allmänt så att det blir mer lönsamt att arbeta för alla. Det finns många olika vägar att gå. Alla tre förslagen ovan kan vara värda att utreda. De är bättre än alternativet.
Det första man borde göra är att prissätta kollektivtrafiken så att man alltid tjänar på den. Som det är nu så förlorar jag på att åka kollektivt om jag åker en "kontantresa" till jobbet eller om jag tar barnen in till stan. Om jag skulle köpa ett månadskort och åka varje dag till jobbet och aldrig köra bil, då, först DÅ skulle jag tjäna pengar. Men det ser ut som vi får fortsätta jobba hemifrån till viss del.
Ska hela familjen åka in till Stockholm kostar det 260kr ToR. Vi har ett par mil med bil.
Jag har 5 mil enkel till jobbet, men måste om jag åker kommunalt oftast betala för TVÅ resor på ditvägen, om jag inte "hänger" på dörren och blippar kortet först när jag ser tåget rulla in så är det stor risk att det gått 75 minuter innan jag byter till buss. På hemvägen sker bytet dock efter 5 minuter, jag kan gå från tåget och hem.
Även om jag får betala trängselskatten på ofta 60-70kr så kostar SL biljetten då ofta 120kr. Då jag kör elbil så är elkostnaden kanske 15kr. Jag har svårt att motivera en kanske 30-40 minuter längre resa (om allt klaffar och inget är sent och jag springer när det behövs) för att förlora 30 spänn (inte räknat värdeminskningen / fasta kostnaden på bilen, då blir bilresan säkert mkt dyrare, men vi behöver ändå ha en bil så det är de extra milen som kostar).
På tåget går dock att (om det inte är alltför trångt) läsa eller jobba (i bilen går att ringa).
Jag tyckte ett förslag där man får göra ett avdrag oavsett hur man rest verkar vettigt, då går det att vara flexibel och anpassa sitt resande till det man föredrar. Jag tycker inte det ska vara skillnad på drivmedel i avdraget. Det borde vara samma oavsett, då troligen den största kostnaden -egentligen- är värdeminskningen. Bränsletyp väljer man utifrån sin egen kalkyl och miljötänk, vill man motivera en viss bränsletyp får man reglera det på skatt på bil och bränsle.
På ett sätt kan jag tycka avdraget är knasigt, då folk väljer var de bosätter sig och var de jobbar. Ofta är bostäder på landet billigare men balanseras av att det inte finns lika gott om jobb / välbetalda jobb.
Bättre göra kollektivt resande mycket, mycket billigare och se till att det finns busslinjer även på lite mer glesbefolkade ställen. Bor man way off så har man väl valt det själv. För barn som går i skola upp till och med gymnasiet tycker jag det är självklart att samhället ska se till att de kan få gå i skolan genom att erbjuda nån form av skolbussar.
Ska hela familjen åka in till Stockholm kostar det 260kr ToR. Vi har ett par mil med bil.
Jag har 5 mil enkel till jobbet, men måste om jag åker kommunalt oftast betala för TVÅ resor på ditvägen, om jag inte "hänger" på dörren och blippar kortet först när jag ser tåget rulla in så är det stor risk att det gått 75 minuter innan jag byter till buss. På hemvägen sker bytet dock efter 5 minuter, jag kan gå från tåget och hem.
Även om jag får betala trängselskatten på ofta 60-70kr så kostar SL biljetten då ofta 120kr. Då jag kör elbil så är elkostnaden kanske 15kr. Jag har svårt att motivera en kanske 30-40 minuter längre resa (om allt klaffar och inget är sent och jag springer när det behövs) för att förlora 30 spänn (inte räknat värdeminskningen / fasta kostnaden på bilen, då blir bilresan säkert mkt dyrare, men vi behöver ändå ha en bil så det är de extra milen som kostar).
På tåget går dock att (om det inte är alltför trångt) läsa eller jobba (i bilen går att ringa).
Jag tyckte ett förslag där man får göra ett avdrag oavsett hur man rest verkar vettigt, då går det att vara flexibel och anpassa sitt resande till det man föredrar. Jag tycker inte det ska vara skillnad på drivmedel i avdraget. Det borde vara samma oavsett, då troligen den största kostnaden -egentligen- är värdeminskningen. Bränsletyp väljer man utifrån sin egen kalkyl och miljötänk, vill man motivera en viss bränsletyp får man reglera det på skatt på bil och bränsle.
På ett sätt kan jag tycka avdraget är knasigt, då folk väljer var de bosätter sig och var de jobbar. Ofta är bostäder på landet billigare men balanseras av att det inte finns lika gott om jobb / välbetalda jobb.
Bättre göra kollektivt resande mycket, mycket billigare och se till att det finns busslinjer även på lite mer glesbefolkade ställen. Bor man way off så har man väl valt det själv. För barn som går i skola upp till och med gymnasiet tycker jag det är självklart att samhället ska se till att de kan få gå i skolan genom att erbjuda nån form av skolbussar.
Man borde kunna få nån slags familjerabatt i kollektivtrafiken, det är ju idag ett stort problem och gör att bilen blir så lönsam att frakta familjen i. En resa med familjen 2 mil till stan med SL kostar 39+39+26+26+0 (barn)=130 spänn för en enkel resa. Med bilen kostar det kanske 25 spänn i soppa och 0 kr i parkering (taxa 3) på helgen.J JohanLun skrev:
Vad gäller milavdraget borde det 1) inte gå att fuska och 2) enbart finnas till för att uppmuntra mindre bemedlade folk att ta jobb som ligger lite längre bort. Jag blir grymt irriterad över att detta bidrag ges till välbeställda som sitter och pendlar i sina stora bilar. De kan gott stå för fiolerna själva
För 250 kr får du ett ganska bra cykellås
Jag håller med att det vore en enormt bra ide att göra kollektivtrafikens biljettpriser mer attraktiva. Man ska nog ha i åtanke att kollektivtrafiken redan har subventioner så vägen dit är kanske svår. Jag menar inte "gratis" kollektivtrafik men säg att man kan åka inom kommunen man bor i för tex 35:- per dag? Pendlingsresorna skulle bli väldigt attraktiva med kollektivtrafik med de förutsättningarna? En variant är ju att ha systemet som det är, men med ett tillägg. Att ALLA resor till och från arbetsplatsen är avdragsgilla från första kronan?J JohanLun skrev:
För egen del hade kollektiv ändå inte funkat, men en sådan reform hade gynnat SÅ MÅNGA. Den person som lyckades få igenom en sådan lösning hade de fått SKAPA ett kollektivtrafiknobelpris för?
Den debatten finns redan men om tex barnbidrag. Ska välbeställda familjer få barnbidragspengar av staten för att sätta på fondkonton till barnen så det blir ett bra lägenhetsgrundplåt till 18års dagen då kidsen ska flytta ut? Detta medan andra kämpar för nån form av överlevnad där maten i slutet av månaden står och faller med barnbidraget? Behovsprövade barnbidrag? På sitt sätt är ju reseavdraget behovsanpassat med, det finns ju regler som ska uppfyllas. Sen om det är nån som åker ny fet Audi suv eller gammal skoda från 2004 är ju upp till var och en. Det är väl mest fråga om hur mycket vederbörande kan och har råd att förlora på sin pendling...S surfarn skrev:
Åker man dagligen lönar det sig i allmänhet att åka kollektivt. Men om man åker 50% av vardagarna eller mindre är det klart dyrare per resa. Det medför att sällanresenärer ofta inte åker alls.H hilife skrev:
Kollektivtrafik för att ta sig till gymnasieskolan finns ofta inte längre ut på landsbygden. Detta är en mycket vanlig orsak till att barn på landsbygden har A-traktorer och mopedbilar, alternativet är att flytta hemifrån vid 16 års ålder (vilket en del vänner till mig tvingades göra).
