Då man har varit ekonomiskt pressad en lång tid och slagits mot personer eller myndigheter som försöker knäcka ens ekonomi totalt fastnar snålheten ibland i skallen och man kan bete sig snålt någon vecka efteråt innan poletten faller ned och man fattar att krisen är över.Martin_B skrev:
Intressant. Men när du menar att du beter dig snålt, innebär det då att du gärna tar emot från andra när du behöver det, men aldrig ger tillbaka ens när du kan? För det är i princip det som är att vara snål.
Att inte vara givmild/generös mot andra, har enligt mig inte det minsta med att vara snål nämligen, utan det är helt och hållet ens ekonomiska situation som avgör om man faktiskt kan ge till andra eller inte.
Snål, enligt min definition och enligt min mening, blir man per automatik om man som enl. ovan inte ger till andra, men samtidigt gladeligen tar emot så mycket man bara kan. Observera att denna definitionen enbart är sanna (återigen enligt min mening) i välfärdssamhällen som Sverige exempelvis, där man kan få relativt höga bidrag och aldrig behöver vara bostadslös, gå hungrig, eller ens nöjeslös.
Medan jag aldrig någonsin skulle kalla fattiga och svältande barn i u-länder för snåla, bara för att de tar emot men aldrig ger tillbaka, just eftersom de faktiskt inte har möjligheten och självfallet träder överlevnadsinstinkten in där de gärna tar emot det de får, det är helt normalt.
Samtidigt är det faktiskt så att fattiga människor tenderar att vara mer givmilda än rika. Och även kulturellt skiljer det en hel del på hur givmild man, även mellan länder inom Europa.
En otroligt bra video är följande. Den måste man bara se, annars har man missat något:
[media]
Hur får du det till att det är fördomar? Aldrig levt på just socialbidrag, däremot har jag fått leva på mindre pengar än vad socialbidrag kan ge! Jag är inte en rikemanspojke som har fått allt jag har pekat på ända sedan jag var barn. Jag har minsann fått arbeta mig upp till den ekonomi jag har idag och det skäms jag inte för.
Jag förstår inte vad som skulle vara problemet med det du beskriver (om jag nu har förstått dig rätt), med att om man äger en viss förmögenhet, må det vara fast eller lös egendom, så blir man inte hjälpt av staten genom socialbidrag. Varför skulle man bli det? Det är ingen mänsklig rättighet att få ännu mer pengar än det man har, utan motprestation?
Skulle systemet vara uppbyggd på det sättet, så skulle alla som äger hus och fina bilar, fritidshus och lägenheter utomlands och så vidare, kunna luta sig tillbaka och börja leva på socialbidrag bara för att de inte orkar arbeta. Tack och lov är systemet utformat på det vis, att man faktiskt måste leva upp den förmögenhet man har, innan man kan få den där ekonomiska livlinan utan motprestation.
Ja, visst är det tråkigt att äga ett hus, förlora arbetet och inte få a-kassa för att man har varit för snål, sparsam eller helt enkelt bara trångsynt utan framtidstänk för att betala in till a-kassan, och därmed bli tvungen att sälja huset och leva upp pengarna innan man får socialbidrag, men sådana är ju reglerna och det kände man ju till innan man försatte sig själv i den situationen. Så vad är problemet i ett sådant fall?
Jag hade också gärna velat få pengar utan motprestation och ändå ha kvar mitt hus, bilar och alla andra ägodelar, det vill väl alla. Men jag tror inte vi hade haft något välfärdssamhälle kvar om Sverige hade kört den modellen.
Sverige har tillräckligt generösa bidragssystem, till den milda grad att det är ren idioti, för att inte nämna särbehandlingen där bara vissa utvalda som får gratis vård, gratis åkkort till kollektivtrafiken, och allt annat man får gratis.
Skall vi nu även börja dela ut gratis socialbidrag till dem som redan har massa värdefulla ägodelar? Tycker jag verkligen inte.
Det har jag väl aldrig skrivit? Är väl inget fel på gamla bilar såvida de inte är trafikfarliga eller olagliga? Man får väl köra bilar man har råd med, det är ju en självklarhet och helt okej.
Har jag ingen invändning mot överhuvudtaget
Du har helt fel i din fördom att jag inte hade betalat till facket och a-kassan.
I mitt fall bestämde folkpensionsanstalten (försäkringskassan) och pensionsbolaget i samråd helt kallt att min rätt till sjukledighet var förbrukad trots att jag minns inte hur många läkare intygade att jag fortfarande var sjuk. Min rätt till A-kassa var förbrukad. Jag skulle utförsäkras och leva på att sälja egendom tills jag kunde få socialbidrag.
Med motiveringen att det inte var meningen att jag skulle bli arbetsför och börja arbeta igen och att jag därför inte behövde egendomen utan tvärtom själv vinner på att anpassa mig till ett liv som bidragstagare.
I den vevan försökte de också övertala/tvinga mig att avbryta rehabiliteringen som läkarna vid den kommunala hälsovårdscentralen i samråd med en fysiater på sjukhuset hade lagt upp och ta ett fysiskt tungt arbete. Med motiveringen att citat "då blir du sjukare igen så du kan få bidrag".
Jag vet att liknande fall har förekommit i Sverige också.
När man har levat upp förmögenheten kan man inte få något arbete.
En bekant företagare berättade för mig hur socialen hindrade honom från att anställa en socialbidragstagare. Mannen i fråga fick inte äga så mycket egendom att han kunde tanka sin bil och pendla till arbetet fram till första löneutbetalningen. Socialen sade åt honom att ta snabblån till ockerränta eller tacka nej till arbetet....... Det där är inget enstaka fall.
Aldrig skrivit att du hade gjort. Var får du det ifrån? Jag skrev allmänt, att om man inte betalar in till a-kassa när man arbetar, så får man ju skylla sig själv att man inte får a-kassa efteråt. Vad vet jag om hur du gjorde? Vill jag inte ens spekulera i.H heimlaga skrev:
Jag vet inte vad det står i din sjukjournal. Men i det fall där exempelvis framkommer att du har förlorat två ben samt synen totalt, så är det märkligt att någon på FK anser att du kan sitta och köra lastbil i alla fall (exempel som sagt). Jag hade faktiskt velat se de läkarutlåtanden, samt personerna i fråga som utlåtandena gäller, och i sin tur vad FK skriver och beslutar i varje respektive ärende, där FK sägs ha kört över den drabbade.
Hade varit otroligt intressant vad det är FK faktiskt avslår. Min svaga misstanke är att det ändå sker i sådana där lite mer flytande, oklara fall som egentligen inte säger så mycket om ens arbetsförmåga.
När en läkare exempelvis skriver att en person är utbränd, så är det ju sådant som praktiskt taget är omöjligt att bevisa. Det syns inte på några blodprover precis. Dåliga värden av olika slag kan man ha av massor av anledningar och de flesta kan man arbeta med. Utbrändhet, liksom migrän och annat sådant kan vem som helst gå till en läkare och hävda att de lider av. Därför blir det så klart väldigt svårt för FK att kanske lita på alla plötsliga tusentals sjukskrivningar där rent av relativt unga friska och i övrigt krya människor plötsligt är totalt fördärvade av utbrändhet enligt ett läkarutlåtande. Trots det kanske de lever ett piggt och bra liv när FK sänder ut sina små spioner som sitter och lurar i buskarna...
Eller är det så att FK avfärdar solklara fall när en människa blir totalhandikappad, blir rullstolsbunden p.g.a fullständig förlamning från midjan och ner, och ändå kräver FK personen att utföra exempelvis lagerarbete där rullstol ej kan användas?
Låter ju helt sjukt i så fall.Rimligen skulle den rullstolsbundna kunna ta ett deltidsjobb bakom ett skrivbord? Eller något som är lämpligt för personen i fråga. Dock tycker jag att den drabbade i sådana fall skall i första hand kunna klara av sin vardag, och om där blir tid över arbeta i så fall. Och om där inte blir tid över, ja, då får den bli sjukskriven på heltid.
Det ovan skrivna här har alltså inget med ditt fall att göra, utan jag bara ställer frågan så att säga, om hur det egentligen ser ut i dessa fall?
Jag kan bara tala för mig själv, men jag skulle aldrig bli snål just bara för en personlig ekonomisk kris. Och ge mig på vänner, ta emot gång på gång, bara ta och ta, och sedan aldrig återgälda på något sätt, ens när jag väl har råd.
En annan sak är det om man tillfälligt bara låter sig bli bjuden och lånar pengar med mera, för att sedan återgälda och återbetala, men det är inte att vara snål.
Redigerat:
-I mitt fall ansåg Fpa att jag var uppenbart för dålig i ryggen för att kunna sköta ett arbete och därför kunde jag inte få arbetslöshetsdagpenning.
-Något arbete kunde jag inte heller få eftersom varenda arbetsgivare i trakten visste att jag var för sjuk för att kunna arbeta eftersom jag i 10 års tid hade tvingats tillbaka till arbete för tidigt och utan att ha fått någon vård gång på gång på gång och blivit sjukskriven efter några månader igen.
-Samtidigt ansåg Fpa och pensionsbolaget gemensamt att jag var för frisk för att kunna vara sjukskriven.
Deras lösning var att jag antingen skulle göras egendomslös och leva på socialbidrag eller avbryta vården och börja i ett tungt arbete för att bli sjukare och passa bättre in i bidragssystemet.
Samtidigt som hälsocentralen med stöd av specialistläkare hade insett att jag hade fått fel diagnos många år tidigare och att enda chansen att få mig i skick var en ordentlig rehabilitering.
Under de här 10 åren hade jag aldrig klarat av min vardag under arbetsperioderna och var därför helt beroende av föräldrarnas omvårdnad. Normalrutinen var att jag kom hem från arbetet med sådan värk att jag knappt kunde gå och så trött att jag vinglade fram. Åt mammas färdiglagade mat och kröp i säng.
Folkpensionsanstalten ansåg att om jag inte orkar med vardagen borde jag anlita hemhjälp på egen bekostnad. Av min lön på 1500 euro i månaden brutto.
Du får gärna läsa hur mycket du vill av mina papper men det handlar om några tusen sidor så jag kan inte skanna dem allihop åt dig. Välkommen hit och läsa!
-Något arbete kunde jag inte heller få eftersom varenda arbetsgivare i trakten visste att jag var för sjuk för att kunna arbeta eftersom jag i 10 års tid hade tvingats tillbaka till arbete för tidigt och utan att ha fått någon vård gång på gång på gång och blivit sjukskriven efter några månader igen.
-Samtidigt ansåg Fpa och pensionsbolaget gemensamt att jag var för frisk för att kunna vara sjukskriven.
Deras lösning var att jag antingen skulle göras egendomslös och leva på socialbidrag eller avbryta vården och börja i ett tungt arbete för att bli sjukare och passa bättre in i bidragssystemet.
Samtidigt som hälsocentralen med stöd av specialistläkare hade insett att jag hade fått fel diagnos många år tidigare och att enda chansen att få mig i skick var en ordentlig rehabilitering.
Under de här 10 åren hade jag aldrig klarat av min vardag under arbetsperioderna och var därför helt beroende av föräldrarnas omvårdnad. Normalrutinen var att jag kom hem från arbetet med sådan värk att jag knappt kunde gå och så trött att jag vinglade fram. Åt mammas färdiglagade mat och kröp i säng.
Folkpensionsanstalten ansåg att om jag inte orkar med vardagen borde jag anlita hemhjälp på egen bekostnad. Av min lön på 1500 euro i månaden brutto.
Du får gärna läsa hur mycket du vill av mina papper men det handlar om några tusen sidor så jag kan inte skanna dem allihop åt dig. Välkommen hit och läsa!
Men vad är myndigheternas motivation till att inte ge dig sjukpenning? För de har väl ändå skrivit en motivation till varför de inte anser att du kan vara sjukskriven? Eller blev det bara ett nej, och sedan punkt slut? Och i så fall, begärde du inte ut motivationen?H heimlaga skrev:
Motiveringen var i huvudsak att de ansåg att jag var för frisk för att sjukskrivas längre och borde avbryta rehabiliteringen och återgå till arbetet. För att åtminstone arbeta litet innan nästa sjukskrivning.
När jag påpekade att vi hade försökt samma sak gång på gång på gång i 10 års tid fick jag svaret att "När du blir sjukare är det en ny sjukskrivning så då får du bidrag".
En annan motivation var att eftersom mitt tillstånd var kroniskt var det onödigt att sjukskriva och rehabilitera...... Då frågar ju jag varför det blev kroniskt.... Tillbakaskickad till arbetet gång på gång på gång på gång utan att ha fått någon vård i 10 års tid med motiveringen att jag var ung och det bara var en tillfällig sjukdom som skall ordna sig av sig själv....... och när läkarna äntligen insåg vårdfelet och ville rätta till det ansåg Fpa att det var kroniskt och därför inte behövdes någon vård och inte heller någon sjukskrivning.
Det bästa av allt var ett uttalande från en tjänsteman som försökte tvinga mig att sälja bort bilen och verktygen och leva upp pengarna medan jag frågade henne gång på gång hur jag skall kunna få arbete utan verktyg och utan bil när jag blir friskare:
Citat:
Vad talar du om arbete och arbete och arbete. Du skall inte ha något arbete. Du skall leva på bidrag och nu håller på på att ordna så du kan få bidrag.
När jag påpekade att vi hade försökt samma sak gång på gång på gång i 10 års tid fick jag svaret att "När du blir sjukare är det en ny sjukskrivning så då får du bidrag".
En annan motivation var att eftersom mitt tillstånd var kroniskt var det onödigt att sjukskriva och rehabilitera...... Då frågar ju jag varför det blev kroniskt.... Tillbakaskickad till arbetet gång på gång på gång på gång utan att ha fått någon vård i 10 års tid med motiveringen att jag var ung och det bara var en tillfällig sjukdom som skall ordna sig av sig själv....... och när läkarna äntligen insåg vårdfelet och ville rätta till det ansåg Fpa att det var kroniskt och därför inte behövdes någon vård och inte heller någon sjukskrivning.
Det bästa av allt var ett uttalande från en tjänsteman som försökte tvinga mig att sälja bort bilen och verktygen och leva upp pengarna medan jag frågade henne gång på gång hur jag skall kunna få arbete utan verktyg och utan bil när jag blir friskare:
Citat:
Vad talar du om arbete och arbete och arbete. Du skall inte ha något arbete. Du skall leva på bidrag och nu håller på på att ordna så du kan få bidrag.
Redigerat:
Jo det förstår jag att de ansåg att du var för frisk och att det var deras motivering. Men angav de ingen mer detaljerad motivering än att "du är för frisk"? Det hade jag aldrig köpt! Finns inte på kartan! Jag hade bett dem att i detalj motivera varför de anser att jag är för frisk, med hänvisning att det finns detaljerad diagnos från läkare som beskriver att jag (läs: du) inte är förmögen att arbeta.H heimlaga skrev:
Om man köper att de bara säger eller skriver "du är för frisk" så kan man ju köpa vad som helst. Skatteverket skickar hem en räkning på 2 miljoner i kvarskatt.
Offret: "VA?"
Skatteverket: "Du har betalt 2 miljoner för lite i skatt!"
Offret: "Det är inte möjligt! Ni måste ha fel i era system eller någonting."
Skatteverket: "Nej, du har betalat 2 miljoner för lite, punkt slut. Betala eller få kronofogden på dig!"
Offret: "Nej men då får ni skicka underlag på era beräkningar, för detta är inte möjligt överhuvudtaget!"
Skatteverket: "Nej, utan nu är det som vi säger, punkt slut!"
Du förstår vart jag vill komma va?
Jag hade aldrig släppt den odetaljerade motiveringen "du är för frisk" ...aldrig i helvete. Jag hade krävt en motivering skriven av yrkeskunniga på området, dvs. läkare, och dessutom som är baserat på vetenskapliga diagnoser utfört på mig.
Ok. Ingen vård och ingen sjukskrivning. Men då måste du ju får bli förtidspensionär per automatik?H heimlaga skrev:
Precis sådär argumenterade jag också.Jo det förstår jag att de ansåg att du var för frisk och att det var deras motivering. Men angav de ingen mer detaljerad motivering än att "du är för frisk"? Det hade jag aldrig köpt! Finns inte på kartan! Jag hade bett dem att i detalj motivera varför de anser att jag är för frisk, med hänvisning att det finns detaljerad diagnos från läkare som beskriver att jag (läs: du) inte är förmögen att arbeta.
Om man köper att de bara säger eller skriver "du är för frisk" så kan man ju köpa vad som helst. Skatteverket skickar hem en räkning på 2 miljoner i kvarskatt.
Offret: "VA?"
Skatteverket: "Du har betalt 2 miljoner för lite i skatt!"
Offret: "Det är inte möjligt! Ni måste ha fel i era system eller någonting."
Skatteverket: "Nej, du har betalat 2 miljoner för lite, punkt slut. Betala eller få kronofogden på dig!"
Offret: "Nej men då får ni skicka underlag på era beräkningar, för detta är inte möjligt överhuvudtaget!"
Skatteverket: "Nej, utan nu är det som vi säger, punkt slut!"
Du förstår vart jag vill komma va?
Jag hade aldrig släppt den odetaljerade motiveringen "du är för frisk" ...aldrig i helvete. Jag hade krävt en motivering skriven av yrkeskunniga på området, dvs. läkare, och dessutom som är baserat på vetenskapliga diagnoser utfört på mig.
Ok. Ingen vård och ingen sjukskrivning. Men då måste du ju får bli förtidspensionär per automatik?
Folkpensionsanstalten hänvisade till att visserligen skriver alla läkare som har undersökt mig entydigt samma sak men den diagnos som räknas ges av Fpas konsulterande läkare som har konstaterat att med den diagnosen borde jag ha varit frisk för åratal sedan och därför får jag ingen mer sjukskrivning.
Vi förde ärendet till besvärsnämden och till försäkringsdomstolen och tydligen är lagen entydig.
Det är Fpas konsulterande läkare som avgör och eftersom min skada borde ha ordnat upp sig på några månader 10 år tidigare om jag hade fått rätt vård så gjorde läkaren helt rätt när han förordade avslag. Fpas konsulterande läkare får inte träffa patienten eftersom hans omdöme då kan påverkas.
Ungefär så fungerar det.
Ingen förtidspension. Pensionsbolaget hävdade med all rätt at den där sjukdomen tillfrisknar man från till största delen om den blir omskött.
Kalla mig enveten men jag vet inte om jag köper detta riktigt. Är dem sådana idioter (FK's läkare) att de inte vet att man i de fall inte fått sjukdomen "omskött" så tillfrisknar man inte, utan blir då kroniskt sjuk? Jag menar det där borde ju klart och tydligt stå i läkarböckerna. Lite som en cancer som inte blir behandlad, ja då är det inte konstigt den sprids i så fall och de läkare som inte känner till det kan ju inte vara särskilt kompetenta.H heimlaga skrev:
Nu vet jag inte vad du har för sjukdom exakt och benämning på det, men finns det inget man kan göra för att få ditt tillstånd på papper? Som exempelvis röntgenbilder (som ju inte kan sägas emot av någon läkare) eller blodprover eller andra prover (som heller inte kan emotsägas av läkare)?
För om inte, så har jag i så fall rätt i min misstanke, som jag också beskrev innan, att min svaga misstanke är att avslag ges i de fall man inte kan bevisa att man faktiskt har problem, utan det är bara ens ord som finns till underlag. Och då är det så klart svårt, det är förståeligt.
Annars hade trots allt 5 miljoner svenskar kunnat redan nu på måndag hävda att alla de har fått kronisk migrän, till den grad att de inte på några villkor kan utföra arbete någon mer gång i framtiden.
Det finns inte en människa i världen som kan motbevisa dem (så vida de inte blir spionerade på), men de kan heller inte bevisa att de talar sanning.
Skulle då systemet se ut så, att okej, de säger att de har migrän, så då är det så. "Vi sjukskriver 5 miljoner svenskar redan nästa vecka, sedan skickar vi in konkursansökan till Bryssel i slutet av veckan."
Jag vill påstå att om man då har råkat ut för en sådan sjukdom, som verkligen gör att man inte kan arbeta, samtidigt som det inte syns någonstans, på några prover eller tester eller röntgen eller något, så har man helt enkelt dragit en nitlott i livet. En sanslös otur, liksom om man fick dödlig cancer och därför, dog i förtid, i ung ålder helt enkelt. Dvs. extremt tråkigt och rent av fruktansvärt för den drabbade.
Frågan är om det, trots det, är grund för att man plötsligt skulle bli snål? För det är ju det diskussionen handlar om (åtminstone från min sida). Jag tycker dock inte man bör bli just snål för det. Men det kanske bara är jag det.
Hur bevisar man att man har kronisk kramp natt och dag år efter år i hela ryggmuskulaturen?
Vem som helst som kände på min rygg med fingrarna och hade ens den kunskapsnivån som man får på en undersköterskeutbildning kunde känna att jag hade kramp ända från nacken ned arslet men det gick inte att bevisa varken med röntgenbilder eller blodprov för en person som inte hade känt på min rygg.
Hur krampen uppstod är något oklart eftersom det tog flera år innan det blev ordentligt undersökt. Jag vet att det skedde när jag lyfte för tungt i arbetet.
Arbetsgivaren och hans försäkringsbolag hänvisar till att skadan skedde in en trafikolycka på väg hem från arbetet. Jag besvärade mig så långt det gick men hade inte råd att stämma försäkringsbolaget till domstol. Det är svårt att vinna mot deras jurister när man inte har råd med advokat. På den tiden var jag ung och dum (21 år) och hörde inte till facket. Mitt misstag.
Läkarna som har undersökt mig nu säger att krampen sannolikt uppstod som kroppens svar på en överbelastningsskada på ligamenten som styr ryggraden. De menar att ligamenten töjdes ut. Det skulle förklara vissa egendomligheter i det området som i så fall är ärrvävnad när skadan har självläkt. Då ryggligamenten skadas börjar musklerna krampa för att skydda ryggmärgen och nerverna
Eftersom jag ordinerades sängläge om och om igen och låg ett och ett halvt år efter skadan utan någon annan vård så blev krampen kronisk.
Krampen drog ryggen väldigt sned (bevisat men igen svårt att mäta upp eftersom jag antogs ha sned rygg från födseln) och snedheten gav värk som satte ännu mera fart på krampen.
Nu är jag 37 år och håller på att gymnastisera bort krampen i gott samarbete med en kommunal fysioterapeut. Min rygg är inte längre sned. Värken är i stort sett borta. Muskelfunktionen förbättras sakta men säkert.
Vem som helst som kände på min rygg med fingrarna och hade ens den kunskapsnivån som man får på en undersköterskeutbildning kunde känna att jag hade kramp ända från nacken ned arslet men det gick inte att bevisa varken med röntgenbilder eller blodprov för en person som inte hade känt på min rygg.
Hur krampen uppstod är något oklart eftersom det tog flera år innan det blev ordentligt undersökt. Jag vet att det skedde när jag lyfte för tungt i arbetet.
Arbetsgivaren och hans försäkringsbolag hänvisar till att skadan skedde in en trafikolycka på väg hem från arbetet. Jag besvärade mig så långt det gick men hade inte råd att stämma försäkringsbolaget till domstol. Det är svårt att vinna mot deras jurister när man inte har råd med advokat. På den tiden var jag ung och dum (21 år) och hörde inte till facket. Mitt misstag.
Läkarna som har undersökt mig nu säger att krampen sannolikt uppstod som kroppens svar på en överbelastningsskada på ligamenten som styr ryggraden. De menar att ligamenten töjdes ut. Det skulle förklara vissa egendomligheter i det området som i så fall är ärrvävnad när skadan har självläkt. Då ryggligamenten skadas börjar musklerna krampa för att skydda ryggmärgen och nerverna
Eftersom jag ordinerades sängläge om och om igen och låg ett och ett halvt år efter skadan utan någon annan vård så blev krampen kronisk.
Krampen drog ryggen väldigt sned (bevisat men igen svårt att mäta upp eftersom jag antogs ha sned rygg från födseln) och snedheten gav värk som satte ännu mera fart på krampen.
Nu är jag 37 år och håller på att gymnastisera bort krampen i gott samarbete med en kommunal fysioterapeut. Min rygg är inte längre sned. Värken är i stort sett borta. Muskelfunktionen förbättras sakta men säkert.
Nej, och det är just detta som är problemet, och åt bägge hållen så att säga. Dvs. både för den enskilde individen som talar sanning men kan ej bevisa att den exempelvis inte är förmögen att arbeta p.g.a en skada, men även för samhället som p.g.a oärliga människor i slutändan skulle kollapsa om de inte till slut satte ner foten och drog en gräns.H heimlaga skrev:
Samtidigt får de inte särbehandla "fick han så vill jag också ha", så hur skall de göra? Som sagt, det blir ju ett problem för varje individ som verkligen råkar ut för en sjukdom som ej går att bevisa fysiskt.
I slutändan beror allt detta på människans oärlighet, lathet, girighet och respektlöshet, och en kombination av dessa egenskaper. Hade alla varit ärliga så hade inte samhället behövt säga nej i de fall en skada ej kan bevisas fysiskt, utan kunnat blint lita på varje individ. Men så är det tyvärr inte idag och de som verkligen är drabbade är de som får lida och ta smällen.
Möjligen kommer det i framtiden vara möjligt att med stor säkerhet kontrollera ifall en människa ljuger eller inte, och då kommer det bli mycket bättre allting, inte minst för de som är ärliga från början.
I mitt fall skulle det ha räckt med att antingen undersöka min rygg på 5 minuter eller att lita på alla de läkarna som hade gjort det.
Att låta bli att ta reda på enkelt påvisbara fakta och sedan hänvisa till att man inte kan särbehandla ett oklart fall framom andra är rent hyckleri.
Att låta bli att ta reda på enkelt påvisbara fakta och sedan hänvisa till att man inte kan särbehandla ett oklart fall framom andra är rent hyckleri.
Nu är vi långt utanför ämnet, men idag är FK totalt omöjliga.
Sambon har nu i flera år alternerat mellan sjukskriving och jobb (flera kroniska sjukdomar och psykiska av det)
Hon är tex sjukskriven 3 månader, och blir under tiden en helt annan människa.
Sen är det jobb 25% vilket känns onödigt, då man måste jobba 25% varje dag, resandet kostar nästan mer än förtjänsten. 50% då trivs hon som bäst, orkar med livet och hinner vila upp, hinner med ordinerad rehabilitering, älskar sitt jobb och vill jobba.
75% kommer hem sliten, orkar inte göra nått annat än att jobba och vila/sova, mycket pga oron att det är 100% som väntar, det brukar vara 2 veckors intervall mellan stegen.
Sen 100%, kommer hem totalt död, kan utan problem sova 14 timmar i sträck. Bryts ner sakta men säkert, och efter 1-2 månader ligger hon på akuten igen, och så börjar det om.
FK menar att hon kan söka jobb på "Hela arbetsmarknaden" tex hos Samhall som kan anpassa ett jobb efter hennes sjukdomar, om hon gör nått vettigt är inte den viktiga, utan att hon jobbar 8 timmar per dag.
Idag ångar hon att hon klev av sjukpensionen hon hade för många år sen, men då såg hon ingen framtid med den, och ombildade sig för att kunna börja jobba istället, det höll i 20 år, men nu har kroppen satt stopp, och det är 6-7 år kvar till den vanliga pensionen, jag är orolig att hon ens kommer dit.
Sambon har nu i flera år alternerat mellan sjukskriving och jobb (flera kroniska sjukdomar och psykiska av det)
Hon är tex sjukskriven 3 månader, och blir under tiden en helt annan människa.
Sen är det jobb 25% vilket känns onödigt, då man måste jobba 25% varje dag, resandet kostar nästan mer än förtjänsten. 50% då trivs hon som bäst, orkar med livet och hinner vila upp, hinner med ordinerad rehabilitering, älskar sitt jobb och vill jobba.
75% kommer hem sliten, orkar inte göra nått annat än att jobba och vila/sova, mycket pga oron att det är 100% som väntar, det brukar vara 2 veckors intervall mellan stegen.
Sen 100%, kommer hem totalt död, kan utan problem sova 14 timmar i sträck. Bryts ner sakta men säkert, och efter 1-2 månader ligger hon på akuten igen, och så börjar det om.
FK menar att hon kan söka jobb på "Hela arbetsmarknaden" tex hos Samhall som kan anpassa ett jobb efter hennes sjukdomar, om hon gör nått vettigt är inte den viktiga, utan att hon jobbar 8 timmar per dag.
Idag ångar hon att hon klev av sjukpensionen hon hade för många år sen, men då såg hon ingen framtid med den, och ombildade sig för att kunna börja jobba istället, det höll i 20 år, men nu har kroppen satt stopp, och det är 6-7 år kvar till den vanliga pensionen, jag är orolig att hon ens kommer dit.
Det är just det här som du använder som grund som jag helt enkelt inte tror på. Att människor skulle börja scamma till max om det gick. Eller att det är billigare att göra med folk såsom dom gjorde med heimlaga. Nej jag tycker detta är s.k. dumsnålhet, man tror man sparar pengar men mängden arbete man får sätta in så ingen ska få oförtjänta pengar kostar mera än vad det smakar, och alla människor som faller mellan kostar otroligt mycket också, där dom istället kunde ha fått vara produktiva människor.
Det är precis som med hälsovården där det bara kostar mera i längden då det försöker snålas på hälsovården, gör det dyrare att besöka doktorn t.ex. så åker folk inte dit men lämnar hemma med sjukdomar som blir värre tills dom blir arbetsoförmögna eller kroniskt sjuka och dyra. Som med mig t.ex., jag led i åratal av återkommande buksmärtor men tog mig aldrig för att åka till doktorn, 350kr för ett besök och så tappade jag en massa arbetstimmar om inte en hel dag, det hade jag inte råd med tyckte jag, mycket att göra... Det slutade med att jag fick (förmodligen) pankreatit orsaka av gallsten och har nu diabetes. Nu är jag mycket dyrare för staten än jag var innan. I andra länder som england är ett doktorsbesök gratis, kanske jag hade åkt då. Idag är det 420kr omräknat i kr btw.
Det är ju även samma sak när dom försöker snåla med diabetesvården och inte vill ge insulinpumpar och modern utrustning men vill man ska hålla på med gammal och billigare metoder, då blir diabetesen inte lika bra omskött och resultatet är följdsjukdomar och en stor, saftig räkning för staten. Det är att vara dumsnål.
Det sker ju ständigt!D DennisCA skrev:
Nästan varje nås vi av rapporter om hur folk svindlar försäkringskassan, skatteverket, kommuner och CSN på miljonbelopp "bara för att det går".
Exempel: https://www.aftonbladet.se/lokala-nyheter/2GjBzB@ablokal
Fast om alla verkligen är svindlare finns det ju ingen annan rättvisa än att sätta alla gamla och alla sjuka och alla handikappade och alla barn och alla ungdomar i gaskammare.........
Man vinner ingenting på att medvetet skapa utslagna människor som skall försörja sig antingen på bidrag eller kriminalitet till döda dagar i stället för att ge dem möjlighet att tillfriskna och komma i arbete.
Man vinner ingenting på att medvetet skapa utslagna människor som skall försörja sig antingen på bidrag eller kriminalitet till döda dagar i stället för att ge dem möjlighet att tillfriskna och komma i arbete.
