Tavlor och konst - Är det viktigt för dig?
Många som besöker vårt hem kommenterar att det känns "ombonat" och "som ett riktigt hem".
Jag har funderat på hur denna känsla infunnit sig och landat i två saker,
1. Vi har ett ganska blandat möblemang, 50-tal till modernt, billigt och kvalitet, IKEA och DUX... Ingen enhetlig stil men ändå nån sorts stringens...
2. Vi har ganska mycket konst, tavlor, lite keramik osv...
I denna tråd tänkte jag vi kunde diskutera vad konst i hemmet betyder för dig, är det något du lägger krut på eller är budgeten slut när du köpt soffan?
Vad har ni? Letar ni aktivt efter något? Köper ni när ni springer på något? Ska det vara enhetligt med inredningen eller får konstföremålet stå för sig själv?
Jag bjuder tyvärr inte på bilder i denna tråd då jag vill vara anonym på detta forum men andra får gärna bjuda på någon bild!
För oss är konst i hemmet en väsentlig del, viktigare för oss att köpa en tavla vi känner för än att ha marmor i badrummet så att säga.
Vi lägger inga astronomiska summor, det dyraste är kanske 16 000 för en tavla men oftast handlar det om ett par/tre tusenlappar när vi springer på nåt på en auktion eller på nåt galleri på semestern. En del kommer även från en konstnär i släkten, men jisses vad dyrt det är att rama....
Inser att denna trådstart kan låta lite högtravande men är uppriktigt intresserad av hur andra ser på detta, är det en generationsfråga? Jag är själv kring 35 och upplever att fler i mina föräldrars generation har konst hemma....
Jag har funderat på hur denna känsla infunnit sig och landat i två saker,
1. Vi har ett ganska blandat möblemang, 50-tal till modernt, billigt och kvalitet, IKEA och DUX... Ingen enhetlig stil men ändå nån sorts stringens...
2. Vi har ganska mycket konst, tavlor, lite keramik osv...
I denna tråd tänkte jag vi kunde diskutera vad konst i hemmet betyder för dig, är det något du lägger krut på eller är budgeten slut när du köpt soffan?
Vad har ni? Letar ni aktivt efter något? Köper ni när ni springer på något? Ska det vara enhetligt med inredningen eller får konstföremålet stå för sig själv?
Jag bjuder tyvärr inte på bilder i denna tråd då jag vill vara anonym på detta forum men andra får gärna bjuda på någon bild!
För oss är konst i hemmet en väsentlig del, viktigare för oss att köpa en tavla vi känner för än att ha marmor i badrummet så att säga.
Vi lägger inga astronomiska summor, det dyraste är kanske 16 000 för en tavla men oftast handlar det om ett par/tre tusenlappar när vi springer på nåt på en auktion eller på nåt galleri på semestern. En del kommer även från en konstnär i släkten, men jisses vad dyrt det är att rama....
Inser att denna trådstart kan låta lite högtravande men är uppriktigt intresserad av hur andra ser på detta, är det en generationsfråga? Jag är själv kring 35 och upplever att fler i mina föräldrars generation har konst hemma....
Som sagt, vill du inte lägga ut några bilder själv så lär du inte få några svar, inte från mig i alla fall. Väldigt konstig inställning.
Inte behöver man lägga ut bilder för att ha en åsikt, jag kan berätta hur jag själv ser på det utan bilder.
Värdefulla skulpturer har jag nog aldrig haft, jag har en myskoxe (eller vad det nu är) i keramik just nu men det är bara för att jag blivit ombedd att lägga ut den på blocket då säljaren inte kan med sånt. I övrigt har jag inget av värde utan har bara saker av personlig betydelse. Tex en snidad träskulptur köpt direkt av en gamal träsnidande man i Havanna. Den faller snarare i kategorin krimskrams än konst men den betyder mer för mig än något dyrt eftersom den påminner mig om just den resan osv. Sådana saker har jag mer av.
Tavlor har jag heller inget dyrt av, mitt hus är så litet så finns få väggar att hänga dem på.
Särbon har en 2,5 meter lång tavla som han fått av sin far, ett uppförstorat kort från kusten där han växte upp. Vi har diskuterat lite var den kan sitta när han flyttar in men jag har helt enkelt ingen tillräckligt lång vägg.
Jag tror generellt att vi bägge värdesätter personliga minnen mer än klassisk konst tex just egna bilder på väggarna osv. Men jag kan absolut uppskatta tavlor hos andra som har bättre förutsättningar för det!
Värdefulla skulpturer har jag nog aldrig haft, jag har en myskoxe (eller vad det nu är) i keramik just nu men det är bara för att jag blivit ombedd att lägga ut den på blocket då säljaren inte kan med sånt. I övrigt har jag inget av värde utan har bara saker av personlig betydelse. Tex en snidad träskulptur köpt direkt av en gamal träsnidande man i Havanna. Den faller snarare i kategorin krimskrams än konst men den betyder mer för mig än något dyrt eftersom den påminner mig om just den resan osv. Sådana saker har jag mer av.
Tavlor har jag heller inget dyrt av, mitt hus är så litet så finns få väggar att hänga dem på.
Särbon har en 2,5 meter lång tavla som han fått av sin far, ett uppförstorat kort från kusten där han växte upp. Vi har diskuterat lite var den kan sitta när han flyttar in men jag har helt enkelt ingen tillräckligt lång vägg. Jag tror generellt att vi bägge värdesätter personliga minnen mer än klassisk konst tex just egna bilder på väggarna osv. Men jag kan absolut uppskatta tavlor hos andra som har bättre förutsättningar för det!
Första gången jag skriver på forumet, men vill bara betona att inte skriva vad ni har för värdefulla föremål i hemmet om ni har postat var ni bor eller adress osv. Men vet aldrig vad det finns för människor som skummar runt i forum.
Ett enkelt svar till frågeställningen Tavlor och konst - Är det viktigt för dig?
Mitt svar är nej!
Jag lever mest i nuet, och ser skönheten i uppväxande örter, buskar och träd.
Och i smådjur, som grodor och kopparormar, och i höns, kaniner, katter och hundar.
Bara som exempel.
När det gäller "konst" har jag en tavla på väggen , målad av min mor några år innan jag föddes.
Det är en reproduktion/kopia av en målning av Vincent van Gogh tror jag.
I nedre högra hörnet av tavlan har jag en litet vykort, som visar originalet.
Stor konst?
Tja, men min mamma målade den innan jag fanns till, så den har, om inte annat, ett affektionsvärde.
Mitt svar är nej!
Jag lever mest i nuet, och ser skönheten i uppväxande örter, buskar och träd.
Och i smådjur, som grodor och kopparormar, och i höns, kaniner, katter och hundar.
Bara som exempel.
När det gäller "konst" har jag en tavla på väggen , målad av min mor några år innan jag föddes.
Det är en reproduktion/kopia av en målning av Vincent van Gogh tror jag.
I nedre högra hörnet av tavlan har jag en litet vykort, som visar originalet.
Stor konst?
Tja, men min mamma målade den innan jag fanns till, så den har, om inte annat, ett affektionsvärde.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 987 inlägg
Kultur är det som skiljer oss från djuren.
Jag tycker att estetiken är viktig, men att det är svårt att få balans. Hur mycket lyckligare blir man av tapeterna för 1500 per rulle jämfört med dem för ett par hundra? Hur stora är konst- och möbelkontona när rummen väl är renoverade? Konstbudgeten lever inte i ett vacuum.
Med det sagt är det en ynnest att kunna unna sig vackra saker av lite högre kvalitet ibland.
Samtidigt: jag har en tavla för dryga 30.000 jag verkligen vill köpa. Det skulle bli den dyraste konsten jag köpt, och rent tekniskt finns pengarna. Men på önskelistan på blåskontot står också en minigrävare, som skulle skänka en annan sorts glädje. Att köpa båda känns inte rimligt av någon anledning, och då får oftast det praktiska den stora biten av kakan medan skönheten får köpas för mindre pengar, med effekten att det blir lite sämre inköp.
I offentliga miljöer har man ofta som mål att den konstnärliga utsmyckningen ska få vara 1 % av byggkostnaden (jag vet inte hur väl det hålls). För egen del håller jag nog ungefär 2–3 % av förvärvskostnaden för konst (inklusive mattor).
Jag tycker att estetiken är viktig, men att det är svårt att få balans. Hur mycket lyckligare blir man av tapeterna för 1500 per rulle jämfört med dem för ett par hundra? Hur stora är konst- och möbelkontona när rummen väl är renoverade? Konstbudgeten lever inte i ett vacuum.
Med det sagt är det en ynnest att kunna unna sig vackra saker av lite högre kvalitet ibland.
Samtidigt: jag har en tavla för dryga 30.000 jag verkligen vill köpa. Det skulle bli den dyraste konsten jag köpt, och rent tekniskt finns pengarna. Men på önskelistan på blåskontot står också en minigrävare, som skulle skänka en annan sorts glädje. Att köpa båda känns inte rimligt av någon anledning, och då får oftast det praktiska den stora biten av kakan medan skönheten får köpas för mindre pengar, med effekten att det blir lite sämre inköp.
I offentliga miljöer har man ofta som mål att den konstnärliga utsmyckningen ska få vara 1 % av byggkostnaden (jag vet inte hur väl det hålls). För egen del håller jag nog ungefär 2–3 % av förvärvskostnaden för konst (inklusive mattor).
Kul med några inlägg, var osäker på om nån skulle nappa på min ganska risiga trådstart, smaken är som baken och att människors väg till lycka ser olika ut är väl bara sunt?
@Nötegårdsgubben
Inte helt enkelt att ställa funktion mot känslor, fast en minigrävare spelar nog på känslospektrat också så den får nog gå före... (Önskar jag hade behov av en grävare...)
Spännande att ha ett objekt du verkligen vill ha, 30 000 är ju en ansenlig summa på ett sätt... På ett annat sätt är det bara ett antal kvm extra trall... Är det en etablerad konstnär kan du ju kanske få tillbaka pengarna också, om du har tur...
Jag har inte kunnat förmå mig att köpa så dyrt även om jag har en Lars Lerin jag köpte innan hans utställning på Waldemarsudde, tror jag betalade 9000 och den är nog värd 150 000 idag, allt annat har nog sjunkit i värde så att göra affärer i konst är inget för mig...
Kul att du nämner mattor, det om något kan lyfta ett hem till en annan nivå... En matta av hyfsad kvalitet lyfter ett helt rum... Jag är inte så mycket för klassiska knutna "orientmattor" men gillar verkligen Kelim eller en röllakan av bra kvalitet, här tycker jag också att storleken har betydelse, många hem har alldeles för små mattor.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 987 inlägg
Ja, det kan man ju hoppas, men konst som investering är svårt, slagavgifterna på auktioner är rätt höga, så jag tror på att bara köpa sådant man gillar. Men det är förstås svårt att veta hur länge man gillar en tavla, samtidigt är det risk att man ändå följer modet, så när man själv tröttnat har andra gjort det också och priset rasat.P PurreP skrev:
Tavlan ifråga verkar för övrigt vara såld, men serien finns kvar i någon mån. Markus Åkesson heter konstnären, mycket teknisk oljemålare och normalt inte min stil, men de här beslöjade kvinnorna golvade mig, även om det inte var just den här bilden jag ville ha.
http://markusakesson.com/
Han målar riktigt häftigt, inte min stil heller men skulle gärna ha en sån hemma, Blir något speciellt att måla så fotorealistiskt men att motivet ändå är abstrakt....
Jag har familj i hans hemtrakter och inser nu att jag sett tavlor av honom nere i Småland på nåt galleri.
Han verkar ju vara internationellt erkänd men vad det säger om marknadspriser på hans verk vågar jag inte ha nån teori om...
