Allmänhetens rätt har sedan 1994) stöd i grundlagen.
Allemansrätten är ingen hävde rätt den är en socialistiskt annektering
Lagreglerna är ofullständiga.
Under dessa förhållanden är det naturligt att många uttalanden om vad rätten närmare innebär blir osäkra och svävande.
Det enda som uttryckligen finns skrivet om allemansrätten i miljöbalken är dock:
Allemansrätt m.m.
1 § Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.
Naturvårdsverket sammanfattar allemansrätten i orden ”Inte störa – inte förstöra”.
Med rätten följer krav på hänsyn och varsamhet mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor.
Konflikter
En fråga som fortfarande debatteras är huruvida allemansrätten omfattar eller skall omfatta kommersiell eller annan organiserad vinstdrivande verksamhet,exempelvis bärföretag med inhyrda plockare, organiserad ridning, skidspår, tävlingsverksamhet m.m. Lantbrukarnas riksförbund i Sverige (LRF) är en av aktörerna och driver frågan att all organiserad verksamhet skall ha markägares tillstånd.
Ofta kan en större grupp som håller till på ett begränsat område ställa till större skador och obehag för en markägare än han rimligen bör få tåla, fast varje enskild person håller sig inom ramen för det tillåtna. Detta är ett gammalt problem, men det blir särskilt bekymmersamt ju mer allemansrätten utnyttjas kommersiellt, till exempel genom arrangerade turistresor och liknande. När dessa frågor skall bedömas juridiskt är det viktigt att komma ihåg att allemansrättens regler från början utbildats med tanke på enskilda personers rörelsefrihet i skog och mark – inte för att någon utomstående affärsmässigt skall använda marken och på det viset göra en vinst på markägarens bekostnad. I vissa sammanhang är det redan idag tydligt att man skiljer på kommersiellt och privat utnyttjande av allemansrätten.
Den som vållar skada på egendom uppsåtligen eller av oaktsamhet är enligt allmänna regler skyldig att ersätta skadan. Här kan man kräva att ett kommersiellt företag visar särskilt omdöme och särskild hänsyn till markägaren.
Skadestånd Här har bara talats om risken för straffansvar för inkräktaren. Den som överskrider allemansrättens gränser kan också bli skadeståndsskyldig. Han får ersätta skador som han vållar uppsåtligen eller av oaktsamhet genom olovlig passage över annans mark. Detta kan bli aktuellt också när inte straff kommer i fråga, till exempel när någon glömmer att stänga en grind så att kreatur slipper ut och skadas i trafiken.
Större grupper Skadeståndsansvaret kan få särskild betydelse i det nyss nämnda fallet, när en stig trampas upp av en hel skara personer eller en större grupp rastar på känslig mark men där varje enskild person inte gör märkbar skada. Ledaren för en sådan utflykt – till exempel för ett sällskap turister eller en skolklass – kan bli skyldig ersätta bevislig ekonomisk skada, om han borde ha insett risken med att sällskapet passerade över den känsliga marken. Detsamma bör gälla den som lägger en snitslad terränglöpningsbana eller ett skidspår över en sådan mark utan att inhämta ägarens medgivande, troligen också den som lämnar anvisningar om hur turister skall rasta utan att förklara vad som är tillåtet och
förbjudet enligt allemansrätten. Här bör man kunna ställa särskilda krav på resebyråföretag och liknande. I varje fall svarar arrangören för skadegörelse från gruppens sida som beror på att han gett vilseledande uppgifter om vad som egentligen är tillåtet enligt allemansrätten. Även annars är det tänkbart att den som vållar invasion på annans mark kan få ersätta skador genom förslitningen – till exempel om ägaren till ett turisthotell regelbundet hänvisar sina gäster till att motionera eller rasta på ett ömtåligt område. I sådana fall kan den skadelidande markägaren åberopa en allmän regel att ”skälig hänsyn” skall visas i grannförhållanden (3 kap. 1 § jordabalken). Dessa skadeståndsmöjligheter kan ha sitt värde bland annat för fastighetsägare som får sin jordbruksmark eller skogsmark skadad genom en stor tillströmning av stadsbor eller turister. Över huvud taget bör en arrangör alltid skaffa medgivande från markägaren till arrangemang som medför klara skaderisker. I grannförhållanden finns för övrigt vissa möjligheter att få ersättning också för allmän otrevnad som störningar medför för en närboende, om de medför någon sorts ekonomisk skada.
I varje fall behöver inte uppträdandet vara straffbart för att det skall kunna förbjudas på detta sätt. I ett avgörande av Högsta domstolen hade en företagare hyrt ut utrustning för forsränning och anvisat en fors som lämplig; strandägaren lyckades få verksamheten förbjuden, eftersom hans mark blev utnyttjad så intensivt att det klart översteg vad han måste tåla på grund av allemansrätten. (Nytt juridiskt arkiv 1996 s. 495.) För att komma till rätta med mindre seriösa researrangörer och liknande har man gett regeringen möjlighet att föreskriva en anmälningsplikt för verksamheter av detta slag, myndigheterna får då också kräva vissa åtgärder för att motverka skador på naturmiljön, eller i värsta fall förbjuda verksamheten (12 kap. 6 § miljöbalken).
Den finska lantbrukarorganisationen Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter (MTK) är på samma linje: storskaligt kommersiellt utnyttjande av naturen skall inte anses omfattas av allemansrätten. Förbundets jurist anser att man får njuta av naturen inom ramen för allemansrätten, men inte utnyttja den.
Inget sägs om vad allemansrätten närmare är för något.
Inte heller annan lagstiftning ger klart besked om detta.
Det är inte underligt att allemansrättens innebörd blivit livligt omdebatterad.
Allemansrätten är ingen hävde rätt den är en socialistiskt annektering
Lagreglerna är ofullständiga.
Under dessa förhållanden är det naturligt att många uttalanden om vad rätten närmare innebär blir osäkra och svävande.
Det enda som uttryckligen finns skrivet om allemansrätten i miljöbalken är dock:
Allemansrätt m.m.
1 § Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.Naturvårdsverket sammanfattar allemansrätten i orden ”Inte störa – inte förstöra”.
Med rätten följer krav på hänsyn och varsamhet mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor.
Konflikter
En fråga som fortfarande debatteras är huruvida allemansrätten omfattar eller skall omfatta kommersiell eller annan organiserad vinstdrivande verksamhet,exempelvis bärföretag med inhyrda plockare, organiserad ridning, skidspår, tävlingsverksamhet m.m. Lantbrukarnas riksförbund i Sverige (LRF) är en av aktörerna och driver frågan att all organiserad verksamhet skall ha markägares tillstånd.
Ofta kan en större grupp som håller till på ett begränsat område ställa till större skador och obehag för en markägare än han rimligen bör få tåla, fast varje enskild person håller sig inom ramen för det tillåtna. Detta är ett gammalt problem, men det blir särskilt bekymmersamt ju mer allemansrätten utnyttjas kommersiellt, till exempel genom arrangerade turistresor och liknande. När dessa frågor skall bedömas juridiskt är det viktigt att komma ihåg att allemansrättens regler från början utbildats med tanke på enskilda personers rörelsefrihet i skog och mark – inte för att någon utomstående affärsmässigt skall använda marken och på det viset göra en vinst på markägarens bekostnad. I vissa sammanhang är det redan idag tydligt att man skiljer på kommersiellt och privat utnyttjande av allemansrätten.
Den som vållar skada på egendom uppsåtligen eller av oaktsamhet är enligt allmänna regler skyldig att ersätta skadan. Här kan man kräva att ett kommersiellt företag visar särskilt omdöme och särskild hänsyn till markägaren.
Skadestånd Här har bara talats om risken för straffansvar för inkräktaren. Den som överskrider allemansrättens gränser kan också bli skadeståndsskyldig. Han får ersätta skador som han vållar uppsåtligen eller av oaktsamhet genom olovlig passage över annans mark. Detta kan bli aktuellt också när inte straff kommer i fråga, till exempel när någon glömmer att stänga en grind så att kreatur slipper ut och skadas i trafiken.
Större grupper Skadeståndsansvaret kan få särskild betydelse i det nyss nämnda fallet, när en stig trampas upp av en hel skara personer eller en större grupp rastar på känslig mark men där varje enskild person inte gör märkbar skada. Ledaren för en sådan utflykt – till exempel för ett sällskap turister eller en skolklass – kan bli skyldig ersätta bevislig ekonomisk skada, om han borde ha insett risken med att sällskapet passerade över den känsliga marken. Detsamma bör gälla den som lägger en snitslad terränglöpningsbana eller ett skidspår över en sådan mark utan att inhämta ägarens medgivande, troligen också den som lämnar anvisningar om hur turister skall rasta utan att förklara vad som är tillåtet och
förbjudet enligt allemansrätten. Här bör man kunna ställa särskilda krav på resebyråföretag och liknande. I varje fall svarar arrangören för skadegörelse från gruppens sida som beror på att han gett vilseledande uppgifter om vad som egentligen är tillåtet enligt allemansrätten. Även annars är det tänkbart att den som vållar invasion på annans mark kan få ersätta skador genom förslitningen – till exempel om ägaren till ett turisthotell regelbundet hänvisar sina gäster till att motionera eller rasta på ett ömtåligt område. I sådana fall kan den skadelidande markägaren åberopa en allmän regel att ”skälig hänsyn” skall visas i grannförhållanden (3 kap. 1 § jordabalken). Dessa skadeståndsmöjligheter kan ha sitt värde bland annat för fastighetsägare som får sin jordbruksmark eller skogsmark skadad genom en stor tillströmning av stadsbor eller turister. Över huvud taget bör en arrangör alltid skaffa medgivande från markägaren till arrangemang som medför klara skaderisker. I grannförhållanden finns för övrigt vissa möjligheter att få ersättning också för allmän otrevnad som störningar medför för en närboende, om de medför någon sorts ekonomisk skada.
I varje fall behöver inte uppträdandet vara straffbart för att det skall kunna förbjudas på detta sätt. I ett avgörande av Högsta domstolen hade en företagare hyrt ut utrustning för forsränning och anvisat en fors som lämplig; strandägaren lyckades få verksamheten förbjuden, eftersom hans mark blev utnyttjad så intensivt att det klart översteg vad han måste tåla på grund av allemansrätten. (Nytt juridiskt arkiv 1996 s. 495.) För att komma till rätta med mindre seriösa researrangörer och liknande har man gett regeringen möjlighet att föreskriva en anmälningsplikt för verksamheter av detta slag, myndigheterna får då också kräva vissa åtgärder för att motverka skador på naturmiljön, eller i värsta fall förbjuda verksamheten (12 kap. 6 § miljöbalken).
Den finska lantbrukarorganisationen Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter (MTK) är på samma linje: storskaligt kommersiellt utnyttjande av naturen skall inte anses omfattas av allemansrätten. Förbundets jurist anser att man får njuta av naturen inom ramen för allemansrätten, men inte utnyttja den.
Inget sägs om vad allemansrätten närmare är för något.
Inte heller annan lagstiftning ger klart besked om detta.
Det är inte underligt att allemansrättens innebörd blivit livligt omdebatterad.
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 990 inlägg
Är det verkligen bara de två sakerna vi har att välja på? Jag tror du har rätt i att få faktiskt känner till att begreppet allemansrätten är relativt nytt (1940-tal), men det stammar trots allt ur hävdvunnen rätt för alla att plocka bär och svamp i skogen.B nord123 skrev:
Huruvida denna rättighet gått för långt och/eller missbrukas kan man förstås diskutera, men socialism? Andelen av skogens avkastning som kan tillfalla andra än markägaren är trots allt rätt liten. Inskränkningar i avverkningsrätten av miljöskäl skulle jag säga är större. Visst kan man lägga ihop de två och säga att svenska markägares rättigheter är hotade, men skiljer det sig så värst mycket från andra egendomsägares inskränkningar?
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 21 805 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 21 805 inlägg
Socialistisk och socialistisk. Jag vet inte.
Konceptet är i alla fall en produkt av 1900-talets urbanisering. Här är ground-zero för allemansrätten; naturligtvis en statlig utredning som skulle väga markägarnas intresse mot stadsbefolkningens behov att komma ut på fritidsaktiviteter i naturen (Fritidsutredningen SOU 1940:12.)
https://sv.wikisource.org/wiki/SOU_1940:12
(Det blev fritidsreservat den gången.)
Konceptet är i alla fall en produkt av 1900-talets urbanisering. Här är ground-zero för allemansrätten; naturligtvis en statlig utredning som skulle väga markägarnas intresse mot stadsbefolkningens behov att komma ut på fritidsaktiviteter i naturen (Fritidsutredningen SOU 1940:12.)
https://sv.wikisource.org/wiki/SOU_1940:12
(Det blev fritidsreservat den gången.)
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 990 inlägg
Kul läsning, fast det är ju inte ground zero. Redan innan fanns en hävdvunnen rätt såväl att röra sig över andras mark som att plocka svamp och bär.
Att urbaniseringen krävde ytterligare lagstiftning är inte detsamma som att allemansrätten föddes då, mer än till namnet.
Att urbaniseringen krävde ytterligare lagstiftning är inte detsamma som att allemansrätten föddes då, mer än till namnet.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 21 805 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 21 805 inlägg
Konceptet föddes då så visst är det ground-zero för just detta.
Vilka hävdvunna rättigheter som fanns vid olika tidsepoker låter jag vara öppet. Notera att vi inte har en särskilt lång tradition att äta t ex svamp i Sverige. Det är en urban 1800-talsgrej som uppstår bland akademikerna. Man börjar smaka på svamparna, se hur sjuk man blev, bedöma deras matvärde och sätta de fortfarande kända stjärnorna på dem. Allmogen var nog i det närmaste skräckslagen inför tanken att äta alla möjliga svampar i skogen.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 990 inlägg
Enligt nedan citeras i wikipediaartikeln om allemansrätten uppfattningen om vilka rättigheter som fanns redan under 1900-talets början. Det är alltså fel att hävda att allemansrätten är en 40-talsprodukt, då man långt tidigare än så ansåg att motsvarande rättigheter redan fanns av hävd.
”Enligt hvad N.D.A. inhämtat, har inom justitiedepartementet utarbetats ett utkast till lag om rätt till bärplockning och tillvaratagande af vissa andra naturalster.
/.../
I en följande paragraf fastslås den med det af ålder rådande föreställningssättet öfverensstämmande grundsatsen, att bär i skog och mark må fritt plockas af hvem som helst, såvida det kan ske utan skada å skog eller stängsel.
/.../
Slutligen må framhållas, att den ifrågasatta lagstiftningen ej endast gäller lingon, utan äfven vissa andra bärsorter, särskildt blåbär, hallon, smultron och hjortron, hvilka nu äro föremål för plockning till afsalu. I detta sammanhang har äfven rätten att tillvarataga vilda blommor och örter samt svamp, äfvensom tall- och grankottar, blifvit reglerad genom lagförslaget.” [min fetning]
”Enligt hvad N.D.A. inhämtat, har inom justitiedepartementet utarbetats ett utkast till lag om rätt till bärplockning och tillvaratagande af vissa andra naturalster.
/.../
I en följande paragraf fastslås den med det af ålder rådande föreställningssättet öfverensstämmande grundsatsen, att bär i skog och mark må fritt plockas af hvem som helst, såvida det kan ske utan skada å skog eller stängsel.
/.../
Slutligen må framhållas, att den ifrågasatta lagstiftningen ej endast gäller lingon, utan äfven vissa andra bärsorter, särskildt blåbär, hallon, smultron och hjortron, hvilka nu äro föremål för plockning till afsalu. I detta sammanhang har äfven rätten att tillvarataga vilda blommor och örter samt svamp, äfvensom tall- och grankottar, blifvit reglerad genom lagförslaget.” [min fetning]
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 990 inlägg
@Claes Sörmland, fråga om eventuell begreppsförvirring:
Med ground zero antar jag att vi här avser en nollpunkt från vilket det vi pratar om utgår. Det är förvisso inte engelskans originalbetydelse, men den spelar ju mindre roll än att vi förstår varandra.
Det är hur som helst med den innebörden jag tolkat och besvarat frågan.
Med ground zero antar jag att vi här avser en nollpunkt från vilket det vi pratar om utgår. Det är förvisso inte engelskans originalbetydelse, men den spelar ju mindre roll än att vi förstår varandra.
Det är hur som helst med den innebörden jag tolkat och besvarat frågan.
Av detta kan möjligen härledas att det är fritt för vem som helst att plocka vissa bärsorter. Det är dock ett långt steg att av detta härleda att röra sig fritt på annans mark i andra syften (t ex rekreation, övernattning, fiske, hundrastning, ridning mm.).
Till ditt citat ska nämnas:
Det är bara ett lagförslag. Vet vi om det har antagits i Riksdagen?
och:
du glömde en viktig mening i citatet:
Denna grundsats modifieras genom följande bestämmelser. Så kan nämligen ägaren eller brukaren af en fastighet, när han själf vill tillgodogöra sig bärskörden, hos k. bfhde [8] i länet utverka förbud mot bärplockning af allmänheten å ett eller flera bestämda inhägnade områden, å hvlka uppväxande skogsplantor skulle kunna skadas genom bärplockningen.
Detta är en stärkning av markägarens rättigheter som inte erkänns.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 990 inlägg
Poängen i citatet är inte den lagstiftning som då föreslogs (men som nog inte ens antogs) utan beskrivningen av att vissa allemansrättsdelar redan fanns.
Att allemansrätten utvidgades på 40-talet är ostridigt, men den föddes inte ur ett vacuum.
Att allemansrätten utvidgades på 40-talet är ostridigt, men den föddes inte ur ett vacuum.
Jag skulle vilja hävda att de flesta av våra lagar är motsatsen till ”groende zero”. Lagar brukar inte komma till förrän sent. Vissa undantag finns förstås där lagstiftarna använder nya lagar på att driva på en förändring. Men som sagt, de flesta av vårs lagar skapas först efter att det finns en någorlunda koncensus om vad lagen bör säga och att lagen behövs. Attityderna kring barn-aga ändrades inte för att lagen skapades. Lagen skapades för att anpassa sig till det allmänna rättstänkandet, och för att driva på dom som ännu inte fattar galoppen...
I detta specifika fallet har jag ingen fakta men det är så att EU-lagar trumfar svenska lagar om inget avtalats. Så, det är relevant att veta vad som gäller inom EU i alla fall. Har dock en känsla av att detta redan diskuterats inom EU och jag antar att Sverige fick ok på att ha det som det är nu. Minns inte att någon tagit det till EU-domstolen.UlrikaSpg skrev:
EU värnar mycket mera om den enskilde personen och äganderätt.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 21 805 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 21 805 inlägg
Ok, vill inte gräva ned mig i begreppsdiskussionen men för att förtydliga vad jag menade: Konceptet (alltså själva ordet/begreppet med en innebörd av rättigheter som senare kunde utvidgas) skapades för att diskutera avvägningen mellan markägares rättigheter och stadsbornas behov att röra sig i skog och mark under 1900-talet. Detta koncept passade ju utmärkt med tidsandans idéer om en frisk kropp och att röra sig i naturen (idéer som vi fortfarande vårdar).
Tyvärr är det så att Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Kommuner och lantmäterimyndigheter försöker trixa med egna tolkningar och underliga beslut samt genom att ge stora bidrag till miljöorganisationer som naturskyddsföreningen green peace , rädda skogen m fl så attackeras äganderätten av aktivister inom myndigheter och många föreningar.
Till exempel så tolkar och vill naturvårdsverket och myndigheter tolka att det ingår i allemansrätt att bedriva vinstdrivande företags verksamhet på andras fastigheter utan avtal under allemansrätt. Vilket är absurt och helt rättsvidrigt och urholkar rättsäkerheten
Till exempel så tolkar och vill naturvårdsverket och myndigheter tolka att det ingår i allemansrätt att bedriva vinstdrivande företags verksamhet på andras fastigheter utan avtal under allemansrätt. Vilket är absurt och helt rättsvidrigt och urholkar rättsäkerheten
Mja, det är väl en allmän uppfattning att kommersiell verksamhet ryms inom allemansrätten. En uppfattning som även har stöd i rättspraxis (NJA 1996 s. 495), och även av texten som @Nötegårdsgubben citerar framgår ju att det dessutom är historiskt förankrat. Att det i sig är kontroversiellt är en annan femma, Naturvårdsverket har faktiskt uttryckt att det inte är självklart att kommersiell verksamhet borde ingå i allemansrätten.B nord123 skrev:
Det är inte historiskt förnkrat!
