Bli med sambo.....

[Teacer]

Här är det intressanta i att dela med sig till partner;
Om person A har studerat till ett tråkigt men välbetalt jobb, och dess partner följt sin passion och utbildat sig till ett för den personen jätteroligt jobb men som betalar kass, varför skall då person A dela med sig till dess partner?
Samma resonemang kan man ju göra med intjänade resurser; om A varit klok, försiktig och företagsam och köpt sig ett boende, medan partnerns festat, rest och levt loppan i en hyresrätt, varför skall A bära sin partner ekonomiskt eller per automatik skänka bort de fördelar A skapat genom sitt agerande?

Jag förstår helt enkelt inte denna vurm för att var och en inte skall vara ansvariga för sina egna val.
Om man sedan väljer att vara generös, så är ju det en helt annan sak, men det är ju också just det...ett val.

Så varje gång den välbeställda partnern "tar med" sin sambo på restaurang, resa, korvkiosken så ska den fattiga vara tacksam.

Njae. Där tycker jag nog annorlunda.

 

[MathiasS]

Om person A har studerat till ett tråkigt men välbetalt jobb, och dess partner följt sin passion och utbildat sig till ett för den personen jätteroligt jobb men som betalar kass, varför skall då person A dela med sig till dess partner?

...men om man bor ihop, är gifta, har barn, hus, hund, bilar. Osv. Vem sitter å räknar kronor och vem som betalat vad? Då har man väl en helt ihopsmetad ekonomi där man inte kan skilja på mitt och ditt.

 

[Cancerman_777]

Så varje gång den välbeställda partnern "tar med" sin sambo på restaurang, resa, korvkiosken så ska den fattiga vara tacksam.

Njae. Där tycker jag nog annorlunda.

Motivera gärna varför. Att bara uttrycka ett tyckande är inte speciellt konstruktivt.

 

[Cancerman_777]

...men om man bor ihop, är gifta, har barn, hus, hund, bilar. Osv. Vem sitter å räknar kronor och vem som betalat vad? Då har man väl en helt ihopsmetad ekonomi där man inte kan skilja på mitt och ditt.

Den dagen partnern är otrogen, väljer att lämna (men ändå har laglig rätt att avkräva hälften), osv. Den dagen räknas det kronor kan jag lova, och det är I runda slängar 20000 gånger per år.

 

[Teacer]

Motivera gärna varför. Att bara uttrycka ett tyckande är inte speciellt konstruktivt.

I samhället bidrar vi efter förmåga. Progressiv skatt.
I ett förhållande ska man i ännu högre grad göra det. Tycker jag.

 

[Cancerman_777]

I samhället bidrar vi efter förmåga. Progressiv skatt.
I ett förhållande ska man i ännu högre grad göra det. Tycker jag.

Ok, så anser inte jag, då en relation inte är säker alls. Skatten ger mig (och andra mer behövande än jag) en viss garanti för pengarna. En relation är ingen garanti för någonting alls.

 

[MathiasS]

Den dagen partnern är otrogen, väljer att lämna (men ändå har laglig rätt att avkräva hälften), osv. Den dagen räknas det kronor kan jag lova, och det är I runda slängar 20000 gånger per år.

Givetvis finns det situationer när det är annorlunda, men vad är din slutsats av det - ska du leva livet efter hur det är nu eller vad det skulle kunna bli någon gång i framtiden? Ska jag be min fru swisha mig stålar för middagen om vi inte speciellt avtalat att jag skulle bjuda?

Det jag isåfall har större respekt för är att det är jäkligt lätt att ha synpunkter på hur pengar ska hanteras så länge man har lite mer än man behöver för att ställa mat på bordet. Behöver man vända på varje slant och dagligen får prioritera och avstå saker, då blir dessa diskussioner förstås mycket svårare.

 

[Johannes Carlsson]

Jag håller i grunden med. Som man bäddar får man ligga är en bra utgångspunkt. Sen blir det kanske lite väl stelt i ett förhållande om man ska börja splitta notor och ha sig hela tiden.

En överrenskommen fördelning av de "fasta" utgifterna som båda tycker är rättvis. Sen tycker jag det är trevligt med lite löst ge och ta utan att krångla till det.

Om den ene väljer att jobba 70% för att få mer egentid, ska det belasta den andra ekonomiskt? Är det rättvist?
Ju mer separerat desto lättare är det att få till något rättvist. Sen får man fråga sig hur mycket är besväret värt. Är man beredd att betala lite extra för att få med sig önskvärt sällskap?

 

[jbr]

Om den ene väljer att jobba 70% för att få mer egentid, ska det belasta den andra ekonomiskt? Är det rättvist?
Ju mer separerat desto lättare är det att få till något rättvist. Sen får man fråga sig hur mycket är besväret värt. Är man beredd att betala lite extra för att få med sig önskvärt sällskap?

Ja precis, eller om den ene väljer att jobba 70% för att barnen ska få mer tid med en förälder, ska det belasta den andra ekonomiskt? Är det rättvist?

 

[Cancerman_777]

Givetvis finns det situationer när det är annorlunda, men vad är din slutsats av det - ska du leva livet efter hur det är nu eller vad det skulle kunna bli någon gång i framtiden? Ska jag be min fru swisha mig stålar för middagen om vi inte speciellt avtalat att jag skulle bjuda?

Det jag isåfall har större respekt för är att det är jäkligt lätt att ha synpunkter på hur pengar ska hanteras så länge man har lite mer än man behöver för att ställa mat på bordet. Behöver man vända på varje slant och dagligen får prioritera och avstå saker, då blir dessa diskussioner förstås mycket svårare.

Jag lever livet som jag anser är vettigt och i samspel med mina nära och kära.
Hur var och en lägger upp saker och ting är ju upp till dem, men den predikade attityd som många uppvisar i frågeställningar som denna tråds anser jag är direkt felaktig och förkastlig.
Om man nu vill dela allt lika, så är det väl inget fel på att man swishar varandra? Varför skulle det vara konstigt eller fel?

Helt ärligt så kan jag med ganska stor säkerhet säga att jag är långt mer generös gentemot min partner än dessa predikanter, men det sker på min vilja, inte för att "det är så det skall vara".

 

[Cancerman_777]

Ja precis, eller om den ene väljer att jobba 70% för att barnen ska få mer tid med en förälder, ska det belasta den andra ekonomiskt? Är det rättvist?

Jag vet inte om du var sarkastisk, men det var inte så hypotesen ställdes upp. Det handlade om egentid, inte barntid.

 

[jbr]

Helt ärligt så kan jag med ganska stor säkerhet säga att jag är långt mer generös gentemot min partner än dessa predikanter...

Ok, I'm impressed.

Jag vet inte om du var sarkastisk, men det var inte så hypotesen ställdes upp. Det handlade om egentid, inte barntid.

...och när en part anser att egentid är värd att lägga på gemensamma värden, typ barn, så blir excelarket komplext.

 

[engs]

Jag lever livet som jag anser är vettigt och i samspel med mina nära och kära.
Hur var och en lägger upp saker och ting är ju upp till dem, men den predikade attityd som många uppvisar i frågeställningar som denna tråds anser jag är direkt felaktig och förkastlig.
Om man nu vill dela allt lika, så är det väl inget fel på att man swishar varandra? Varför skulle det vara konstigt eller fel?

Helt ärligt så kan jag med ganska stor säkerhet säga att jag är långt mer generös gentemot min partner än dessa predikanter, men det sker på min vilja, inte för att "det är så det skall vara".

Samt mycket prat om snåla/generösa män.
Den kvinnliga motsvarigheten till snål man borde vara en s.k. gold-digger, som letar upp allt för generösa (och desperata) män.... det är inte heller särskilt sexigt.

 

[Cancerman_777]

Ok, I'm impressed.


...och när en part anser att egentid är värd att lägga på gemensamma värden, typ barn, så blir excelarket komplext.

Det behöver du inte vara, även om jag misstänker att du var sarkastisk.

Blir det? För mig blir det bara än trevligare och finare att min partner eller jag väljer att ge den andre någonting snarare än att det förväntas eller "krävs". Om den egentiden nu de facto är egentid, så spelar det absolut noll roll att det även gynnar partnern. Eller hur? Annars är det ju inte egentid...

 

[Johannes Carlsson]

Ja precis, eller om den ene väljer att jobba 70% för att barnen ska få mer tid med en förälder, ska det belasta den andra ekonomiskt? Är det rättvist?

Nu är det inga barn inblandade i TS fråga så det är inte med i mitt inlägg. Det är en helt annan ekvation som man får ta ställning till.
Om det är rättvist eller inte, det ser jag som att det beror på hur beslutet fattas. Att en partner envåldigt tar ett beslut som påverkar den andre negativt så är väl det inte helt rättvist. Men om båda är överrens om att det är det dom gemensamt vill är det bra.