Naturliga träfasader - träslagen och behandlingarna
Vackert silvergrå obehandlad träfasad har blivit allt mer intressant för många som ska bygga nytt hus eller byta fasad. Det finns flera träslag och flera behandlingar man kan använda sig av. Vi reder ut vad du ska tänka på för ett lyckat resultat.
Du kan läsa artikeln här: Naturliga träfasader - träslagen och behandlingarna
Välkommen att kommentera den här guiden! Ange nummer på den del av guiden du kommenterar, för det är en enda kommentarstråd till hela guiden.
Du kan läsa artikeln här: Naturliga träfasader - träslagen och behandlingarna
Välkommen att kommentera den här guiden! Ange nummer på den del av guiden du kommenterar, för det är en enda kommentarstråd till hela guiden.
Intressant läsning.
Detta noterar jag särskilt: "Använder man stående panel ska man inte som förr var brukligt snedsåga nederkanten. Idag vet vi att det inte ger något ökat fuktskydd utan enbart innebär att det blir svårare att komma åt att stryka penetrerande träskyddsolja på ändträet".
Man skall alltså sluta med att såga staket och panel i 15° vinkel? Vilka är "vi" som vet?
Detta noterar jag särskilt: "Använder man stående panel ska man inte som förr var brukligt snedsåga nederkanten. Idag vet vi att det inte ger något ökat fuktskydd utan enbart innebär att det blir svårare att komma åt att stryka penetrerande träskyddsolja på ändträet".
Man skall alltså sluta med att såga staket och panel i 15° vinkel? Vilka är "vi" som vet?
Staket sågar man väl snett i överkant för att vattnet ska rinna av ändträet. Kan inte tänka mig att man behöver snedsåga staket i nederkanten.
I kapitel 3, Vad innebär konstruktivt träskydd, står det
Och var hittar man bräder, som bara har ändträ i den ena ändan
Jaha.
Och var hittar man bräder, som bara har ändträ i den ena ändan
Svenskt trä fick jag lära mig av i alla fall. Detta menas förstås underkant av panel och inte ovankant stolpar eller staket. Och orsaken är utöver, och kanske viktigare än att det är svårt att stryka färg eller impregnering, det faktum att en snedsågad yta är större i area än en rakt avsågad. Alltså är det en större yta som kan suga fukt.Fario skrev:
Men regnvattnet som rinner ner på utsidan stannar och blir hängande på underkanten, om den inte är formad som en spets.Manberg skrev:
Eller?
Den blir hängande ändå, typ kapilärkraft. Bara, som man skriver, blir det svårare att måla/impregnera.KnockOnWood skrev:
Men det är då det blir lite skoj, för artikeln handlar ju om att inte måla...
Falurödfärg och silverbets frångår ju också allt vad alla färgfabrikanters latexfärger skapar som skydd. Total öppenhet, jämfört med motsatsen.
Har du testat och jämfört själv? Eller bara lurad av målarmästarförbundet?Q Qunaki skrev:
Det är väl inte svårare att måla en snedsågad bakkant än en helt vertikal baksida på panelen?Q Qunaki skrev:
Jag undrar också vilka studier som visar att räta snittytor ger bättre rötskydd. Har hört påståendet i minst 10 år, men jag tycker att gerad kant ser snyggare ut och tycker att de håller minst lika bra som räta snitt.
Kanske är det enklare för stressade snickare som inte impregnerar snitten innan montering? 15 graders snitt är inte speciellt mycket och hindrar inte för underhållsimpregnering.
Att måla ändträt har också för och nackdelar. Den dag panelen skall målas om är ändträt inte speciellt enkelt att rengöra.
Jag påstår att stående locklistpanel som är rätt utförd faktiskt håller betydligt bättre än liggande spontade bräder när fasaden är obehandlad.
Rätt utförande är att både bräder och ribbor vänds med kärnsidan utåt och rotändan uppåt så att raggen på det sågade virket ligger som ett pärttak och vattnet rinner utanpå. Bräderna är minst 7/8 tum tjocka och ribborna minst 3/4x2 tum. Ribborna spikar man med fyratumsspik mitt i springan mellan bräderna så att ribborna klämmer fast bräderna och låter dem leva med fuktvariationerna. Nedtill snedsågar man brädändorna ovanför en minst 30 cm hög stenfot och upptill skyddas väggen av ett takutskifte på minst 30 helst 40-50cm. Ovanför fönsterfodren har man rejäla plåtklädda vattenbrädor som leder ut vattnet. Brädan går in under ändorna på de stående bräderna. Plåten är uppviken bakom de stående bräderna. Mellan plåt och ändträ har man en luftspalt på minst 5mm så att ändträet inte kan suga upp vatten som ligger på plåten. Under fönstren har man ordentliga fönsterplåtar som leder ut vattnet utanför nedre fodret. Om man vill göra det riktigt ordentligt snedsågar man underkanten på nedre fodret så ribbändorna blir skyddade. Alla längdskarvar i bräder och ribbor snedsågar med 45 graders lutning utåt och sätts så högt upp på väggen som möjligt.
Vanlig enkel elementär timmermanskunskap som vilken amatörbyggare som helst kan lära sig och alla proffs och halvproffs bör kunna.
Finns det såna där stora mängder oskyddat ändträ i en stående brädslåning som det påstås i artickeln då är det antingen någon inkompetent arkitekt eller någon slarvig byggare eller någon sjuksnål beställare som har klantat till det fullständigt.
Att spika brädslåning med tvåtumsspik är en bisarr skrivbordsprodukt. Bräderna lever ju med väder och vind och om inte spikarna har litet extra längd så tappar de ju taget i spikregeln när de kryper ut en centimeter eller så.
Liggande spontad brädslåning håller i allmänhet inte särskilt bra obehandlad. Då den blir väderbiten blir varje årsring en liten hylla som samlar vatten. Det där ser man ofta på väggar från 20-30-talet som är målade med vanlig rödfärg och där det kanske ännu till har slarvats med underhållet. De liggande spontabräderna som var på modet på den tiden är oftast ruttna medan andra väggytor som fick en enklare billigare locklistpanel kan vara i hyggligt skick än i dag.
Rätt utförande är att både bräder och ribbor vänds med kärnsidan utåt och rotändan uppåt så att raggen på det sågade virket ligger som ett pärttak och vattnet rinner utanpå. Bräderna är minst 7/8 tum tjocka och ribborna minst 3/4x2 tum. Ribborna spikar man med fyratumsspik mitt i springan mellan bräderna så att ribborna klämmer fast bräderna och låter dem leva med fuktvariationerna. Nedtill snedsågar man brädändorna ovanför en minst 30 cm hög stenfot och upptill skyddas väggen av ett takutskifte på minst 30 helst 40-50cm. Ovanför fönsterfodren har man rejäla plåtklädda vattenbrädor som leder ut vattnet. Brädan går in under ändorna på de stående bräderna. Plåten är uppviken bakom de stående bräderna. Mellan plåt och ändträ har man en luftspalt på minst 5mm så att ändträet inte kan suga upp vatten som ligger på plåten. Under fönstren har man ordentliga fönsterplåtar som leder ut vattnet utanför nedre fodret. Om man vill göra det riktigt ordentligt snedsågar man underkanten på nedre fodret så ribbändorna blir skyddade. Alla längdskarvar i bräder och ribbor snedsågar med 45 graders lutning utåt och sätts så högt upp på väggen som möjligt.
Vanlig enkel elementär timmermanskunskap som vilken amatörbyggare som helst kan lära sig och alla proffs och halvproffs bör kunna.
Finns det såna där stora mängder oskyddat ändträ i en stående brädslåning som det påstås i artickeln då är det antingen någon inkompetent arkitekt eller någon slarvig byggare eller någon sjuksnål beställare som har klantat till det fullständigt.
Att spika brädslåning med tvåtumsspik är en bisarr skrivbordsprodukt. Bräderna lever ju med väder och vind och om inte spikarna har litet extra längd så tappar de ju taget i spikregeln när de kryper ut en centimeter eller så.
Liggande spontad brädslåning håller i allmänhet inte särskilt bra obehandlad. Då den blir väderbiten blir varje årsring en liten hylla som samlar vatten. Det där ser man ofta på väggar från 20-30-talet som är målade med vanlig rödfärg och där det kanske ännu till har slarvats med underhållet. De liggande spontabräderna som var på modet på den tiden är oftast ruttna medan andra väggytor som fick en enklare billigare locklistpanel kan vara i hyggligt skick än i dag.
Nej, Jag behöver inte testa själv, det har de gjort i flera hundra år, sendsågning i kanske 30 år. Det är bara en tillfällig nyck som lät bra ut (och med tillfällig menar jag genom tiderna).
Klart det är svårare att verkligen komma till att måla då snedsågningen går inåt (och även se vad man gjort i många fall). Men har man latexfärg som ändå inte tränger in spelar det ju ändå ingen roll....
Om det ruttnar, beror det ju ändå mest på om det tillåts torka upp mellan varven. Annars hade ju inte silverbets och falu fungerat, precis som man skriver i artikeln.
Kanske dags att läsa istället för att kommentera?
Sedan skulle inte jag själv vilja ha falurödfärg på mitt hus, för det smetar ju av sig. Men som färg, då är det väldigt bra.
