Vad stör ni er på mest hos er granne?
Jag bor inte i hus, men har ändå liksom majoriteten av befolkningen haft grannar jag stört mig på. I vår tidigare lägenhet, som var toppen vill jag tillägga, så hade vi en granne som gick ut på balkongen ungefär varje halvtimme från kl 15-18 och 23-04 för att röka och prata i telefon. Oerhört störande och kunde inte använda sovrummet eftersom det stank rök. Påpekade detta flera gånger, både direkt till grannen och föreningen men rökare har ju sina rättigheter 
Sen flyttade vi till radhus där det visade sig att vi hade grannarna från helvetet. Det enda sättet jag kan beskriva dom på är white trash. Musik på maxvolym från fre em till sön kväll. Fester, konstant grillning och ”hinka bira” med polare Musiksmaken var dessutom skit. Lärde mig deras playlist efter några dagar redan och kunde utan problem sjunga med i stämmor. Nåja, hur som helst. Slutade med att jag ruttnade och tillkallade polis efter att de fullständigt ignorerant alla mina vädjanden om att visa lite hänsyn. Grannen i fråga är full och dum och blir tagen av polisen Antar att soc blev inblandade då barn fanns med i bilden.
Förvånandsvärt nog var detta inget socialt dåligt område. Tvärtom. Antar att de bott i sitt hus sedan långt innan värdestegringen.
Läxan man lärt sig? Kolla ALLTID upp vilka grannarna är och utgå inte bara ifrån att det är civiliserade människor för att det är ett lite finare familjeområde. Hade faktiskt räckt att jag mött denna granne en gång för att förstå varför säljarna flydde.
Hur som helst flyttade vi senare tillbaka till lägenhet vilket vi inte ångrat en sekund. Trivs väldigt bra förutom att man får stå ut med röklukt någon gång (inte alls så farligt som i förra boendet) och grannbarn som springer fram och tillbaka kl 07 på morgonen - även på helger. Även detta går att leva med.
Snart flyttar vi igen till en stor nyproducerad lägenhet så jag får be om att återkomma med vad jag kommer störa mig på där
Fram tills dess, låta mig höra era grannstories!
Sen flyttade vi till radhus där det visade sig att vi hade grannarna från helvetet. Det enda sättet jag kan beskriva dom på är white trash. Musik på maxvolym från fre em till sön kväll. Fester, konstant grillning och ”hinka bira” med polare
Musiksmaken var dessutom skit. Lärde mig deras playlist efter några dagar redan och kunde utan problem sjunga med i stämmor. Nåja, hur som helst. Slutade med att jag ruttnade och tillkallade polis efter att de fullständigt ignorerant alla mina vädjanden om att visa lite hänsyn. Grannen i fråga är full och dum och blir tagen av polisen Antar att soc blev inblandade då barn fanns med i bilden.Förvånandsvärt nog var detta inget socialt dåligt område. Tvärtom. Antar att de bott i sitt hus sedan långt innan värdestegringen.
Läxan man lärt sig? Kolla ALLTID upp vilka grannarna är och utgå inte bara ifrån att det är civiliserade människor för att det är ett lite finare familjeområde. Hade faktiskt räckt att jag mött denna granne en gång för att förstå varför säljarna flydde.
Hur som helst flyttade vi senare tillbaka till lägenhet vilket vi inte ångrat en sekund. Trivs väldigt bra förutom att man får stå ut med röklukt någon gång (inte alls så farligt som i förra boendet) och grannbarn som springer fram och tillbaka kl 07 på morgonen - även på helger. Även detta går att leva med.
Snart flyttar vi igen till en stor nyproducerad lägenhet så jag får be om att återkomma med vad jag kommer störa mig på där
Fram tills dess, låta mig höra era grannstories!
Granne i hyreshus fyllde mitt förråd med hushållssopor, snodde mina tvättider, spelade musik högt f att jäklas, ringde anonymt på småtimmarna och slängde på luren. Var gapig och oförskämd. Man var rädd att komma hem efter jobbet. Fattade inte varför hon siktat in sig på mig. Vi kände inte varandra.
Usch, den var inte så kul. Kan tillägga att jag utvecklade lite posttraumatiska symtom efter tiden i radhuset. Hörde ”fantombas” ibland som om någon spelade musik fast så inte var fallet. Eller kunde bli på helspänn om en buss körde förbi lägenheten så man kände vibrationer i golv och väggar. Jäkla skitgrannar det finnsH Hella1 skrev:
När de gnäller.
Ganska kvällstrött, så svaret äro som följer: Nej, det tror jag inte.Flipbed skrev:
Under en period i lägenhet var en granne mammaledig och tyckte att trapphuset var ett bra ställe att förvara blöjpåsar i. Hennes pappa påpekade det någon gång när han var på besök och svaret blev ungefär "ja, men det luktar ju så illa att ha dem i lägenheten"...
Oftast låg de där tills hennes man kom hem, men det hände att de låg där betydligt längre. Värst var en vecka när det var 28-30 grader varmt ute och minst lika varmt i trapphuset. Då låg påsarna där i sex dagar och antalet ökade hela tiden. Hade försökt vara på hyresvärden om det innan, men de hade inte ens pratat med mamman. Så då tröttnade jag och tog ett kort om dagen på hur det såg ut som jag skickade till hyresvärden och plötsligt försvann påsarna och grannen slutade hälsa på mig. Så jag antar att de hade pratat med henne efter mina bilder.
Nu bor vi i hus med stor tomt och har nästan bara riktigt bra grannar. Förutom ett gammalt par som bara måste vara arga på någon och de sista två åren ungefär har de valt ut mig, tidigare var det en annan granne som de nu är vänner med... Det roliga är att jag inte bryr mig om dem då de inte ens vågar vara i närheten av mig just nu utan bara försöker smutskasta mig inför de andra, men de brukar säga ifrån och hjälper inte det slår de dövörat till. Det allra roligaste är att ena i paret klipper vår allmänning som går på vår tomt och eftersom de inte vill vara i närheten av mig så slutar de klippa om jag är någonstans i närheten av allmänningen. Så bara för att jag tycker att det är så roligt och patetiskt att de beter sig som dagisbarn så händer det att jag gör något nära allmänningen när de börjar klippa. Alltid lika roligt att se när de vänder bara för att de fick syn på mig
Oftast låg de där tills hennes man kom hem, men det hände att de låg där betydligt längre. Värst var en vecka när det var 28-30 grader varmt ute och minst lika varmt i trapphuset. Då låg påsarna där i sex dagar och antalet ökade hela tiden. Hade försökt vara på hyresvärden om det innan, men de hade inte ens pratat med mamman. Så då tröttnade jag och tog ett kort om dagen på hur det såg ut som jag skickade till hyresvärden och plötsligt försvann påsarna och grannen slutade hälsa på mig. Så jag antar att de hade pratat med henne efter mina bilder.
Nu bor vi i hus med stor tomt och har nästan bara riktigt bra grannar. Förutom ett gammalt par som bara måste vara arga på någon och de sista två åren ungefär har de valt ut mig, tidigare var det en annan granne som de nu är vänner med... Det roliga är att jag inte bryr mig om dem då de inte ens vågar vara i närheten av mig just nu utan bara försöker smutskasta mig inför de andra, men de brukar säga ifrån och hjälper inte det slår de dövörat till. Det allra roligaste är att ena i paret klipper vår allmänning som går på vår tomt och eftersom de inte vill vara i närheten av mig så slutar de klippa om jag är någonstans i närheten av allmänningen. Så bara för att jag tycker att det är så roligt och patetiskt att de beter sig som dagisbarn så händer det att jag gör något nära allmänningen när de börjar klippa. Alltid lika roligt att se när de vänder bara för att de fick syn på mig
Det låter som det fanns någon mental störning bakom. Friska människor beter sig inte så. Jag betraktar mina grannar eller åtminstone någon i familjen som direkt psykiskt sjuk. De kommer till mig och klagar, det har blivit ett stort antal klagomål under åren och de är hur knäppa som helst.H Hella1 skrev:
Den nya grannen på norra sidan, "ridlärarinnan", började bete sig aggressivt redan från första dagen. Hon verkade väldigt obalanserad och förbjöd mig att ha säckar med planteringsjord utomhus, eftersom hon inte tyckte om plasten. "Du får inte ha någon plast i din trädgård, annars måste du bygga ett plank mellan våra tomter." Tomtgränsen är 90 meter och det är mestadels berg, så ett plank hade kostat 200-300.000 med mycket borrande för järndubbar. Jag vände mig till kommunens byggkontor och frågade vad bygglovet för ett plank skulle kosta, 7 000 kr sa de, men att de inte beviljade dem pga önskan att hålla öppna landskap i kommunen. Då sa grannen att strunta i bygglovskravet och bygg ändå, "för planket ska upp". Varje gång vi sågs vid brevlådan eller på vägen sa hon "planket ska upp!". Hon brusar upp och skriker till sin gubbe dagligen.
Vi har renoverat under de 7 senaste åren och de blir en hel del sopor över, som vi tar till återvinningen flera gånger under sommarhalvåret med vårt släp. Då säger hon att vi måste åka till ÅVC ännu oftare, "så fort som vi får ihop en plastkasse grovsopor". De ser inte vår hög med grovsopor från vägen eller sin egen tomt, utan de måste ha varit inne på vår tomt och tittat. Vi försöker hålla vår tomt snygg och prydlig och planterar mycket växter, men deras tomt och hus har fått förfalla alltmer. Hon skriker mycket till sin gubbe och i somras skrek hon oavbrutet en och en halvtimme vid 1-tiden på natten och sprang sedan till mitt hus och knackade på dörren, antagligen ville hon mucka gräl, så jag öppnade inte. Personen har en väldigt tydlig irritabilitet och hon söker konflikter aktivt.
På den södra sidan är det lika illa, fast där skriker de inte. Det är mycket fientligheter och de hittar på en massa lögner och sprider dem till mina grannar. Det finns ingen sanning i det de säger, de fabulerar. De påstod att jag höll min dåvarande man fången och släppte inte honom närmare tomtgränsen än 5 meter. Anledningen sa dem var att jag var så svartsjuk på deras äldsta dotter, som då var 17 år gammal. Under tio års tid hälsade de inte, fast jag har alltid hälsat med ett hej och vinkat med handen. De brukar bevaka mig och min tomt och dra alla möjliga slutsatser av det de ser.
Sedan har jag en granne längre bort, "grevinnan" som försöker få folk att komma och jobba hos henne nästan gratis, hon "agnar" med luncher, vinflaskor och limpor. Hon ringer och säger att hon är så tacksam för att jag har hjälpt henne så mycket och dragit igång hennes gräsklippare och nu har hon köpt en limpa till mig som tack. Jag går dit och när limpan landar i mina händer, säger hon att hon har ett önskemål och hon vill att jag sprider ut ett lastbilslass med jord på hennes tomt och nysår hela hennes gräsmatta. Eller att jag och en kompis gräver hennes kommunala vatten och avlopps-anslutning eller att jag invintrar hennes stugas vattensystem med egen brunn. När jag säger nej så påstår hon att jag har gjort det under alla år hittills, fast jag säger att jag inte gör sådant överhuvudtaget pga frysrisken. Sedan ringer hon till mig nästa vår och säger att "det finns en bula på kopparledningen, kom hit och se vad du har ställt till med". Jag säger att jag inte har varit där, hon säger att "visst var det du som var här". Hon skaffar hela tiden nya "limp-drängar", som hon kräver ska jobba nästintill gratis åt henne, men de försvinner ganska snart.
Redigerat:
Den mest udda grannen/grannarna hade nog min dåvarande pojkvän (numera make) när han bodde i sin "ungkarslya" när vi blev tillsammans. Man kunde hela dagar höra nån form av "sånggrupp" som satt och sjöng vispop tillsammans, lite som att de satt vid lägerelden. Jag såg framför mig en grupp personer sittandes i skräddarställning i ring på golvet, säkerligen var det både batikmönster och dreadlocks inblandat, garanterat minst en gitarr. Störande? Inte jättemycket, mest... udda..
Slutat störa mig. Har med åldern fått en ny insikt på livet "det är som det är, och blir som det blir"
Grannarnas barn 2 o 4 år skriker konstant, men det går väl över om några år när de blir äldre.
Livet är för kort för att hålla på och störa sig.
Jag har själv valt att flytta till ett radhus, och då får jag ta de ev problem det kan innebära.
Grannarnas barn 2 o 4 år skriker konstant, men det går väl över om några år när de blir äldre.
Livet är för kort för att hålla på och störa sig.
Jag har själv valt att flytta till ett radhus, och då får jag ta de ev problem det kan innebära.
Ni som läst trådstarten ang radhusgrannen, försök föreställa er det här...
Grannen har en fast rutin där denna kommer hem runt 13 på fredagen och drar på sin stereo på fullt ös. Alltså, jag överdriver inte. Jag hör texten tydligt genom väggen och kan inte "fly" någonstans för att slippa höra det. Basen får glasen på bordet att vibrera. Det pågår hela fredagen till sent på kvällen och återupptas sen på lördag morgon och söndag morgon typ runt 09.
Första gången vi utsattes för denna terror var medan vi höll på att flytta in. Var en total chock. Dels att radhuset var så lyhört, men också att någon kan spela musik så hänsynslöst när man har en granne vägg i vägg.
Dessa personer, fick vi veta, kunde sitta uppe till 04 och gapa och sjunga med sitt sällskap på sin uteplats, så det var nog flera som hade tröttnat, dock värst för de som bodde direkt vägg i vägg. Ungarna deras var också riktiga vildingar som härjade från kl 06 varje morgon, hela veckan, så man direkt blev väckt av detta. Visst, radhuset var lyhört, men då kanske det gäller att visa lite extra hänsyn till varandra?
Efter ca en vecka av detta helvete tog vi mod till oss och gick över och försiktigt och vänligt påpekade att de kanske kunde sänka lite. Detta fick vi upprepa säkert 6-7 gånger under veckorna som följde men ofta gick vi bara ut på långa promenader för att undkomma helvetet.
En helg fick vi dock nog och jag bestämde mig för att gå all in. Ringde polisen och var redo att följa upp med en polisanmälan gällande ofredande. Polisen kom och mannen gjorde aggressiva utfall direkt. Eftersom han inte kunde bete sig som en civiliserad människa blev han tagen av polisen, nedbrottad, handbojjad och förd till polisstation. Kärringen hans betedde sig lika efterblivet hon där hon stod och gapade på oss. Polisen uttryckte sina sympatier för oss som tvingades bo grannar med dessa och frågade om vi ville polisanmäla, men just då kände vi att det kan ha varit vändningen, särskilt som de informerade oss om att socialen automatiskt blir inblandad.
Men nej, några veckor senare upprepades rutinen igen om än något försiktigare. Vi hade vid det här laget ändå bestämt oss för att flytta. Det kändes helt enkelt inte värt att ta fajten. Så bra trivdes vi inte i området eller radhuset då vi inte hunnit rota oss.
Nu bor vi i lägenhet igen i vårt gamla område och trivs bättre än någonsin. Har aldrig tittat tillbaka. Det var helt enkelt rätt beslut att bara gå vidare istället för att fortsätta kriga. Ägnar inte dessa människor någon tanke överhuvudtaget, men undrar ibland om sociala myndigheter agerat. Kan inte vara en bra miljö för små barn att växa upp i trots allt, med föräldrar som beter sig som fjortisar och är kraftigt berusade varje helg. Usch.
Grannen har en fast rutin där denna kommer hem runt 13 på fredagen och drar på sin stereo på fullt ös. Alltså, jag överdriver inte. Jag hör texten tydligt genom väggen och kan inte "fly" någonstans för att slippa höra det. Basen får glasen på bordet att vibrera. Det pågår hela fredagen till sent på kvällen och återupptas sen på lördag morgon och söndag morgon typ runt 09.
Första gången vi utsattes för denna terror var medan vi höll på att flytta in. Var en total chock. Dels att radhuset var så lyhört, men också att någon kan spela musik så hänsynslöst när man har en granne vägg i vägg.
Dessa personer, fick vi veta, kunde sitta uppe till 04 och gapa och sjunga med sitt sällskap på sin uteplats, så det var nog flera som hade tröttnat, dock värst för de som bodde direkt vägg i vägg. Ungarna deras var också riktiga vildingar som härjade från kl 06 varje morgon, hela veckan, så man direkt blev väckt av detta. Visst, radhuset var lyhört, men då kanske det gäller att visa lite extra hänsyn till varandra?
Efter ca en vecka av detta helvete tog vi mod till oss och gick över och försiktigt och vänligt påpekade att de kanske kunde sänka lite. Detta fick vi upprepa säkert 6-7 gånger under veckorna som följde men ofta gick vi bara ut på långa promenader för att undkomma helvetet.
En helg fick vi dock nog och jag bestämde mig för att gå all in. Ringde polisen och var redo att följa upp med en polisanmälan gällande ofredande. Polisen kom och mannen gjorde aggressiva utfall direkt. Eftersom han inte kunde bete sig som en civiliserad människa blev han tagen av polisen, nedbrottad, handbojjad och förd till polisstation. Kärringen hans betedde sig lika efterblivet hon där hon stod och gapade på oss. Polisen uttryckte sina sympatier för oss som tvingades bo grannar med dessa och frågade om vi ville polisanmäla, men just då kände vi att det kan ha varit vändningen, särskilt som de informerade oss om att socialen automatiskt blir inblandad.
Men nej, några veckor senare upprepades rutinen igen om än något försiktigare. Vi hade vid det här laget ändå bestämt oss för att flytta. Det kändes helt enkelt inte värt att ta fajten. Så bra trivdes vi inte i området eller radhuset då vi inte hunnit rota oss.
Nu bor vi i lägenhet igen i vårt gamla område och trivs bättre än någonsin. Har aldrig tittat tillbaka. Det var helt enkelt rätt beslut att bara gå vidare istället för att fortsätta kriga. Ägnar inte dessa människor någon tanke överhuvudtaget, men undrar ibland om sociala myndigheter agerat. Kan inte vara en bra miljö för små barn att växa upp i trots allt, med föräldrar som beter sig som fjortisar och är kraftigt berusade varje helg. Usch.
Redigerat:
Det är tråkigt när skötsamma människor mer eller mindre tvingas flytta, när grannen inte kan leva ett normalt liv. Hur mycket "flyttskatt" det har blivit från alla dessa flyttar? Jag hade en gång en pojkvän som ägde ett radhus, jag kunde höra grannen kissa som om det hände precis bredvid mig. Jag flyttade till en stuga på landet, men här finns också många knäppisar, men det är stora tomter, så det är ganska stora avstånd och jag planterar jättemycket träd och buskar för att slippa se knäppisarna. Tyvärr så dämpar buskarna inte ljud så bra, men å andra sidan trivs fåglarna här, så det blir mycket fågelsång.
”Limpdrängar” är ett sanslöst bra nytt ord! Du skulle kunna skriva en färgstark novell om dina grannar. Du uttrycker dig väldigt målande. Beklagar vad du fått stå ut med. Tror det enda man kan göra är att undvika sådant folk så gott det går och att alltid säga nej.H Harrison skrev:
När vi bodde i en lägenhet och grannen konstant hyrde ut sin lägenhet på Air BnB.
Vår dotter som då var 1 år var sjuk och det var stökiga nätter. Då fick vi ett brev från ett par som hyrde grannlyan där de tyckte att vi skulle flytta vårt barn till ett annat rum så att inte de skulle bli störda , de var ju trots allt betalande gäster.
Vår dotter som då var 1 år var sjuk och det var stökiga nätter. Då fick vi ett brev från ett par som hyrde grannlyan där de tyckte att vi skulle flytta vårt barn till ett annat rum så att inte de skulle bli störda , de var ju trots allt betalande gäster.
