Det står att dom har kollat vilka fastigheter som är anslutna till VA men där ingen bor (är folkbokförd gissar jag). Det kan ju inte ta lång tid att söka fram i lämpliga register. Sedan har ägarna till dessa fastigheter fått varsitt vykort. Låter inte som att det kan ha kostat så fasligt mycket.Nötegårdsgubben skrev:
På tal om VA: En fastighet som är ansluten till elnät och kommunalt (?) vatten för 35000 måste ju vara en riktigt bra affär även om huset är i rivningsskick. Det kostar väl flera hundra tusen att ordna det på en ny fastighet? Eller är även enskilda vatten och avlopp med i kommunens kartläggning tror ni? Jag tolkade artikeln som att det var fastigheter anslutna till kommunalt vatten som har kartlagts men det står det ju faktiskt inte.
Det är mycket billigare/enklare än man kan tro. Har man bara datat digitalt så går det väldigt fort med GIS. Få fram listan med adressuppgifter till ägarna gör man på mindre än tio minuter. Göra ett brevutskick går även det rätt fort. Sådant som tar tid är att ringa till folk eller om det är dödsbon.
Samt att "ödehus" kan säkert skapa en del mer jobb för lokala hantverkare och materialförsörjare.useless skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 035 inlägg
Jag tror att flera av er underskattar projektkostnaden – inte dess tekniska delar, men väl de byråkratiska. Men även om projektet (som jag tror) gått på någon miljon eller mer så finns det säkert större slöserier i de kommunala budgetarna, vad nu det hjälper...
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 035 inlägg
Jag tänker en, plus en styrgrupp för projektet, en kommunikatör som skriver breven, nån som ser till att något system anpassas för dokumentation, någon som anpassar sagda system... Att göra själva inventeringsjobbet tror jag som sagt inte är den stora biten.
Ja detta måste väl undersökas.
Visst gäller offentlighetsprincipen för alla handlingar och ev fakturor för ett sånt här projekt? Det är bara att börja gräva gubben.
Visst gäller offentlighetsprincipen för alla handlingar och ev fakturor för ett sånt här projekt? Det är bara att börja gräva gubben.
Ja tror nog att kommunerna är de verkliga experterna på att bunta ihop och dölja vad som ligger bakom de olika utgifterna.Mikael_L skrev:
Ja detta måste väl undersökas.
Visst gäller offentlighetsprincipen för alla handlingar och ev fakturor för ett sånt här projekt? Det är bara att börja gräva gubben.
En kulturnämnd kan ta ett smörgåsbord och en halvdags avkoppling för ett dussin tjänstemän som vad som helst mellan "utvecklingskonferens" och "inventering av turistattraktiv företagsamhet".
Uppfinningsrikedomen är nog gränslös när det gäller att maskera kostnader, och dölja för skattebetalarna vad pengarna verkligen går till.
Gissningsvis 25-50 procent mer än nyproduktion motsvarande volym. I praktiken tror jag att köparen inte når sin dröm att bo där julen 2019. Dessutom får hon inte mycket till "ateljé" för pengarna.L Lärospånet skrev:
Om hon däremot snabbt, billigt och obyråkratiskt behöver en ARBETSPLATS verkar projektet oslagbart. Då river hon ena ladan, slår upp en maskinhall i klass isolerad maskinhall. Pris under 10 Kkr/kvm och slutbesiktat inom 6 månader.
Om hon är klok vinner hon tid genom att
- genast riva boningshusets ruttna utbyggnader och
- lägga plåttak på byggnadens "kärna" för framtida räddning
Hur tråkigt är det inte att se gamla hus stå tomma och förfalla? Kudos till den kommun som aktivt försöker göra något åt det. Jag ser nästan bara fördelar med det; gamla hus kommer till användning, folk flyttar in i områden som kanske töms annars, några fler får hålla på med underbara byggprojekt som vi andra på byggahus....
Aha. Jag trodde det var hus som tillfallit allmänna arvsfonden.Marojo skrev:
För de flesta är det ju inget alternativ eftersom de måste bo inom 1-2 timmars pendlingsavstånd från arbete, men för konstnärer och småföretag inom internethandel så låter det som en bra idé. Behövde jag inte pendla skulle jag definitivt nappa på nåt sånt här.
Precis vad jag tänkte skriva!bonnier skrev:
Och man kanske inte behöver tokrenovera hela huset direkt utan kan bo i det ändå. Det skulle jag göra.
Taket ska vara helt, gärna finnas el, vatten och avlopp och nån värmekälla. Mer behövs inte.
Föreställningen om att konstnärer tär på samhällsekonomin.
Jag blir så trött.
Om vi tar och gör en verklighetsförankrad beskrivning av hur situationen på svensk landsbygd ser ut så är inte det stora problemet konstnärer som lever på skattepengar.
Ett problem på svensk landsbygd är att hus står tomma.
Ett problem på svensk landsbygd är två storägare som köper upp allt i en hel bygd, planterar gran på marken och säljer de avstyckade husen med frimärksstora tomter.
Ett problem på svensk landsbygd (eller bruksortsbygd) är att mannen som jobbar på fabriken tror att han är Den Stora Samhällsbäraren, trots att han bidrar med exakt skattepengar och inget mer till samhällsekonomin, medan konstnärer och andra som skapar nya saker skapar kulturellt mervärde till en plats som drar folk dit. Titta på Fårö, Dellenbygden, Sundborn, Österlen eller andra såna platser så vet ni vad jag menar. När Ingmar Bergman flyttade till Fårö var det bara en avkrok med får dit folk på Gotland aldrig ens besökte. Nu kommer folk från hela världen för att se just de stenarna. Det finns många exempel på att det är personer som kommer till en plats utifrån, som faktiskt valt att bo där, som ser möjligheterna och utvecklar bygden.
Ett problem på svensk landsbygd är att lärare, läkare, präster och andra akademiker inte vill bo där. Mannen som tror att han är Den Stora Samhällsbäraren, och därför ger sig själv rätt att förakta konstnärer som han inte vet ett skit om som köper ödegårdar, bidrar inte så lite till att de inte vill bo där och kanske till och med till att andra flyttar därifrån.
Det är ett problem eftersom Mannen Som Är Den Stora Samhällsbäraren kanske har barn som behöver lärare i skolan? kanske blir sjuk nån gång? kanske behöver en präst i kyrkan när han ska gifta sig? begrava sina gamla föräldrar? kanske vill uppleva nåt mer i livet än jobbet och tv?
Och om han tänker efter litegrann, så kanske till och med han kan uppskatta att huspriserna går upp för att folk vill bo i hans bygd, att affären hålls öppen, att det finns variation på folk och aktiviteter, inte bara andra män som är bra på industriskog och motorsport?
Varför älskar svenskar att hata sin egen kultur och sina konstnärer?
Det är ett stort projekt den här tjejen har tagit på sig, visst. Men jag köpte ett mycket mindre hus som är bra i ordning. Ändå fanns det de valde att lufta farhågorna med köpet, det som kunde gå fel. På samma sätt finns de som är schyssta och reko och hjälper med tips och guidning in i samhället.
Man väljer vem man vill vara. Man väljer vart man vill att ens bygd ska vara på väg. Om man vill hjälpa eller stjälpa på vägen. Om det ska finnas plats för olika sorters människor.
Här är en film om det aktuella huset i Falkenberg, för den som är intresserad av att ta reda på hur det faktiskt är.
Jag blir så trött.
Om vi tar och gör en verklighetsförankrad beskrivning av hur situationen på svensk landsbygd ser ut så är inte det stora problemet konstnärer som lever på skattepengar.
Ett problem på svensk landsbygd är att hus står tomma.
Ett problem på svensk landsbygd är två storägare som köper upp allt i en hel bygd, planterar gran på marken och säljer de avstyckade husen med frimärksstora tomter.
Ett problem på svensk landsbygd (eller bruksortsbygd) är att mannen som jobbar på fabriken tror att han är Den Stora Samhällsbäraren, trots att han bidrar med exakt skattepengar och inget mer till samhällsekonomin, medan konstnärer och andra som skapar nya saker skapar kulturellt mervärde till en plats som drar folk dit. Titta på Fårö, Dellenbygden, Sundborn, Österlen eller andra såna platser så vet ni vad jag menar. När Ingmar Bergman flyttade till Fårö var det bara en avkrok med får dit folk på Gotland aldrig ens besökte. Nu kommer folk från hela världen för att se just de stenarna. Det finns många exempel på att det är personer som kommer till en plats utifrån, som faktiskt valt att bo där, som ser möjligheterna och utvecklar bygden.
Ett problem på svensk landsbygd är att lärare, läkare, präster och andra akademiker inte vill bo där. Mannen som tror att han är Den Stora Samhällsbäraren, och därför ger sig själv rätt att förakta konstnärer som han inte vet ett skit om som köper ödegårdar, bidrar inte så lite till att de inte vill bo där och kanske till och med till att andra flyttar därifrån.
Det är ett problem eftersom Mannen Som Är Den Stora Samhällsbäraren kanske har barn som behöver lärare i skolan? kanske blir sjuk nån gång? kanske behöver en präst i kyrkan när han ska gifta sig? begrava sina gamla föräldrar? kanske vill uppleva nåt mer i livet än jobbet och tv?
Och om han tänker efter litegrann, så kanske till och med han kan uppskatta att huspriserna går upp för att folk vill bo i hans bygd, att affären hålls öppen, att det finns variation på folk och aktiviteter, inte bara andra män som är bra på industriskog och motorsport?
Varför älskar svenskar att hata sin egen kultur och sina konstnärer?
Det är ett stort projekt den här tjejen har tagit på sig, visst. Men jag köpte ett mycket mindre hus som är bra i ordning. Ändå fanns det de valde att lufta farhågorna med köpet, det som kunde gå fel. På samma sätt finns de som är schyssta och reko och hjälper med tips och guidning in i samhället.
Man väljer vem man vill vara. Man väljer vart man vill att ens bygd ska vara på väg. Om man vill hjälpa eller stjälpa på vägen. Om det ska finnas plats för olika sorters människor.
Här är en film om det aktuella huset i Falkenberg, för den som är intresserad av att ta reda på hur det faktiskt är.
