Har tänkt på det (men inte skrivit), dock, i detta fall finns inga alternativ förutom att köra över grannarnas tomter. Såklart, att putta vägen 5 m åt sidan skulle teoretiskt gå ...S Se6179 skrev:Vill bara påpeka något som ingen verkar ha tänkt på som markägare och juridikintresserad. Servitutet gör att han har rätt till EN färdväg, inte att det måste vara just den som nu finns! Om någon skulle sätta igång en process mot mig skulle jag anlägga en grillplats, fågeldamm eller något annat just där vägen ligger. Först skulle jag naturligtvis göra en annan väg så det fortfarande finns möjlighet att ta sig till och från fastigheten, men belysningen blir svår att få nytta av. Bra att tänka på vid en eventuell förhandling. Reta aldrig en tjurig bonde
H hempularen skrev:
Om ni har en vägförening borde det vara en samfällighet. Och i normalfallet får/kan samfälligheten enligt lag, tror jag ha rätt att utnyttja 2 meter vid sidan om vägen. Detta gäller ju inte tomtmark men här ser det ut att vara skog. Ta kontakt med ordföranden i samfälligheten först.R Rem skrev:
Det är hans skog, skog som han troligtvis vill kunna arbeta i. Ponera nu att att han själv eller någon entrprenör (exv köparens entreprenör dvs en lastbilschaffis) kör ner någon av polarna. TS kanske bara skrattar, jahapp jag vet att jag inte var helt reko alltså får jag stå mitt kast MEN hans köpare ? Det är ett problem för den som brukar skogsmarken.R Rem skrev:
Om man kör ner pollare så skall man vara glad de inte var ett barn. Inte direkt så pollare är rörliga föremål oavsett om de står i skogen eller i stadsmiljö...S skaraborgsfakir skrev:
Nu är det klockan 21:00
Först, stor tack till alla som kommit med input (både för och emot) utan hjälpen hade jag inte kunnat föra diskussionen nedan utan blivit rejält överkörd.
En sak man slås av i tråden (eller känslan jag har i alla fall) är också att alla markägare varit emot mig för de trodde att jag satte belysning på någon annans väg som jag bara hade rätt att nyttja, men när de förstått att så inte var fallet så bara slutade de att kommentera. Här hade det inte skadat med ett bekräftande att man missuppfattat situationen, det hade liksom hjälpt till (ingen vill ha en tvist och det är bra att veta vad som är rätt och fel eller i alla fall vad folk tycker).
Nu saknas det tydligen en bild i tråden också för jag fick ett mail från Admin att de ”råkat” radera en bild, jag vet dock inte vilken bild, om det är den på installationen eller servitutet. Om nån vet och vill ha tillbaka den så berätta så lägger jag upp den igen.
Men det är väl detta ni väntat på?
Ok, då blev samtalet ungefär så här:
När han svarade började jag med att presentera sig och tacka för hans trevliga ”julbrev”! Här blev det lite skratt och han förklarade vad han gjorde just nu och att han inte var hemma. (jag utelämnar med avsikt en del detaljer för jag vill absolut inte hänga ut någon)
Så till saken: Han hade blivit kontaktad av folk i grannskapet som citat ”undrade vad vi höll på med och om han kände till det” vilket han inte gjorde.
Här kommer antagligen den svenska avundsjukan in, att man inte kan unna någon annan någonting man inte själv har, den kan jag väl säga att jag är vansinnigt trött på, skärp er och gör något av ert eget liv!! (eller så har de bara sagt något om ”vad fint det blev hos grannen, har du sett det” och så blev han irriterad, men skyllde på de andra..)
Hur som, jag bad om ursäkt och förklarade att jag givetvis skulle ha ringt (och detta menar jag (och allt annat jag säger också för jag har inte en vana av att ljuga)). Förklarade också att grävmaskinen (inte skopan) stod stilla och så blev diskussionen som den blev och ett snabbt beslut fattades och eftersom vi har rätt till både väg och mark så trodde vi inte att det var fel eftersom ledningen var till för vägen.
Han godtog detta, men ansåg att jag hade fel och förklarade också att han blivit irriterad och ville statuera ett exempel. Sen sa han att han inte hade något emot belysningen och tillade att det var ju snyggt.
Efter detta följde en utläggning om hur folk utnyttjade hans mark kors och tvärs och att de som gjorde det tvingade han att betala arrende. Denna utläggning varade i ca 10 minuter.
Genom hela samtalet var tonen glad och fryntlig
Sen förklarade han för mig att han hade kunskap inom området och att jag hade fel och han hade rätt och då skulle jag också betala.
Jag sa, att så KAN det vara, men jag är inte lika säker, men för den goda sakens skull kan jag betala en slant 1-2000:- och eftersom det är jul kan jag skicka med en flaska whisky eller ett par fina flaskor vin. Han hade slutat dricka whisky, men tog det nog positivt. Pengarna var dock inte alls vad han hade tänkt sig. Han ansåg sig har rätt till sina pengar och annars kunde jag plocka bort installationen.
Nu började jag plocka upp lite argument.
Jag förklarade formuleringarna i servitutet och att ledningen är till för vägen, inte någon godtycklig ledning som passerar vägen alltså utan en del i vägginstallationen och jag har ju rätt till väg och således tillbehör till väg som räcken, vägmärken et.c.. Jag har också rätt till mark för väg och jag har inte grävt på hans mark, alltså utanför marken för vägen. Servitutet är också gammalt och kommer nog att tolkas därefter i takt med tiden, väg på 50-talet är inte samma sak som väg idag, det finns flera exempel på att man har rätt att ändra i takt med att tiden förändras och vårt servitut är ju väldigt generellt.
Jag bad honom också försöka se saken från min synvinkel. Skulle han själv gå med på att betala 50 000 om han trodde att han hade rätt? Det skulle han inte kom vi fram till. Däremot hävdade han bestämt att jag inte hade någon rätt varken till vägmärken, räcken eller annat som stack ner i hans mark. Jag förklarade då att det finns en del regler kring detta och det har man faktiskt, jag har läst på. Då blev han intresserad av var och vilka lagar och jag förklarade att det var ganska omfattande, men att jag gärna kunde skicka lite utdrag.
Det förekom även en del diskussion om fiber och andra ersättningar och dyl.
Nu mjuknade tonen något och jag påminde om att vi ju haft med varandra att göra tidigare och att de ju gick bra och att ingen vill tvista i rätten.
Jag slängde då in mitt sista bud (som definitivt kommer att vara det också, där tänker jag inte förhandla mer) på 5 tusen och då svarade han att det kunde han tänka sig, men vi borde skriva ett avtal. Jag bad honom fundera och återkomma och var tydlig med att nu ligger bollen hos honom.
Han sa också att han uppskattade väldigt mycket att jag ringde och det var ju trevligt.
Som jag ser det så är fördelen med att ha ett avtal att om han säljer marken/fastigheten så har man ingen risk att tvisten upprepar sig med en ny ägare, han nämnde att han tänkte sälja. Sen är det ju alltid bra att vara på god fot med grannar och markägare. Sen får man ju saken ur världen och kan gå vidare vilket också är skönt.
Nackdelen (till allas förtret här i tråden) är att vi inte får reda på om jag faktiskt hade rätten på min sida och så får jag ju betala en slant.
Ibland får man väga fördelar mot nackdelar helt enkelt.
MEN, inget är skrivet än så nu hoppas vi att det löser sig så som vi kommit överens om.
Jag återkommer när allt är helt klart, men jag har en känsla att någon här ändå är sugen på att diskutera lösningen?
En sak man slås av i tråden (eller känslan jag har i alla fall) är också att alla markägare varit emot mig för de trodde att jag satte belysning på någon annans väg som jag bara hade rätt att nyttja, men när de förstått att så inte var fallet så bara slutade de att kommentera. Här hade det inte skadat med ett bekräftande att man missuppfattat situationen, det hade liksom hjälpt till (ingen vill ha en tvist och det är bra att veta vad som är rätt och fel eller i alla fall vad folk tycker).
Nu saknas det tydligen en bild i tråden också för jag fick ett mail från Admin att de ”råkat” radera en bild, jag vet dock inte vilken bild, om det är den på installationen eller servitutet. Om nån vet och vill ha tillbaka den så berätta så lägger jag upp den igen.
Men det är väl detta ni väntat på?
Ok, då blev samtalet ungefär så här:
När han svarade började jag med att presentera sig och tacka för hans trevliga ”julbrev”! Här blev det lite skratt och han förklarade vad han gjorde just nu och att han inte var hemma. (jag utelämnar med avsikt en del detaljer för jag vill absolut inte hänga ut någon)
Så till saken: Han hade blivit kontaktad av folk i grannskapet som citat ”undrade vad vi höll på med och om han kände till det” vilket han inte gjorde.
Här kommer antagligen den svenska avundsjukan in, att man inte kan unna någon annan någonting man inte själv har, den kan jag väl säga att jag är vansinnigt trött på, skärp er och gör något av ert eget liv!! (eller så har de bara sagt något om ”vad fint det blev hos grannen, har du sett det” och så blev han irriterad, men skyllde på de andra..)
Hur som, jag bad om ursäkt och förklarade att jag givetvis skulle ha ringt (och detta menar jag (och allt annat jag säger också för jag har inte en vana av att ljuga)). Förklarade också att grävmaskinen (inte skopan) stod stilla och så blev diskussionen som den blev och ett snabbt beslut fattades och eftersom vi har rätt till både väg och mark så trodde vi inte att det var fel eftersom ledningen var till för vägen.
Han godtog detta, men ansåg att jag hade fel och förklarade också att han blivit irriterad och ville statuera ett exempel. Sen sa han att han inte hade något emot belysningen och tillade att det var ju snyggt.
Efter detta följde en utläggning om hur folk utnyttjade hans mark kors och tvärs och att de som gjorde det tvingade han att betala arrende. Denna utläggning varade i ca 10 minuter.
Genom hela samtalet var tonen glad och fryntlig
Sen förklarade han för mig att han hade kunskap inom området och att jag hade fel och han hade rätt och då skulle jag också betala.
Jag sa, att så KAN det vara, men jag är inte lika säker, men för den goda sakens skull kan jag betala en slant 1-2000:- och eftersom det är jul kan jag skicka med en flaska whisky eller ett par fina flaskor vin. Han hade slutat dricka whisky, men tog det nog positivt. Pengarna var dock inte alls vad han hade tänkt sig. Han ansåg sig har rätt till sina pengar och annars kunde jag plocka bort installationen.
Nu började jag plocka upp lite argument.
Jag förklarade formuleringarna i servitutet och att ledningen är till för vägen, inte någon godtycklig ledning som passerar vägen alltså utan en del i vägginstallationen och jag har ju rätt till väg och således tillbehör till väg som räcken, vägmärken et.c.. Jag har också rätt till mark för väg och jag har inte grävt på hans mark, alltså utanför marken för vägen. Servitutet är också gammalt och kommer nog att tolkas därefter i takt med tiden, väg på 50-talet är inte samma sak som väg idag, det finns flera exempel på att man har rätt att ändra i takt med att tiden förändras och vårt servitut är ju väldigt generellt.
Jag bad honom också försöka se saken från min synvinkel. Skulle han själv gå med på att betala 50 000 om han trodde att han hade rätt? Det skulle han inte kom vi fram till. Däremot hävdade han bestämt att jag inte hade någon rätt varken till vägmärken, räcken eller annat som stack ner i hans mark. Jag förklarade då att det finns en del regler kring detta och det har man faktiskt, jag har läst på. Då blev han intresserad av var och vilka lagar och jag förklarade att det var ganska omfattande, men att jag gärna kunde skicka lite utdrag.
Det förekom även en del diskussion om fiber och andra ersättningar och dyl.
Nu mjuknade tonen något och jag påminde om att vi ju haft med varandra att göra tidigare och att de ju gick bra och att ingen vill tvista i rätten.
Jag slängde då in mitt sista bud (som definitivt kommer att vara det också, där tänker jag inte förhandla mer) på 5 tusen och då svarade han att det kunde han tänka sig, men vi borde skriva ett avtal. Jag bad honom fundera och återkomma och var tydlig med att nu ligger bollen hos honom.
Han sa också att han uppskattade väldigt mycket att jag ringde och det var ju trevligt.
Som jag ser det så är fördelen med att ha ett avtal att om han säljer marken/fastigheten så har man ingen risk att tvisten upprepar sig med en ny ägare, han nämnde att han tänkte sälja. Sen är det ju alltid bra att vara på god fot med grannar och markägare. Sen får man ju saken ur världen och kan gå vidare vilket också är skönt.
Nackdelen (till allas förtret här i tråden) är att vi inte får reda på om jag faktiskt hade rätten på min sida och så får jag ju betala en slant.
Ibland får man väga fördelar mot nackdelar helt enkelt.
MEN, inget är skrivet än så nu hoppas vi att det löser sig så som vi kommit överens om.
Jag återkommer när allt är helt klart, men jag har en känsla att någon här ändå är sugen på att diskutera lösningen?
Som jag skrivit tidigare är det inget skogsbruk här, hade det varit det hade jag inte satt upp dem och sen är det mest mina egna leveranser som brukar köra ner saker. Har fått byta två brevlådor, men det är inte riktigt det tråden handlar om, den handlar om vad man FÅR LOV att göra i egenskap av att det finns ett servitut.S skaraborgsfakir skrev:
Varför skulle man asfaltera en skogsbilväg???S snugge skrev:
