Hobbysnickare
· västmandland
· 63 inlägg
Nu vet jag inte så mkt om ämnet och är inte gift men förstår dilemmat från både din man och din syn på saken.
Kan man inte skriva till att vid eventuell bortgång av din man, så har du rätten att bo kvar i huset så länge du behagar eller går bort? Om lån av huset finns kvar så kan dessa tillfalla dig samt utgifter runt omkring huset, sålänge du bor i huset. När du sedan går bort/flyttar tas huset som ett "senare arv" till (gissar) hans barn. Lån-biten på huset är i "good will".
Tänker mig att detta kan vara en enkel lösning.. men de kan även innebära krångel bara en sådan sak att den som ärver ställer sig på tvären eller att de kan bli en senare diskussion om du inte håller huset i gott skick exempelvis
Men en tanke du kanske kan spinna vidare på?
Kan man inte skriva till att vid eventuell bortgång av din man, så har du rätten att bo kvar i huset så länge du behagar eller går bort? Om lån av huset finns kvar så kan dessa tillfalla dig samt utgifter runt omkring huset, sålänge du bor i huset. När du sedan går bort/flyttar tas huset som ett "senare arv" till (gissar) hans barn. Lån-biten på huset är i "good will".
Tänker mig att detta kan vara en enkel lösning.. men de kan även innebära krångel bara en sådan sak att den som ärver ställer sig på tvären eller att de kan bli en senare diskussion om du inte håller huset i gott skick exempelvis
Men en tanke du kanske kan spinna vidare på?
Redigerat:
Vilket knepigt läge!
Ibland kan enskilt ägande av något vara en fördel, till exempel om det finns risker för förluster eller om det finns särkullsbarn. Särkullsbarn kan kräva ut sin arvslott direkt om föräldern går bort. PS. Jag är ingen jurist så jag kan ha tokfel.
För mig låter det känslomässiga knepigast. Att bo med en älskad men inte känna sig hemma låter skräp, minst sagt.
Är det läge för nån typ av äktenskapsrådgivning där ni kan få hjälp att reda ut hur ert liv ska se ut för att ni bägge ska må bra?
När ni rett ut känslorna finns det många sätt att lösa saken på juridiskt. Det ser jag på alla goda råd i tråden.
Kristina
Ibland kan enskilt ägande av något vara en fördel, till exempel om det finns risker för förluster eller om det finns särkullsbarn. Särkullsbarn kan kräva ut sin arvslott direkt om föräldern går bort. PS. Jag är ingen jurist så jag kan ha tokfel.
För mig låter det känslomässiga knepigast. Att bo med en älskad men inte känna sig hemma låter skräp, minst sagt.
Är det läge för nån typ av äktenskapsrådgivning där ni kan få hjälp att reda ut hur ert liv ska se ut för att ni bägge ska må bra?
När ni rett ut känslorna finns det många sätt att lösa saken på juridiskt. Det ser jag på alla goda råd i tråden.
Kristina
Du skriver att du inte har råd att köpa in dig, går det inte att köpa in dig på en mindre del? Tex du köper in dig på 20% eller tar ett lån på så mycket som du får och sen lånar resten av din man och skriver ett skuldbrev på det.
Skulle ni separera så blir det ojämn situation än då, då du inte har råd med lösa ut honom ändå, men du har varit delägare iallafall och kanske fått en värdeökning.
Skulle ni separera så blir det ojämn situation än då, då du inte har råd med lösa ut honom ändå, men du har varit delägare iallafall och kanske fått en värdeökning.
Jag har vänner som varit i liknande situation, där ena parten känt sig så exkluderad från allt som har med boende och gård att göra att det blivit skilsmässa.
När du pratar med din man, förstår han din sida av saken? Hur tycker han att det ska lösas?
För helt ärligt, om du inte har del i varken gård eller hus då har du ju inget för att han jobbar där (du ska verkligen inte sköta markservicen) eller att du skulle hjälpa till på något sätt. Det var nog inte så han tänkte.
Däremot har jag förståelse även för hans sida, vare sig han har köpt eller ärvt gården så är det hans sak in i boet och det kan ju tyckas rimligt att han inte ska bli av med det vid en skilsmässa. Men det hanterar ändå inte det andra problemet.
Jag har tyvärr inget förslag på lösning. Men du har ju fått några från andra här ;-)
När du pratar med din man, förstår han din sida av saken? Hur tycker han att det ska lösas?
För helt ärligt, om du inte har del i varken gård eller hus då har du ju inget för att han jobbar där (du ska verkligen inte sköta markservicen) eller att du skulle hjälpa till på något sätt. Det var nog inte så han tänkte.
Däremot har jag förståelse även för hans sida, vare sig han har köpt eller ärvt gården så är det hans sak in i boet och det kan ju tyckas rimligt att han inte ska bli av med det vid en skilsmässa. Men det hanterar ändå inte det andra problemet.
Jag har tyvärr inget förslag på lösning. Men du har ju fått några från andra här ;-)
Angående ägande av bostad där ett äktenskapsförord är inblandat så är det inget konstigt tycker jag.
Ts. måste tala om mer om eventuella barn som finns, har hon barn eller har han barn i ett tidigare förhållande?
Har de gemensamma barn?
Har man inget äktenskapsförord och någon har barn med sig in i ett förhållande så kan det gå väldigt illa om någon dör vilket händer väldigt ofta genom olycka eller naturligt. Detta gäller även om man har köpt en fastighet gemensamt och bott där under barnens uppväxt, sen flyttar barnen och så bor paret kvar i huset som de köpte gemensamt för ett pris på 500K. Efter 20 - 30 år så har huset ökat i värde till kanske 3 miljoner och inga lån kvar, en av dem dör och det råkar vara den som har barn från tidigare förhållande, då ärver särkullbarnet sin förälder och skall ha ut sin del av värdet i boet. Detta får väldiga konsekvenser för den överlevande parten som måste låna upp pengar på fastigheten för att de inte hade något äktenskapsförord och inget testamente så all egendom även kontanter och bankmedel skall delas ut till särkullbarnen, oftast får fastigheten säljas för man får inga nya lån för att lösa ut arvingarna då bankerna tittar på åldern som då kanske är runt 60 - 65 år inkomsten går ner när man blir pensionär.
Så mitt råd till alla som har barn med olika partners SKRIV ÄKTENSKAPSFÖRORD och TESTAMENTE så alla vet hur ni hade tänkt att det skulle se ut vid en eventuell bortgång.
Ts. måste tala om mer om eventuella barn som finns, har hon barn eller har han barn i ett tidigare förhållande?
Har de gemensamma barn?
Har man inget äktenskapsförord och någon har barn med sig in i ett förhållande så kan det gå väldigt illa om någon dör vilket händer väldigt ofta genom olycka eller naturligt. Detta gäller även om man har köpt en fastighet gemensamt och bott där under barnens uppväxt, sen flyttar barnen och så bor paret kvar i huset som de köpte gemensamt för ett pris på 500K. Efter 20 - 30 år så har huset ökat i värde till kanske 3 miljoner och inga lån kvar, en av dem dör och det råkar vara den som har barn från tidigare förhållande, då ärver särkullbarnet sin förälder och skall ha ut sin del av värdet i boet. Detta får väldiga konsekvenser för den överlevande parten som måste låna upp pengar på fastigheten för att de inte hade något äktenskapsförord och inget testamente så all egendom även kontanter och bankmedel skall delas ut till särkullbarnen, oftast får fastigheten säljas för man får inga nya lån för att lösa ut arvingarna då bankerna tittar på åldern som då kanske är runt 60 - 65 år inkomsten går ner när man blir pensionär.
Så mitt råd till alla som har barn med olika partners SKRIV ÄKTENSKAPSFÖRORD och TESTAMENTE så alla vet hur ni hade tänkt att det skulle se ut vid en eventuell bortgång.
Det har givits många svar till praktiska lösningar så jag väljer bara att kommentera synen på vad ett äktenskap är. Jag tror att det är just inställningen att "det kan ta slut" och att man håller på sitt som gör att många relationer också går sönder. Detta och att de flesta verkar tro att förälskelse, attraktion, att vara kär och kärlek är samma sak. Det är de inte. De tre första är känslor, det fjärde är ett aktivt val. Kärlek "tar bara slut" om man väljer att inte bygga på sin relation. Vi blir hela tiden itutade att man ska lyssna på sina känslor och "bara det /känns/ rätt för dig" och att man måste handla på varje impuls. Jag tycker att det är helt absurt. Undersökningar visar att de flesta vill ha en livslång relation, men det vi får lära oss från barnsben är att det är en utopi. Jag hävdar att det är fullt möjligt. Om man väljer det. Från första dagen vi var gifta har jag och min fru haft gemensamt bankkonto och inte skiljt våra tillgångar åt. Jag tycker att det är befängt att om jag tex skapar ett e-sparkonto måste jag ge henne en fullmakt för att hon ska kunna se det. Varför skulle jag vilja dölja något för den jag delar mitt liv med? Likadant, visst kan det hända att någon av oss känner attraktion till en annan person, men det betyder inte att kärleken tagit slut emellan mig och min fru, eller att vi måste hoppa i säng med personen i fråga. Det är ett aktivt val att bedra sin partner. Sen är det ju ett tragiskt faktum att många av dessa beslut fattas under påverkan av intelligenssänkande substanser. Men det är också ett val man gör om man intar sådana.
Sorry om detta inlägg passat bättre in på familjeliv.se.
Sorry om detta inlägg passat bättre in på familjeliv.se.
Det var precis så vi gjorde när jag och min fru köpte vårt hus(vi var inte gifta vid den tidpunkten). För att vi skulle äga lika mycket av huset så "lånade" hon pengar av mig till noll procent ränta. Det är nog det enklaste sättet både rent juridiskt och så att både du och han ska känna sig nöjda. Du får känna att du är delaktig i huset(och eventuella värdeökningar) och din make har säkrat sina ekonomiska tillgångar.H hempularen skrev:
Du har nog missförstått vad man menar med "markservice" numera!M -MH- skrev:
Det är inte fråga om att plöja, så och så vidare
Det gäller att sköta hushållets basverksamhet: Städa, tvätta, handla dagligvaror, laga mat, diska...
Tja, det är nog inte brist på romantiska känslor som får de flesta äktenskap (iaf de som varat mer än en handfull år) att krascha. Bland de skilda och separerade par jag känner så har personerna varit olika på avgörande punkter och inte kunnat/velat förändra på sig. Visst kan man bestämma sig för att det ska hålla oavsett, men frågan är ju om det känns rimligt att komporomissa bort sitt enda liv.N NoiseMaker skrev:
Du skriver ju eventuell, så egentligen ska jag inte invända, men generellt så går bostäder inte upp i pris, de följer inflationen. Och om huset är nybyggt så är det nog rätt dyrt byggt och efter många års prisrusning på bostäder... Kan vara bra att ta i beaktande.K Kane skrev:
Om du äger 0% av bostaden utgår jag från att du betalar 0% också? Eller betalar du hyra?
Annars så är det ju rimligt att spara 4-5000kr extra i månaden till andra tider.
Vi har inga gemensamma barn vilket också innebär att mina barn inte heller ärver något från mig. Äktenskapsförordet är till för att säkerställa att han ärver skogen och att han också har rätt till allt som köps för skogen. Han kommer även (från juristens inrådan) lägga till att han har rätt till all avkastning från skogen. Det kanske är vanligt? Det innebär också i praktiken att allt vi köper från skogen också är hans som tex bilar osv. Jag betalar inget för huset i dagsläget mer än den vanliga driften. Att stycka ut tomten och äga en del av huset är väl den mest troliga och realistiska lösningen. Tror inte heller att det är en bra lösning för relationen som det är nu. Inneboendekänslan är inte så rolig...
