Jobbig situation - granne använder min privata väg till sitt nybygge
Det hela jag beskriver här börjar bli en ordentligt infekterad situation, så jag får be om inte alltför avancerade svar. Att komma vidare, på ett någorlunda balanserat och lagligt korrekt sätt är vad jag siktar på (och att kunna bo kvar här och känna mig hyfsat trygg).
Låt mig beskriva situationen.
Jag har en tomt där jag byggt hus, drygt 200 meter från en samfällighetsväg. Jag har en privat väg (som föregående ägare anlade), som går över en större fastighets mark (granne 1). Vägen byggdes år 2007, på grundlag av ett servitut som min fastighet har över fastighet 1:s mark. Texten i servitutet lyder "rätt att anlägga väg" - det är alltså ingen gammal befintlig väg jag fått rätt att använda, utan en rätt att anlägga, på en annan fastighets mark.
Efter ett antal samtal med lantmäteriet så har det framgått att tekniskt/juridiskt så är vägen som anläggning att betrakta som lösöre som hör till min tomt. Dvs min egendom. (Det finns en annan tråd på ByggaHus om detta, lantmäteriet bekräftade vad som kom ut av den diskussionen).
Min väg löper i gränsen mellan två fastigheter, och granne 2 har mark på andra sidan av vägen.
Nu har granne 2 fått ett bygglov att bygga ett hus till på sin mark. Han har aldrig en enda gång talat med mig om detta, men har placerat det exakt vid slutet av min privata väg, precis där man kör in på min parkering - så nära det går. Han har flera hektar mark att bygga på, men idiotiskt nog har han valt just den här platsen.
Annars ligger närmsta grannhus 200 meter bort (husen i allmänhet ligger med 100 till 500 meters mellanrum häromkring). Deras bygglov anger nu en plats 12 meter från min parkering - det känns helt invaderande (speciellt som att han aldrig sagt något, en dag kom bara en grävskopa och började röja, precis utanför min parkering. (Anledning att byggnadskontor ej informerade mig var att det är en fyra meters markstrimma emellan mig och granne 2, som granne 1 äger. Byggnadskontoret skickar bara ut till de som strikt tekniskt är grannar. [I detta fall har grannar som bor 600 meter bort från tänkt plats informerats, men inte jag som har parkering 12 meter bort och mitt hus 40 meter bort]).
Det som gör saken värre är att han utgått från att han kan använda min privata väg som tillfart till det tänkta huset. Den här delen har oxå skett utan någon som helst dialog (och jag behöver knappast säga inget erbjudande om att betala sin del av vägen). (Utan att vara jurist, så verkar det granne 2 gett sig in på med vägen vara "olovligt förfarande").
Jag har under snart ett år försökt ha en dialog med denna granne, men han har hittills avvisat varje försök jag gjort att diskutera läget på huset, och svarat med "jag har bygglov". (Jag har under runt ett år försökt samtala med denna person nu. Han har aldrig själv en enda gång informerat eller inlett ett samtal med mig om allt detta).
Ur mina ögon är det så direkt annektering man kan komma - jag är rädd att situationen är så illa. (Till situationen hör att han vid ett tillfälle började använda parkering på min tomt - då han arbetade runt tänkt byggplats, och tidigare har han varit inne på min tomt och fällt träd, utan mitt samtycke (och verkar ha tagit en del av träden). Det här är mindre problem, men lite bakgrund till den dåliga/konstiga stämning som råder nu.
För mig ser det ut som att anledning till att de valt att lägga huset där de gjort, är att att kunna använda min befintliga väg (och slippa denna utgift). Det ska sägas här att de har egen mark hela vägen från gemensamhetsväg till tänkt läge - så det är inget problem för dem själva att lösa tillfarten via egen tomt.
Till mina frågor:
1 - Lantmäteriet (i vår kommun) säger i samtal (telefon) att vägen är att betrakta som mitt lösöre. Jag har frågat personen där om jag kan få ett papper på detta - men han har svarat svävande.
1a - Någon som vet vad slags papper det går att få ut från lantmäteriet om detta?
1b - Måste jag starta någon slags ärende eller utredning - för att få ett sådant papper?
1c - Någon som vet om jag kan vända mig till någon annan på lantmäteriet (som måhända har vana av tvister, eller centralt)?
2 - Lantmäteriet (samma person) har sagt att jag har rätt att sätta upp vägbom (eller i förlängning avhysa personen).
2a - Kan någon se ett skäl varför det vore lagligt fel att sätta upp bom (eller kedja över väg), på den väg som juridiskt är min väg, men som går över en annan persons mark?
3 - Om jag vill inleda en juridisk process mot granne 2, var vänder jag mig, vad är det för process jag ska starta?
4 - Finns det något realistiskt sätt att överklaga/blockera byggglovet (få kommunen att säga att han får pausa tills vägfrågan är löst)?
Det som gör läget akut nu är att jag vet att granne 2 varit i kontakt med firma för brunnsborrning och någon att göra husgrund.
Jag tror att om han inte får använda min väg, så har han inte så mycket motiv kvar att bygga där (han måste då bygga drygt 150 meter väg själv).
Lantmäteriet säger att det inte är aktuellt med servitut för denna granne att använda min väg, eftersom problemet med tillfart kan lösas via hans egen tomt.
Jag vill nu inte att han springer iväg för långt i den här riktningen, och till slut har lagt stora pengar på en plats han ej har väg till.
Det känns inte som ett alternativ att erbjuda honom vägen efter de olyckliga och tveksamma händelser som utspelats i samband med granne 2 nu (och tidigare).
Problemet är alltså att jag ännu ej har "svart på vitt" (ett papper från lantmäteriet) att visa dem. Samtidigt är granne 2 inte alls intresserad av att pausa och ta reda på hur saken förhåller sig, utan "öser på" så mycket det går.
Vore bra för mig om någon har erfarenhet i en ganska jobbig situation som denna.
Låt mig beskriva situationen.
Jag har en tomt där jag byggt hus, drygt 200 meter från en samfällighetsväg. Jag har en privat väg (som föregående ägare anlade), som går över en större fastighets mark (granne 1). Vägen byggdes år 2007, på grundlag av ett servitut som min fastighet har över fastighet 1:s mark. Texten i servitutet lyder "rätt att anlägga väg" - det är alltså ingen gammal befintlig väg jag fått rätt att använda, utan en rätt att anlägga, på en annan fastighets mark.
Efter ett antal samtal med lantmäteriet så har det framgått att tekniskt/juridiskt så är vägen som anläggning att betrakta som lösöre som hör till min tomt. Dvs min egendom. (Det finns en annan tråd på ByggaHus om detta, lantmäteriet bekräftade vad som kom ut av den diskussionen).
Min väg löper i gränsen mellan två fastigheter, och granne 2 har mark på andra sidan av vägen.
Nu har granne 2 fått ett bygglov att bygga ett hus till på sin mark. Han har aldrig en enda gång talat med mig om detta, men har placerat det exakt vid slutet av min privata väg, precis där man kör in på min parkering - så nära det går. Han har flera hektar mark att bygga på, men idiotiskt nog har han valt just den här platsen.
Annars ligger närmsta grannhus 200 meter bort (husen i allmänhet ligger med 100 till 500 meters mellanrum häromkring). Deras bygglov anger nu en plats 12 meter från min parkering - det känns helt invaderande (speciellt som att han aldrig sagt något, en dag kom bara en grävskopa och började röja, precis utanför min parkering. (Anledning att byggnadskontor ej informerade mig var att det är en fyra meters markstrimma emellan mig och granne 2, som granne 1 äger. Byggnadskontoret skickar bara ut till de som strikt tekniskt är grannar. [I detta fall har grannar som bor 600 meter bort från tänkt plats informerats, men inte jag som har parkering 12 meter bort och mitt hus 40 meter bort]).
Det som gör saken värre är att han utgått från att han kan använda min privata väg som tillfart till det tänkta huset. Den här delen har oxå skett utan någon som helst dialog (och jag behöver knappast säga inget erbjudande om att betala sin del av vägen). (Utan att vara jurist, så verkar det granne 2 gett sig in på med vägen vara "olovligt förfarande").
Jag har under snart ett år försökt ha en dialog med denna granne, men han har hittills avvisat varje försök jag gjort att diskutera läget på huset, och svarat med "jag har bygglov". (Jag har under runt ett år försökt samtala med denna person nu. Han har aldrig själv en enda gång informerat eller inlett ett samtal med mig om allt detta).
Ur mina ögon är det så direkt annektering man kan komma - jag är rädd att situationen är så illa. (Till situationen hör att han vid ett tillfälle började använda parkering på min tomt - då han arbetade runt tänkt byggplats, och tidigare har han varit inne på min tomt och fällt träd, utan mitt samtycke (och verkar ha tagit en del av träden). Det här är mindre problem, men lite bakgrund till den dåliga/konstiga stämning som råder nu.
För mig ser det ut som att anledning till att de valt att lägga huset där de gjort, är att att kunna använda min befintliga väg (och slippa denna utgift). Det ska sägas här att de har egen mark hela vägen från gemensamhetsväg till tänkt läge - så det är inget problem för dem själva att lösa tillfarten via egen tomt.
Till mina frågor:
1 - Lantmäteriet (i vår kommun) säger i samtal (telefon) att vägen är att betrakta som mitt lösöre. Jag har frågat personen där om jag kan få ett papper på detta - men han har svarat svävande.
1a - Någon som vet vad slags papper det går att få ut från lantmäteriet om detta?
1b - Måste jag starta någon slags ärende eller utredning - för att få ett sådant papper?
1c - Någon som vet om jag kan vända mig till någon annan på lantmäteriet (som måhända har vana av tvister, eller centralt)?
2 - Lantmäteriet (samma person) har sagt att jag har rätt att sätta upp vägbom (eller i förlängning avhysa personen).
2a - Kan någon se ett skäl varför det vore lagligt fel att sätta upp bom (eller kedja över väg), på den väg som juridiskt är min väg, men som går över en annan persons mark?
3 - Om jag vill inleda en juridisk process mot granne 2, var vänder jag mig, vad är det för process jag ska starta?
4 - Finns det något realistiskt sätt att överklaga/blockera byggglovet (få kommunen att säga att han får pausa tills vägfrågan är löst)?
Det som gör läget akut nu är att jag vet att granne 2 varit i kontakt med firma för brunnsborrning och någon att göra husgrund.
Jag tror att om han inte får använda min väg, så har han inte så mycket motiv kvar att bygga där (han måste då bygga drygt 150 meter väg själv).
Lantmäteriet säger att det inte är aktuellt med servitut för denna granne att använda min väg, eftersom problemet med tillfart kan lösas via hans egen tomt.
Jag vill nu inte att han springer iväg för långt i den här riktningen, och till slut har lagt stora pengar på en plats han ej har väg till.
Det känns inte som ett alternativ att erbjuda honom vägen efter de olyckliga och tveksamma händelser som utspelats i samband med granne 2 nu (och tidigare).
Problemet är alltså att jag ännu ej har "svart på vitt" (ett papper från lantmäteriet) att visa dem. Samtidigt är granne 2 inte alls intresserad av att pausa och ta reda på hur saken förhåller sig, utan "öser på" så mycket det går.
Vore bra för mig om någon har erfarenhet i en ganska jobbig situation som denna.
Mycket otrevlig sits du hamnat i , är det något långvarig variant eller ett nytt fenomen
Vad är starten på detta , bara helt plötsligt börjar dom att använda vägen ,
Har du pratat med honom om detta , och talat om att det är min väg och vill inte att ni använder den , vad blev svaret , nästa steg är att säga , jag sätter en bom eller kedja i början på vägen
Det jag menar är att inte skruva upp saken till taket direkt
Inom de lagliga medel du har till hands , ta ut från lantmäteriet de handlingar som du behöver eller har angående vägens läge och servitut över annans mark , det står klart vad som gäller där , går vägen på din tomt så kan han inte använda den och hänvisa till något lagrum , om den ska kunna användas så måste han få ett servitut på den , och enligt lantmäteriet så kan annan väg ordnas på hans fastighet ,
Placeringen av hans hus kanske inte går att göra något , då det finns regler om detta på kommunnivå , kolla om det går att överklaga placeringen p-g-a hans stora areal på fastigheten
Detta kommer nog att utrymma i en konflikt med grannen och dig , den sämjan försvann som brukar vara bra att ha , men ändock saker och ting måste gå till på rätt sätt
Vad är starten på detta , bara helt plötsligt börjar dom att använda vägen ,
Har du pratat med honom om detta , och talat om att det är min väg och vill inte att ni använder den , vad blev svaret , nästa steg är att säga , jag sätter en bom eller kedja i början på vägen
Det jag menar är att inte skruva upp saken till taket direkt
Inom de lagliga medel du har till hands , ta ut från lantmäteriet de handlingar som du behöver eller har angående vägens läge och servitut över annans mark , det står klart vad som gäller där , går vägen på din tomt så kan han inte använda den och hänvisa till något lagrum , om den ska kunna användas så måste han få ett servitut på den , och enligt lantmäteriet så kan annan väg ordnas på hans fastighet ,
Placeringen av hans hus kanske inte går att göra något , då det finns regler om detta på kommunnivå , kolla om det går att överklaga placeringen p-g-a hans stora areal på fastigheten
Detta kommer nog att utrymma i en konflikt med grannen och dig , den sämjan försvann som brukar vara bra att ha , men ändock saker och ting måste gå till på rätt sätt
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 035 inlägg
Prata med granne ett om att din väg utnyttjas olovligt och informera honom om att du tänker sätta upp en bom. Sen gör du det. Det är trots allt hans mark och det är bra att hålla markägaren informerad även om du kanske kan bomma vägen oavsett vad han tycker.
Granne två har normalt rätt att bebygga sin mark, så dina invändningar hade nog inte räckt så långt även om ni varit rågrannar och kommunen tillfrågat dig inför bygglov.
Att grannen ifråga saknar vett och hyfs och förmåga att skilja på mitt och ditt är förstås ett problem, men det är väl ändå någon annan som ska bo i den tillkommande bebyggelsen, eller?
Jag skulle nog bomma vägen och erbjuda granne två att köpa in sig i den. Det är möjligt att du kan göra livet så besvärligt för honom att han väljer att bygga någon annanstans, men han kan ju också köpa marken vägen ligger på av granne ett och då skulle en nyavstyckad fastighet ges rätt i den vägen om den styckas av. Det blir inte alltid som man villeller en lösning utifrån hur saker ser ut just nu om man har konflikter.
Granne två har normalt rätt att bebygga sin mark, så dina invändningar hade nog inte räckt så långt även om ni varit rågrannar och kommunen tillfrågat dig inför bygglov.
Att grannen ifråga saknar vett och hyfs och förmåga att skilja på mitt och ditt är förstås ett problem, men det är väl ändå någon annan som ska bo i den tillkommande bebyggelsen, eller?
Jag skulle nog bomma vägen och erbjuda granne två att köpa in sig i den. Det är möjligt att du kan göra livet så besvärligt för honom att han väljer att bygga någon annanstans, men han kan ju också köpa marken vägen ligger på av granne ett och då skulle en nyavstyckad fastighet ges rätt i den vägen om den styckas av. Det blir inte alltid som man villeller en lösning utifrån hur saker ser ut just nu om man har konflikter.
Det startade helt plötsligt med att jag såg att de rensat av toppjorden (där huset är tänkt att vara) bredvid min parkering. Sedan förstod jag att deras plan var att använda min väg.L Liteavvarje skrev:
Jag har informerat om att han inte har rätt att använda min väg, efter ett par veckors stillestånd, så valde de att gå vidare, utan att svara på mina brev (eller försöka ett samtal).
Nu då jag konfronterat dem vid byggplatsen säger de att de har tillstånd av granne #1 att köra på hans mark. Jag säger då att hans mark är ej tillgänglig där ni kör, där ligger min väg. De säger då att "jag får väl skrapa bort gruset då".
Jag tror de förstått det här nu (att jag äger allt som vägen består av). Men de väljer liksom att tuta på och hoppas komma undan med det.
Då är frågan , hur långt går den biten , är det någonstans där din väg går som dom använder
du har servitut på annans mark ,men äger den inte , bara rättighet enligt lag att använda den delen , det är annans mark och den ägaren kan ge tillstånd till att använda denna av annan person , men det finns en sak som kan tas upp , tunga fordon kör sönder vägen och de är skyldiga att återställa den , eftersom att du har bekostat den i sin helhet vad jag förstår , har du kvitton och papper på de kostnader som du är ålagd att göra för vägens tillkomst , dessa är en avgörande del för framåt i ärendet ,
Detta med att säga , du får väl ta bort gruset då , vem sa det och var kom det ifrån tror du , är inte relevant eftersom du ev . har bekostat vägen i sin helt ( det vet jag inget om , kan vara så att den du köpt från , var skyldig att avsätta och grunda vägen för framkomlighet till den ,
det är inget ovanligt med detta förfaringssätt , en förutsättning för försäljning )
Det finns folk som har stora marker och vill sälja , då säljer dom en tomt om året ,för att inte behöva ordna vägar och annat som behövs enligt lagarna , s.k. exploatering av mark som är rätt strikta regler för
du har servitut på annans mark ,men äger den inte , bara rättighet enligt lag att använda den delen , det är annans mark och den ägaren kan ge tillstånd till att använda denna av annan person , men det finns en sak som kan tas upp , tunga fordon kör sönder vägen och de är skyldiga att återställa den , eftersom att du har bekostat den i sin helhet vad jag förstår , har du kvitton och papper på de kostnader som du är ålagd att göra för vägens tillkomst , dessa är en avgörande del för framåt i ärendet ,
Detta med att säga , du får väl ta bort gruset då , vem sa det och var kom det ifrån tror du , är inte relevant eftersom du ev . har bekostat vägen i sin helt ( det vet jag inget om , kan vara så att den du köpt från , var skyldig att avsätta och grunda vägen för framkomlighet till den ,
det är inget ovanligt med detta förfaringssätt , en förutsättning för försäljning )
Det finns folk som har stora marker och vill sälja , då säljer dom en tomt om året ,för att inte behöva ordna vägar och annat som behövs enligt lagarna , s.k. exploatering av mark som är rätt strikta regler för
Ursäkta en lite elak kommentar.A arst skrev:
Du verkar vara mer störd av var den nya grannen valt att placera sitt hus än att de använder "din" väg.
Att de tänker bygga bredvid din parkering borde väl inte vara anledning att klaga, eller är din bil folkskygg? 12 meter bort verkar ju inte särskilt invaderande om du ursäktar.
Så koncentrera dig på det egentliga problemet, användningen av vägen, som du bekostat och som du anser vara din.
Diskutera detta med markägaren och den nya grannen, så borde ni kunna komma överens om hur ni skall fördela kostnader för skötsel och underhåll.
Du har själv (kostnadsfritt?) fått förfoganderätt och rätt att anlägga väg på annans mark.
Är det inte rimligt att samma rättighet skall ges även andra?
Det är ju klart att den nya grannen tycker att det är onödigt att anlägga en väg till, när det redan finns en alldeles bredvid, och denna väg borde räcka för att tillfredsställa två hushålls behov.
Bra KnockonWodd , det jag gjort är att koncentrera det till vägen och inte placering av hus som jag anser ovidkommande nu , och fört en dialog om bruk och annat för den , s,k skafttomter
har ju den lösningen med gemensam infart , och underhåll på den
har ju den lösningen med gemensam infart , och underhåll på den
"KoW skrev"
"Det är ju klart att den nya grannen tycker att det är onödigt att anlägga en väg till, när det redan finns en alldeles bredvid, och denna väg borde räcka för att tillfredsställa två hushålls behov."
Men det kan ju inte vara rätt, det är ju inte hans väg. Han bara tar sig rätten att använda vägen vilket ju är fel. Man får ju prata med ägaren först.
Jag kan ju inte gå in i ditt hönshus och hämta nyvärpta ägg på morgonen bara för att jag inte har ett eget hönshus. (Om jag inte fått din tillåtelse)
"Det är ju klart att den nya grannen tycker att det är onödigt att anlägga en väg till, när det redan finns en alldeles bredvid, och denna väg borde räcka för att tillfredsställa två hushålls behov."
Men det kan ju inte vara rätt, det är ju inte hans väg. Han bara tar sig rätten att använda vägen vilket ju är fel. Man får ju prata med ägaren först.
Jag kan ju inte gå in i ditt hönshus och hämta nyvärpta ägg på morgonen bara för att jag inte har ett eget hönshus. (Om jag inte fått din tillåtelse)
Håller med KnockOnWood vad gäller frågan om ett eventuellt gemensamt servitut och gemensamt ansvar för skötsel och underhåll av vägen. Grannen ska då givetvis köpa in sig genom att betala dig halva kostnaden av anläggningen samt betala för extra slitage under byggtiden.
Men vill du inte det så meddela bygglovskontoret, skriftligt, att kommunen bör se över bygglovet med tanke på att fastigheten saknar infartsväg.
PS. Jo, KoW, vi som bor på landet tycker nog att 12 meter mellan hus är alldeles för nära.
Men vill du inte det så meddela bygglovskontoret, skriftligt, att kommunen bör se över bygglovet med tanke på att fastigheten saknar infartsväg.
PS. Jo, KoW, vi som bor på landet tycker nog att 12 meter mellan hus är alldeles för nära.
Det är riktigt det du säger , TS har servitutet och har anlagt den , ägaren till marken har godkänt detta , den nya har fått ett muntligt tillstånd för användande av hans mark till transport på ,bonor skrev:
men han kan inte säga , använd den vägen , det måste till ett tillägg i servitutet innan , som delar upp den vägen i två bitar , en till gagn och en till men för respektive fastighet , och innan dess om inte vägägaren tillåter användning , så får han inte använda den , det är den lagliga delen av det , men mycket tråkigt med folk som tar sig rättigheter , det skapar oro och bekymmer i hela världen där förekommer , inte bra
Jodå, du är välkommen att hämta ett frukostägg eller två.
Men om det blir ofta så kan vi väl prata om det?
Jag instämmer i princip.Hemmakatten skrev:
PS. Jo, KoW, vi som bor på landet tycker nog att 12 meter mellan hus är alldeles för nära.
Men då skall man inte själv bygga nära tomtgränsen, och bara hoppas att grannen är lika finkänslig.
Vissa människor vill ha gemenskap, andra vill isolera sig.
Och jag har fått en känsla av att här i min kommun vill de gärna skapa små "byar", i stället för att sprida ut bebyggelsen i ett ödsligt landskap.
Vi själva har väl ca 120 m till närmaste granne
Förresten, det var inte 12 meter mellan hus som trådskaparen klagade över, utan mellan dennes parkeringsplats och grannens hus.
KoW skrev:
Jodå, du är välkommen att hämta ett frukostägg eller två.
Men om det blir ofta så kan vi väl prata om det?
Tackar och bugar men som jag skrev och menade i mitt inlägg, det är ju nödvändigt att prata med varandra innan man ger sig på annans egendom. Livet blir ju mycket trevligare då. "Jag lovar att jag hör av mig innan jag hämtar mina frukostägg"
Jodå, du är välkommen att hämta ett frukostägg eller två.
Men om det blir ofta så kan vi väl prata om det?
Tackar och bugar men som jag skrev och menade i mitt inlägg, det är ju nödvändigt att prata med varandra innan man ger sig på annans egendom. Livet blir ju mycket trevligare då
. "Jag lovar att jag hör av mig innan jag hämtar mina frukostägg"Det finns en lång historia om varför det hela känns obehagligt - jag kan inte gå in på det, ni får ta mitt ord där. Men just detta att "ta andras saker utan att fråga om lov" - har varit något som hänt omkring denna granne - under ett antal år. Vägen är inget undantag.
Jag förstår att jag skulle kunna erbjuda honom vägen, men vill det ej, efter det som skett.
Så mina frågor är de jag hade i ursprungspost, om hur man får papper på vägen från lantmäteri, var man startar en process osv.
Som sagt har jag under ett år provat ärliga samtal med ganska begränsat resultat.
Får tacka för alla svar, men jag känner att jag gjort mina erfarenheter, gjort mina bedömningar, och att situationen tyvärr löpt utanför det som hanteras civiliserat direkt mellan människor.
Jag förstår att jag skulle kunna erbjuda honom vägen, men vill det ej, efter det som skett.
Så mina frågor är de jag hade i ursprungspost, om hur man får papper på vägen från lantmäteri, var man startar en process osv.
Som sagt har jag under ett år provat ärliga samtal med ganska begränsat resultat.
Får tacka för alla svar, men jag känner att jag gjort mina erfarenheter, gjort mina bedömningar, och att situationen tyvärr löpt utanför det som hanteras civiliserat direkt mellan människor.
