Det stod i den länkade uppsatsen. Inte specifikt på elmaterial. Men nu var det ju inte 15% vi diskuterade. Den nivån verkar de flesta acceptera. Det är när det går klart över det folk blir missnöjda.
En del av problemet med "upplevda ockerpriser" ligger ju i att hantverkaren gör rimliga påslag på bekväma och rationella (och ibland slentrianmässiga) inköp hos "grossister" (som nog egentligen borde kallas "detaljister" eller "yrkeshandel") , när en privatkund jämför med erbjudande från en prispressad billigmarknad som bara lagerför ett begränsat antal av de mest gångbara detaljerna.
Lite som att det hela tiden kommer reklam från "kontorsmaterialföretag" om hur bra rea de har på WC-papper, Ajax, skrivarpapper, kakor mm mm - varje gång man kollar är ICA Maxi billigare än rean hos "proffsfirman", och det när man jämför proffset före MOMS med ICAs pris inklusive! Men ICA kan inte fixa lasertoner till 999 olika skrivare eller stämpeldynor till 10 år gamla bokföringsstämplar - det gör de andra om man frågar.
Vi har också en rätt "upphausad" byggmarknad i Sverige - det har synts flera trådar här i BH. om att man kan beställa EXAKT samma material för leverans från Polen eller kanske till och med Tyskland och få den avsevärt billigare hem till dörren (kök, gipsskivor, vitvaror, antagligen även elmaterial...) - mest för att konkurrensen där är hårdare och prisnivån allmänt lägre. Samma sak med bildelar faktiskt. I Sverige har marknaden länge varit begränsad, och ett fåtal stora aktörer har (ohotat) kunnat trissa upp priserna till bekväma marginaler utan att behöva jaga kostnader. Skrämmande likt "monopol" - utan att vara det eftersom det finns några (små) alternativ, som dock är/hålls nere för att inte kunna vara något reellt hot mot modellen.
Att, med olika argument, alltid välja "det stora erkända märket", och att inte spela ut grossister mot varandra är att bidra till att priserna blir kvar på en hög och stigande nivå.
Lite som att det hela tiden kommer reklam från "kontorsmaterialföretag" om hur bra rea de har på WC-papper, Ajax, skrivarpapper, kakor mm mm - varje gång man kollar är ICA Maxi billigare än rean hos "proffsfirman", och det när man jämför proffset före MOMS med ICAs pris inklusive! Men ICA kan inte fixa lasertoner till 999 olika skrivare eller stämpeldynor till 10 år gamla bokföringsstämplar - det gör de andra om man frågar.
Vi har också en rätt "upphausad" byggmarknad i Sverige - det har synts flera trådar här i BH. om att man kan beställa EXAKT samma material för leverans från Polen eller kanske till och med Tyskland och få den avsevärt billigare hem till dörren (kök, gipsskivor, vitvaror, antagligen även elmaterial...) - mest för att konkurrensen där är hårdare och prisnivån allmänt lägre. Samma sak med bildelar faktiskt. I Sverige har marknaden länge varit begränsad, och ett fåtal stora aktörer har (ohotat) kunnat trissa upp priserna till bekväma marginaler utan att behöva jaga kostnader. Skrämmande likt "monopol" - utan att vara det eftersom det finns några (små) alternativ, som dock är/hålls nere för att inte kunna vara något reellt hot mot modellen.
Att, med olika argument, alltid välja "det stora erkända märket", och att inte spela ut grossister mot varandra är att bidra till att priserna blir kvar på en hög och stigande nivå.
Nej, men frågan rör överpriser på material. Och om man med någon minsta möjliga intellektuell ansträngning läser uppsatsen, så inser man snabbt att den berör frågan.D Daniel 109 skrev:
Ligger kanske något utöver det vanliga utmaningar att dra slutsatser.
Att uppsatsen i något avseende skulle komma fram till skäligt påslag skulle vara 15% är alltså att betrakta som en ren konfabulering så länge!
Uppsatsen nämner uttryckligen att 15% är att betraktades som skäligt i ett domslut. Det kan inte tolkas som att det är oskäligt med högre påslag än 15%. Men jag kan inte hitta något om att dessa högre påslag har prövats. Uppsatsen tar upp en hel del fall om konflikter angående arbetstider. Men väldigt lite om materialpåslag.
Sidan 46 i uppsatsen.
”I hovrättens över Skåne och Blekinge dom 2019-04-03 i mål nr T 2200–18 prövade hovrätten bl.a. frågan om entreprenörens yrkade belopp för kostnaderna för underentre- prenörer och material var skäligt. Entreprenören hade som bevisning till styr- kande av skäligt pris bl.a. åberopat en sammanställning över material- och under- leverantörskostnader samt motsvarande fakturor. Entreprenören anförde att det fakturerade beloppet motsvarade täckning för faktiska kostnader jämte ett entre- prenörarvode om 15 % på de faktiska kostnaderna. Avseende kostnaderna för
119 Prop. 1988/89:76, s 152.
120 Ramberg & Herre, Köplagen, 45 § KöpL.
121 Hovrättens över Skåne och Blekinge dom 2019-04-03 i mål nr T 2200–18. 122 Rätten till entreprenörarvode framgår i AB 04/ABT 06 kap. 6 §§ 9 och 10. 123 Prop 1988/89:76, s. 58.
46
material- och underleverantörer ansåg hovrätten att entreprenörens åberopade bevisning var tillräcklig för att visa att de upptagna kostnaderna utgjort faktiska kostnader i entreprenaden. Beställaren invände att kostnaderna borde ha varit lägre med hänsyn till att entreprenören åtnjutit rabatter på inköpen samt att an- vänt material skiljde sig från en kostnadsbedömning av entreprenaden som tagits fram i ett sakkunnigutlåtande som beställts av entreprenören. Hovrätten ansåg dock att rabatterna kommit beställaren till godo genom de åberopade fakturorna och att den ersättningen som entreprenören begärde vid en samlad bedömning var skälig.”
”I hovrättens över Skåne och Blekinge dom 2019-04-03 i mål nr T 2200–18 prövade hovrätten bl.a. frågan om entreprenörens yrkade belopp för kostnaderna för underentre- prenörer och material var skäligt. Entreprenören hade som bevisning till styr- kande av skäligt pris bl.a. åberopat en sammanställning över material- och under- leverantörskostnader samt motsvarande fakturor. Entreprenören anförde att det fakturerade beloppet motsvarade täckning för faktiska kostnader jämte ett entre- prenörarvode om 15 % på de faktiska kostnaderna. Avseende kostnaderna för
119 Prop. 1988/89:76, s 152.
120 Ramberg & Herre, Köplagen, 45 § KöpL.
121 Hovrättens över Skåne och Blekinge dom 2019-04-03 i mål nr T 2200–18. 122 Rätten till entreprenörarvode framgår i AB 04/ABT 06 kap. 6 §§ 9 och 10. 123 Prop 1988/89:76, s. 58.
46
material- och underleverantörer ansåg hovrätten att entreprenörens åberopade bevisning var tillräcklig för att visa att de upptagna kostnaderna utgjort faktiska kostnader i entreprenaden. Beställaren invände att kostnaderna borde ha varit lägre med hänsyn till att entreprenören åtnjutit rabatter på inköpen samt att an- vänt material skiljde sig från en kostnadsbedömning av entreprenaden som tagits fram i ett sakkunnigutlåtande som beställts av entreprenören. Hovrätten ansåg dock att rabatterna kommit beställaren till godo genom de åberopade fakturorna och att den ersättningen som entreprenören begärde vid en samlad bedömning var skälig.”
Tack! Den intresserade kan med fördel gå till uppsatsen, finns att klicka till här #1312, och sedan kan man gå till nämnda sida (46).D Daniel 109 skrev:
Kan kanske uppfattas som detta kunde vara ett riktmärke.. men så är det trots allt inte riktigt för varje enskilt fall. Varje ärende bedöms för sig, utifrån rådande förutsättningar för varje enskilt ärende.
Nej, det är inte ett riktvärde. Det är ett faktiskt påslag som en entreprenör har använt och som hovrätten konstaterat varit skäligt. Men det var det närmaste ämnet jag hittade i den refererade uppsatsen.
Ja, i detta nämnda enskilda fall ansåg rätten att det faktiska påslaget var skäligt,15%.D Daniel 109 skrev:
Ordet riktmärke refererar till ditt tidigare inlägg #439, där du uttryckligen skriver och gör en slirig tolkning (citerar dig)..
Att
"Uppsatsen nämner uttryckligen att 15% är att betraktades som skäligt i ett domslut. Det kan inte tolkas som att det är oskäligt med högre påslag än 15%."
Vad gör jag för slirig tolkning där? Det du har lagt i rött la jag till efter som du uppenbarligen missförstod mig första gången. Domstolen kom fram till att 15% var skäligt. Eller hur?
Vad har jag tolkat?
Det har jag inte påstått.
Att 15% är under gränsen för vad som anses vara oskäligt säger bara att gränsen ligger högre än 15%. Inget annat. Hovrätten är tillräckligt hög instans för att det ska vara ett utslag att luta sig mot. Men sedan skiljer det sannolikt vad som kan anses vara skäligt mellan olika typer av entreprenader.
Ja det här var min tolkning. Men jag ser den inte som slirig. Jag tycks behöva breda ut texten för att den ska gå fram.
Att 15% är under gränsen för vad som anses vara oskäligt säger bara att gränsen ligger högre än 15%. Inget annat. Hovrätten är tillräckligt hög instans för att det ska vara ett utslag att luta sig mot. Men sedan skiljer det sannolikt vad som kan anses vara skäligt mellan olika typer av entreprenader.
Ja det här var min tolkning. Men jag ser den inte som slirig. Jag tycks behöva breda ut texten för att den ska gå fram.
