Girig är väl snarare familjen som inte kan tänkas sig dela med sig till ett av syskonet som hade oturen att födas med en pappa och familj som inte vill veta av den. Vem ska denna ärva av? Tror du inte riktigt förstår hur orättvist det är att födas utan båda sina föräldrar, varför skulle man vara ett svin för det? Vems ansvar tycker du det är att se till att relationen fungerar? Är det den vuxna som förhoppningsvis ska vara en smula mogen och ansvarstagande eller barnet? Det här med att sprida barn man inte vill ta minsta ansvar för ger jag inte mycket för, kan ju vara rätt klädsamt att åtminstone följa lagen och rättspraxis i alla fall med laglotten. Det är inte mycket som krävs... Mycket fokus på mannen som låg med fel kvinna, mindre fokus på barnet som INTE väljer hur och var den föds.T Takläggare skrev:
Fortfarande går det inte att göra barnen arvslöst, möjligen går det att göra laglotten värdelös men risken är ju överhängande att det kan uppstå en svårlöst och oftast dyr rättstvist när denna kräver sin rätt. Dessutom om man ska börja trixa med äktenskapsförord för att i praktiken inte äga något för att inte "fel" barn ska ärva har sina nackdelar om det skulle bli skilsmässa eller att partnern skulle gå bort tidigare, kan bli väldigt komplicerat. Enklast är att dela laglotten jämt så är det ur världen.
Sedan kan man såklart diskutera huruvida laglotten eller inte ska finnas, men det är ju en metadiskussion. Som det är nu som finns det systemet och lär finnas i en överskådlig tid framöver.
Om man bortser från den moraliska biten och funderar på vilka möjligheter det finns så är det ju effektivast att se till att det inte finns nåt arv värt namnet att dela på vid någons bortgång. Ja det är ju tyvärr lagligt eller iallafall mycket svårt att straffa för..
Finns ju olika upplägg att uppnå det. kreativa försäljningar och sen hyra bostad. olika former av gåvor som inte räknas som förtida arv. Man kan ju leva långt över sina tillgångar och på så vis flytta kapital till dom personer man vill ska ha ens tillgångar. bjuda på en jorden runt resa tex..
Är ju dåligt med saker som det går att spåra vart pengar tagit vägen. tex fastigheter och fordon är ju dåliga sätt då dom lätt kan spåras i papper och kan då visas vart pengarna tagit vägen i syfte att minska arvslott men är ju inte olagligt att tex ha stora mängder kontanter hemma hos sina barn eller i barnens bankfack och liknande för att undvika att dessa tas med i bouppteckningen.
Ett sätt att runda lagen såklart men bara om det upptäcks och kan bevisas och där har man ju rätt goda möjligheter om det är förälderns vilja och den det ska utesluta saknar insyn så är det ju i det närmaste omöjligt att bevisa. Finns ju många liknande upplägg när ens sista förälder ska in på hem när avgifterna baseras på vilka tillgångar som finns eller föräldern inte är vid sina fulla sinnes bruk längre.
Svåra frågor men kan finnas vettiga orsaker till att man inte vill ge nån knarkare som råkar vara första barn en del av arvet.. Särkulls barns rätt till sin del av arv kan ju skapa stora problem så att moraliskt mena att lagen alltid har rätt är sällan så enkel i praktiken även om det såklart ofta även kan missbrukas åt alla håll..
Jag vill inte diskutera det moraliska i detta utan bara visa vilka vägar det finns att krångla sig runt lagen..
Finns ju olika upplägg att uppnå det. kreativa försäljningar och sen hyra bostad. olika former av gåvor som inte räknas som förtida arv. Man kan ju leva långt över sina tillgångar och på så vis flytta kapital till dom personer man vill ska ha ens tillgångar. bjuda på en jorden runt resa tex..
Är ju dåligt med saker som det går att spåra vart pengar tagit vägen. tex fastigheter och fordon är ju dåliga sätt då dom lätt kan spåras i papper och kan då visas vart pengarna tagit vägen i syfte att minska arvslott men är ju inte olagligt att tex ha stora mängder kontanter hemma hos sina barn eller i barnens bankfack och liknande för att undvika att dessa tas med i bouppteckningen.
Ett sätt att runda lagen såklart men bara om det upptäcks och kan bevisas och där har man ju rätt goda möjligheter om det är förälderns vilja och den det ska utesluta saknar insyn så är det ju i det närmaste omöjligt att bevisa. Finns ju många liknande upplägg när ens sista förälder ska in på hem när avgifterna baseras på vilka tillgångar som finns eller föräldern inte är vid sina fulla sinnes bruk längre.
Svåra frågor men kan finnas vettiga orsaker till att man inte vill ge nån knarkare som råkar vara första barn en del av arvet.. Särkulls barns rätt till sin del av arv kan ju skapa stora problem så att moraliskt mena att lagen alltid har rätt är sällan så enkel i praktiken även om det såklart ofta även kan missbrukas åt alla håll..
Jag vill inte diskutera det moraliska i detta utan bara visa vilka vägar det finns att krångla sig runt lagen..
Att det finns många som behandlar sina föräldrar mycket illa, finns det forskning o bevis på.sunnis skrev:
Men tar man livet som sådan, att man skapat ett liv så ska man förbinder sig även att värna det. Laglotten är ett av de uttrycken för detta ansvar, att den utgör en väl avvägd garant för att inget barn lämnas på bar backe av sina föräldrar, är oftast det starkaste argument förespråkare för laglotten har.
Men som jag nämnde tidigare så ska inte pengar utgöra den garantin i dagens Sverige.
Vad jag skulle kalla ts far om ts hade berättat hela historien för mig IRL, vet vi såklart först den dagen det händer.P pelob22 skrev:
Men jag är rätt så säker på att jag på samma tydliga sätt hade visat mitt missnöje med en far som inte velat ha kontakt med sitt barn under hela barnets liv.
Sedan hade jag också visat mitt missnöje med ts som ville frånta syskonet sitt arv.
Nope, har jag jobbat ett helt liv vill jag styra över vad pengarna går till om jag dör.Okarlsson skrev:
Om man är 75 år gammal, har ett barn som är 45 som aldrig hör av sig och inte ens besöker när man ligger för döden och har några månader kvar att leva, sen har man sen partner (ej mamma till 45åringen) och en "bonusdotter" (brist på bättre ord) som ställer upp i vått och torrt och man har en jättefin relation till. Så ser inte jag varför man skulle vilja att det biologiska barnet fick alla ens tillgångar bara för att man har blodsband men hon behandlar en som luft.
Men jag börjar misstänka att du bara trollar, så det får bli sista svaret du får av mig i den frågan.
Riktigt så enkelt är det ju inte o det vet du ocksåM MetteKson skrev:
Varför reagerar folk så kraftfullt när det dyker upp prat om arv och särkullbarn?
Det låter lika girigt ifrån de som börjar skrika om hur hemskt det är att man försöker se till att de inte får ärva.
Att folk här tyvärr inte fått träffa sin pappa är naturligtvis jätte sorgligt. Men blir det bättre bara för att man får ärva?
Sen är det inte säkert att ett särkullsbarn lider för att det inte har träffat sin biologiska far. Den människan kan mycket väl
ha en pappa ändå. som finns där och ställer upp. Man behöver inte lida bara för att man inte träffat sin biologiska pappa.
Sen finns de den delen som tyvärr inte har någon pappa. Dessa är det synd om. Visst vill man ha pengar. Men att få ärva ger en ingen pappa. De flesta som tvingas begrava sina föräldrar allt för tidigt. Skulle garanterat skippat arvet för att få en liten stund till. Så egentligen är allt prat om pengar och arv girighet. Oavsett sida av myntet.
Särkullbarnet som skriker om att få ärva och barnen som inte vill att särkullbarnet ska få ärva.
Sen vet man aldrig varför farsan inte vara med. en anledning är att man stack huvudet i sanden redan när barnet föddes.
Sedan har man haft kvar huvudet där för att det är bekvämt. Slippa ta kontakt.
Det är en förklaring. Jag säger inget om den är bra eller dålig.
Man umgås för att sedan försvinna bort. Pappan träffade någon ny där inte barnet passade in. Då väljer pappan att dumpa sitt barn för kärlekens skull. Det är faktiskt värre än alternativet ovan. För där har inte barnet haft någon kontakt med pappan.
Sen har vi alternativet där mamman gör allt för att motarbeta pappan och dess vilja att träffa sina barn.
Där mamman berättar för barnen vilken hemsk pappa de har.... Där har vi en anledning som jag tycker är okej till att man inte träffar sina barn. men sist nämnda så borde pappan vilja att barnet ärvde.
Sen har vi de fall där kvinnan helt enkelt inte berättar vem pappan är.
Som sagt det finns många anledningar. De flesta är mer eller mindre dåliga ursäkter. Själv valde jag strutstaktiken...
Den är inte bättre än någon annan anledning, men enkel.
Jag ser det inte som så konstigt att man försöker undvika att särkullsbarnet inte får ärva eller ärva så lite som möjligt.
Det är en människa man inte känner. Att det är ens eget barn tänker man inte på.
Men girigheten sitter på båda ställena. Det är lika girigt att kräva att få ärva som det är att lura bort dem. För det är väl pappan man vill ha, inte arvet.
Min egen del i det hela? Det är inget jag försvarar. Jag gjorde fel. Jag är tacksam för att dottern förlät mig när jag väl grävde upp mig. Det är inget man kan kräva.
Jag har gjort fel själv hela vägen. från födsel till testamente.
Det låter lika girigt ifrån de som börjar skrika om hur hemskt det är att man försöker se till att de inte får ärva.
Att folk här tyvärr inte fått träffa sin pappa är naturligtvis jätte sorgligt. Men blir det bättre bara för att man får ärva?
Sen är det inte säkert att ett särkullsbarn lider för att det inte har träffat sin biologiska far. Den människan kan mycket väl
ha en pappa ändå. som finns där och ställer upp. Man behöver inte lida bara för att man inte träffat sin biologiska pappa.
Sen finns de den delen som tyvärr inte har någon pappa. Dessa är det synd om. Visst vill man ha pengar. Men att få ärva ger en ingen pappa. De flesta som tvingas begrava sina föräldrar allt för tidigt. Skulle garanterat skippat arvet för att få en liten stund till. Så egentligen är allt prat om pengar och arv girighet. Oavsett sida av myntet.
Särkullbarnet som skriker om att få ärva och barnen som inte vill att särkullbarnet ska få ärva.
Sen vet man aldrig varför farsan inte vara med. en anledning är att man stack huvudet i sanden redan när barnet föddes.
Sedan har man haft kvar huvudet där för att det är bekvämt. Slippa ta kontakt.
Det är en förklaring. Jag säger inget om den är bra eller dålig.
Man umgås för att sedan försvinna bort. Pappan träffade någon ny där inte barnet passade in. Då väljer pappan att dumpa sitt barn för kärlekens skull. Det är faktiskt värre än alternativet ovan. För där har inte barnet haft någon kontakt med pappan.
Sen har vi alternativet där mamman gör allt för att motarbeta pappan och dess vilja att träffa sina barn.
Där mamman berättar för barnen vilken hemsk pappa de har.... Där har vi en anledning som jag tycker är okej till att man inte träffar sina barn. men sist nämnda så borde pappan vilja att barnet ärvde.
Sen har vi de fall där kvinnan helt enkelt inte berättar vem pappan är.
Som sagt det finns många anledningar. De flesta är mer eller mindre dåliga ursäkter. Själv valde jag strutstaktiken...
Den är inte bättre än någon annan anledning, men enkel.
Jag ser det inte som så konstigt att man försöker undvika att särkullsbarnet inte får ärva eller ärva så lite som möjligt.
Det är en människa man inte känner. Att det är ens eget barn tänker man inte på.
Men girigheten sitter på båda ställena. Det är lika girigt att kräva att få ärva som det är att lura bort dem. För det är väl pappan man vill ha, inte arvet.
Min egen del i det hela? Det är inget jag försvarar. Jag gjorde fel. Jag är tacksam för att dottern förlät mig när jag väl grävde upp mig. Det är inget man kan kräva.
Jag har gjort fel själv hela vägen. från födsel till testamente.
Du får gärna förklara hur det kan vara så orättvist att födas utan båda sina föräldrar? Jag är nyfiken.
Om mamman träffar en ny så kanske det blir en pappa
Svensk lag gör att erat halvsyskon ALDRIG kan göras arvslös genom testamente
Denne har rätt till sin arvslott
Men om din far skänker bort sina tillgångar till eran mor redan nu, så har ju inte dödsboet efter din far något arv som ni ska dela på sedan
Ni andra syskon går dela efter eran mor
Sen kan man ju undra hur ni tänker egentligen, det är väll inte halvsyskonets fel att fadern försvann en gång i tiden !
Denne har rätt till sin arvslott
Men om din far skänker bort sina tillgångar till eran mor redan nu, så har ju inte dödsboet efter din far något arv som ni ska dela på sedan
Ni andra syskon går dela efter eran mor
Sen kan man ju undra hur ni tänker egentligen, det är väll inte halvsyskonets fel att fadern försvann en gång i tiden !
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 036 inlägg
Vi har lagstadgad arvsrätt för att barn ska behandlas relativt lika. Det ska inte gå att ge gården/företaget till äldste sonen och göra övriga barn arvlösa. Inte heller att göra döttrar arvlösa med förevändningen att de får sitt som hemgift, osv. Och den är till för att skydda ”oäktingars” rätt till en skälig andel efter föräldern.
Jag tror det finns en stor naivitet om vad effekten av ett avskaffande av arvsrätten faktiskt skulle innebära, även om de flesta av oss inte ärver våra föräldrar förrän i 50-årsåldern eller senare.
Jag tror det finns en stor naivitet om vad effekten av ett avskaffande av arvsrätten faktiskt skulle innebära, även om de flesta av oss inte ärver våra föräldrar förrän i 50-årsåldern eller senare.
Trolla gör jag iaf inte med flit, men det kanske rör upp sådana känslor?S SueCia skrev:
Delar av det du skriver förstår jag, och ser som legitimt. Exempelvis om man vill kompensera en person (den kärleksfulla dottern i ditt fall) genom att ge denna pengar som bara frigörs när du dör. Du kan lika gärna (och bör) visa den uppskattningen när du lever, det mår alla bättre av.
Det jag (återigen) vill komma till är att många människor verkar vilja använda sitt arv som ett sätt att utöva inflytande på sin omgivning. Det kanske ofta är i välmening (som i ditt exempel) men likväl så menar jag att det är bättre att visa uppskattning och lägga sig i när man lever.
Jag inser att jag nog landar i att vårt koncept med arv känns som en förlegad rutin från när man var tvungen att ärva tillgångar för att kunna överleva, typ som mark för att odla.
Allvetare
· Västra götaland
· 8 467 inlägg
Problemen som jag ser det, är att ;S SueCia skrev:
A: Det är så lång tid det handlar om. Tänk om du bestämt dig för något när du är 75, sen visar det sig att den kassa dottern får ordning på prioriteringarna och vårdar dig ömt i tio år?
B: Som det är nu så har vi en hyfsad lagstiftning kring arv, det blir ganska bra om man inte gör något alls. Vad skulle vara regeln med ditt "system", dvs vem ärver en person som inte gör något? Det enda jag kan se som rimligt är att allt går till allmäna arvsfonden, det skulle tvinga alla skriva testamenten. Då måste någon hålla koll på alla testamenten, vem skulle det vara?
