Hur kan jag äga huset?
En komplicerad situation:
Min man har en skogsfastighet med ett nybyggt hus på. Han har skrivit äktenskapsförord på sin skogsfastighet där huset står vilket innebär att jag inte äger huset vi bor i. Det är hans enskilda egendom. Känslomässigt så känns det helt fel att jag inte har någon del i huset samt att jag hela tiden lever med att jag ska flytta om det händer något. Eftersom huset står på hans skogsfastighet så kommer jag aldrig bo kvar vid en ev. separation. Jag vet inte hur man kan lösa detta så att huset känns som mitt. Ev kan man stycka ut tomten huset står på och jag köpa in mig i hälften av lånen men huset kommer ändå tillfalla honom vid en ev. separation. Han har också det bra ekonomiskt ställt så han har väldigt lite lån i förhållande till husets värde. Om vi ska stycka ut tomten tycker han vi ska dela på värdet av huset, dvs jag ska låna hälften av värdet medan han har kvar sitt "lilla" lån. Jag har inte möjlighet till ett så stort lån själv. Har någon tips på en bra ekonomisk- och känslomässig lösning vore jag tacksam för hjälp.
Min man har en skogsfastighet med ett nybyggt hus på. Han har skrivit äktenskapsförord på sin skogsfastighet där huset står vilket innebär att jag inte äger huset vi bor i. Det är hans enskilda egendom. Känslomässigt så känns det helt fel att jag inte har någon del i huset samt att jag hela tiden lever med att jag ska flytta om det händer något. Eftersom huset står på hans skogsfastighet så kommer jag aldrig bo kvar vid en ev. separation. Jag vet inte hur man kan lösa detta så att huset känns som mitt. Ev kan man stycka ut tomten huset står på och jag köpa in mig i hälften av lånen men huset kommer ändå tillfalla honom vid en ev. separation. Han har också det bra ekonomiskt ställt så han har väldigt lite lån i förhållande till husets värde. Om vi ska stycka ut tomten tycker han vi ska dela på värdet av huset, dvs jag ska låna hälften av värdet medan han har kvar sitt "lilla" lån. Jag har inte möjlighet till ett så stort lån själv. Har någon tips på en bra ekonomisk- och känslomässig lösning vore jag tacksam för hjälp.
Om vi nu ska vara helt krassa så är det ju inte han som har skrivit ett äktenskapsförord. Det har ni gjort tillsammans - eller hur? Av ditt inlägg låter det som du egentligen inte ville ha det så?
Det är nog där du/ni ska börja samtala, ni måste vara överens om hur er ekonomi ska se ut. Gifter man sig så har man ju intentionen att leva resten av livet tillsammans - då bör man också planera ekonomin efter det och tänka på varandras bästa. Med det sagt så behöver inte ett äktenskapsförord vara dåligt men ett äktenskapsförord får inte bli ett problem i förhållandet så att den ena parten känner sig mindre värd. Man ska ju leva livet tillsammans, "i nöd och lust"
.
Kanske kan en möjlighet vara att ni styckar av huset från skogsfastigheten och skriver om äktenskapsförordet till att gälla bara skogsfastigheten istället. Huset äger ni sedan gemensamt 50/50. Vill inte din man efterskänka husets halva värde till dig så är det bättre att du lånar den summan av honom privat. Se till att skriva riktiga lånehandlingar - ta en jurist till hjälp. Att du skulle låna i bank är bara dumt, räntepengarna får ju bara banken nytta av och du/ni får mindre att leva av. Det är ju bättre du/ni sparar dem och gör något trevlig tillsammans, en resa eller så
Skulle ni efter detta gå isär så har du juridiskt sett lika stor rätt till huset som din man. Dock kanske du inte har ekonomisk möjlighet att lösa ut honom, men det är en annan femma som inte går att trolla bort.
Oavsett lån så äger du på detta vis faktiskt halva huset. Att du har lån på det är inte konstigare än typ 99% av Sveriges andra husägaren.
Nu är jag ingen jurist, så ta detta för vad det är - förhoppningsvis kommer fler in i tråden och kan ge råd också.
Det är nog där du/ni ska börja samtala, ni måste vara överens om hur er ekonomi ska se ut. Gifter man sig så har man ju intentionen att leva resten av livet tillsammans - då bör man också planera ekonomin efter det och tänka på varandras bästa. Med det sagt så behöver inte ett äktenskapsförord vara dåligt men ett äktenskapsförord får inte bli ett problem i förhållandet så att den ena parten känner sig mindre värd. Man ska ju leva livet tillsammans, "i nöd och lust"
.Kanske kan en möjlighet vara att ni styckar av huset från skogsfastigheten och skriver om äktenskapsförordet till att gälla bara skogsfastigheten istället. Huset äger ni sedan gemensamt 50/50. Vill inte din man efterskänka husets halva värde till dig så är det bättre att du lånar den summan av honom privat. Se till att skriva riktiga lånehandlingar - ta en jurist till hjälp. Att du skulle låna i bank är bara dumt, räntepengarna får ju bara banken nytta av och du/ni får mindre att leva av. Det är ju bättre du/ni sparar dem och gör något trevlig tillsammans, en resa eller så
Skulle ni efter detta gå isär så har du juridiskt sett lika stor rätt till huset som din man. Dock kanske du inte har ekonomisk möjlighet att lösa ut honom, men det är en annan femma som inte går att trolla bort.
Oavsett lån så äger du på detta vis faktiskt halva huset. Att du har lån på det är inte konstigare än typ 99% av Sveriges andra husägaren
.Nu är jag ingen jurist, så ta detta för vad det är - förhoppningsvis kommer fler in i tråden och kan ge råd också.
Det går ju även att äga ett hus utan att äga marken det står på, marken måste inte styckas.
Sedan tycker jag att det var ett udda sätt att se på ägande mellan makar, men det har man ju olika syn på.
Sedan tycker jag att det var ett udda sätt att se på ägande mellan makar, men det har man ju olika syn på.
Helt rätt att vi skrivit äktenskapsförord. Då trodde jag dock inte huset ingick och jag ville inte göra anspråk på skogarna. Men klart det var lätt klantigt av mig.
Stycka av är väl enda sättet om jag har råd.
Lite nyfiken på varför Daniel tycker det är ett udda sätt att se på ägande mellan makar. Vore kul att få höra vad du tänker på.
Stycka av är väl enda sättet om jag har råd.
Lite nyfiken på varför Daniel tycker det är ett udda sätt att se på ägande mellan makar. Vore kul att få höra vad du tänker på.
För mig är det så självklart att man delar allt om man är gifta, men jag är medveten om att det är många som har andra åsikter. För oss är det nog lättare då vi hade ganska lika tillgångar och inkomst. Men även om det skiljer så tycker jag att det är rimmligt att dela på inkomster i alla fall, skog, företag eller andra tillgångar kan jag ha förståelse för att man vill ha enskilt.
Tycker din sambo gör rätt som skyddar sina tillgångar. Om du skulle behöva köpa in dig så borde du dock få låna utav honom och inte tvingas låna av banken.
Känns som att det inte blir någon skillnad om du köper in dig i 50% av huset oavsett om du blir skyldig maken eller banken så kommer du inte kunna bo kvar vid ev skillsmässa. Du kan lika gärna förlora pengar vid en värdeminskning om han ska köpa tillbaka din del. Alla förstår nog att det känns bättre att vara delägare men jag gissar att du inte betalar för renovering och större underhåll tex idag ?
Det viktigste er kanskje ikke å eie halve huset, men å få tilgang til verdistigningen. Et alternativ kan være at man bestemmer seg for en sum som tilfaller mannen om ekteskapet ryker, mens verdien over det skal deles likt. Et annet alternativ er at du kjøper deg inn med 20% eller 50% eller hva du anser at du har råd til. Jeg forstår godt at det er kjedelig å investere tid og penger i et hus man ikke eier, kanskje i mange år. Håper dere blir enige om en løsning som hjelper dere begge.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 995 inlägg
Är problemet att du nu har något som du vet att du kommer att vara beroende av din man för att ha kvar eller något annat? För att ni har en ojämlik relation är ju uppenbart, men alternativet kanske är att ni inte har någon relation alls snarare än att ni har en ekonomiskt jämbördig relation. Att han har något som under er relation är hans men i framtiden kan bli era barns behöver man ju inte se som ett problem, utan bara som en av livets alla givna villkor.
Samtidigt är det viktigt att du ser till att inte hans pengar går till fastigheten och dina till mat och kläder, för då hamnar du in en situation där du hjälper till att cementera situationen att han har och du lever ur hand i mun.
Kanske kan ni stycka av bostaden som egen fastighet med hälftenägande och din andel ställs mot en revers som löses upp med två procent (eller nåt) per år så att du efter 50 år äger halva bostaden. Det innebär att du inte betalar något initialt, men att din andel som du löpande hjälper till att finansiera med arbete, renoveringspengar eller som succesiv gåva om man vill se det så långsamt blir din ”på riktigt”.
Knepig lösning? Förmodligen, men har man en krassare inställning till äktenskap än att ”allt mitt är också ditt, för evighet, amen” så är det kanske så nära den situation du eftersträvar som man kan komma.
Samtidigt är det viktigt att du ser till att inte hans pengar går till fastigheten och dina till mat och kläder, för då hamnar du in en situation där du hjälper till att cementera situationen att han har och du lever ur hand i mun.
Kanske kan ni stycka av bostaden som egen fastighet med hälftenägande och din andel ställs mot en revers som löses upp med två procent (eller nåt) per år så att du efter 50 år äger halva bostaden. Det innebär att du inte betalar något initialt, men att din andel som du löpande hjälper till att finansiera med arbete, renoveringspengar eller som succesiv gåva om man vill se det så långsamt blir din ”på riktigt”.
Knepig lösning? Förmodligen, men har man en krassare inställning till äktenskap än att ”allt mitt är också ditt, för evighet, amen” så är det kanske så nära den situation du eftersträvar som man kan komma.
Intressant att läsa era svar. Ett alternativ är ju naturligtvis att han äger allt och därmed får investera allt också. Känslomässigt - trist men känns knepigt att hitta en vettig lösning. Det är väl kanske känslan av en ojämlik relation som blir knepigast. Å andra sidan så kan jag ju vara skuldfri och fri från ägodelar...
Och också fri från eventuell värdeökning tyvärr. Jag skulle ha kontaktat en jurist för rådgivning.S Sofiashus skrev:Intressant att läsa era svar. Ett alternativ är ju naturligtvis att han äger allt och därmed får investera allt också. Känslomässigt - trist men känns knepigt att hitta en vettig lösning. Det är väl kanske känslan av en ojämlik relation som blir knepigast. Å andra sidan så kan jag ju vara skuldfri och fri från ägodelar...
I en situation där en prt går in med hela kontantinsatsen för ett boende. Som här. Så finns en relativt vanlig lösning. Den som inte kan gå in med pengar lånar då till halva kontantinsatsen från den ”rikare” partnern. Ofta då till nollränta.
Då är man lika ägare, vid en separation är insatsen skyddad för den med tillgångar. Andre parten få del i värdeökning.
Då är man lika ägare, vid en separation är insatsen skyddad för den med tillgångar. Andre parten få del i värdeökning.
Vi gjorde så, jag gick in med allt men vi äger lika och skrev ett skuldbrev på halva kontantinsatsen-. Det skuldbrevet skrev vi hos bankens jurist i samband med att vi skrev testamente.H hempularen skrev:
Är äktenskapsförordet enbart till för att säkerställa att han får behålla skogen vid en skilsmässa?
Har någon av er barn? Har ni gemensamma?
Om ni har gemensamma barn hamnar du i nuläget i ett rejält underläge beträffande dem vid en eventuell skilsmässa.
Har han skrivit testamente? Om inte går dessutom hans fastighet till allmänna arvsfonden. (Eller nån elak moster)
Har någon av er barn? Har ni gemensamma?
Om ni har gemensamma barn hamnar du i nuläget i ett rejält underläge beträffande dem vid en eventuell skilsmässa.
Har han skrivit testamente? Om inte går dessutom hans fastighet till allmänna arvsfonden. (Eller nån elak moster)
Föreslå för din man att ni skiljer er och fortsätter som sambos istället. I nuläget är du ju en inneboende eller hyresgäst som råkar vara gift med hyresvärden.
Som nån skrev ovan: Om man gifter sig har man väl intentionen att leva tillsammans. Då ska livet delas med varandra också. Lös det ekonomiska och var likvärdiga partners.
Om du inte är delägare i huset antar jag att du endast är med och betalar för eventuellt slitage och inget mer. Han tar hand om allt underhåll mm?
Som nån skrev ovan: Om man gifter sig har man väl intentionen att leva tillsammans. Då ska livet delas med varandra också. Lös det ekonomiska och var likvärdiga partners.
Om du inte är delägare i huset antar jag att du endast är med och betalar för eventuellt slitage och inget mer. Han tar hand om allt underhåll mm?
