Är lite tveksam till hur bra insättningsgarantin egentligen är. Den skyddar _max_ 100.000 euro. Men det är ju under förutsättning att det finns pengar att betala ut. Om en storbank krashar tror jag knappast alla kommer att få sina pengar.Excel skrev:
Det är nog ingen fara staten går nog inte i konkurs. Staten kan alltid skapa nya pengar i ett sånt läge.S SnickareHobb skrev:
Det beror ju på eurokursen. Går den ner nog mycket så kommer även jag ha över 100 000 euro på banken ;-)J jocke31 skrev:
Hur vet du att det inte är just skäliga löner/ersättningar dom har?tveksamt skrev:
Det är aktieägarna som betalar detta med sina pengar. Vad är sannolikheten, skulle du säga, att de betalar ett öre mer än nödvändigt?
Fö är insättningsgarantin en försäkring där staten tar ut en oskäligt hög premie. Det hade varit mycket bättre om den försäkringen hade kunnat få vara privat som i många andra länder. (T ex Norge). Då hade vi sluppit kommentarer om att försäkringsbolaget räddar bankerna.
Nja, Staten var storägare i Nordbanken. Och där hade man ställt till det. Och då är det upp till storägaren att göra kapitaltillskott.ricebridge skrev:
(På samma sätt som det är upp till staten att göra kapitaltillskott i SBAB).
I Gotas fall var det så att dom var omdömeslösa nog att lita på staten. Det var därför dom fick problem.
Öht var det staten som ställde till det mesta vid det där tillfället. Så det mest skäliga hade varit att staten betalat ut skadestånd till alla bankägare. Och till en del övrigt näringsliv också.
Dom håller ju varann om ryggen. Om du kliar min rygg så kliar jag din. Så, jag tror helt klart att styrelser/vdar/gd osv ger varandra oskäligt höga löner. Och dom behöver inte ens sköta sitt jobb. Om dom får sparken blir dom i stället landshövding eller generaldirektör i något statligt verk.D daVinci skrev:
Ofta har det sagts att cheferna måste ha så hög lön för annars flyttar dom utomlands i stället. Jag säger, låt dom. Då blir vi kvitt en massa folk som inte kan något om sitt företag. Bättre att rekrytera chefer inom bolaget som kan verksamheten. Man skulle nog hitta betydligt bättre chefer på det sättet.
De lönekraven är en praxis man tillämpat iaf de senaste 5 åren. Dock borde du komma undan med en lön på ca 70 kSEK. Men sedan beror det på om du har andra åtaganden eller om den lönen innehåller rörliga delar. Det kan dra upp lönekraven.Fairlane skrev:
Tvärtemot vad många tror så är bankerna väldigt försiktiga i sin utlåning. Och Finansinspektionens årliga genomgångar brukar resultera i att riskerna är ytterst ringa.
Det med 7.5% handlar inte bara om ränta. Utan om att hushållet skall klara andra påfrestningar. Det är en form av stresstest.
Ja, som har nämnts många ggr så är detta ett för stort och allvarligt ingrepp i den fria avtalsrätten. Staten har inget med detta att göra.
Banksektorn är extremt reglerad av staten. Det är ett allvarligt underbetyg för staten att det är så mycket prat om risker och problem. Problemet blir kanske mindre om staten tvärtom drar ned på sin reglering.
Men vill man nu reglera så finns det mängder man kan göra. T ex dra upp riskvikter för lån med 3 min bindningstid. Då kommer räntan för dessa att stiga och låntagarna kan börja föredra längre bindningstid.
Oklart vilken skada det är du syftar på.
10-års ränta indikerar dock inte höga räntor i framtiden.
Skulle kapitalbeskattningen minska lika mycket då? Eller är det högre skattetryck och dubbelbeskattning du är ute efter.
Skulle ränteavdragen för näringslivet minska på samma sätt? Om inte, vad skulle motivet vara att införa den typen av godtycke in skattelagstiftningen?
Enligt bankerna? På samma sätt som bankerna tar ut en oskäligt hög utlåningsränta enligt deras kunder?D daVinci skrev:
Nja, samma lån gick bra att ta 2014, så 5 år kan det inte vara.D daVinci skrev:
Vad kan det vara för påfrestningar man talar om då?D daVinci skrev:
Man skulle ju då kunna tänka sig att man ställe krav på att låntagaren binder sina räntor under en längre period, 5-10 år, för att minska risken. I mitt fall så skulle belåningsgraden dessutom hamna på 60%, så lite marginal finns även där. Att bara räkna 7,5% utan att ta hänsyn till att man kan binda lån eller att det finns en bra säkerhet för banken i belåningsgrad känns galet. Sen kan man om man vill skylla alla dumheter på staten, men bankerna gör egna galna delar också.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 835 inlägg
Om staten drivit SBAB som de borde (självförsörjande, minimal vinst, anpassat till verkligheten och "marknaden"), hade de varit marknadskontrollant och därmed hållt de privata bankerna i öronen så att övervinster, enorma marginaler och liknande inte varit möjligt. Tyvärr används SBAB istället (precis som Vattenfall och de flesta andra statligt ägda företagen) till att täppa hålen, som skapats av bland annat den internationella altruismen, i den svenska ekonomin. Därför hamnar vi i situationer som kräver en alltmer bisarr lagstiftning, vilket också manifesterats de senaste två-tre åren.
Ja detta är väldigt märkligt, att bankerna i princip bara tar hänsyn till inkomsten man har. Jag pratade tidigare med flera olika banker och alla verkade resonera på samma sätt. Vi kunde få låna ca 50 % mer på vissa banker mot andra.
En kund med 60 % belåningsgrad är i mina ögonen mycket mindre risk för banken än en kund med 85 %. T.ex vid en nedgång på marknaden samtidigt som kunden förlorar jobb/liknande och inte har råd att betala, då kan ändå banken få tillbaka alla sina pengar utan större problem om kunden bara har 60 % belåningsgrad. Vid en tvångsförsäljning i värsta fall.
De banker jag pratade med vägrade även att ta hänsyn till andra saker som uthyrning. Vi kollade på en lägenhet som hade två dörrar in och var uppdelat som två helt separata lägenheter, gjort enbart för att kunna hyra ut den andra delen (man kan ej gå mellan dem). Även med en hyresgäst och påskrivet hyreskontrakt räknade alla bankerna det som 0 kr. Nu fick jag låna mer än jag behövde ändå, men det är märkligt att de inte vill ta in fler saker i sin riskkalkyl.
Skulle jag privat låna ut pengar gör jag det mycket hellre till en person som bara behöver 60 % belåningsgrad och har en uthyrningsdel med påskrivet hyreskontrakt än någon som har en tusenlapp mer i lön men behöver låna 85 % och saknar uthyrningsmöjlighet. Men bankerna föredrar den som har en tusenlapp mer i lön i det läget och kan låna ut mer pengar till den personen.
