Jag gör bort mig! Men hämtar hem det på slutet (många bilder).
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 583 inlägg
Frugan behövde en bil att pendla till jobbet med, så efter många turer står det numer en Tesla modell 3 på uppfarten (för det är klart att jag köper elbil först när elpriset femdubblas...)
Då behövs det laddbox (3x16A), och eftersom jag inte hade lust att lägga dubbelt på någon grupp så blev det utökning av centralen. Trots att jag är medlem i föreningen för dizedcentralernas bevarande, sedan många år, så säljs det inte många nya på Hornback, så det blev Hager istället.
Plintarna efter elmätaren var dessutom lite för fulla för att kunna knö in en central parallelt så det blev en ren utökning.
(Vad finns det fö att byta ut dessa mot/komplettera med s.a. man kan grena av bättre?)
Så då börjar vi. Här en "före" bild:
Och här är en "efter" bild:
Ja, dvs jag har inte kopplat in gruppledningen till själva elbils-"laddaren" på den här bilden, men det var inte det det skulle handla om, så bortse från det.
Om man tittar noga på bilden ovan så har jag gjort en miss... Det saknades jordning av själva apparatstället i den vänstra diazed-centralen, och eftersom jag hade en tåt liggande, så skruvade jag dit en. (Nej, den är inte 6mm2, men allt ligger under jordfelsbrytare, så det är OK här.)
Allt färdigt? Bara att skruva på locken och slå på spänningen. (Eftersom jag inte litar på huvudbrytaren så bryter jag istället med JFBn och skruvar sedan mätarsäkringarna; nere till höger under bilden). Locket till den vänstra centralen har alltid trilskats lite, men (milt) våld löser allt.
PANG!
Sköt en av faserna till trefasgruppen längst till vänster i den vänstra diazedcentralen, samt en av mätarsäkringarna. (Servissäkringarna, som jag har extra, och högre upp i matningen klarade sig iaf.
Vad f-n?
Tar isär och ser faktiskt efter:
Här ser det inte bara mörkt ut, utan helt nattsvart.
Så vad lär man sig av det? Man skall inte jorda allt i tid och otid. Om jag låtit centralen vara som den var så hade det kanske begränsat sig till att jordfelsbrytaren löste, istället för en stum kortslutning som sköt alla säkringar jag ägde och hadde!
Nej, vad man naturligtvis egentligen skall dra för slutsats är att även om det fungerat förut, och även om det var elektriker som installerade från början, så behöver det inte vara bra gjort! Man får faktiskt bekväma sig med att kolla själv. Trots att det är både för lågt i tak för att hitta något enkelt att stå på, och ändå så högt monterat att mina 185cm plus träskor inte räcker till för att se överkanten.
De gamle pekade snabbt finger, förty, de visste att berätta att man måste vara mycket noggrann när man skär ut diazedcentraler eftersom kanterna lätt blir vassa och då kan det gå såhär. (Och här blir det ännu underligare, för den uppmärksamme ser att det hade gått lika bra att lägga den här gruppen i mitten, där det redan är ett hål).
Dum får i vilket fall lida. Jag flyttade kabeln till hålet i mitten, skalade upp lite extra för att kunna bedöma skadan (bilden är före denna operation), och eftersom den inte såg akut ut så krympte jag på lite slang jag hade i fickan.
Här kabel innan operationen. Man ser tydligt hur locket har legat och skavt under många år, innan jag drog till det en gång för mycket (och hårt, skall erkännas).
Så vad göra? De gamle sade tvärsäkert att eftersom det är en 2,5mm2 kabel så kan man bara skita i det. Den går till tvättstugan (en tvättmaskin per två faser, samt en torktumlare), och man skulle kunna säkrat ner den till 10A, men vad är det roliga i det?
"Att mäta, är att veta!"
Så här behöver det milliohm-mätas! Då börjar vi naturligtvis med att bygga oss en 100mA precisions-strömkälla!
Fortsättning följer
Då behövs det laddbox (3x16A), och eftersom jag inte hade lust att lägga dubbelt på någon grupp så blev det utökning av centralen. Trots att jag är medlem i föreningen för dizedcentralernas bevarande, sedan många år, så säljs det inte många nya på Hornback, så det blev Hager istället.
Plintarna efter elmätaren var dessutom lite för fulla för att kunna knö in en central parallelt så det blev en ren utökning.
(Vad finns det fö att byta ut dessa mot/komplettera med s.a. man kan grena av bättre?)
Så då börjar vi. Här en "före" bild:
Och här är en "efter" bild:
Ja, dvs jag har inte kopplat in gruppledningen till själva elbils-"laddaren" på den här bilden, men det var inte det det skulle handla om, så bortse från det.
Om man tittar noga på bilden ovan så har jag gjort en miss... Det saknades jordning av själva apparatstället i den vänstra diazed-centralen, och eftersom jag hade en tåt liggande, så skruvade jag dit en. (Nej, den är inte 6mm2, men allt ligger under jordfelsbrytare, så det är OK här.)
Allt färdigt? Bara att skruva på locken och slå på spänningen. (Eftersom jag inte litar på huvudbrytaren så bryter jag istället med JFBn och skruvar sedan mätarsäkringarna; nere till höger under bilden). Locket till den vänstra centralen har alltid trilskats lite, men (milt) våld löser allt.
PANG!
Sköt en av faserna till trefasgruppen längst till vänster i den vänstra diazedcentralen, samt en av mätarsäkringarna. (Servissäkringarna, som jag har extra, och högre upp i matningen klarade sig iaf.
Vad f-n?
Tar isär och ser faktiskt efter:
Här ser det inte bara mörkt ut, utan helt nattsvart.
Så vad lär man sig av det? Man skall inte jorda allt i tid och otid. Om jag låtit centralen vara som den var så hade det kanske begränsat sig till att jordfelsbrytaren löste, istället för en stum kortslutning som sköt alla säkringar jag ägde och hadde!
Nej, vad man naturligtvis egentligen skall dra för slutsats är att även om det fungerat förut, och även om det var elektriker som installerade från början, så behöver det inte vara bra gjort! Man får faktiskt bekväma sig med att kolla själv. Trots att det är både för lågt i tak för att hitta något enkelt att stå på, och ändå så högt monterat att mina 185cm plus träskor inte räcker till för att se överkanten.
De gamle pekade snabbt finger, förty, de visste att berätta att man måste vara mycket noggrann när man skär ut diazedcentraler eftersom kanterna lätt blir vassa och då kan det gå såhär. (Och här blir det ännu underligare, för den uppmärksamme ser att det hade gått lika bra att lägga den här gruppen i mitten, där det redan är ett hål).
Dum får i vilket fall lida. Jag flyttade kabeln till hålet i mitten, skalade upp lite extra för att kunna bedöma skadan (bilden är före denna operation), och eftersom den inte såg akut ut så krympte jag på lite slang jag hade i fickan.
Här kabel innan operationen. Man ser tydligt hur locket har legat och skavt under många år, innan jag drog till det en gång för mycket (och hårt, skall erkännas).
Så vad göra? De gamle sade tvärsäkert att eftersom det är en 2,5mm2 kabel så kan man bara skita i det. Den går till tvättstugan (en tvättmaskin per två faser, samt en torktumlare), och man skulle kunna säkrat ner den till 10A, men vad är det roliga i det?
"Att mäta, är att veta!"
Så här behöver det milliohm-mätas! Då börjar vi naturligtvis med att bygga oss en 100mA precisions-strömkälla!
Fortsättning följer
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 583 inlägg
Skall man som sagt mäta motstånd så får vi vanliga dödliga hålla oss till gods med att driva en känd ström genom motståndet samt mäta spänningsfallet över detsamma. Skall man mäta små resistanser så behöver man då alltså antingen en extremt känslig spänningsmätare, eller, vilket är enklare, en större ström.
Om man skall mäta milliohm och har en DMM som kan mäta mV, så vore ju det ju logiskt att driva 1A genom motståndet. Men det är lite att ta i, både vad gäller potentiell effektförlust, men också map energiåtgång. Strömkällan här måste ju vara batteridriven för att kunna göra en säker mätning. (Jaja, jag hade lika gärna kunnat vika bort, skruva på locket samt använt en lab-aggregat och mätt både ström och spänning samtidigt, men hur kul är det?)
Så 100mA är istället en lämplig kompromiss. Då får man flytta kommatecknet ett steg, men den DMM jag har är ändå tillräckligt känsliga.
Hur bygger man då en precisionsströmkälla som kan kräma på med 100mA? Om man skall göra det enkelt för sig, så får man göra som alla andra, nämligen lägga på en känd spänning över ett känt motstånd pss att strömmen blir den sökta.
Det finns många sätt att göra det, och det finns även många lösningar mer eller mindre färdiga (t ex mha en spänningsregulator) men eftersom jag har en massa TL431A liggande, som ganska enkelt kan övertygas att fungera i den här tillämpningen så utgick jag från en sådan. TL431 är en "precision programmable reference" med tre anslutningar. Det är i grunden en zenerdiod med inbyggd förstärkare och separat ingångsreferens. Ett ekv. schema ser ut som:
Vi har alltså tre ben; ingång (cathode), referens (ref), samt utgång/common (anode). Den fasta inbyggda referensen är 2,5V och i A-versionen betyder det en noggrannhet på 1%. I korthet så jämförs alltså värdet av REF (Vref) med 2,5V referensen mot anoden, och om Vref är högre så styr förstärkaren basen på transistorn så att kollektorströmmen ökar (och vice versa). Eftersom man har tillgång till alla tre punkterna i kretsen så kan man implementera många olika funktioner men här vill vi ha en strömkälla.
Databladet ger exemplet:
Och det får alltså utgöra förlaga. Enligt databladet så skall TL431 själv klara av att sänka 100mA, så man behöver egentligen inte den externa transistorn, MEN man skall aldrig ligga i närheten av vad max-värdena i datablad. Som Richard Feynmann brukade säga: "Kom ihåg att sista mätpunkten antagligen är kass. Om de hade kunnat få till en högre/bättre/större, så hade den varit med den med." Så en extern transistor som är lite kralligare är helt klart i sin ordning.
I vårt fall så kopplar vi alltså motståndet vi vill mäta "flytande" till kollektorn ("ingången") på transistorn, och eftersom TL431:an kommer att göra sitt bästa för att hålla anslutningspunkten (Vref) uppströms resistor Rs på 2,5V (or die trying) så kommer vi alltså att få en ström om 100mA om vi väljer Rs till 25 Ohm.
En snabb simulering av hela kretsen, för det är skoj! (LTSpice har tyvärr ingen TL431-modell. Man kan ladda in en, men det är för krångligt, så jag tog en mer avancerad efterföljare och kopplade den som en TL431):
DUT är "Device Under Test" alltså det motstånd vi vill mäta. Punkterna till vänster och höger om det dras ut till banan-jack, för mätsladdar, kretsen löds ihop på perf-board, och allt packeteras i billig låda. R2 är valt s.a. vi får åtminstone 1mA genom TL431-kretsen eftersom den behöver det för att kunna reglera. (Notera att kretsen alltid kommer att dra tomgångsström, och försöka reglera även om vi inte har något DUT inkopplat. Man behöver alltså stänga av innan man lägger det ifrån sig någon lägre stund.) Transistorn, 2N4401 har en max kollektorström om 600mA, så den är krallig nog (och låg ändå och skräpade).
Här är kretskortet med matning (2 Li-Ion celler i serie, nominellt 3,7x2, men med fräsha batterier mer än 8V, vilket alltså ger en drivspänning om 8-2,5=5,5V, mer än nog för milliohm-mätning).
Notera också reostaten (ja, dvs potentiometern kopplad som reostat; variabelt motstånd). Jag hade ett effektmotstånd på 27Ohm liggande, och det är ju alldeles utmärkt i storlek om man parallellkopplar det med en lite biffigare reostat så att man kan trimma in 100mA. (Ett effektmotstånd är egentligen inte perfekt här eftersom det gärna varierar med uppvärming, men det är inget större problem här). Hur räknar man? Effektmotståndet klarar ju effekten som man dumpar i det utan problem, men eldar vi upp kolbanan i reostaten?
Här har jag en käpphäst, ni inte slipper undan. Ett enkelt knep man inte lär ut i skolan, när man har att göra med parallelkopplade motstånd är att inse att: Vid seriekoppling av motstånd så adderas resistansen. Men vi parallelkoppling av motstånd så adderas istället konduktansen. Ju fler hål man borrar i hinken, desto fortare rinner vattnet ut.
Så G(tot) = G(effekt) + G(reostat). G(tot) = 1/25 S, G(effekt) = 1/27 S. Detta ger att G(reostat) = G(tot) - G(effekt) = 1/25 - 1/27 = 0,0296 = G(reostat). Eftersom I = GV, (fö ett mycket mer fysikaliskt naturligt sätt att skriva det på, det är E-fältet som ger upphov till laddningsrörelse; Ohms lag är egentligen "baklänges") så får vi strömmen 0,0296S x 2,5V = 0,074A = 7,4mA.
Mao så kommer 92,6mA att shuntas genom effektmotståndet (vilket var vad vi ville) och bara ca 7-8mA genom reostaten. Eftersom den är en lågohmig potentiometer med stora banor och avtagare, så kommer den att klara den strömmen/effekten alleles utmärkt.
Här är allt färdigt i låda. Notera att man med fördel avsäkrar alla batteridrivna konstruktioner med li-ion celler. Dessa blir mycket arga om man kortsluter dem någon längre stund. Här är säkringen vald till 200mA (eftersom jag hade sådana liggande).
Notera den extra säkerhet man får genom att källan saknar på-knapp. Man måste istället skruva ur säkringen. (Nej, det är ju naturligtvis dumheter! Jag hittade bara ingen av/på-knapp... Jag hittade en senare och monterade det samt en seriediod för matningen så att inte kretsen brinner upp om man stoppar i batterierna felvända.)
DUT här är kabelvindan som jag utrustat med en mätadapter i form av schuko-plugg och skalad EK. Är fö mycket enklare att ansluta enkel-ledare under de allmänt kassa skruv-överfallen i dylika. Så jag tror jag kommer gå över till EK generellt som anslutningskabel! ( för de som inte fattade det).
Och jaja, man skall naturligtvis inte generellt bygga adaptrar som ovan. Den ligger i lådan med skalade och splittade grenuttag och annat användbart. Jag har som ni ser även försett den med en självmarkerande säkring i form av en stum kortslutning mha Wago ifall nu någon skulle få för sig att stoppa in den i ett spänningssatt vägguttag. Det kommer man då som sagt inte att komma undan med.
Generellt så gäller dock den regel som alltid gäller i el-labbet:
fortsättning följer
Om man skall mäta milliohm och har en DMM som kan mäta mV, så vore ju det ju logiskt att driva 1A genom motståndet. Men det är lite att ta i, både vad gäller potentiell effektförlust, men också map energiåtgång. Strömkällan här måste ju vara batteridriven för att kunna göra en säker mätning. (Jaja, jag hade lika gärna kunnat vika bort, skruva på locket samt använt en lab-aggregat och mätt både ström och spänning samtidigt, men hur kul är det?)
Så 100mA är istället en lämplig kompromiss. Då får man flytta kommatecknet ett steg, men den DMM jag har är ändå tillräckligt känsliga.
Hur bygger man då en precisionsströmkälla som kan kräma på med 100mA? Om man skall göra det enkelt för sig, så får man göra som alla andra, nämligen lägga på en känd spänning över ett känt motstånd pss att strömmen blir den sökta.
Det finns många sätt att göra det, och det finns även många lösningar mer eller mindre färdiga (t ex mha en spänningsregulator) men eftersom jag har en massa TL431A liggande, som ganska enkelt kan övertygas att fungera i den här tillämpningen så utgick jag från en sådan. TL431 är en "precision programmable reference" med tre anslutningar. Det är i grunden en zenerdiod med inbyggd förstärkare och separat ingångsreferens. Ett ekv. schema ser ut som:
Vi har alltså tre ben; ingång (cathode), referens (ref), samt utgång/common (anode). Den fasta inbyggda referensen är 2,5V och i A-versionen betyder det en noggrannhet på 1%. I korthet så jämförs alltså värdet av REF (Vref) med 2,5V referensen mot anoden, och om Vref är högre så styr förstärkaren basen på transistorn så att kollektorströmmen ökar (och vice versa). Eftersom man har tillgång till alla tre punkterna i kretsen så kan man implementera många olika funktioner men här vill vi ha en strömkälla.
Databladet ger exemplet:
Och det får alltså utgöra förlaga. Enligt databladet så skall TL431 själv klara av att sänka 100mA, så man behöver egentligen inte den externa transistorn, MEN man skall aldrig ligga i närheten av vad max-värdena i datablad. Som Richard Feynmann brukade säga: "Kom ihåg att sista mätpunkten antagligen är kass. Om de hade kunnat få till en högre/bättre/större, så hade den varit med den med." Så en extern transistor som är lite kralligare är helt klart i sin ordning.
I vårt fall så kopplar vi alltså motståndet vi vill mäta "flytande" till kollektorn ("ingången") på transistorn, och eftersom TL431:an kommer att göra sitt bästa för att hålla anslutningspunkten (Vref) uppströms resistor Rs på 2,5V (or die trying) så kommer vi alltså att få en ström om 100mA om vi väljer Rs till 25 Ohm.
En snabb simulering av hela kretsen, för det är skoj! (LTSpice har tyvärr ingen TL431-modell. Man kan ladda in en, men det är för krångligt, så jag tog en mer avancerad efterföljare och kopplade den som en TL431):
DUT är "Device Under Test" alltså det motstånd vi vill mäta. Punkterna till vänster och höger om det dras ut till banan-jack, för mätsladdar, kretsen löds ihop på perf-board, och allt packeteras i billig låda. R2 är valt s.a. vi får åtminstone 1mA genom TL431-kretsen eftersom den behöver det för att kunna reglera. (Notera att kretsen alltid kommer att dra tomgångsström, och försöka reglera även om vi inte har något DUT inkopplat. Man behöver alltså stänga av innan man lägger det ifrån sig någon lägre stund.) Transistorn, 2N4401 har en max kollektorström om 600mA, så den är krallig nog (och låg ändå och skräpade).
Här är kretskortet med matning (2 Li-Ion celler i serie, nominellt 3,7x2, men med fräsha batterier mer än 8V, vilket alltså ger en drivspänning om 8-2,5=5,5V, mer än nog för milliohm-mätning).
Notera också reostaten (ja, dvs potentiometern kopplad som reostat; variabelt motstånd). Jag hade ett effektmotstånd på 27Ohm liggande, och det är ju alldeles utmärkt i storlek om man parallellkopplar det med en lite biffigare reostat så att man kan trimma in 100mA. (Ett effektmotstånd är egentligen inte perfekt här eftersom det gärna varierar med uppvärming, men det är inget större problem här). Hur räknar man? Effektmotståndet klarar ju effekten som man dumpar i det utan problem, men eldar vi upp kolbanan i reostaten?
Här har jag en käpphäst, ni inte slipper undan.
Ett enkelt knep man inte lär ut i skolan, när man har att göra med parallelkopplade motstånd är att inse att: Vid seriekoppling av motstånd så adderas resistansen. Men vi parallelkoppling av motstånd så adderas istället konduktansen. Ju fler hål man borrar i hinken, desto fortare rinner vattnet ut. Så G(tot) = G(effekt) + G(reostat). G(tot) = 1/25 S, G(effekt) = 1/27 S. Detta ger att G(reostat) = G(tot) - G(effekt) = 1/25 - 1/27 = 0,0296 = G(reostat). Eftersom I = GV, (fö ett mycket mer fysikaliskt naturligt sätt att skriva det på, det är E-fältet som ger upphov till laddningsrörelse; Ohms lag är egentligen "baklänges") så får vi strömmen 0,0296S x 2,5V = 0,074A = 7,4mA.
Mao så kommer 92,6mA att shuntas genom effektmotståndet (vilket var vad vi ville) och bara ca 7-8mA genom reostaten. Eftersom den är en lågohmig potentiometer med stora banor och avtagare, så kommer den att klara den strömmen/effekten alleles utmärkt.
Här är allt färdigt i låda. Notera att man med fördel avsäkrar alla batteridrivna konstruktioner med li-ion celler. Dessa blir mycket arga om man kortsluter dem någon längre stund. Här är säkringen vald till 200mA (eftersom jag hade sådana liggande).
Notera den extra säkerhet man får genom att källan saknar på-knapp. Man måste istället skruva ur säkringen. (Nej, det är ju naturligtvis dumheter! Jag hittade bara ingen av/på-knapp...
Jag hittade en senare och monterade det samt en seriediod för matningen så att inte kretsen brinner upp om man stoppar i batterierna felvända.) DUT här är kabelvindan som jag utrustat med en mätadapter i form av schuko-plugg och skalad EK. Är fö mycket enklare att ansluta enkel-ledare under de allmänt kassa skruv-överfallen i dylika. Så jag tror jag kommer gå över till EK generellt som anslutningskabel! (
för de som inte fattade det). Och jaja, man skall naturligtvis inte generellt bygga adaptrar som ovan. Den ligger i lådan med skalade och splittade grenuttag och annat användbart. Jag har som ni ser även försett den med en självmarkerande säkring i form av en stum kortslutning mha Wago ifall nu någon skulle få för sig att stoppa in den i ett spänningssatt vägguttag. Det kommer man då som sagt inte att komma undan med.
Generellt så gäller dock den regel som alltid gäller i el-labbet:
fortsättning följer
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 583 inlägg
Funkar källan då? Ja, jag har några hyffsat pålitliga spänningskällor, men när det kommer till motstånd osv. så får vi köra "quantity has a quality all to itself":
Ändå kul att den livsfarliga skräp-multimetern längst till vänster hänger med så bra. Och kul att Aneng-mätarna, som inte är fasligt dyra, mäter så bra. Nu skall det sägas att det absoluta värdet inte spelar avgörande roll här. Vi har ju fem likvärdiga ledare att jämföra inbördes, och det räcker att vi kan se tillräckligt stora inbördes skillnader.
Så, till själva mätningen. Av med spänningen och locken. Dosan i tvättstugan kopplades isär (mätte bara nolla samt de tre faserna) och min egengjorda Kelvin-mätsladd kopplades in. (Det är ju arbetsamt att mäta här eftersom vi inte har båda ändarna av DUT-motståndet, alltså kabeln, tillgängliga på samma plats).
Jag mäter fyrtråd/Kelvin, eftersom jag inte vill ha med spänningsfallet över lampsladden som agerar återledare från tvättstugan. Det skulle egentligen inte gjort så mycket, den är ju konstant för alla fyra mätningar, men ändå. Det är ju enkelt fixat här genom att man klämmer en kabelsko på båda ledarna i ena änden av sladden, och separata kabelskor i andra änden. (Kabelskor eftersom jag hade krokodilklämmor med skruvanslutning tillgängliga.) Man ser det inte bra på bilden, men i den änden av kabeln så är alltså båda ledarna i lampsladden klämda i samma kabelsko. Men mätströmmen går i den ena till mätstället vid centralen, och vi mäter spänningen via den andra (som alltså då inte belastas av något spänningsfall pga strömgenomgång).
Vad blev resultatet:
Jo, jag fick:
* N: 149,8 mOhm
* L1: 150,1 mOhm
* L2: 152,0 mOhm
* L3: 150,0 mOhm
Ur detta går det ju att utläsa att det är L2 som är den skadade ledaren, men med så liten skillnad (ca 1,4%) så skiter jag högaktningsfullt i det. Vi friskförklarar alltså den skadade ledaren, och skriver ut den från sjukhuset att klara sig helt på egen hand i den stora vida världen.
Så, så kan det gå när inte haspen är på. Kul ändå att få bygga lite elektronik, så det var inte helt bortkastat.
Och ja. Jag vet att jordfelsbrytaren är gammal och av ett inte alltför välkänt märke (den har dock mätt helt OK, se tidigare tråd för många, många år sedan). När jag ändå hade isär allt så blev det en uppdatering:
Slutet gott, allting gott:
Så, kommentarer?
P.S. Jaja, gruppkabeln till laddaren blev inte jättesnygg, och buntband är naturligtvis "B"-klass, men väggarna är omöjliga att borra i/fästa i, så det får vara så. Och gruppförteckningen skall uppdateras vilket år som helst.
P.P.S. Och eftersom undertecknad är less på alla besservissrar (takes one to know one) som skall studera foton med lupp och anmärka på varenda kardel så är samtliga bilder nedskalade till rimlig storlek. What you see is all you've got!.
Ändå kul att den livsfarliga skräp-multimetern längst till vänster hänger med så bra. Och kul att Aneng-mätarna, som inte är fasligt dyra, mäter så bra. Nu skall det sägas att det absoluta värdet inte spelar avgörande roll här. Vi har ju fem likvärdiga ledare att jämföra inbördes, och det räcker att vi kan se tillräckligt stora inbördes skillnader.
Så, till själva mätningen. Av med spänningen och locken. Dosan i tvättstugan kopplades isär (mätte bara nolla samt de tre faserna) och min egengjorda Kelvin-mätsladd kopplades in. (Det är ju arbetsamt att mäta här eftersom vi inte har båda ändarna av DUT-motståndet, alltså kabeln, tillgängliga på samma plats).
Jag mäter fyrtråd/Kelvin, eftersom jag inte vill ha med spänningsfallet över lampsladden som agerar återledare från tvättstugan. Det skulle egentligen inte gjort så mycket, den är ju konstant för alla fyra mätningar, men ändå. Det är ju enkelt fixat här genom att man klämmer en kabelsko på båda ledarna i ena änden av sladden, och separata kabelskor i andra änden. (Kabelskor eftersom jag hade krokodilklämmor med skruvanslutning tillgängliga.) Man ser det inte bra på bilden, men i den änden av kabeln så är alltså båda ledarna i lampsladden klämda i samma kabelsko. Men mätströmmen går i den ena till mätstället vid centralen, och vi mäter spänningen via den andra (som alltså då inte belastas av något spänningsfall pga strömgenomgång).
Vad blev resultatet:
Jo, jag fick:
* N: 149,8 mOhm
* L1: 150,1 mOhm
* L2: 152,0 mOhm
* L3: 150,0 mOhm
Ur detta går det ju att utläsa att det är L2 som är den skadade ledaren, men med så liten skillnad (ca 1,4%) så skiter jag högaktningsfullt i det. Vi friskförklarar alltså den skadade ledaren, och skriver ut den från sjukhuset att klara sig helt på egen hand i den stora vida världen.
Så, så kan det gå när inte haspen är på. Kul ändå att få bygga lite elektronik, så det var inte helt bortkastat.
Och ja. Jag vet att jordfelsbrytaren är gammal och av ett inte alltför välkänt märke (den har dock mätt helt OK, se tidigare tråd för många, många år sedan). När jag ändå hade isär allt så blev det en uppdatering:
Slutet gott, allting gott:
Så, kommentarer?
P.S. Jaja, gruppkabeln till laddaren blev inte jättesnygg, och buntband är naturligtvis "B"-klass, men väggarna är omöjliga att borra i/fästa i, så det får vara så. Och gruppförteckningen skall uppdateras vilket år som helst.
P.P.S. Och eftersom undertecknad är less på alla besservissrar (takes one to know one
) som skall studera foton med lupp och anmärka på varenda kardel så är samtliga bilder nedskalade till rimlig storlek. What you see is all you've got!.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 583 inlägg
Tja, kan och kan. Men det är betonghålsten från 40-talet då man inte hade råd med cement. Så det är hårt pressad sand i stort sett... Om man måste få något att sitta så är det tur, eller gängstång och limankare som är det enda. (Det är inte för inte som inte en enda av de tidigare kablarna är fästa i väggen över centralen).Z Zorn skrev:
Snyggt jobbat! Den som har koll slipper onödigt arbete, eller hur var det nu? Blev det inte mycket mer arbete?
Men skillnaden är att detta gissningsvis var sjukt roligt...
Jag nöjde mig med att bygga en elmätare för HAN-porten idag, men även det kan jävlas.
Men skillnaden är att detta gissningsvis var sjukt roligt...
Jag nöjde mig med att bygga en elmätare för HAN-porten idag, men även det kan jävlas.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 583 inlägg
Tackar! Jodå, det var jag. Den kopplingen var ju ganska enkelt, bara en spänningsdelare med två motstånd, så det rör sig iaf lite uppåt i värdekedjan.GK100 skrev:
Detta slår nog JFB-mätning med laptop på sitt sätt om jag inte missminner mig. Och bra att du håller på konduktans det gör bara vi BW i stort sett i de här sammanhangen.
Men det slog mig just att jag ju inte verifierat den nya JFBn med mer än testknappen, samt en enkel 30mA-testare i några vägguttag.
Man kanske skall bygga sig en JFB testare?
Det blir ju lite kul blandning av mätning på nätspänning med en (exv.) arduino nano eller dylikt plus display för resultatet. Ja, jag har ju numer både oscilloskop och tom ”scope meter”, men det är ju ett fegt och tråkigt sätt att angripa problemet!
Får allt sätta det på ”att göra listan”. Att mäta är att veta som sagt, och jag vet ju inte att den verkligen uppfyller utlösningskriterierna som det är.
Men OM skillnaden på 2 milliohm, verkligen beror på skadan på kabeln, så skulle jag vara rätt orolig. För om vi tänker oss att ledaren är skadad på en sträcka av 1mm. Så har du i så fall 2 milliohm på 1mm, vilket motsvarar 2 ohm/m. Och det borde motsvara en kabel men ngn 100 dels mm i area. Dvs. tråden är (i så fall) i princip av.
Nu är det mer troligt att skillnaden beror på något annat än skadan.
Nu är det mer troligt att skillnaden beror på något annat än skadan.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 583 inlägg
Ja, det fallererar ju rimlighetstestet i det att jag då borde fått den i handen när jag kopplat om, flyttat och krympt slang på den. (Jag böjde/kände naturligtvis på den när jag frilagt skadestället. Den verkade inte skadad.)H hempularen skrev:
Men det väcker ju den intressanta frågan (som jag inte vet svaret på), nämligen hur ser standarder och resultatvärdering ut för milliOhm-mätning? Någon som kan/vet?
Såg att det inte behövs en laddbox.
den behövs bara om du har bråttom att ladda. Det tar lite längre tid utan laddbox.
den behövs bara om du har bråttom att ladda. Det tar lite längre tid utan laddbox.
Frugan behövde en bil att pendla till jobbet med, så efter många turer står det numer en Tesla modell 3 på uppfarten (för det är klart att jag köper elbil först när elpriset femdubblas...)
Då behövs det laddbox (3x16A), och eftersom jag inte hade lust att lägga dubbelt på någon grupp så blev det utökning av centralen. Trots att jag är medlem i föreningen för dizedcentralernas bevarande, sedan många år, så säljs det inte många nya på Hornback, så det blev Hager istället.
Plintarna efter elmätaren var dessutom lite för fulla för att kunna knö in en central parallelt så det blev en ren utökning.
[bild]
(Vad finns det fö att byta ut dessa mot/komplettera med s.a. man kan grena av bättre?)
Så då börjar vi. Här en "före" bild:
[bild]
Och här är en "efter" bild:
[bild]
Ja, dvs jag har inte kopplat in gruppledningen till själva elbils-"laddaren" på den här bilden, men det var inte det det skulle handla om, så bortse från det.
Om man tittar noga på bilden ovan så har jag gjort en miss... Det saknades jordning av själva apparatstället i den vänstra diazed-centralen, och eftersom jag hade en tåt liggande, så skruvade jag dit en. (Nej, den är inte 6mm2, men allt ligger under jordfelsbrytare, så det är OK här.)
Allt färdigt? Bara att skruva på locken och slå på spänningen. (Eftersom jag inte litar på huvudbrytaren så bryter jag istället med JFBn och skruvar sedan mätarsäkringarna; nere till höger under bilden). Locket till den vänstra centralen har alltid trilskats lite, men (milt) våld löser allt.
PANG!
Sköt en av faserna till trefasgruppen längst till vänster i den vänstra diazedcentralen, samt en av mätarsäkringarna. (Servissäkringarna, som jag har extra, och högre upp i matningen klarade sig iaf.
Vad f-n?
Tar isär och ser faktiskt efter:
[bild]
Här ser det inte bara mörkt ut, utan helt nattsvart.
Så vad lär man sig av det? Man skall inte jorda allt i tid och otid. Om jag låtit centralen vara som den var så hade det kanske begränsat sig till att jordfelsbrytaren löste, istället för en stum kortslutning som sköt alla säkringar jag ägde och hadde!
Nej, vad man naturligtvis egentligen skall dra för slutsats är att även om det fungerat förut, och även om det var elektriker som installerade från början, så behöver det inte vara bra gjort! Man får faktiskt bekväma sig med att kolla själv. Trots att det är både för lågt i tak för att hitta något enkelt att stå på, och ändå så högt monterat att mina 185cm plus träskor inte räcker till för att se överkanten.
De gamle pekade snabbt finger, förty, de visste att berätta att man måste vara mycket noggrann när man skär ut diazedcentraler eftersom kanterna lätt blir vassa och då kan det gå såhär. (Och här blir det ännu underligare, för den uppmärksamme ser att det hade gått lika bra att lägga den här gruppen i mitten, där det redan är ett hål).
Dum får i vilket fall lida. Jag flyttade kabeln till hålet i mitten, skalade upp lite extra för att kunna bedöma skadan (bilden är före denna operation), och eftersom den inte såg akut ut så krympte jag på lite slang jag hade i fickan.
Här kabel innan operationen. Man ser tydligt hur locket har legat och skavt under många år, innan jag drog till det en gång för mycket (och hårt, skall erkännas).
[bild]
Så vad göra? De gamle sade tvärsäkert att eftersom det är en 2,5mm2 kabel så kan man bara skita i det. Den går till tvättstugan (en tvättmaskin per två faser, samt en torktumlare), och man skulle kunna säkrat ner den till 10A, men vad är det roliga i det?
"Att mäta, är att veta!"
Så här behöver det milliohm-mätas! Då börjar vi naturligtvis med att bygga oss en 100mA precisions-strömkälla!
Fortsättning följer
Är det "auktoriserad" du tänker på?J jonte0 skrev:Är vi behörig?
//
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 583 inlägg
Öh, nu fattar jag inte. Med tomt batteri så tar det ca 30 h att ladda m 10A. Och det är mycket att maxbelasta ett schuko-uttag med klart ökad brandrisk.Bussmotor skrev:
Med 3-fas 16A så tar samma laddning sex timmar eller så. I relativ säkerhet pga bättre kontakter och fast anslutning.
Så visst. I undantagsfall så går det att ladda ur vanligt uttag om man bara kört någon mil. Men det är inte att rekommendera i längden, och om man just kommit hem från längre resa så fungerar det helt enkelt inte.
