Eftersom batterier var billigare med verktyg än utan fick jag tillfälle att göra ett litet relativt test. Hur snabbt skruvas en varmgalvad 6*100 i en regel. Det jag var mest nyfiken på var slagskruvdragaren. De vanliga skruvdragarna var inställda på 2:a växeln, slagskruvdragaren i läge ”P”
Laguppställningen består av Hitachi:
WH18DBDL2, slag 2900 rpm, 207 nm (hårt förband).
DS18DBL2, 2100 rpm, 62/136 nm (mjukt/hårt förband), 2,5 kg med 5 Ah.
DS18DBSL, 1800 rpm, 40/70 nm (mjukt/hårt förband), >1,6 kg med 5 Ah.
DS14DBL, 1600 rpm, 67 nm (hårt förband), 1,9 kg m 3 Ah.
Som synes klarar alla maskiner av testet ganska snabbt även om det för den äldsta, DS14dbl, var på gränsen och att den kanske skulle behövt växla ner till lågväxel istället. Slagskruvdragaren är ganska långsam och låter en hel del. Den som kändes skönast att skruva med var nog DS18dbsl pga att den är ganska lätt och kompakt, tätt följd av DS18dbl2 då den är så snabb och med sin tyngd ger en väldigt stabil känsla.
Vad ska jag testa mer, grövre skruv, grov borr, hålsåg, småskruv (där tror jag slagskruvdragaren är trevlig) eller något annat?
Hoppas också att någon annan fortsätter tråden och lägger upp liknande test av andra maskiner
Intressant! Har tyvärr lagt märke till ett ganska vanligt förekommande problem med det här märket på skruvdragare. Batterifästet är felkonstruerat/klent. Eller är det förbättrat nu?
Intressant! Har tyvärr lagt märke till ett ganska vanligt förekommande problem med det här märket på skruvdragare. Batterifästet är felkonstruerat/klent. Eller är det förbättrat nu?
Det vet jag inte faktiskt, hur ser problemet ut? Jag har ytterligare en äldre maskin, där batteripacket delvis går upp i handtaget, samt de ovan av blandade årgångar med ”slide-in” och smalt handtag och aldrig noterat något problem.
En skillnad är att 14V-maskinerna pga sina mindre batterier lättare tippar omkull än 18V, tex med ett grövre borr monterad.
Finns en stor skillnad till slagskruvdragarens fördel, den vrider inte handleden när skruven är nere.
Jag skruvar typ bara med slagskruvdragaren, dess smidigare format och balansen är en annan anledning.
Bra hörselskydd, så är ljudet inget problem, slitna handleder är inget kul. Troligtvis inget man tänker på om man är yngre eller skruvar för nöje på fritiden, men när man som jag är 50+ känner man av handlederna efter 25 års dagligt skruvande.
Det är två små söta piggar som ska hålla fast batteriet på sidorna. Jag har sett en del med trasiga sådana med följdproblemet att det sitter tejp eller att batteriet ständigt hoppar ur, kan ju vara ett dåligt handhavande som lett till detta, men ovanligt vanligt iaf. Dina maskiner är däremot mycket snabbare än mina makita sub-compact..
Det är två små söta piggar som ska hålla fast batteriet på sidorna. Jag har sett en del med trasiga sådana med följdproblemet att det sitter tejp eller att batteriet ständigt hoppar ur, kan ju vara ett dåligt handhavande som lett till detta, men ovanligt vanligt iaf. Dina maskiner är däremot mycket snabbare än mina makita sub-compact..
Det ser ut att vara samma konstruktion på batterifäste på 2010, -16, -17 och -18. Ser ok robust ut men en kraftig stöt bakifrån kan säkert spräcka plasten.
Tänkte jämföra hålsågning, tröttnade efter ett hål men vi kan nog förutsätta att de andra är långsammare.
54 mm hålsåg m kiselkarbidskär, högsta växeln, 30 sek inkl ett avbrott då handledsskyddet löste ut.
Det kan inte vara nått vanligt förekommande problem. Jag ha 6 maskiner och 9 batterier, används dagligen yrkesmässigt, och jag har på drygt 5 år inte lyckats haft sönder nått batterifäste.
Tänkte jämföra hålsågning, tröttnade efter ett hål men vi kan nog förutsätta att de andra är långsammare.
54 mm hålsåg m kiselkarbidskär, högsta växeln, 30 sek inkl ett avbrott då handledsskyddet löste ut.
[bild] [bild]
Nix, inte SiC. Det står Carbide tipped, men det betyder att det är lödda hårdmetallskär, vilka slarvigt kallas ”carbide” på engelska. Det mer korrekta trivialnamnet är ”cemented carbide”, vilket inte säger mycket mer. Det är i alka fall fråga om en metall/keram-komposit, där hårda korn av WC (wolframkarbid) sitter i en Co (kobolt)-matris.
Det måste inte vara en matris av kobolt, man försöker ju att ersätta just kobolt med andra bindfaser.
Ursäkta OT: Det försökte man med redan för mer än 20 år sedan, när jag jobbade med materialutveckling i området. Vi testade snart sagt alla metaller och legeringar, men med WC som hårdfas var inget så bra som kobolt. Byter man hårdfas till ex. Ti(C,N) kan man använda ex. Ni som bindemedel. Tyvärr blir dessa s.k. Cermets mycket sprödare än WC/Co. Nickel är inte heller så kul. Kanske har man funnit något revolutionerande sedan jag lämnade branschen för 10 år sedan, men jag är ytterst skeptisk. Ingen mer OT för mig i tråden.
Det kan inte vara nått vanligt förekommande problem. Jag ha 6 maskiner och 9 batterier, används dagligen yrkesmässigt, och jag har på drygt 5 år inte lyckats haft sönder nått batterifäste.
Ja jag kan ju inte veta helt ärligt om vad som föranlett skadan på fästena, men jag vet bara att det har varit rätt många skador av samma typ i helt olika sammanhang, på skola, på olika jobb och på SVT.. Men en sak gemensamt har de alla och det är väl att brukaren inte har betalat för maskinen själv. Vissa människor skapar sin egen tur
Jag o min kollega kanske haft tur då, att maskinerna ramlar ner på golvet är ingen ovanlighet.
Tappade ena borrmaskinen från 7 meter med i betongen, chassit gick i 2 delar, alla gängor var trasiga, fick ihop den med några kraftiga buntband, men piggarna till batteriet höll.
Har utsatt min stora borrmaskin (vet inte märkningen på den) för ett riktigt test idag, 35 mm hålsåg i 1+6 mm rostfritt stål. Det tog några minuter per hål, kollegan sprutade skärolja medan jag hängde på maskinen. Ett 5 Ah batteri räckte till 3 hål.
nanowire skrev:
Tänkte jämföra hålsågning, tröttnade efter ett hål
Isakare skrev:
