Nej inte hänt mycket mer än. Juristen ska skicka brev till säljarna till att börja med så får vi se vad som händer sen. Och sen har även säljarna börjat vilja ge tillbaka en del av handpenningen om vi går med på att häva köpet. Men de vill vi inte ännu och enligt juristen så ska vi nog få hela handpenningen tillbaka ifall säljarna häver det.Appendix skrev:
Juristen reagera ungefär som alla här om avtalet haha att de va rätt luddigt och svårtolkat. Och ja har en misstanke om att säljarna insett att dom inte kan häva köpet därav dom börja bli villiga att förhandla om handpenningen.
Borde igentligen inte spela någon roll?J Jopppe skrev:
Är ju bara en allmän diskussion?
Moderator
· Stockholm
· 51 132 inlägg
Visserligen har ni inte kunnat ordna finansiering i tid till tillträdet, men nu låter det ju som att det är säljarna som förhalar affären. Det kanske snarare är säljaren som borde betala skadestånd för avtalsbrott nu.
När jag och min pojkvän skulle skriva på köpekontraktet för vår sommarstuge-fastighet med permanentstandard hos mäklaren, kom det fram att det hade plötsligt kommit flera nya spekulanter, som var villiga att bjuda över. Det här skedde 1988, när det inte var så vanligt med budgivningar. Vi var först och fastigheten, som inte ens hade blivit utannonserad, när vi var och tittade på den och säljaren skötte visningen.
Mäklaren hade antagligen felbedömt situationen, det var september och i vanliga fall var det ingen rusning då. Säljaren blev väldigt irriterad och det uppstod en lång tystnad, när hon funderade på om affären skulle avbrytas och fler spekulanter skulle få chansen att se fastigheten och lägga sina bud. Men till sist tyckte hon synd om oss ungdomar, som var på gång att göra vårt livs första husaffär och hon sa, att de skulle ta igen förlusten på sin lägenhetsförsäljning, när de skulle flytta i en villa.
Idag, 32 år senare, har pojkvännen stuckit iväg för länge sedan och en kompis har blivit delägare med 10% och bor i gäststugan och vi båda stormtrivs här, det här är vårt paradis. Det var i början en naturtomt med många tallar på tomten, men med åren har vi planterat tre häckar och väldigt många stora buskar och små träd på tomten. Nu är det grönt och fåglarna trivs också.
Då, när vi köpte fastigheten, hade vi nästan inga sparpengar, men vi hade fasta anställningar. Vi fick låna 105% av köpeskillingen och då kunde vi betala både lagfarten och pantbrevet för pengarna. Det var tider, det! Som tur är så hade jag jobb hela tiden under lågkonjunkturen, som kom i början av 90-talet, men det var skyhöga räntor under många år då.
Mäklaren hade antagligen felbedömt situationen, det var september och i vanliga fall var det ingen rusning då. Säljaren blev väldigt irriterad och det uppstod en lång tystnad, när hon funderade på om affären skulle avbrytas och fler spekulanter skulle få chansen att se fastigheten och lägga sina bud. Men till sist tyckte hon synd om oss ungdomar, som var på gång att göra vårt livs första husaffär och hon sa, att de skulle ta igen förlusten på sin lägenhetsförsäljning, när de skulle flytta i en villa.
Idag, 32 år senare, har pojkvännen stuckit iväg för länge sedan och en kompis har blivit delägare med 10% och bor i gäststugan och vi båda stormtrivs här, det här är vårt paradis. Det var i början en naturtomt med många tallar på tomten, men med åren har vi planterat tre häckar och väldigt många stora buskar och små träd på tomten. Nu är det grönt och fåglarna trivs också.
Då, när vi köpte fastigheten, hade vi nästan inga sparpengar, men vi hade fasta anställningar. Vi fick låna 105% av köpeskillingen och då kunde vi betala både lagfarten och pantbrevet för pengarna. Det var tider, det! Som tur är så hade jag jobb hela tiden under lågkonjunkturen, som kom i början av 90-talet, men det var skyhöga räntor under många år då.
Jag vill bara säga, att man inte ska ta nåt för givet när det gäller husaffärer m fl - allt kan hända!
Min pojkvän på 90-talet ville ha ett radhus och la ett bud på ett sådant i Kista, Stockholm. Budet var samma som utgångspriset. "Är du helt dum i huvet?", frågade jag. Du ska lägga dig 10% under och se vad som händer. Även hans bank som också hade en fastighetsmäklar-verksamhet sa, att priset låg 10% över nivån, jämfört med de som har sålts fram till nyligen. Jag bad honom att ta tillbaka sitt bud (eftersom ingenting är säkert, förrän köpekontraktet är påskrivet av båda parter). Mäklaren blev helt vansinnig, men vad gjorde det oss? Vi hittade ett mycket förmånligt och nyrenoverat parhus i närheten och pojkvännen köpte det.
Min pojkvän på 90-talet ville ha ett radhus och la ett bud på ett sådant i Kista, Stockholm. Budet var samma som utgångspriset. "Är du helt dum i huvet?", frågade jag. Du ska lägga dig 10% under och se vad som händer. Även hans bank som också hade en fastighetsmäklar-verksamhet sa, att priset låg 10% över nivån, jämfört med de som har sålts fram till nyligen. Jag bad honom att ta tillbaka sitt bud (eftersom ingenting är säkert, förrän köpekontraktet är påskrivet av båda parter). Mäklaren blev helt vansinnig, men vad gjorde det oss? Vi hittade ett mycket förmånligt och nyrenoverat parhus i närheten och pojkvännen köpte det.
Redigerat:
Sa inte banken något när du ansökte om lånelöfte? Vid ett privatköp borde banken ha informerat dig redan när du ansökte om lånelöfte att det krävdes en värdering. Vem som håller i försäljningen var en av dom första frågor som SBAB frågade mig när jag ringde och sa att jag köpt ett hus.Nikodemus91 skrev:
Hur har det gått? Har ni fått huset eller vägrar dom fortfarande att betala tillbaka handpenningen?
Inte ens om dom går med på att betala tillbaka hela handpenningen så hade jag inte accepterat det. Jag hade krävt ränta på handpenningen, ersättning för mäklare och jurist samt all tid du har fått lägga ned på det här. Kontakta kronofogden om indrivning så kanske det blir lite fart på dom.
