Åskledare skall ledas in i jordskena på elcentralen?
Hej,
Kommer att behöva fixa en åskledare på mitt bygge och kommer förhoppningsvis att när det väl bli dags att anlita någon som kan detta, men blev lite nyfiken och läste på lite på:
https://elrond.se/produkter/askledare-snabbguide/
...och förutom ledare/"antenner" på taket så skall allt ledas ner till en ringledarjordning och om denna kan man läsa:
"
Ringledarjordning
Ringledarjordning förläggs som en sluten ring runt byggnadens fundament (10 mm rostfri tråd rekommenderas). Avståndet från fundamentet bör vara minst 0,5 m (riktvärde ca 2 m) och djupet minst 0,5 m. En förbindningsledare dras in i byggnaden och kopplas till huvudjordningsskenan. För att få ner resistansen används jordspett eller jordplåtar. Enligt SS-EN62305 anges ett rekommenderat värde på <10 Ω. Skarvar under mark förses med korrosionsskyddstape."
...två frågor som jag direkt fick:
Vad är tanken/poängen med att leda in åskledaren (ringledarjorden) till centralens jordskena? Min spontana tanke var att det snarast skulle få effekten att ditt blir stora potentialskillnader mellan jord och övrigt vid ett blixtnedslag i åskledaren och då ev. skulle kunna skada det som är inkopplat??!?! Eftersom detta är rekomendation antar jag att det inte blir så... men kan någon förklare bättre?
...andra funderingen är "jordspett och jordplåtar", om man har 60+m 75mm2 kabel borde inte denna "markkontakt" räcka och ev. 1m jordspett göra marginell skillnad?
....bonusfundering:
Borde inte det vara vettigt att ansluta ringledarjord till foderröret (som minst 6m och i metall) för energibrunn som går en bra bit ner i berget?
Kommer att behöva fixa en åskledare på mitt bygge och kommer förhoppningsvis att när det väl bli dags att anlita någon som kan detta, men blev lite nyfiken och läste på lite på:
https://elrond.se/produkter/askledare-snabbguide/
...och förutom ledare/"antenner" på taket så skall allt ledas ner till en ringledarjordning och om denna kan man läsa:
"
Ringledarjordning
Ringledarjordning förläggs som en sluten ring runt byggnadens fundament (10 mm rostfri tråd rekommenderas). Avståndet från fundamentet bör vara minst 0,5 m (riktvärde ca 2 m) och djupet minst 0,5 m. En förbindningsledare dras in i byggnaden och kopplas till huvudjordningsskenan. För att få ner resistansen används jordspett eller jordplåtar. Enligt SS-EN62305 anges ett rekommenderat värde på <10 Ω. Skarvar under mark förses med korrosionsskyddstape."
...två frågor som jag direkt fick:
Vad är tanken/poängen med att leda in åskledaren (ringledarjorden) till centralens jordskena? Min spontana tanke var att det snarast skulle få effekten att ditt blir stora potentialskillnader mellan jord och övrigt vid ett blixtnedslag i åskledaren och då ev. skulle kunna skada det som är inkopplat??!?! Eftersom detta är rekomendation antar jag att det inte blir så... men kan någon förklare bättre?
...andra funderingen är "jordspett och jordplåtar", om man har 60+m 75mm2 kabel borde inte denna "markkontakt" räcka och ev. 1m jordspett göra marginell skillnad?
....bonusfundering:
Borde inte det vara vettigt att ansluta ringledarjord till foderröret (som minst 6m och i metall) för energibrunn som går en bra bit ner i berget?
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 23 504 inlägg
En direktträff av åska innebär att strömmar på uppemot något hundratal kA ska ledas ned i jorden. Jordtaget ska därför ha en så låg resistans att strömmen verkligen letar sig den vägen. Hur man uppnår den resistansen är sekundärt bara det är tillförlitligt. Foderröret till energibrunnen tror jag är ett utmärkt jordtag.
Strömmen ned i jord kommer ju att leda till en (kraftig) potentialskillnad mellan jord och andra inkommande ledningar (el, tele, vatten, fjärrvärme). Därför behövs en skyddsutjämning av dessa delar mot jord. Man leder förhoppningsvis inte in åskströmmen i byggnaden i och med detta, om jordtaget är i sin jordning. En del av strömmen letar sig säkert in i byggnaden, men skyddsutjämningen gör att det inte blir några potentialskillnader som är farliga. Även om inkommande ledningar är potentialutjämnade mot ett eget jordtag så behövs denna potentialutjämning mellan systemen.
Strömmen ned i jord kommer ju att leda till en (kraftig) potentialskillnad mellan jord och andra inkommande ledningar (el, tele, vatten, fjärrvärme). Därför behövs en skyddsutjämning av dessa delar mot jord. Man leder förhoppningsvis inte in åskströmmen i byggnaden i och med detta, om jordtaget är i sin jordning. En del av strömmen letar sig säkert in i byggnaden, men skyddsutjämningen gör att det inte blir några potentialskillnader som är farliga. Även om inkommande ledningar är potentialutjämnade mot ett eget jordtag så behövs denna potentialutjämning mellan systemen.
Aha, tack för utmärkt svar. Så lite förenklat kan man säga att "strömmen (ampere) går ner i "markjord" och att man vill se till att potentialskilnad (volt) mellan marken och min anläggning inte blir för hög och därför "förbinder" man markjord (via ringledarjord) och jordskena. Bara så jag fattat rätt... ?
Satt också och funderade på en annan sak som kanske du (eller någon annan) kan svara på: Hur katten mäter man upp ett jordtag? Dvs hur bra det är, det är väl resistansen "mot markjord" man vill åt, men spontant känns det ju som att om man stoppar ner ena proben på ett vanligt mätinstrument i marken och den andra mot ett bra jordtag så borde det väl snarast vara mätinstrumentets "probe i marken" som är den "svaga länken".. .
....och visst borde man väl kunna nyttja denna jordning (via centralens jordskena) för ex. ett reservkraftsaggregat (har följt aktuell tråd där du skrivit en del).
Bästa svaret
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 23 504 inlägg
Ja du har uppfattat det rätt. Skyddsjordad utrustning utomhus borde egentligen ha ett jordtag. Står man på marken och håller i utsatta delar samtidigt så kan det vid jordfel uppstå en farlig potential mellan mark (jord) och skyddsjord.
Jag inser inga problem med att använda åskskyddets jordtag även för elnätet, t.ex med syftet att köra egna generatorer.
Mätning av jordtag kan göras som du beskriver. Man använder lite trix för att trolla bort mätsondens övergångsresistans.
Innan man kan börja mäta måste jordtaget frånskiljas från anläggningen. Det får inte vara förbundet med elnätets PE(N) vid mätningen för då får man mätfel via de jordtag som finns på linjen och annan utrustning som kan ha kontakt med jord. Denna metod lämpar sig därför bäst för mindre enskilda jordtag som ska driftsättas. För kontroll av befintliga driftsatta jordtag kan tångmetoden användas.
Först och främst behöver man hitta jordtagets utbredningsområde, inom vilket resistansen är starkt beroende av avståndet. Det beror på att man inte mäter motståndet mot hela ytan av jordtaget. Vid ett lite större avstånd hamnar man i ett område som enbart beror av markens resistivitet, som teoretiskt är en ledare med ”oändligt” stor area och därmed konstant låg resistans. Man provar sig fram till dess att man inte längre mäter en högre resistans. Det kan handla om 10-tals meter för ett enskilt jordtag, eller kilometer för t.ex långa jordlinor vad jag hört!
Det jag beskriver här är bryggmetoden, även kallad tretråds- eller fyrtrådsmätning. Här är principen för tretrådsmätning.
Som du ser mäter instrumentet spänningsfallet mellan jordtag och spänningssond i mitten. Då det inte går någon ström i spänningssonden så har dess övergångsresistans ingen betydelse. Mätströmmen går via hjälpjorden längre bort, som då inte heller är med i mätningen.
Strömmen mellan jordtag och hjälpjord är känd, och jordens resistivitet är konstant, så jordtagets övergångsresistans blir då helt enkelt R = U/I
Vill man mäta än mer exakt och exkludera det lilla spänningsfall som finns i jordtagsledaren mellan punkt E och jordtaget så kan en fyrtrådsmätning (Wheatstone) göras, så här:
Här finns mer info: https://camatsystem.com/info/jot/
Jag inser inga problem med att använda åskskyddets jordtag även för elnätet, t.ex med syftet att köra egna generatorer.
Mätning av jordtag kan göras som du beskriver. Man använder lite trix för att trolla bort mätsondens övergångsresistans.
Innan man kan börja mäta måste jordtaget frånskiljas från anläggningen. Det får inte vara förbundet med elnätets PE(N) vid mätningen för då får man mätfel via de jordtag som finns på linjen och annan utrustning som kan ha kontakt med jord. Denna metod lämpar sig därför bäst för mindre enskilda jordtag som ska driftsättas. För kontroll av befintliga driftsatta jordtag kan tångmetoden användas.
Först och främst behöver man hitta jordtagets utbredningsområde, inom vilket resistansen är starkt beroende av avståndet. Det beror på att man inte mäter motståndet mot hela ytan av jordtaget. Vid ett lite större avstånd hamnar man i ett område som enbart beror av markens resistivitet, som teoretiskt är en ledare med ”oändligt” stor area och därmed konstant låg resistans. Man provar sig fram till dess att man inte längre mäter en högre resistans. Det kan handla om 10-tals meter för ett enskilt jordtag, eller kilometer för t.ex långa jordlinor vad jag hört!
Det jag beskriver här är bryggmetoden, även kallad tretråds- eller fyrtrådsmätning. Här är principen för tretrådsmätning.
Som du ser mäter instrumentet spänningsfallet mellan jordtag och spänningssond i mitten. Då det inte går någon ström i spänningssonden så har dess övergångsresistans ingen betydelse. Mätströmmen går via hjälpjorden längre bort, som då inte heller är med i mätningen.
Strömmen mellan jordtag och hjälpjord är känd, och jordens resistivitet är konstant, så jordtagets övergångsresistans blir då helt enkelt R = U/I
Vill man mäta än mer exakt och exkludera det lilla spänningsfall som finns i jordtagsledaren mellan punkt E och jordtaget så kan en fyrtrådsmätning (Wheatstone) göras, så här:
Här finns mer info: https://camatsystem.com/info/jot/
