Moderator
· Stockholm
· 51 203 inlägg
Jo det är en stor skillnad. AStt parkera en bil blir en funktion, det innebär en utdragen störning för ägaren av marken.A Avarage skrev:
Det handlar alltså inte om hur han har rätt att stoppa trafik på vägen, utan servitutet ger inte rätt att ställa upp bilar eller annat på marken. Det är inte fråga om att servitutet ger äganderätt till marken, utan bara en rätt att färdas med bil över marken (och i det här fallet att bygga vägen).
Även att sätta upp en bom kan kanske vara i gråzonen, inte för att det hindrar trafik på vägen, utan för att servitutet talar om rätt att bygga en väg, inte ett staket. Nu tror jag att det är praxis att man får sätta upp en vägbom för att hindra obehörig trafik. Men som sagt parkering är något helt annat.
Tror du missat att det bygge som pågår inte ligger på markägare #1 mark utan på intilliggande mark. Dvs markägare #1 har styckat av till TS. Markägare #2 (grannen till #1) håller på att påbörja bygge, avstyckat eller ej, och vill då inte bygga egen väg. Markägare #2 har mark till samfälld/allmän väg och har då egentligen inga problem att dra egen väg till nybygget över sin mark bortsett från kostnaden.J JohanLun skrev:
Tycker 4 meter remsa låter lite. Det det 2 meter körbab och 1 meter vid varje sida till dike / snöupplag.
Det är inte så att TS redan lagt snö från vägen på grannens fastighet utan att fråga om lov?
Normalt behöver en väg vara 5-6 meter för att kunna hantera dränering och snöröjning. Det är kanske som sp att ni ska eller i praktiken redan har en väg på gransen som ni kan samsas om.
Det är inte så att TS redan lagt snö från vägen på grannens fastighet utan att fråga om lov?
Normalt behöver en väg vara 5-6 meter för att kunna hantera dränering och snöröjning. Det är kanske som sp att ni ska eller i praktiken redan har en väg på gransen som ni kan samsas om.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 037 inlägg
Jag tror nog att man ska se parkeringsförslaget som ett snabbt sätt för TS att förhindra obehörig trafik, inte att hindra granne 1 från att nyttja sin egendom. Då det även är en olägenhet för TS att parkera 200 m från sin egen fastighet har jag svårt att se att det skulle kunna tolkas annorlunda. Och det kräver ju oavsett att granne 1 anmäler besvär om det för att det ska vara en fråga att bry sig om.
Nu är väl grundpremissen i tråden (tyder jag TS inlägg) att granne 2 inte är någon man vill samarbeta med.E Erik_X skrev:
Precis så tolkar jag det, och det verkar som att TS och granne 1 är på god fot med varandra.
Intressant tråd att ta del av!
Jag jobbade en tid som mäklare och mötte vid ett antal tillfällen liknande situationer. Det slår mig än idag hur oerhört mycket gräl och osämja det finns på "landet" som bara bygger på att folk inte kan prata med varandra på ett bra sätt. Och allt verkar alltid ha en gemensam grund i någon form av girighet. Antingen handlar det om någon form av inskränkning på varandras mark (som här) eller schismer inom familjen vid arvshantering etc.
Mitt råd till dig är att åter försöka få till en dialog med honom, grannen #2, och detta på ett sätt där du inte är anklagande eller aggressiv i din ton. Du verkar ju vara väldigt påläst kring vilka servitut, bygglov etc som gäller.
Ett upplägg skulle kunna vara:
1) Innan du monterar bommen etc, gör ett nytt försök att prata med din granne. Ring honom, knacka på dörren, lägg en lapp i hans brevlåda etc
2) Får du ingen framgång i detta, så skriv ett brev till honom där du förklarar hur du ser på situationen och att du vill ha en dialog med honom. Här tycker jag också att du ska prata med granne #1 för att inte sätt honom i kläm.
3) Vill han (#2) ändå inte ha kontakt med dig så fortsätt att skriftligen informera honom om dina steg och varför du tar dessa. Använd en en bestämd med trevlig ton.
4) Dokumentera ALLT!!! För en loggbok på när du gjort vad. Det är alltid bra att falla tillbaka på i efterhand.
Kanske viktigast av allt är att du har en saklig och trevlig ton i din dialog med honom, oavsett om det är muntligt eller skriftligt. Att skälla och skrika når mycket sällan framgång. Inte på längre sikt i alla fall.
Lycka till!
Jag jobbade en tid som mäklare och mötte vid ett antal tillfällen liknande situationer. Det slår mig än idag hur oerhört mycket gräl och osämja det finns på "landet" som bara bygger på att folk inte kan prata med varandra på ett bra sätt. Och allt verkar alltid ha en gemensam grund i någon form av girighet. Antingen handlar det om någon form av inskränkning på varandras mark (som här) eller schismer inom familjen vid arvshantering etc.
Mitt råd till dig är att åter försöka få till en dialog med honom, grannen #2, och detta på ett sätt där du inte är anklagande eller aggressiv i din ton. Du verkar ju vara väldigt påläst kring vilka servitut, bygglov etc som gäller.
Ett upplägg skulle kunna vara:
1) Innan du monterar bommen etc, gör ett nytt försök att prata med din granne. Ring honom, knacka på dörren, lägg en lapp i hans brevlåda etc
2) Får du ingen framgång i detta, så skriv ett brev till honom där du förklarar hur du ser på situationen och att du vill ha en dialog med honom. Här tycker jag också att du ska prata med granne #1 för att inte sätt honom i kläm.
3) Vill han (#2) ändå inte ha kontakt med dig så fortsätt att skriftligen informera honom om dina steg och varför du tar dessa. Använd en en bestämd med trevlig ton.
4) Dokumentera ALLT!!! För en loggbok på när du gjort vad. Det är alltid bra att falla tillbaka på i efterhand.
Kanske viktigast av allt är att du har en saklig och trevlig ton i din dialog med honom, oavsett om det är muntligt eller skriftligt. Att skälla och skrika når mycket sällan framgång. Inte på längre sikt i alla fall.
Lycka till!
Redigerat:
om #2 har tomt ända fram till ordinarie väg förstår jag att lantmäteriet inte kan besluta om att #1 ska ge servitut... MEN om #1 vill använda den väg som TS gjort att själv åka på, eller låta någon annan åka på så undrar jag, #1 äger ju marken, har förvisso inte anlagt vägen, men nog har #1 rätt att göra vad han vill på sin mark sålänge vägen som TS anlagt är farbar. Att TS betalat för en väg gör ju inte att han plötsligt "äger" marken där vägen går.L LEH skrev:
Om #1 tycker det är OK att andra än TS passerar #1s tomt, så bör väl det vara fine, sålänge vägen inte blockeras eller förstörs för TS. Om det nu inte uttryckligen står i servitutet att TS har ensamrätt till vägen och på den får parkera, placera bommar etc.
Tyvärr lär vi väl inte få höra #1 eller #2 sida på historien, men det vore intressant.
Jag tycker TS skulle prata med #1 och #2 och finns det anledning för dessa två att använda vägen så borde de rimligen kunna komma överens om att underhåll och kostnader för vägen fördelas mellan dessa.
Du har missat att det inte är markägarens väg. TS har fått servitut att bygga en egen väg på markägarens mark. Den som bygger har fastigheten bredvid markägaren och kan bygga väg på sin egen mark.J JohanLun skrev:
Enda skillnaden på det här servitutet och en skafttomt (där TS äger marken vägen går på) är att TS inte får göra något annat med marken än just ha en väg. Men markägaren har inte automatiskt tillgång till vägen och kan absolut inte lova någon annan att använda den eftersom TS äger själva vägen, trots att han inte äger marken under vägen.
Det här är hela poängen med ett servitut. Markägaren får inte göra som han vill på sin mark.J JohanLun skrev:
Nu är jag också amatör på juridiken, men jag föreställer mig att detta är analogt med att ha ett hus på ofri grund. Att du inte äger marken som huset står på ger inte markägaren rätt att nyttja ditt hus överhuvudtaget.J JohanLun skrev:
Ponera detta scenario. En markägare styckar av 2st tomter, ger ett servitut för tillfart till vardera tomten. Tomtköparna anlägger väg. Ett par år går. Nu styckas ytterligare 1-2 tomter av. Markägaren som styckat alla tomterna vill ge även dessa servitut. Det finns redan en väg. Markägaren ger då servitut till ytterligare tomter att få passera hans tomt. Måste dessa två nu bygga en väg parallellt med den första, eller kan de få köra på den första?
Tror detta är ganska vanligt, och i det fall jag vet om så har tillkommande fastigheter fått haka på servitutet för vägen, men i detta fall hade nog markägaren anlagt den första vägen men som från början varit mer traktorväg som successivt förbättrats av olika ägare. Förstås kan det tyckas orättvist att den sist tillkomna får "gratis" ta del av vägen som förbättrats ända sen 50-talet. Men servitut kom ju till för att på ett rimligt sätt tex anlägga vägar, brunnar eller infiltrationer där en tomtägare är beroende av något som inte ligger på dennes tomt.
Förstår att alla sådana här fall ger upphov till konflikter, men varför skapa onödiga konflikter?
Tror detta är ganska vanligt, och i det fall jag vet om så har tillkommande fastigheter fått haka på servitutet för vägen, men i detta fall hade nog markägaren anlagt den första vägen men som från början varit mer traktorväg som successivt förbättrats av olika ägare. Förstås kan det tyckas orättvist att den sist tillkomna får "gratis" ta del av vägen som förbättrats ända sen 50-talet. Men servitut kom ju till för att på ett rimligt sätt tex anlägga vägar, brunnar eller infiltrationer där en tomtägare är beroende av något som inte ligger på dennes tomt.
Förstår att alla sådana här fall ger upphov till konflikter, men varför skapa onödiga konflikter?
Servitut att anlägga något på annans mark innebär att den fastighet som har rätten att anlägga, och som sedan anlägger det som specifierats, är oxå den fastighet som äger anläggningen (servitutet ger så att säga trygga vllkor, så man kan genomföra sådant).J JohanLun skrev:
Servitut för att bruka t.ex en väg som redan finns, ja då tillhör ju anläggningen oxå den som anlagt den - vanligtvis markägare.
Jag har oxå pratat med markägare, som sade att han inte hade undersökt vad servitutet innebar vad gäller ägande. Så han är uppdaterad.
Lantmäteriet har flera gånger om bekräftat att jag äger vägen - senast igår.
De nytillkomna fastigheterna kommer inte få ta del av vägen gratis. Det troliga är att en vägsamfällighet redan är bildad i samband med den första avstyckningen och de nya fastigheterna kommer då få köpa in sig i den.J JohanLun skrev:
Exakt varför det är som det är med TS och hans servitut vet vi inte. Dessutom är ditt exempel inte tillämpligt i detta fall då granne 2 inte gjort någon som helst ansats att först få till ett avtal och sedan använda vägen utan bara kört på.
Vad säger lantmäteriet om grannfastigheten då? Är det en styckningslott där det byggs hus och vad är sagt om tillfart till den?A arst skrev:
Vad har SBK sagt om bygglovet?
men får du använda hur du vill??? jag har levt i att det normalt innebär rätt att använda, inte att man får lagra skrot, ställa soptunnor, tälta, bygga bommar, ställa sin segelbåt etc på denna mark?A arst skrev:
Utan att man får rätten att anlägga och underhålla och bruka en väg.
Tar ytterligare ett exempel;
Om servitutvägen delar markägarens ägor, får han inte korsa vägen ortogonalt, gör han då hemfridsbrott eller nåt annat olagligt? Rimligen måste det vara OK att korsa vägen vinkelrät... Om han korsar vägen 45 grader, är det fortfarande ok? Om han korsar vägen nästan parallellt, är det då betrakta som han då plötsligt använder din privata väg (fast det ligger på hans mark) och därmed kan du hoppa på markägaren för att han nyttjar din privata väg?
Eller måste markägaren gå till tomtgränsen där vägen börjar för att nå andra sidan av sin egen mark, då han enl många här inte har rätten att gå/köra på sin egen mark just där din servitutsväg går?
