Televerksnostalgi
Humorhörnan spårade ur lite och in på temat Televerksnostalgi. Tydligen fanns det ett behov av en sådan. Så då startar vi väl en sån, då, så får vi väl se vart den tar vägen.
Snor bild från @Asgarvad :
Snor bild från @Asgarvad :
Min första pryoplats (som det hette då) var på Televerket, 1981. Lärde mig allt om gammal hederlig trådbunden telefoni, hur kul som helst. Fast de blev lite betänksamna därhemma när jag berättade om arbetstakten på det statliga verket, som inte var direkt påfrestande, om man säger så. Det fanns gott om tid att göra helt andra saker på arbetstid än att arbeta.
Diversearbetare
· Göteborg
· 9 216 inlägg
Ha! Samma här vad gäller ”riktig” pryo-plats på Televerket i Härryda. Jag hade en granne som jobbade där och frågade honom om man inte kunde få prya på Televerket. Sagt och gjort; han frågade chefen som blev positivt överraskad och det slutade med att samma chef ringde skolan och erbjöd 10 platser pryo. Ingen hade frågat förut.ricebridge skrev:
Nåväl, tempot var väl ändå normalt, men mycket fick man lära sig mycket om svagströmsel. Härryda var en gigantiskt station, där en del av var avstängd för civila. Spännande.
Arthur som var min handledare drog med mig ut i skogarna och lagade luftledningar, lärde mig elektroniklöda och felsöka reläer. Har kvar det finfina lödtennet jag fick där.
Oj, vad man känner sig gammal nu. Mitt första telefonsamtal skedde ( i mitten på 50-talet ) med en stor stående burk, med klyka upptill och vev på sidan. Den hade dessutom en vinklad plugg med 4 stift på rad, som sköts in i ett fyrkantigt block på väggen.
Uppvuxen med denna telefonen. Man hyrde den av holländska post och televerket, och många glömde att lämna tillbaka och säga upp hyresavtal. Så det var många som fortsatte betala i flera år efter de skrotade telefonen.
Faktum är att även svenska Televerket bara hyrde ut sina telefoner, men det var det nog ingen som visste. Jag tvivlar starkt på att Televerket ens ville ha tillbaka sina med åren ofta svårt misshandlade apparater, speciellt dem som jag lagade (jo, på riktigt) i tidiga tonåren. Det blev ibland lite delar över, men telefonerna funkade ändå.harry73 skrev:
Med alla klattrande reläer ja! Och spindelväven av alla trådar. Det tog sin lilla plats...
Apropå det så minns jag ännu chocken när jag fick klart för mig vad som krävdes för att få ett abonnemang installerat. Man fick dra en tråd från A till B till C i telefonstationen, dra ur en liten plastplugg på rätt ställe, och sen var det klart. 5 minuters jobb för något som abonnenten fick betala grova pengar för — vill minnas att det kostade motsvarande 1700kr i dagens penningvärde — och dessutom vänta hur länge som helst på, innan det var klart.
Minns hur televerkaren kom hem med den nya gråa Dialog-telefonen, året var 1968. Han rev av det nya abonnentnumret som stod på en liten lapp på hans arbetsorder och sköt in den under skylthållaren på telefonen.
Telefonapparaten finns kvar än idag och fungerar.
Telefonapparaten finns kvar än idag och fungerar.
För att inte tala om vad det kostade att få fler uttag monterade då det var, vad jag vill minnas, bara televerkets gubbar som fick dra nya ledningar och montera uttagen. Pryade 2 veckor på Televerket då morsan jobbade som kabelritare där på 80-talet och vi åkte på flera sådana jobb...
Precis! Och så lärde jag mig den tekniken som tolvåring redan efter halva pryoveckan.Mazen skrev:
Efter det drog jag telekedningar kors och tvärs i mina tacksamma morföräldrars hus, närhelst de tyckte att de ville ha ett nytt jack någonstans (även i det fristående uterummet). Allt funkade och det inte Televerket visste om kunde ju inte skada dem. Eller oss.
Kompis kände en televerksarbetare och i början av 1970-talet hade han lyxen att ha en massa telefoner i sitt hem. En i köket, en i varje sovrum, två i vardagsrummet och givetvis den mest vanliga hos de flesta i hallen, där första jacket var kopplat. Han på televerket plockade med sig telefoner som folk lämnat tillbaks till Televerket och kopplade in dem hos sina vänner!
De återlämnade ställdes bara på ett bord på verkstaden och ingen brydde sig om att det var ett stort svinn.
Jag hittade en gång den maskinskrivna blanketten med kopia på min morfars beställning av telefon — det var ju mannen i huset som stod som abonnent — från början av 60-talet. I rutan för önskad telefon stod ”Bordsapp.”, observera, i singularis — att ha fler än en apparat ansåg som en ofattbar lyx.E etompau skrev:
Sen gjorde mina morföräldrar som så många andra svenskar på den tiden, ställde sin Bordsapp. på en liten hylla som sattes upp på väggen i hallen. Varför folk inte lika gärna kunde skaffa en Väggapp. istället kunde jag aldrig begripa, men faktum är att man nästan aldrig såg några sådana i hemmen, någonsin.
Blev en del fuldragningar här med. Det va ju inte så svårt när du visste vilket som var det första jacket. Men som alla säkert minns det spännande när en satt i telefon och person nr 2 lyfter luren i annat rum och det samtalet bryts. Eller att du kunde avlyssna pågående samtal från en annan telefon. Ja det var tider det
Det kunde man ju välja själv, genom att antingen köra kaskad- eller parallellkoppling. Det senare var ju roligast, så man kunde tjuvlyssna...Men som alla säkert minns det spännande när en satt i telefon och person nr 2 lyfter luren i annat rum och det samtalet bryts. Eller att du kunde avlyssna pågående samtal från en annan telefon. Ja det var tider det
