Men du pratar bara om att månadskostnaden är jämförbar förr och nu. En gigantisk skillnad är att våra föräldrar kunde amortera bort hela lånet på kanske 20 år. Svenne Banan i stadsradhuset i närförort kan inte amortera bort på 200 år. Visst lönerna har fördubblats men bopriserna har ju tiodubblats. "Det är bara monopolpengar" som en bekant uttryckte det med ett lite snett leende när han köpte för 10+ mille. Inte räknar han med att betala tillbaka inte. Han spelar spelet. Det är inte meningen att man ska bli skuldfri.
Nej, det där stämmer inte. Det var lika oöverstigligt att tro att man skulle bli skuldfri på den tiden som det är nu. Lönerna har ökat mycket mer än en faktor 2. Jag kan relatera till mig själv där. När jag började arbeta, så fick jag en begynnelselön som låg i toppskiktet. Jag fick 8300 i månaden som nybakad Ingenjör, de flesta av mina kompisar hamnade på 7 - 7500. Min son började som ingenjör för 2 år sedan, han hade då en begynnelselön på 30 000 i månaden. Alltså ungefär en faktor 4 mot den normala ingångslönen på min tid.
Skatten var mycket högre på den tiden, jag hamnade redan första året på "marginalskattespärren" 85% marginalskatt (berodde på stora övertidsinkomster). Jag hade en nettokostnad för min bostadsrätt på 2000 i månaden, alltså ungefär 25% av bruttolönen, dessutom amorterade jag en del. Jag kommer inte ihåg vad jag hade för nettolön efter skatt, men tror det låg på typ 4600. Min son tror jag får ut ca 24 000 efter skatt, alltså drygt 5 ggr mot vad jag fick.
Min son har en nettokostnad för sin bostadsrätt (som kostade 10 ggr så mycket som min), på ca 4 500 i månaden, alltså 15% av bruttolönen. Han amorterar dessutom mer än han är tvungen. Han har avsevärt lägre skattesats än vad jag hade.
Den stora skillnaden är att jag lånade till 15,25% ränta, min son betalar 1,34% ränta på sitt lån. Observera att 15% ränta var inte någon tillfällig nyck på marknaden, det var den normala räntenivån under hela 80 talet och större delen av 90 talet. Under den tiden varierade räntan mellan ca 12% och 16%. Och med enstaka spikar (under bankkrisen) på 19%, och någon dipp ned till 11% precis före krisen.
När jag köpte, så var jag rätt övertygad om att jag hade gjort mitt livs sämsta affär. Bostadsrätter hade då ökat med ca 500% på några få år, bara under det halvår jag letade, ökade priserna med 30%. Vem som helst inser ju att sådana ökningar kan ju inte fortsätta... Marknaden kändes lika sjuk då som nu.
Du är ändå rätt ung Och det beror väl även på var någonstans man bor, och vad man jobbar med.
De jag tänkte på var 40-talisterna. De jag känner är alla skuldfria.
Innan 80-talet var det lägre räntor, och räntorna var väl dessutom helt avdragsgilla för husägare.
Men ni har rätt, det är mycket som skiljer. Man hade inte 2 SUV:ar.på den tiden, och man flög inte till Thailand och Alperna 2 gånger per år. Man kunde sköta sitt hus och man kunde leva sparsamt. Nu har folk mer lön, mer frihet, mer leva för stunden, mer "oansvar" på gott och ont.
Du är ändå rätt ung Och det beror väl även på var någonstans man bor, och vad man jobbar med.
De jag tänkte på var 40-talisterna. De jag känner är alla skuldfria.
Innan 80-talet var det lägre räntor, och räntorna var väl dessutom helt avdragsgilla för husägare.
Men ni har rätt, det är mycket som skiljer. Man hade inte 2 SUV:ar.på den tiden, och man flög inte till Thailand och Alperna 2 gånger per år. Man kunde sköta sitt hus och man kunde leva sparsamt. Nu har folk mer lön, mer frihet, mer leva för stunden, mer "oansvar" på gott och ont.
Tillägg även hur man idag matas med möjlighet till snabba lån, kreditkort så man kan "unna" sig lite extra, snabba pengar att tjäna på onlinecasinon. Klart belåningen ökar, det är ju så enkelt leva över sina tillgångar, säkerligen betydligt enklare än tidigare..
Hemmakatten, man kan inte köpa "lycka" för pengar. Varken till vuxna eller till barn det är helt andra saker än skjuts till hockyskolan som ger en bra uppväxt och harmoniska barn. Barn har helt andra "lyckopiller" än vad dom flesta vuxna tror, mer prylar och anordnade aktiviteter är inte bråkdelen så "bra" som att umgås och ha gemensamma äventyr och då inte saker som dom vuxna vill göra utan att göra det barnen vill göra.
Tillägg även hur man idag matas med möjlighet till snabba lån, kreditkort så man kan "unna" sig lite extra, snabba pengar att tjäna på onlinecasinon. Klart belåningen ökar, det är ju så enkelt leva över sina tillgångar, säkerligen betydligt enklare än tidigare..
Jag är kanske fördomsfull, men jag tror inte att de de som tar sms lån med 700% ränta har ett bostadsägande, eller bostadslån. Vi pratar om två helt olika kategorier.
Du är ändå rätt ung Och det beror väl även på var någonstans man bor, och vad man jobbar med.
De jag tänkte på var 40-talisterna. De jag känner är alla skuldfria.
Innan 80-talet var det lägre räntor, och räntorna var väl dessutom helt avdragsgilla för husägare.
Men ni har rätt, det är mycket som skiljer. Man hade inte 2 SUV:ar.på den tiden, och man flög inte till Thailand och Alperna 2 gånger per år. Man kunde sköta sitt hus och man kunde leva sparsamt. Nu har folk mer lön, mer frihet, mer leva för stunden, mer "oansvar" på gott och ont.
Jo, utvecklingen har varit sådan att 40 talisterna alla är skuldfria. Men det var en lika oöverstiglig skuld för dem när de tog den, som dagens skulder är för oss som har lån idag.
Det lån jag tog på 80 talet skulle jag kunnat betala av direkt med en månadslön, när jag stod på min "karriärtopp", för 15 år sedan (då räknar jag på en enda lite speciell månadslön som inte upprepades), men när jag tog lånet så var det en orimlig tanke att jag någonsin skulle bli skuldfri.
Räntorna på 70-talet och tidigare är lite svåra att jämföra. Jag har väldigt dålig koll på hur det fungerade. Men räntesatsen VAR lägre, den var statligt reglerad, och det var en ynnest att få låna. Inta bara banken skulle godkänna dig som låntagare, även myndigheter skulle godkänna att du fick låna, och de tittade på vad du skulle låna till, inte på din möjlighet att klara lånet. Och låneinstituten fick bara godkänna ett visst antal lån per år. Det var kö till att få lån, ungefär som att stå i bostadskö. Sedan fanns det en fri marknad också, med lån mellan privatpersoner med en bank som mellanhand, där banken stod för kreditkontroll osv. Där har jag uppfattat att räntorna kunde var väldigt höga.
Jag är kanske fördomsfull, men jag tror inte att de de som tar sms lån med 700% ränta har ett bostadsägande, eller bostadslån. Vi pratar om två helt olika kategorier.
Det stämmer tyvärr inte där jag bor iaf. Jag vet folk som både har bostadslån och hus, men sms-lånar pga spelmissbruk (bl a).
Jag är kanske fördomsfull, men jag tror inte att de de som tar sms lån med 700% ränta har ett bostadsägande, eller bostadslån. Vi pratar om två helt olika kategorier.
Ja båda rör nutidens privatekonomi och i förlängningen samhällsekonomi (ty "alla ska med", även de oansvariga), men visst de är olika ingredienser i soppan.
Ja båda rör nutidens privatekonomi och i förlängningen samhällsekonomi (ty "alla ska med", även de oansvariga), men visst de är olika ingredienser i soppan.
Behöver inte ens handla om SMS lån, man lånar för konsumtion på ett eller annat sätt, köper onödigt dyr bil, en grill, en motorcykel ECT.. lyxartiklar som man kan spara ihop till men det är ju tråkigt. Grannen har ju en fin robotgräsklippare, och jag kan ju köpa en egen på avbetalning ECT..
Det tror jag är verkligheten för många "normala husägare idag.
Behöver inte ens handla om SMS lån, man lånar för konsumtion på ett eller annat sätt, köper onödigt dyr bil, en grill, en motorcykel ECT.. lyxartiklar som man kan spara ihop till men det är ju tråkigt. Grannen har ju en fin robotgräsklippare, och jag kan ju köpa en egen på avbetalning ECT..
Det tror jag är verkligheten för många "normala husägare idag.
Tjaa.. Jag är med på att vissa "förköper sig" på sådant de uppfattar som nödvändiga prylar. Och bara för att jag anser att ex. en robotklippare är en onödig prioritering som jag aldrig skulle låna till, så vill inte jag sätta mig till doms över de som gör en annan prioritering. Det är väl först när sådana konsumentkrediter når en nivå där räntekostnaderna äventyrar ex. mina barns skolresa, eller andra absoluta åtaganden.
Men åter, i min fördomsfulla syn, så tror jag att de som inte klarar de här nödvändiga vardagsutgifterna, oftast helt enkelt har en väldigt svag ekonomi, som vi måste ha respekt för. Det finns massor med ensamstående föräldrar som får mardrömmar när det är dag att ordna vinterkläder till barnen, den egna tandläkar räkningen osv. Och inte för att de spelar på online kasinon, eller handlar de där kläderna på Biblioteksgatan, utan de strävar i lågavlönade arbeten och vardagen går egentligen inte ihop.
Men åter, det är inte den kategorin som har enorma bostadslån också.
Tjaa.. Jag är med på att vissa "förköper sig" på sådant de uppfattar som nödvändiga prylar. Och bara för att jag anser att ex. en robotklippare är en onödig prioritering som jag aldrig skulle låna till, så vill inte jag sätta mig till doms över de som gör en annan prioritering. Det är väl först när sådana konsumentkrediter når en nivå där räntekostnaderna äventyrar ex. mina barns skolresa, eller andra absoluta åtaganden.
Men åter, i min fördomsfulla syn, så tror jag att de som inte klarar de här nödvändiga vardagsutgifterna, oftast helt enkelt har en väldigt svag ekonomi, som vi måste ha respekt för. Det finns massor med ensamstående föräldrar som får mardrömmar när det är dag att ordna vinterkläder till barnen, den egna tandläkar räkningen osv. Och inte för att de spelar på online kasinon, eller handlar de där kläderna på Biblioteksgatan, utan de strävar i lågavlönade arbeten och vardagen går egentligen inte ihop.
Men åter, det är inte den kategorin som har enorma bostadslån också.
Håller helt med dig, men är mer inne på tankegången, att prioritera "små" konsumentlån istället för att amortera är extremt vanligt idag. Låna förr i världen kändes som mer extremt, du fick gå till banken med mössan i handen och be om ett lån, och det var svårt att få ihop ekonomin ens på det allra nödvändigaste. Idag ramlar ned ner erbjudanden om 100,000:- i kredit kopplat till ett snyggt kort i guld och silver med häftig text på, och i informationen står det "dags att unna dig en resa!"
Jag tror det är många som går på det där.. Vilket fortsätter lånekarusellen, folk betalar inte av på sina gigantiska bostadslån utan fortsätter konsumera. Hoppas på en uppgång i fastigheten, lånar upp pengar för renovering och kan tom bli förbaskade när inte banken håller med om en värdering och inte vill baka ihop allt i bottenlånet. Finns nån byggtråd här som jag läst när det hände.
Detta håller igång Sverige, men det är en i mitt tycke läskig utveckling.
Ja, jag har också en ganska fördomsfull/mörk syn på framtiden...
Den stora skillnaden är att jag lånade till 15,25% ränta, min son betalar 1,34% ränta på sitt lån. Observera att 15% ränta var inte någon tillfällig nyck på marknaden, det var den normala räntenivån under hela 80 talet och större delen av 90 talet. Under den tiden varierade räntan mellan ca 12% och 16%. Och med enstaka spikar (under bankkrisen) på 19%, och någon dipp ned till 11% precis före krisen.
Fast jämförelsen haltar ju lite pga inflationen. När du betalade 12% ränta var inflationen 10% och det gjorde att lånet realt försvann utan att du behövde amortera. Det är inflationen, snarare än amorteringarna, som gjort 40-talisterna lågt belånade i dag.
Lite OT. Men min dotter, 17år, har precis blivit medlem i kommunal. Och får då deras tidning kommunalarbetaren som på omslaget gör reklam för lån "upp till 600.000kr utan säkerhet". Alltså man bara vräker ut reklam om lån, och i det här fallet till ungar som inte ens gått ut skolan!
Kontaktade så klart kommun som slår ifrån sig. Dels är det inte deras ansvar, det är tidningens (vems är tidningen liksom...) och dels så måste tidningen faktiskt sälja reklamplatser.
Jag kan inte komma på en enda anledning till att man ska ha lån på 600.000 utan säkerhet!
Bostadsmarknaden är tuff idag, med priser som ökat mer än det mesta andra i samhället de senaste 20 åren. Däremot är det lite av en trist myt att man inte kan bli skuldfri om man lånar till hus idag. Tricket är att i takt med att man amorterar så ökar man amorteringen med motsvarande av vad dels den minskade räntan motsvarar, dels så ökar man amorteringen med lika många procent som årets inflation.
Det betyder förenklat att om man amorterar 1000kr i månaden på ett lån med 1,5% ränta år 1, så amorterar man år två 1000kr + 15kr sparade räntekostnader + 20kr (2%) ökad inflation = 1035kr/månad. Det tar några år innan det där börjar bita, men tänker man sig ett lån som ursprungligt amorteras med 1% per år så kan man med den här metoden amortera det på 37 år istället för 100 år. Då får man naturligtvis låta bli att tillgodoräkna sig den lite lägre räntekostnaden för gjorda amorteringar i sin kassa, och dessutom vara beredd att skjuta till motsvarande inflationen. Om man på ett lån för 3Mkr från början betalade 5.250kr/mån kommer man år 11 istället betala 7.619kr/månad och år 37 är man uppe i 12,750kr/månad.
Det här är ett sätt att faktiskt kunna vara skuldfri när det är dags för pension (eller i alla fall ha så låga lån att de inte är några problem), istället för att sitta med rätt höga lån som gör boendet i eget hus ganska dyrt på äldre dar. Alldeles oavsett om huspriserna sticker iväg åt ett eller annat håll så är det rätt så skönt att slippa månadsaviseringen från banken.
Och det beror väl även på var någonstans man bor, och vad man jobbar med.MultiManOriginal skrev:
