Håller inte med om var gränsen går, allmänt sett, och mot bakgrund av ett enskilt ärende. Det där vet man inte, vi vet bara var gränsen gick i nämnda ärende. Man kan kanske på sin höjd luta sig mot utfallet, om allt i övrigt stämmer med ärendet i fråga. Det gör det sällan. Förvisso kan utslag komma bedömas med referens till hur det sett ut i andra liknande eller motsvarande ärenden.. men det finns ingen alls säkerhet i det.D Daniel 109 skrev:
Det där rör heller inte bara olika typer av entreprenader, utan också olika typer av rekvisit för olika ärenden.
Jadå, så tyckte du i den här ordväxlingen, och du tolkade saken på det viset
Kanske olyckligt uttryckt av mig, med tillägget som du reagerar på..Dock, det var trots allt en egen tolkning. Tolkning utgör något som ibland faktiskt behöver benämnas för vad det står för, mer exakt. I alla fall när vi talar juridik.
Avsåg alltså kort och gott tolkning, men som kunde understrykas eller på något vis markeras, för att det i sammanhanget inte ska ses som "utklarade" fakta.
Allt nog..!
Nej, vi vet inte var gränsen gick i det nämnda ärendet. Vi vet bara att entreprenörens påslag var under gränsen. Det var ju det jag försökte få fram med det du kallar min tolkning.
Nej, jag slingrar mig inte. Jag försöker säga samma sak hela tiden. Men du tycks jobba på att missförstå.
Hovrätten bedömer i ett enskilt fall att 15 % är ett skäligt påslag. @Daniel 109 drar den logiska (inte juridiska) slutsatsen att utifrån detta så KAN även högre påslag vara skäliga. Det kan inte uteslutas att även (t.ex.) 30 % skulle ha ansetts skäligt. Hur du får detta till en slirig tolkning förstår jag inte.RACS skrev:
Hovrätten: I detta fall är x>=15
@Daniel 109: Från detta kan vi inte säga att x<100
@RACS: Vilken slirig tolkning
Har jag missuppfattat något?
Du får nog läsa uppsatsen några gånger så du kommer in i tänket ”betala det som är skäligt”. Det kommer med dagens lagstiftning aldrig kunna tas fram en % sats på påslag som anger vad som är skäligt. (Det har du aldrig påstått heller).D Daniel 109 skrev:
§ KöpL anges tre rekvisit som inverkar på bedömningen av vad som är skäligt pris. Art och beskaffenhet. Gängse pris vid tiden för köpet och Omständigheterna i övrigt.
Man kan säga att du valde att hoppa över dessa 3 och hamnade där man hamnar när det inte finns någon Gängse pris att jämföra med. DÅ kan skälighetsbedömningen OFTA göras utifrån säljarens kostnader.
Du är privatperson och väljer att dra din entreprenör inför Tinget då han vill ha 1000 kr för ett uttag från Eljo. Du tycker det är för dyrt då du sett samma uttag för 500 kr på Elbutik.se.
Det ligger på Entreprenören att visa att priset är skäligt. Till sin bevisning så har han fått 3 skriftliga svar från 3 andra entreprenörer vad dom tar för samma uttag. 800 kr, 1200 kr, 900 kr.
Vad entreprenören köpt in uttaget för är alltså helt ointressant i detta läge. Utifrån ovan uppgifter ska nu Tinget göra en skälighetsbedömning.
Jag tror du förstår själv vart det slutar.
Men du är smartare än så. Du har också ringt upp 3 entreprenören och frågat vad dom tar för samma uttag. Du har fått skriftliga svar som slutade med: 400 kr, 600 kr, 700 kr.
Nu blev det lite knivigare för Tinget att avgöra skäligheten.
Den här gången har entreprenören kanske förberett sig väl och tänkt på punkten ”omständigheterna i övrigt”. Han har kallat in en sakkunnig som redogör för rätten att entreprenören faktiskt tagit med sig ditt gamla uttag i samband med bytet och lämnat det till återvinningen. Man har inte fakturerat denna kostnad separat utan har istället valt att baka in denna kostnad i sina materialpriser.
Du är inte heller en återkommande kund som fått ta del av entreprenörens rabattsystem som bygger på kundens årliga inköp.
För att blanda in punkten ”Gängse pris vid tiden för inköp” vill den sakkunniga också poängtera för rätten att sen detta inköp gjordes på 6 månader sedan har priserna för inköp av Eljos uttag gått ner med 10%. Detta återspeglas sig också i entreprenörens prislista för Eljo uttag som idag ligger på 900 kr utan rabatter.
Den sakkunniga poängterar också för Tinget att de priser som entreprenören tagit in från 3 olika entreprenörer och redovisat för rätten är baserade på priser som gällde för tiden för entreprenaden medans xx priser som presenterats för rätten höst troligt är priser som är endast 2;v gamla. Detta baserar den sakkunniga på fakta efter att ha läst datumet då xx fått priserna via mail. I mailen som xx presenterat finns inget som tyder på att dessa priser gällde för 6 mån sedan när entreprenaden genomfördes.
sammanfattningsvis finns det alltså inget samband mellan % Påslag och skälighet. Det är därför en Cola Cola kan kosta 10 kr på ett ställe och 30 kr på ett annat så länge man kan visa att dessa priser är gängse pris på marknaden.
Observera nu att allt detta baseras på att det inte finns något avtalat. Finns det avtal gäller avtalet i första hand.
Det är just de bitarna jag gärna skulle vilja se en rättslig prövning av. Den uppsatsen gav mycket riktigt inte svar på frågeställningen.
Jodå. Det gör den. Läs några gånger så du kommer in i tänket. Finns många ex i uppsatsen. Ibland kanske det handlar om skäligheten för ett visst Tim pris. Men det hade lika gärna kunnat stå skäligheten för ett uttag från Eljo.D Daniel 109 skrev:
Principen är densamma när det gäller att avgöra skäligheten.
§ 45 köpl och § 36 ktjl har väldigt stora likheter när det gäller skälighetsbedömningar. Jag tror man skriver om detta i slutet av uppsatsen om jag minns rätt.
När det gäller skälighet eller inte på just materialpriser så är det faktiskt så att jag som entreprenör ofta betalar samma eller HÖGRE pris för material när jag anlitar en Ue eller en entreprenör som utför arbete direkt till mig som näringsidkare än vad du som konsument betalar i många fall.
Enkelt förklarat är det enklare att ha högre materialpåslag när man arbetar åt en näringsidkare.
Men precis som mot en konsument ska priset vara skäligt. Vare sig det handlar om material, timpris, tidsåtgång, servicebil, hyresmaskiner etc.
Just när det gäller materialpriser är det ganska så enkelt att visa vad som är skäligt.
Om vi tar en låssmed som exempel så har dom generellt mycket högre påslag på sitt material än tex. Rör och el. (Assa styr i princip med järnhand). Men eftersom mer eller mindre alla låssmeder har liknande materialpriser så blir det skäligt.
Sen kan man givetvis tycka vad man vill om det.
Det är din tolkning. Jag håller inte med och önskar att det skulle bli prövat rättsligt. Handeln och hantverkare kan inte ses som helt olika marknader när det gäller att sälja artiklar, enligt mig.
D Daniel 109 skrev:
Det har prövats rättsligt massor med gånger. Det är bara du som inte vill förstå. Du är liksom inte den första i världshistorien som folk tycker materialpriserna är för höga.Det du inte verkar förstå är att om privatpersoner skulle vinna juridisk framgång när det gäller denna fråga skulle alla elektriker tvingas handla på elbutik.se tex.
Eller så skulle Ktjl tvingas skrivas om så det tydligt framgick att faktiska inköpspriser skall redovisas och ett påslag om xx%:skall tillämpas OM inte annat avtalats.
Skulle detta då bara gälla hantverkare?
Stör du dig lika mycket på att Icabutiken kanske har 200% påslag på vitlök.
(Jag vet. Priset finns angivet i butik). Men affärens påslag har du ingen aning om. Men du kanske får en aning när du ser på torget utanför att vitlöken kostar 1/3-del.
Jag försvarar inte oskäliga grossistprislistor. Ansvaret ligger på entreprenören att kunna presentera en prislista för en konsumet som frågar. Det är också precis så Ahlsells å gänget försvarar sina prislistor.
Jag skulle personligen bara
åt en hantverkare som sa till mig att :jag fakturerar efter en grossistprislista som är hemlig men jag kan lova dig 30% rabatt. Det är ett bra pris kompis.Att det förekommer olika priser på samma marknad där priserna skiljer sig åt helt öppet finns det massor med exempel på.
Men jag måste som konsument vara aktiv så jag inte känner mig lurad efteråt.
Tittar jag inte i menyn vad Colan kostar på krogen eller frågar så ska jag betala det som är skäligt. Krogens inköpspris på Colan har ingen som helst betydelse.
Så se till att det finns ett avtal är mitt enda råd. Annars är risken väldigt stor att ni kommer känna er lurade och bedragna efteråt.
Avtalar jag inte om elpriset så kommer jag högst sannolikt få betala ett betydligt högre pris en dig. Orättvist va? Och ändå ska jag bara behöva betala det som är skäligt.
Var finns något av alla dessa rättsfall då? Jag har inte sett något.
Jag kanske visar dig några sen när du har läst uppsatsen några gånger och börjat förstå.D Daniel 109 skrev:
Tills dess kan du fila på ett inlägg hur du tror att du skulle nå juridisk framgång för att du anser att någon fakturerat dig överpriser på material. Hur skulle du lägga upp det?
Förutsättningarna är att inget avtalats om materialpriser.
Du borde hitta mycket matnyttig information i detta forum då denna fråga diskuterats flitigt så länge forumet har funnits.
