Det här med reseavdrag, det delar folket kan man förstå i den här tråden. Har läst delar av tråden och det är ju lätt att förstå att det finns olikheter hur man tänker och vad man tycker ska vara prioriterat. Ämnet kom upp på jobbet och nån sa "vadå, det spelar väl ingen roll om vi har reseavdrag, det bestämmer inte var man jobbar"? Det gjorde det inte för henne men för egen del, som bor på ett ställe som jag inte kan flytta ifrån av tusen anledningar, är jag beroende av reseavdraget. Resorna till och från jobbet är redan en extremt dålig affär. Reseavdraget är i princip "plåster på såren", inget man går plus på direkt. Det är ok att folk har olika åsikter och förutsättningar men jag tycker debatten blir infekterad fort och att de som kan påverka sin situation (eller inte drabbas) "kör över" de som har svårt att påverka. Varför blir det alltid så?
Det kommer åsikter som "nog kan du klara dig utan de pengarna" och "du behöver inte bo så långt från ditt jobb, du får flytta" osv. Ja, men skulle vi inte ha folk boende där de vill bo och jobba där de trivs att jobba? Ville vi inte ha den valfriheten? Det med reseavdragen är en OLJA I MASKINERIET som smörjer hela arbetsmarknaden och förlängningen samhället i stort, detta är ingen som nån vill förstå? Arbetsgivarna har redan idag extremt svårt att finna rätt kompetens till många arbetsuppgifter, där jag arbetar pendlar alla väldigt långt just av den orsaken. Människorna har sitt liv där de bor och har av olika orsaker blivit tvungna att ta arbete på annan ort. Då vill vissa förståsigpåare att människor ska flytta från platsen de älskar att bo på och sen försöka skaffa boende, ofta i en storstad, och åka kollektivt (för det kollektiva är heligheten som slår allt). Alltså, någon annan (politiker?) ska bestämma vad du ska bo. (nu ringer det Stalin och kommunism i öronen långt bak i periferin). Tas reseavdraget bort, är det detta vad vi får i praktiken, vissa verkar ok med det? Tycker istället vi kan ha förståelse för att alla inte har 10minuter till jobbet? Självklart är det ett VAL alla gör, livet är fullt av dessa val men om förslaget går igenom, ska då alla som drabbas, säga upp sig eller flytta? Tänker nån ens på det?
Vikten av reseavdrag gäller i princip flertalet som inte bor i de stora städerna (eller faktiskt har kort väg till jobbet). Det kan säkert räcka att man bor 2-3 mil åt "fel" håll utanför Stockholm eller Göteborg så får man ett elände att matcha mot nån form av kollektivsatsning. Då bor man inte i glesbygd men påverkas i princip på samma sätt. Det handlar i grunden inte om var folk bor utan mer om att de faktiskt valt att bo där och det kanske faktiskt ligger i allas intresse att det finns folk i hela Sverige och att det är en kostnad vi godmodigt får bära precis som så mycket annat. Barnlösa betalar för de som har barn i form av barnbidrag, de friska betalar för de sjuka, de unga betalar för de gamla. Listan kan göras lång. När det kommer till reseavdrag, då känns den breda bärighetsteorin, avlägsen? Då ska man istället i sann 2020tals anda, "skylla sig själv"?
Min tanke och förhoppning är att de skrotar detta förslag och kommer med något som faktiskt lyfter Sverige framåt och som gör att folk kan bo kvar där de trivs och samtidigt främjar rörligheten på arbetsmarknaden på ett positivt sätt.
Det kommer åsikter som "nog kan du klara dig utan de pengarna" och "du behöver inte bo så långt från ditt jobb, du får flytta" osv. Ja, men skulle vi inte ha folk boende där de vill bo och jobba där de trivs att jobba? Ville vi inte ha den valfriheten? Det med reseavdragen är en OLJA I MASKINERIET som smörjer hela arbetsmarknaden och förlängningen samhället i stort, detta är ingen som nån vill förstå? Arbetsgivarna har redan idag extremt svårt att finna rätt kompetens till många arbetsuppgifter, där jag arbetar pendlar alla väldigt långt just av den orsaken. Människorna har sitt liv där de bor och har av olika orsaker blivit tvungna att ta arbete på annan ort. Då vill vissa förståsigpåare att människor ska flytta från platsen de älskar att bo på och sen försöka skaffa boende, ofta i en storstad, och åka kollektivt (för det kollektiva är heligheten som slår allt). Alltså, någon annan (politiker?) ska bestämma vad du ska bo. (nu ringer det Stalin och kommunism i öronen långt bak i periferin). Tas reseavdraget bort, är det detta vad vi får i praktiken, vissa verkar ok med det? Tycker istället vi kan ha förståelse för att alla inte har 10minuter till jobbet? Självklart är det ett VAL alla gör, livet är fullt av dessa val men om förslaget går igenom, ska då alla som drabbas, säga upp sig eller flytta? Tänker nån ens på det?
Vikten av reseavdrag gäller i princip flertalet som inte bor i de stora städerna (eller faktiskt har kort väg till jobbet). Det kan säkert räcka att man bor 2-3 mil åt "fel" håll utanför Stockholm eller Göteborg så får man ett elände att matcha mot nån form av kollektivsatsning. Då bor man inte i glesbygd men påverkas i princip på samma sätt. Det handlar i grunden inte om var folk bor utan mer om att de faktiskt valt att bo där och det kanske faktiskt ligger i allas intresse att det finns folk i hela Sverige och att det är en kostnad vi godmodigt får bära precis som så mycket annat. Barnlösa betalar för de som har barn i form av barnbidrag, de friska betalar för de sjuka, de unga betalar för de gamla. Listan kan göras lång. När det kommer till reseavdrag, då känns den breda bärighetsteorin, avlägsen? Då ska man istället i sann 2020tals anda, "skylla sig själv"?
Min tanke och förhoppning är att de skrotar detta förslag och kommer med något som faktiskt lyfter Sverige framåt och som gör att folk kan bo kvar där de trivs och samtidigt främjar rörligheten på arbetsmarknaden på ett positivt sätt.
Då kan jag tipsa om en relativt ny uppfinning:pacman42 skrev:
Ditt och andra inlägg med samma innebörd visar på stor arrogans inför problem man inte känner till eller bryr sig om.G GargamelSE skrev:
Där jag bor skulle jag behöva cykla på 70-80-vägar utan vägrenar där det hela tiden kör timmerlastbilar till massafabriker och sågverk, ofta med samtidiga möten. Fullständigt livsfarligt för gående och cyklister. Rena mardrömmen vintertid i en bil. Många vägar hyvlas i bästa fall 1-2ggr per vinter och plogas sporadiskt, vilket ger livsfarliga spår som drar bilar ner i diket. Hur tror du då en cykel beter sig?
Du med ditt inlägg kan berätta hur jag med reflexväst bättre överlever påkörning av en 60-tons lastbil som inte har någonstans att väja eller cyklisten som handlöst tvingats köra ner i djupa diken.
Läs igen vad jag svarade på.MultiMan skrev:
Han skrev att man inte syns i mörkret och gav tips om en grej som gör att han syns.
Hur mycket reflexvästar o cykelljus man än har så är faktiskt många vägar totalt olämpliga att cykla, om man inte vill riskera livet varje gång man åker till jobbet och hem.
Men du skrev tidigare "Dock är faktiskt inte 70-sträckorna farligast, utan högersvängande bilar i rondeller och korsningar"
Detta är ju något som gäller alla cyklister i alla städer. Lösningen på det problemet kan inte vara att ta bilen i stället. Just högersvängande bilar är en risk som är väldigt enkel att hantera själv som cyklist. Det är "bara" att vara försiktig och utgå från att bilarna inte kommer följa trafikreglerna.
Ett problem med vägarna där jag bor är att postlådor, plogpinnar, stolpar mm gör att hela omgivningen ser ut som en julgran. Det är mycket lättare att se en cykel eller en gående i stan än ute där jag bor, trots reflexväst. Folk sätter dessutom reflexvästar på soptunnor, busskurer, postlådor mm. Kombinera sedan med att vägarna är så smala att det inte ens finns mittlinjen och att folk kör för fort (hastighetsgränsen är 70), samt att det går mycket tung trafik och du har en situation där cykling inte är lämplig. De som går kan ju åtminstone dyka ned i diket...
Man får väl anta att den som effektivt kan åka kollektivt gör det? Här i Stockholm iaf så skattesubventionerar man kollektivtrafiken rätt aggressivt, så man betalar för den vare sig man åker eller inte.
Samtidigt så finns det ju väldigt många anledningar att minimera antalet avdrag generellt och inte minst sådana som går att utnyttja. Många har olika omkostnader för att leva det liv man lever, och jobba där man jobbar. Då är det lite udda att subventionera just bilåkande. Folk med fysiska arbeten bör isf få subventionerad mat. Till syvende och sist så bör vi vara restriktiva med att subventionera det som är folks fria val.
Samtidigt så finns det ju väldigt många anledningar att minimera antalet avdrag generellt och inte minst sådana som går att utnyttja. Många har olika omkostnader för att leva det liv man lever, och jobba där man jobbar. Då är det lite udda att subventionera just bilåkande. Folk med fysiska arbeten bör isf få subventionerad mat. Till syvende och sist så bör vi vara restriktiva med att subventionera det som är folks fria val.
Jag förstår varför reseavdraget diskuteras. En av anledningarna är att man vill minska biltrafiken i storstäderna och få folket där att åka kollektivt.
Den bästa lösningen för det, anser jag, är att drastiskt höja trängselskatterna för bilar i storstäderna så kanske det kan ge avsedd effekt. Tar man i rejält kan de inkomsterna användas till att ge folk i glesbygden möjlighet att ta sig till och från sina arbeten genom utökade reseavdrag.
Den bästa lösningen för det, anser jag, är att drastiskt höja trängselskatterna för bilar i storstäderna så kanske det kan ge avsedd effekt. Tar man i rejält kan de inkomsterna användas till att ge folk i glesbygden möjlighet att ta sig till och från sina arbeten genom utökade reseavdrag.
Så enkelt är det inte riktigt.Okarlsson skrev:
Många inrättar faktiskt sina liv utifrån vad som är möjligt med billig privatbilism. Man köper en bostad som är långt ifrån jobbet men går att pendla till med bil. Barnen ska skjutsas överallt då det inte finns saker i närområdet. Finns mängder med annat och detta är väldigt vanligt.
När då bränslekostnaderna börjar svida så börjar de klaga att det inte finns kollektiva alternativ och att de måste ha sin spruta (bensin). Nä, men det kanske de skulle tänkt på långt innan, innan de försatt sig i diverse situationer med totalt bilberoende.
Och riktigt så där enkelt är det inte heller.T tompaah7503 skrev:
- Man är oftast två vuxna i familjen och man väljer ofta att optimera på den ena personens arbetsresor.
- I vissa fall, exempelvis mitt, så ändras busstidtabellen till det sämre efter att man flyttat in. Detta omöjliggör exempelvis att barnen kan ta sig hem från vänner eller aktiviteter själva.
- Dessutom (I mitt fall) så tillåter kommunen en kraftig expansion av området vilket minskar möjligheten att cykla pga trafiksituationen
- som om det inte vore nog (fortfarande i mitt fall) så ökar alltså pga expansionen trafiken kraftigt och leder till långa köer, fulla pendelparkeringar redan före 07.00 mm.
- sedan väljer trafikverket att renovera vägarna under närmare tre år med kraftiga förseningar i kollektivtrafik och köer för bilister som följd.
- pga bostaddpriserna så har man inte råd att flytta närmare jobbet, det är nämligen billigare att åka bil än att flytta närmare jobbet.
Och sist men inte minst så är kollektivtrafiken så långsam, även från pendelparkeringen, att bara de som inte har några andra alternativ väljer den. Och orsaken till detta är att kollektivtrafiken är uppbyggd som ekarna i ett gammalt vagbshjul, alla måste till mitten för att byta. Och i mitt fall så måste jag förbi två bytes av för att ta mig till jobbet, vilket gör att det tar en evighet med kollektivtrafiken, även efter att jag kört 6km med bil för att komma till kollektivtrafiken.
Vissa hamnar i kläm hur man än gör, det är dock rimligt att man försöker minska smärtan då den också leder till en sämre samhällsekonomi.
I mitt fall så betalar jag redan trängselskatt också, men den påverkar inte mig nämnvärt då jag fortfarande inte har något rimligt alternativ till bilen. Jag har arbetskamrater som åker motorcykelklassade fordon istället och på det sättet slipper undan den, men det fungerar inte för mig.
Än en gång så vill jag dock påpeka att jag har råd att betala merkostnaden som ändrade reseavdrag innebär, men får många på landsbygden så kan detta bli en stor kostnad. Samtidigt så kommer man att gynna långa pendling med tåg och buss, vissa kan få mer ersättning med avdraget än vad resan kostar.
Man får väl överväga andra viktiga delar med i livet.T tompaah7503 skrev:
Jag bor kvar i byn jag är född i. Har hela min familj här på gångavstånd. Skulle jag flytta till min arbetsplats då? Känner inte en kotte förutom ett par kollegor som bott i byn sen den var levande. Man måste ju må bra på sin lediga tid med.
Sambon jobbar på andra hållet och kan ta tåg till sitt arbete, har inget körkort så hon hade fått sluta jobba då det inte finns jobb till henne där uppe, och hon kan inte åka kollektivt därifrån för de finns inget.
Jag klagar över bränslekostnaderna jag måste lägga för att inbringa mina pengar plus kommunens skattepengar som de leker upp. Det lilla privata jag kör gör varken till eller från.
Visst kan jag byta jobb, men det får ju finnas ett jobb som är 100% tillsvidare för att det ska vara värt det.
