Begripa och restaurera stenugn
Dags att restaurera stenugnen. Hjälp mig gärna att begripa hur den funkar.
Den är murad i tegel som ett valv i murstocken under spiskåpan. Ugnen är troligen lika gammal som huset, andra halvan av 1800-talet. Lite plåtjobb på spiskåpan, såsom rökröret på bilden, är möjligen gjort senare men även det länge sen. Stenugnen är, utöver som
förvaring, inte använd på decennier, definitivt inte sen vi flyttade hit på sent 00-tal. Lucka saknas. Skifferplattor på bänken framför ugnen har lagts på i sen tid av förre ägaren, sent 1900- eller tidigt 2000-tal.
Plan:
1) göra lucka till ugnen.
2) passa in tegelstenen till vänster.
3) eventuellt stryka med lera på golvet inuti ugnen.
4) elda.
5) baka.
Frågor:
A) Hur funkar den?
B) Är det lämpligt att stryka med lera i hela ugnen, dvs även i takets valv?
C) Hur eldar och bakar jag i den?
Jag spånar på A: den eldas het, gärna med ris, småpinnar. Röken tas under eldning ut i rökröret. Det verkar som tanken är att röken tas ut i framkant, strax bakom lucköppningen. När ugnen är het stängs spjället på rökröret, askan rakas åt sidan till vänster och brödet läggs in.
Kommentar till B: i nuläget ser jag inte några påtagliga spår att den varit struken med lera helt invändigt, teglet är naket. Golvet är dock lite ojämnt, så jag föreställer mig att det blir svårt att få rent från aska. Därför lutar jag åt att stryka med lera så det blir slätt.
Den är murad i tegel som ett valv i murstocken under spiskåpan. Ugnen är troligen lika gammal som huset, andra halvan av 1800-talet. Lite plåtjobb på spiskåpan, såsom rökröret på bilden, är möjligen gjort senare men även det länge sen. Stenugnen är, utöver som
Plan:
1) göra lucka till ugnen.
2) passa in tegelstenen till vänster.
3) eventuellt stryka med lera på golvet inuti ugnen.
4) elda.
5) baka.
Frågor:
A) Hur funkar den?
B) Är det lämpligt att stryka med lera i hela ugnen, dvs även i takets valv?
C) Hur eldar och bakar jag i den?
Jag spånar på A: den eldas het, gärna med ris, småpinnar. Röken tas under eldning ut i rökröret. Det verkar som tanken är att röken tas ut i framkant, strax bakom lucköppningen. När ugnen är het stängs spjället på rökröret, askan rakas åt sidan till vänster och brödet läggs in.
Kommentar till B: i nuläget ser jag inte några påtagliga spår att den varit struken med lera helt invändigt, teglet är naket. Golvet är dock lite ojämnt, så jag föreställer mig att det blir svårt att få rent från aska. Därför lutar jag åt att stryka med lera så det blir slätt.
Vad för slags hål är detta? Längst in i ugnen finns två hål, där mellanrum på en halv tegelsten lämnats. Hålen verkar vara en del av konstruktionen, gjorda med avsikt. Men vilken? Sotluckor? Rökgasgång?
Allvetare
· Västra götaland
· 8 467 inlägg
Nu är jag ingen expert på gamla bakugnar, men jag hade nog undvikit att stryka med lera, speciellt i taket... Det ramlar nog ner rätt snabbt...
Att elda den varm med lite ris och pinnar är nog inte realistiskt, det krävs nog många timmar av oavbruten eldning för att få upp en sån där i temperatur... När de användes "på riktigt" så var de nog varma mer eller mindre hela tiden..
Att elda den varm med lite ris och pinnar är nog inte realistiskt, det krävs nog många timmar av oavbruten eldning för att få upp en sån där i temperatur... När de användes "på riktigt" så var de nog varma mer eller mindre hela tiden..
Närå, lugn ba lugn, lera is the shit
Nu är stenugnen slammad med lera. En specialtillverkad borste, en kasserad sopborste som försetts med långt skaft, var mycket användbar. Först att sopa rent med, därpå slamma.
Använde även en vanlig rödfärgspensel försedd med långt skaft.
Det är vanlig lera som finns runt knuten. Just detta är den lera som blir biprodukt när jag tvättar sand att göra kalkputs av. Det är ganska stor andel sand i ytlagret. En fördel eftersom det inte spricker med stora sprickor som fetare lera skulle göra.
Första lagret är primer: fetare lera med mycket vatten. Det fäster bra på teglet och mättar ytan med vatten. Nästföljande lager är med större andel sand, magrare alltså.
Kladdigt blev det. Akrobatik krävdes. Tyvärr är ugnen för trång för mig att krypa in i.
Nu ska det torka.
Använde även en vanlig rödfärgspensel försedd med långt skaft.
Det är vanlig lera som finns runt knuten. Just detta är den lera som blir biprodukt när jag tvättar sand att göra kalkputs av. Det är ganska stor andel sand i ytlagret. En fördel eftersom det inte spricker med stora sprickor som fetare lera skulle göra.
Första lagret är primer: fetare lera med mycket vatten. Det fäster bra på teglet och mättar ytan med vatten. Nästföljande lager är med större andel sand, magrare alltså.
Kladdigt blev det. Akrobatik krävdes. Tyvärr är ugnen för trång för mig att krypa in i.
Nu ska det torka.
Pizza blev det.
Hörde mig för hur man gör, min bror har en stenugn som restaurerades för några år sen och som han använder då och då. Så nu är jag klokare efter lite tillämpande och experimenterande.
Sammanfattning: den lilla öppningen till vänster är för tilluft. Öppen under eldning. När ugnen är varm är det bra drag, ingen rök slipper ut där, men innan den var uppvärmd rök det in lite, liksom från överkant av luckan (som synes av sotmärkena).
De två mystiska hålen i valvets tak är rökgasutgång. Röken vänder alltså och går ut i plåtröret och vidare upp i skorstenen. I plåtröret sitter ett spjäll, öppet under eldning.
Leran fungerar utmärkt. När ugnen blir rejält het bränns den till keramik, terrakotta, tegel, samma material som tegelstenarna i valvet.
Det gick åt två hinkar lera, drygt 20 liter. Den fick torka i ett antal dar så den blev hård innan jag eldade. Ändå var det mycket fukt som skulle drivas ut. Denna fukt kondenserade i plåtröret. Innan det var bortångat var draget kässt, det rök in och elden brann tveksamt. En liten gråsugga sprang vilsen omkring.
När fukten drivits ut kändes det plötsligt en vind i nacken när draget tog fart.
Dagen före pizzapremiären eldade jag lite försiktigt med mål att få ut fukt. Dagen därpå var ugnen fortfarande ljummen. Jag brassade på hårdare med mål att bränna leran till keramik.
Eftersom det, ffa i början, rök in lite när jag gläppte i ugnsluckan eldade jag mest med sån ved som luktar gott eller inte ryker mycket: asp, ask, körsbär, hassel, björk utan näver.
Fortsatte elda med sån ved även under pizzabaket. Plussade på med ved och ris av en. Vi gjorde pizzorna så stora som vi fick plats med på spaden, typ 15 cm i diameter. Borstade bort askan åt vänster med en enrisruska och lade in pizzorna, tre i taget. De var inne i ugnen omkring sju minuter.
Obeskrivligt goda blev de
Vi experimenterade med ultimat tjocklek på bottnar, lagom mängd sögel och gräddningstid. Och åt. Tuggade lagom girigt: ett o annat sandkorn fastnade undertill.
att göra:
Fixa så att inrykande rök inte letar sig ut i huset.
Göra redskap och förvaring för dem. Stor bakspade med långt skaft. Askraka med långt skaft. Plåtar.
Handtag på dragstenen. Termometer i ugn, ev rökgastermometer.
Polera bakytan så att sand inte fastnar på brödet. Tips?
Kanske polera med fetare lera (mindre andel sand) men med chamotte som ballast. Eller med aska?
Hörde mig för hur man gör, min bror har en stenugn som restaurerades för några år sen och som han använder då och då. Så nu är jag klokare efter lite tillämpande och experimenterande.
Sammanfattning: den lilla öppningen till vänster är för tilluft. Öppen under eldning. När ugnen är varm är det bra drag, ingen rök slipper ut där, men innan den var uppvärmd rök det in lite, liksom från överkant av luckan (som synes av sotmärkena).
De två mystiska hålen i valvets tak är rökgasutgång. Röken vänder alltså och går ut i plåtröret och vidare upp i skorstenen. I plåtröret sitter ett spjäll, öppet under eldning.
Leran fungerar utmärkt. När ugnen blir rejält het bränns den till keramik, terrakotta, tegel, samma material som tegelstenarna i valvet.
Det gick åt två hinkar lera, drygt 20 liter. Den fick torka i ett antal dar så den blev hård innan jag eldade. Ändå var det mycket fukt som skulle drivas ut. Denna fukt kondenserade i plåtröret. Innan det var bortångat var draget kässt, det rök in och elden brann tveksamt. En liten gråsugga sprang vilsen omkring.
När fukten drivits ut kändes det plötsligt en vind i nacken när draget tog fart.
Dagen före pizzapremiären eldade jag lite försiktigt med mål att få ut fukt. Dagen därpå var ugnen fortfarande ljummen. Jag brassade på hårdare med mål att bränna leran till keramik.
Eftersom det, ffa i början, rök in lite när jag gläppte i ugnsluckan eldade jag mest med sån ved som luktar gott eller inte ryker mycket: asp, ask, körsbär, hassel, björk utan näver.
Fortsatte elda med sån ved även under pizzabaket. Plussade på med ved och ris av en. Vi gjorde pizzorna så stora som vi fick plats med på spaden, typ 15 cm i diameter. Borstade bort askan åt vänster med en enrisruska och lade in pizzorna, tre i taget. De var inne i ugnen omkring sju minuter.
Obeskrivligt goda blev de
Vi experimenterade med ultimat tjocklek på bottnar, lagom mängd sögel och gräddningstid. Och åt. Tuggade lagom girigt: ett o annat sandkorn fastnade undertill.
att göra:
Fixa så att inrykande rök inte letar sig ut i huset.
Göra redskap och förvaring för dem. Stor bakspade med långt skaft. Askraka med långt skaft. Plåtar.
Handtag på dragstenen. Termometer i ugn, ev rökgastermometer.
Polera bakytan så att sand inte fastnar på brödet. Tips?
Kanske polera med fetare lera (mindre andel sand) men med chamotte som ballast. Eller med aska?
Allvetare
· Västra götaland
· 8 467 inlägg
I rest my case..Stenolofanders skrev:
Edit; för att vara lite konstruktiv, det finns rätt tunt eldfast tegel, det hade jag lagt på ytan....
Redigerat:
Mathilda Langlet har givetvis svaret hur elda och baka:
Boken ”Husmodern i staden och på landet” är från 1884. Typ samtida med ugnen.
Igår bakade vi hålkakor. Eftersom det var innan jag blev visare genom att läsa Langlet eldade jag på annat sätt:
Halvmeterslånga vedträn (=vedpanneved) av energirika och göttrökande träslag travades in tätt i mitten av ugnen. Ganska tunna pinnar av ek, hassel, ask, körsbär, klibbal, oxel, nån asp. Ovanpå detta tändved, några späntade i änden, med björknäver instucket. Tände ovanpå vedtraven.
Dvs så som kakelugnar ska eldas, en rejäl laddning ved, tänd ovanpå, låt det brinna för sig själv och gör nåt annat. I detta fall göra deg, åka skridskor, binda kvast.
När allt blivit till glöd ett par timmar senare rakade jag glöden åt vänster, sopade bort askan med nytillverkad granriskvast, en 90-vinkelmodell av tunna grangrenar som stuckits in i en spräckt slana och bundits med vidjor.
Mittarna på hålkakorna blev testbitar medan själva kakorna jäste. Mittarna plattades till tunt och lades direkt in på ugnsbotten utan mellanjäsning. De blev färdiggräddade på under två minuter. Stark hetta ovan och under gör att de blåser upp och blir ihåliga som pitabröd. Smör och ost i, underbart. Lite större pitabröd av hålkakedeg (med rågsikt, havremjölk och sirap) med gött att stoppa i blir nog nästa projekt.
Så in med hålkakorna. Även de plattades riktigt tunna före jäsningen men naggades för att förhindra pitablåsning. Kakorna skickades i ugnen med sitt bakplåtspapper kvar, ett alternativ hade varit mer mjöl under. Jag gräddade en i taget av försiktighet men även för att vi inte har nån riktigt bra och lång brödspade. Varje kaka var inne i ca fem minuter, här finns potential för verkligt rationell bakning. Jag lade in vad Langlet kallar en ”gluggsticka” av ask ovanpå glöden, mest för att få en gnutta röksmak på brödet.
Grus-i-brödet-problemet har minskat sen den råa ytan är bränd och sopad några gånger. Pepparkakor är problematiskt, partiklar fastnar i den feta degen. Det kan tills vidare lösas helt mha bakplåtspapper. Tills det är dags att bättra på ytskiktet nån dag.
Boken ”Husmodern i staden och på landet” är från 1884. Typ samtida med ugnen.
Igår bakade vi hålkakor. Eftersom det var innan jag blev visare genom att läsa Langlet eldade jag på annat sätt:
Halvmeterslånga vedträn (=vedpanneved) av energirika och göttrökande träslag travades in tätt i mitten av ugnen. Ganska tunna pinnar av ek, hassel, ask, körsbär, klibbal, oxel, nån asp. Ovanpå detta tändved, några späntade i änden, med björknäver instucket. Tände ovanpå vedtraven.
Dvs så som kakelugnar ska eldas, en rejäl laddning ved, tänd ovanpå, låt det brinna för sig själv och gör nåt annat. I detta fall göra deg, åka skridskor, binda kvast.
När allt blivit till glöd ett par timmar senare rakade jag glöden åt vänster, sopade bort askan med nytillverkad granriskvast, en 90-vinkelmodell av tunna grangrenar som stuckits in i en spräckt slana och bundits med vidjor.
Mittarna på hålkakorna blev testbitar medan själva kakorna jäste. Mittarna plattades till tunt och lades direkt in på ugnsbotten utan mellanjäsning. De blev färdiggräddade på under två minuter. Stark hetta ovan och under gör att de blåser upp och blir ihåliga som pitabröd. Smör och ost i, underbart. Lite större pitabröd av hålkakedeg (med rågsikt, havremjölk och sirap) med gött att stoppa i blir nog nästa projekt.
Så in med hålkakorna. Även de plattades riktigt tunna före jäsningen men naggades för att förhindra pitablåsning. Kakorna skickades i ugnen med sitt bakplåtspapper kvar, ett alternativ hade varit mer mjöl under. Jag gräddade en i taget av försiktighet men även för att vi inte har nån riktigt bra och lång brödspade. Varje kaka var inne i ca fem minuter, här finns potential för verkligt rationell bakning. Jag lade in vad Langlet kallar en ”gluggsticka” av ask ovanpå glöden, mest för att få en gnutta röksmak på brödet.
Kanske, men liiiite coolare och elegantare, enligt mig, att göra eget eldfast, platsbränt tegel isåfall: tegel är ju vad man får när lera bränns. Eldfast blir tegel genom att nån lämplig eldfast och porös ballast blandas i leran, typ chamotte eller pimpsten.I rest my case..
Edit; för att vara lite konstruktiv, det finns rätt tunt eldfast tegel, det hade jag lagt på ytan....
Grus-i-brödet-problemet har minskat sen den råa ytan är bränd och sopad några gånger. Pepparkakor är problematiskt, partiklar fastnar i den feta degen. Det kan tills vidare lösas helt mha bakplåtspapper. Tills det är dags att bättra på ytskiktet nån dag.
Redigerat:
Hej!Mathilda Langlet har givetvis svaret hur elda och baka:
[bild][bild][bild]
Boken ”Husmodern i staden och på landet” är från 1884. Typ samtida med ugnen.
Igår bakade vi hålkakor. Eftersom det var innan jag blev visare genom att läsa Langlet eldade jag på annat sätt:
Halvmeterslånga vedträn (=vedpanneved) av energirika och göttrökande träslag travades in tätt i mitten av ugnen. Ganska tunna pinnar av ek, hassel, ask, körsbär, klibbal, oxel, nån asp. Ovanpå detta tändved, några späntade i änden, med björknäver instucket. Tände ovanpå vedtraven.
Dvs så som kakelugnar ska eldas, en rejäl laddning ved, tänd ovanpå, låt det brinna för sig själv och gör nåt annat. I detta fall göra deg, åka skridskor, binda kvast.
När allt blivit till glöd ett par timmar senare rakade jag glöden åt vänster, sopade bort askan med nytillverkad granriskvast, en 90-vinkelmodell av tunna grangrenar som stuckits in i en spräckt slana och bundits med vidjor.
[bild]
Mittarna på hålkakorna blev testbitar medan själva kakorna jäste. Mittarna plattades till tunt och lades direkt in på ugnsbotten utan mellanjäsning. De blev färdiggräddade på under två minuter. Stark hetta ovan och under gör att de blåser upp och blir ihåliga som pitabröd. Smör och ost i, underbart. Lite större pitabröd av hålkakedeg (med rågsikt, havremjölk och sirap) med gött att stoppa i blir nog nästa projekt.
Så in med hålkakorna. Även de plattades riktigt tunna före jäsningen men naggades för att förhindra pitablåsning. Kakorna skickades i ugnen med sitt bakplåtspapper kvar, ett alternativ hade varit mer mjöl under. Jag gräddade en i taget av försiktighet men även för att vi inte har nån riktigt bra och lång brödspade. Varje kaka var inne i ca fem minuter, här finns potential för verkligt rationell bakning. Jag lade in vad Langlet kallar en ”gluggsticka” av ask ovanpå glöden, mest för att få en gnutta röksmak på brödet.
[bild]
Kanske, men liiiite coolare och elegantare, enligt mig, att göra eget eldfast, platsbränt tegel isåfall: tegel är ju vad man får när lera bränns. Eldfast blir tegel genom att nån lämplig eldfast och porös ballast blandas i leran, typ chamotte eller pimpsten.
Grus-i-brödet-problemet har minskat sen den råa ytan är bränd och sopad några gånger. Pepparkakor är problematiskt, partiklar fastnar i den feta degen. Det kan tills vidare lösas helt mha bakplåtspapper. Tills det är dags att bättra på ytskiktet nån dag.
Jag har erfarenhet av norrländska bakugnar och är lite tveksam till att du slammat hällen. Möjligen är det bra
att fylla ut med lera mellan befintliga stenar men eftersom ugnen i ursprungligt skick var så pass bra tycker jag att det var onödigt. Jag tror att "grus i brödet problemet" kommer att finnas kvar tills du slitit bort lagret av
lera. Jag tror alltså inte du uppnår samma hårda yta som de underliggande stenarna har.
Vidare undrar jag lite över eldningen.Jag tror att de två hålen du har inne i valvet på ugnen används när du
startar brasan i ugnen. När du sen fått fyr ugnen och därmed bra drag i skorstenen stänger du spjället så att
röken går ut fram i ugnen. Om röken går ut bak i ugnen drar ugnen tre gånger så mycket ved och du får
dessutom väldigt dålig övervärme. Jag kanske låter lite negativ men du kommer ha mycket glädje av din ugn.
Lycka till med pizzabak och kanske också tunnbröd så småningom
Karln
Ja, nåt sånt har jag uppfattat är det vanliga förfarandet. Det bygger på att rökgaserna letar sig rakt upp i spiskåpan. Det gör de nog om kåpan är en öppen tratt. Men hos mig sitter en plåt i kåpan. Eldstäderna är anslutna via plåtrör.K karln skrev:
På bilden ses rökröret till stenugnen till vänster och till vedspisen till höger. De mynnar i ett gemensamt utrymme ovanför plåten, kåpans övre del. Osäker på datum för plåtjobbet men det är sedan länge. Ytterligare något till höger finns en gammal imlucka som i original även den gick rakt upp i det gemensamma utrymmet. Numera sitter där köksfläkten som går i separat kanal. Under den finns elspisen, troligen där det tidigare funnits en öppen härd.
Om konstruktionen är original eller modifierad vet jag inte. Mycket tyder på att plåtjobbet är lika gammalt som vedspisen, som kanske är installerad samtidigt som stenugnen, dock är själva vedspisen sannolikt utbytt.
Jag tror att den här ugnen är någon halvmodern variant, ved- och värmesparande genom att draget blir lättare att reglera med spjäll i rören till plåten samt genom att rökgaserna går ut bak men sedan vänder ovan valvet och tas ut i framkant genom röret.
Man ville samtidigt installera en toppmodern vedspis och ha kvar de välkända gammeldags stenugn och öppen härd. Eller så byggdes det annorlunda och modifierades i efterhand. Vad tror Byggahus?
Hej!
Som jag nämnde i mitt förra inlägg har jag erfarenhet av norrländska bakugnar. Alla
bakugnar norr om Dalälven har samma konstruktion, dock med två varianter. Gemen-
samt för båda är att man kan stänga till rökflödet med inne i ugnen antingen med spjäll
eller med stenar som täpper till hål ovan ugnens öppning. Man uppnår då en mycket
bättre övervärme genom att flammorna från veden sveper över valvet och att röken går ut
fram i ugnen. Vidare drar ugnen bara en tredjedel med ved. Om man inte stänger till
inne i ugnen eldar man bokstavligt för kråkorna utan att få bra värme i ugnen. Ugnen
du har verkar ha samma konstruktion. Jag tror att plåten längst upp i tratten inte är
ursprunglig utan att den är ditsatt för det inte ska ryka in när du eldar i vedspisen.
Jag föreslår att du fixar öppningsbart spjäll antingen i plåten längst upp tratten eller
längst upp på röret från ugnen. Då kan du elda i vedspisen utan att riskera att det
ryker in. Då ska "nya"spjället självklart vara stängt. Efter att ha eldat upp inne i bak-
ugnen och värmt upp skorstenen är det tillräckligt bra drag för att röken går in i det
"nya" öppnade spjället när du stänger det gamla spjället.
Vidare tycker jag att du ska slipa bort leran på hällen så att du får tegelstenarna
synliga. Låt leran vara kvar mellan tegelstenarna. Då kommer det att knastra
mindre i tänderna när du äter pizza eller när du bakar bröd. Jag tror också att
leran på hällen isolerar och därmed ger ger sämre undervärme.
Lycka till med framtida bak. Du kommer ha mycket nöje av ugnen.
Karln
s
Är du säker på att det ska vara en tegelsten till vänster? Kan det vara ett sätt att reglera draget?
Jag har en rörspis med en liten eldkammare underst där jag tänder för att förvärma skortensluften. Det finns ingen lucka dit. Jag lägger dit en tegelsten när jag fått upp värmen.
Jag har en rörspis med en liten eldkammare underst där jag tänder för att förvärma skortensluften. Det finns ingen lucka dit. Jag lägger dit en tegelsten när jag fått upp värmen.
Ja, luckan till vänster hos mig har liknande funktion att reglera draget. Det går att finjustera genom att flytta runt tegelstenen och ändra spaltens storlek och läge. Jag eldar också i denna lucka när jag vill ha ljus i ugnen. Eller lite röksmak. Då eldar jag med körsbär, ask, ek eller klibbal.5 50thomas skrev:
Det bör nog sitta en lucka i hålet vänster. Jag har sett bilder med en mindre järnlucka där. På min bakugn är det en separat öppning som kommer ut vid sidan och en bit upp på muren ovanför den stora ugnsluckan. Vid öppningen finns en infälld hylla i muren som är lite bredare. Där ligger en sten som kan dras för eller åt sidan. Själva stenen är formad så den har ett grepp att ta i. Min mormor kunde baka i sådana här ugnar och hon kallade det för "dragsten".
På Skansen i Stockholm har de en exakt likadan konstruktion och de trodde själva att de var ensamma i Sverige om det. Men här verkar det ju vara flera som känner igen det, även om det ser lite olika ut
Min ugn är byggd 1803 eller tidigare, text på ugnsluckan är "Boxholm no 1". Järnspisen och tillhörande rökrör i metall är ett senare tillägg i mitt kök. Från början har det varit öppen eld på en stor häll utanför bakugnen, och stor rökkåpa över.
Redigerat:
