Många hushåll klarar inte stigande ränta
Oroväckande många hushåll skulle inte klara en ränteuppgång.
Du kan läsa artikeln här: Många hushåll klarar inte stigande ränta
Du kan läsa artikeln här: Många hushåll klarar inte stigande ränta
Det kanske låter hårt, men då har man inte tänkt i förväg och sett över sin ekonomi, så då får man skylla sig själv. Köp/bygg inom din prisklass istället och börja tänk långsiktigt.
Hur har dessa personer planerat för att kunna bo kvar om de blir sjuka/pensionerade?
Hur har dessa personer planerat för att kunna bo kvar om de blir sjuka/pensionerade?
Allvetare
· Västra götaland
· 8 467 inlägg
Man undrar hur frågan är ställd?
Vad betyder "klarar inte"?
Betyder det att man är tvungen att sälja, eller att man är tvungen att göra drastiska omprioriteringar vilket påverkar alla delar av ens konsumtion?
Vad betyder "klarar inte"?
Betyder det att man är tvungen att sälja, eller att man är tvungen att göra drastiska omprioriteringar vilket påverkar alla delar av ens konsumtion?
Frågan är lite var man ska planera för?M MissAnpassad skrev:
Ska man klara höga räntor? 2008 sniffade räntan väl på 6% för att sen gå ner igen.Och senaste gången räntan var (betydligt) högre än 2007 var mitten av 90-talet.
Så inom en 20 års period är 6% den högsta räntan vi har haft, Så jag vet inte om 5% är normalnivån längre.
Sedan finns det andra anledningar att sälja som är mycket vanligare som:
- Sjukfall
- Dödsfall
- Arbetslöshet
Framförallt om en stor arbetsplats läggs ned och man måste flytta till annan ort kan vara minst lika katastrofal som att få stigande ränta.
Det finns alltid risker med att äga (och låna för) sitt boende och visst ska man ha marginaler för sämre tider, men man kan inte vara förberedd på allt (visst är det läskigt)
Näe precis! Det spårade ur 2015, nu kommer verkligheten ifatt folk!M MissAnpassad skrev:
harry73 skrev:
Skulle helt enkelt förklara det med att folk betalat för mycket, och när räntorna går upp till "normala" höjder så får folk problem som sitter med miljoner i lån och ligger på 85% i belåningsgrad, vilket orsakades av att priserna pressades i höjden, då folk budade som dårar på allt som fanns tillgängligt. Bankerna kastade pengar på folk.
Och staten tittade på, och vågade inte göra något.T Thomas' skrev:
Fast det är just det att de inte äger sin bostad, utan det gör ju banken. Då riskerar folk att fortfarande sitta med banklån även om de säljer när priserna gått ned. Om man istället äger minst 50% av sin bostad själv, då har man ett mycket bättre ekonomiskt läge och att man amorterar även om det inte krävs så man tillslut verkligen äger huset. Ens boendekostnad med amortering osv skulle dessutom inte låta överstiga med än 15-20 % av hushållets inkomster, då klarar man sig på en lön/sjukpenning.
Men folk av idag vill ha allt på en gång, stort hus, ny bil, bubbelbad, lyxrenovering av köket och fan och hans moster, allt finansierat via banken, de personerna gråter jag inte över när bubblan spricker.
Alldeles riktigt!Staffan2000 skrev:
Jag tror att väldigt många är glada om de har ett hus att bo i, där alla ungar får plats och som inte är allt för långt bort från skolor, jobb, mm så att man får ihop livspusslet.M MissAnpassad skrev:
De som (i storstadsregionerna) har huset belånat till 50% eller mindre, sparade inte ihop den andra halvan, men de drog nytta av uppgången vi hade senaste decennier. Visst är det då kul att se självgod ut och skryta med sin låga belåningsgrad, men den har man ju av samma anledning som att dagens nya köpare har en hög belåningsgrad.
Ett problem är att amorteringskravet kom fel i tiden. Om man hade krävt ökande amortering i takt med att räntan gick ned, så hade man inte fått en lika stark räntedriven uppgång i priser på bostäder. På samma sätt skulle man kunna lindra amorteringskravet vid ränteuppgång. Det skulle kunnat ge en viss stabilitet i priserna.
Jag tror att i den mån det nu stämmer att många får problem med ökande ränta, så är de som får problem väl värda vår sympati.
Jag tror nämligen inte att det handlar om de som köpt för stort hus, för dyr bil och lyxrenoverat köket. De som passar in på den beskrivningen har i de flesta fall en rätt stark ekonomi. De kommer att klara sig, men får kanske prioritera om lite.
Utan de som får problem är nu precis som i de flesta krislägen människor med svag ekonomi. Ensamstående föräldrar som med nöd och näppe lyckas ordna ett boende för sig och sitt barn, där barnen kanske äntligen lyckas få ett eget rum, och nu menar jag inte barnfamiljer på Östermalm i Stockholm, utan folk som precis lyckats få råd med egen liten lägenhet i Järfälla, Rotebro osv.
Jag tror att i den mån det nu stämmer att många får problem med ökande ränta, så är de som får problem väl värda vår sympati.
Jag tror nämligen inte att det handlar om de som köpt för stort hus, för dyr bil och lyxrenoverat köket. De som passar in på den beskrivningen har i de flesta fall en rätt stark ekonomi. De kommer att klara sig, men får kanske prioritera om lite.
Utan de som får problem är nu precis som i de flesta krislägen människor med svag ekonomi. Ensamstående föräldrar som med nöd och näppe lyckas ordna ett boende för sig och sitt barn, där barnen kanske äntligen lyckas få ett eget rum, och nu menar jag inte barnfamiljer på Östermalm i Stockholm, utan folk som precis lyckats få råd med egen liten lägenhet i Järfälla, Rotebro osv.
Nu är det ju inte så verkligheten ser ut, problemet är snarare att folk vill framställa sig som finare än vad de är. Jag har pratat med så många om detta och unga som flyttar hemifrån håller nästan på att svimma när man föreslår en lägenhet i en förort, för inte kan väl dom bo där?
Och det är alltid lika intressant att lantisar och bonnungar lyckas få pusslet att gå ihop trots flera mil till skolan/jobb/fritidsaktiviteter, men de är väl härdigare än stadsbarn kanske?
Och det är inte självgodhet, utan det är verklighetsförankring. Folk röstar mer höger nu för tiden, men anpassar sig inte alls till att ta mer ansvar själv utan verkar tro att även om de röstade på partier som vill lägga ned skyddsnätet, så ska det ändå finnas där om de själva blir sjuka. Jag som röstar vänster, jag fattade och anpassade mig.
Jo, jag vet att det finns ungdomar som absolut inte kan tänka sig att bo utanför tullarna. Och det är möjligt att en del av dem HAR köpt för dyrt och nu hör till de blivande problemhushållen.
Men det är relativt ovanligt att ungdomar sätter sig i den problemsituationen. Jag ser på mina barn, min son köpte lägenhet 2015, i en närförort. Han har för sin ålder väldigt bra lön, han hade ett avsevärt eget sparande, vi hjälpte till med en mindre del av kontantinsatsen. Han har kolleger i samma ålder som valt innerstadslägeheter, i de flesta fall har de klarat det tack vare hjälp från sina föräldrar. Både med kontantinsatsen, men även att föräldrarna går in som medlåntagare. Banken är inte nöjd med en månadslön på 45 000 om du vill köpa en etta på Kungsholmen. De ungdomarna med ettan på Kungsholmen och 45 000 i månaden kommer ledigt att klara även en "normal" ränta utan att få problem.
Om man tänker sig att du är 25 år, med färsk examen, fick din första lön i somras. Då är det extremt ovanligt att ha lyckats spara ihop typ 450 000 till en kontantinsats. Om du har tillgång till en sådan summa i den åldern så är det något du ärvt eller fått från dina föräldrar.
MEN sedan finns det säkert en hel del ungdomar som med föräldrars hjälp köpt likadant, fast kanske inte ens har fast jobb, kanske tjänar drygt 20 000 i månaden, eller mindre. DE kommer att få problem, men där ingick ju föräldrarnas inkomst i ekvationen, så även där kommer det att gå bra, om än inte för självkänslan.
De jag är orolig för är den ensamstående föräldern, kanske jobbar i kassan på Ica, drar in typ 20 000 i månaden, två barn, inga täta föräldrar som kan hjälpa till, lyckats skrapa ihop en kontantinsats för en tvåa i Kallhäll. Fått fixa sista delen med blancolån.
Går kostnaden där upp med 6000 i månaden, så blir det problem.
Men det är relativt ovanligt att ungdomar sätter sig i den problemsituationen. Jag ser på mina barn, min son köpte lägenhet 2015, i en närförort. Han har för sin ålder väldigt bra lön, han hade ett avsevärt eget sparande, vi hjälpte till med en mindre del av kontantinsatsen. Han har kolleger i samma ålder som valt innerstadslägeheter, i de flesta fall har de klarat det tack vare hjälp från sina föräldrar. Både med kontantinsatsen, men även att föräldrarna går in som medlåntagare. Banken är inte nöjd med en månadslön på 45 000 om du vill köpa en etta på Kungsholmen. De ungdomarna med ettan på Kungsholmen och 45 000 i månaden kommer ledigt att klara även en "normal" ränta utan att få problem.
Om man tänker sig att du är 25 år, med färsk examen, fick din första lön i somras. Då är det extremt ovanligt att ha lyckats spara ihop typ 450 000 till en kontantinsats. Om du har tillgång till en sådan summa i den åldern så är det något du ärvt eller fått från dina föräldrar.
MEN sedan finns det säkert en hel del ungdomar som med föräldrars hjälp köpt likadant, fast kanske inte ens har fast jobb, kanske tjänar drygt 20 000 i månaden, eller mindre. DE kommer att få problem, men där ingick ju föräldrarnas inkomst i ekvationen, så även där kommer det att gå bra, om än inte för självkänslan.
De jag är orolig för är den ensamstående föräldern, kanske jobbar i kassan på Ica, drar in typ 20 000 i månaden, två barn, inga täta föräldrar som kan hjälpa till, lyckats skrapa ihop en kontantinsats för en tvåa i Kallhäll. Fått fixa sista delen med blancolån.
Går kostnaden där upp med 6000 i månaden, så blir det problem.
Frågan är om de gör det. Varför flyttar annars så många därifrånM MissAnpassad skrev:
De på landet kanske verkligen kan gå hem när det är meningen att jobbet ska vara slut för dagen efter 8 timmar i stället för att vara tvungna att jobba över ett par timmar, ta med kunder på representationsmiddag eller sätta sig på flyget för att komma i tid till morgonens affärsmöte på annan ort.M MissAnpassad skrev:
Stämmer inte in i min familj och vänner till dem. Det blev lägenheter lite längre bort från Stockholm city än där de växt upp.M MissAnpassad skrev:
